Mitt förra inlägg på bloggen ångrar jag nästan lite att jag har skrivit. Det handlar inte om vad jag har skrivit. Jag skulle bara inte ha funderat över framtiden och vad jag ska göra om typ 1-3 månader, och saker som ligger ännu längre i framtiden. Jag känner alltid lite panik över att fundera över något annat än nuet.

 

Ok! Nu är det väl på ett sätt bra att jag tex funderar lite på vad jag vill göra på min  semester. Det är väl bra att jag planerar och är ute i god tid med saker som man behöver fixa innan en eventuell avresa till  nåt ställe där jag det händer något som jag kanske vill få uppleva. Men det är med att jag funderar så mycket på grejerna sen efteråt gör att jag får lite inre panik eler nåt.. Jag vill verkligen bara vara i nuet. Funderar jag för mycket på något som inte händer förrän om tex 3 månader, då blir det bara jobbigt för mig. Det snurrar mest i huvudet och det blir lätt att jag tänker att jag skiter  i att åka på vissa grejer. Jag vet ju också vad jag har att göra innan sånt som händer längre fram i tiden. Då tänker jag på detta också.

 

Om jag tex tänker på semestern nu. Då tänker jag samtidigt att innan den kommer så har jag massor med jobb kvar att göra innan jag ens kan tänka att nu är det nära till mycket ledighet. Om jag tänker på Bokmässan nu, då funderar jag samtidigt på allt som händer innan det och sen kanske man också funderar på vad man ska göra under större delen av oktober och november.  Vi säger att jag tänker på Musikhjälpen nu (som är ett program som jag längtar mycket till), då kommer samtidigt  tankar om typ  allt jag har att göra, och allt jag vill göra innan den där veckan i december då Musikhjälpen drar igång. Det känns verkligen inte bra att tänka så mycket på allt möjligt när inget händer nu, utan i augusti, september, oktober och december. Sånt som ändå känns positivt de är att jag har planer och vill nåt. Jag vill kanske inte sitta hemma  och "sunka" ner mig och vara arg eler ledsenöver att jag inte är på plats och upplever något som jag vill uppleva. Sen funderar jag inte heller någonting på 2018. Jag ägnar inte en tanke på vad jag vill göra nästa år. Om jag för en sekund gör det då förtränger jag det direkt, stenhårt. Det blir bara kaos i huvudet på mig om jag börjar ha planer för 2018 redan nu.

 

Om man vill åka iväg på lite grejer som kanske mer eller mindre kräver att man har fixat saker inför en viss grej så måste jag ju ha framförhållning. Annars blir det ju som jag tex kände mycket förra året. Jag sitter hemma och är ledsen över att jag inte åkte på det där eller det där. Men samtidgt kan jag ändå vara tveksam till om jag vill eller inte. Ibland tror jag mig veta vad jag vill.  Ibland tänker jag att jag bara ska strunta i allt. Ibland tänker jag att det är klart att jag ska göra grejerna som jag  sen länge har tänkt att jag vill göra. Iblan vet jag fan inte vad jag vill, då känns det lätare att inte bry sig, men nånstans måste man ju också bry sig.  De där kan jag vända och vrida på mycket. "Nålsögat är: Sakerna ligger långt fram i tiden, och det känns jobbigt för mig  att jag inte är i nuet. Någonstans måste jag väl lära mig att släppa grejer som inte har med nuet att göra. Även om jag ibland måste fixa saker redan nu, som sen inte händer just nu. Det blir ju inget annars med nuet heller. Men det jag jag verkligen vill för min egen inre frid skull det är att:Släppa tankar som har med framtiden att göra mycket snabbare, och bara verka, vara och leva i nuet.