För mig har denna dagen knappt börjat. Jag klev upp ca klockan 10:00. Jag har skrivit lite texter under förmiddagen. Framtida blogginlägg som kommer upp inom en snar framtid. Jag har funderat över hur jag ska göra för att bli kvitt min saknad av vissa människor, som jag typ gillar så mycket, men förmodligen inte kommer att få möjlighet att träffa igen.  Jag tänker att om jag träffar vissa igen, kommer dom då att komma ihåg mig, knna igen mig osv? Det känns som att andra glömmer nog mig ganska lätt, men jag glömmer inte andra lika lätt.  Jag glömmer typ aldrig. Jag vill släppa och bara sluta tänka, men jag kan inte. Jag är inte ledsen så. Jag kan inte var ledsen över att jag träffar snälla, fina och fantastiska människor. Men jag känner en saknad som gör lite ont i hjärtat.

 

Snart ska jag tagga till jobbet, och jobb blir min avslutning på denna onsdag.