Jag inser nu hur jobbigt mycket känns. Jag har börjat må dåligt igen och det beror dels på att jag är väldigt nervös över allt som kan bli väldigt fel inom den närmaste framtiden.

 

Konstprojektet har gått väldigt bra under dom senaste två veckorna. Just nu är jag i ett läge där jag inte alls hinner med och jag orkar inte göra allt jag skulle behöva göra för att få in pengar snabbare. Pengarna kommer att rulla in, men inte just nu. Sen är det lite obehagligt med detta för det börjar bli väldigt mycket pengar att hantera och allt går betydligt fortare nu än förut. Eftersom jag inte riktigt hinner med just nu så kommer jag att få mer att göra sen, och med mer att göra så finns ju också risken att man fattar fel som kanske bidrar till att jag förlorar pengar istället för att tjäna dom. Just detta att det lätt kan bli fel har blivit väldigt påtagligt just nu. 

 

Ska jag lyckas med mitt sparande av pengar och dom målen jag har med det så får jag bita ihop nu och hoppas på att det kommer att funka. Jag känner mig inte alls trygg i detta längre,  även om jag hittills i år har klarat alla delmål som jag har satt upp i detta "sparprojekt".  Men jag tycker det är obehagligt och det känns tufft att jag inte kan känna mig trygg i att jag gör rätt inför framtiden. Hittills har jag ju gjort rätt för jag har ju pengarna just nu. Men precis som med konsten så tror jag att om jag tar några felbeslut och liksom inte kan förvalta det jag får in på ett bra sätt, då kan jag förlora väldigt mycket på det. Jag tror att det räcker med att en enda grej som har med min privatekonomi att göra går lite sämre, så kommer  nog inte att få ihop allt i slutändan. Och om jag misslyckas, då vet jag inte hur jag ska orka ta nya tag igen. Om jag inte orkar vad händer då? Både ekonomiskt och psykiskt kan det ju bli väldigt jobbigt för mig.  Jag är orolig för framtiden och även om jag vet att jag inte ska vara det, så kan jag inte låta bli att tänka på allt som faktiskt kan gå fel med så många saker nu. 

Det finns ju också människor som kan göra saker mot mig som förstör för mig på ett eller annat sätt. Jag har känt av den senaste tiden  att många har varit väldigt hårda mot mig. Vissa verkar också gilla det. Det väldigt läskigt och just nu är jag  inne i en period där jag går runt med en klump i magen på dagarna och det skulle inte förvåna mig om jag kommer få svårt att sova på nätterna också. Det känns sjukt jobbigt redan nu och jag vet faktiskt inte hur jag kommer att må framöver. Jag tror inte att jag kommer att må så bra. På något sätt känns det som att vad jag än väljer att göra så kommer jag inte att må bra av nånting. Jag är för orolig för framtiden och inget med det gör ju att jag mår bättre. Sen kan ju sagt andra göra saker mot mig som kan bli otroligt tuff för mig att hantera, eftersom jag upplever att många är väldigt hårda mot mig nu. Jag kanske är för dramatiskt när jag säger så, men med tanke på hur allt har känts den senaste tiden så har jag svårt att tänka annorlunda. Vetskapen om att jag lätt kan fatta fel beslut framöver och hur många som då skulle kunna vända detta mot mig till den grad att jag inte orkar stå emot...det är en jobbig känsla att bära med sig och naturligtvis oroar det mig jättemycket. 

Jag har jobbat på hela veckan med busskörningen och det har väl hittills varit ganska lugnt. Jag har haft bra pass och bra körning. Sen finns det ju saker på jobbet som man vill ta tag i och få till förändringar som är till det bättre. Dessutom sker det ju ganska mycket förändringar till hösten och just nu kommer det väldigt mycket information som ska försöka ta till sig och fatta nånting av. 

 

Jag har gått två långa promenader denna veckan och i helgen ska jag väl gå minst en lång till. 100 000 steg till ska jag fixa. I skrivandets stund har jag gjort 70 000 steg. 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Jag har inte så mycket att göra nu. Jag jobbar på med busskörningen, grejar med min konst och går promenader ute i ett väder som börjar likna mer sommar än vår. Jag vill ju mest spara pengar och nå mina mål som jag har med pengar. Det är det som gäller nu. Även om jag försöker få loss mer pengar till andra saker än bara sparande så vågar jag inte göra så mycket mer än gå runt och vara i min vardag. Jag vill inte misslyckas med sparmålet och sen bara se hur drömmen om att nå min vision bara rinner ut i sanden. 

 

 Det jag nu märker är att jag ägnar ganska mycket tid åt att slappa och kolla alla möjliga gamla tidningsartiklar och gamla tv-program. Hur var det förr? Vad pratades det mycket om och på vilket sätt formulerade man sig för ca 20-40 år sedan. Hur kunde en nyhetssändning se ut på den tiden. Många tycker säkert att jag har blivit lite tråkig när jag sitter och funderar över massor med gammal skit, men för mig just nu så känner jag att det får mig att slappna av mer och jag tar mitt eget  liv lite lättare. 

 

  Vissa problem och orättvisor i Sverige och världen,  som man diskuterade på 80-talet, 90- talet, eller i början av 2000 -talet,  känns lika aktuella idag att försöka göra nånting åt och komma till rätta med. Man kanske formulerade sig på ett annat sätt förr och människorna som hade makt och ansvar förr har bytts ut. Många problem glöms bort och kanske rinner ut i sanden. Många saker är ju kanske heller inte ett problem längre. Vad vet jag egentligen om nånting överhuvudtaget? Inte mycket om jag tänker efter, men känner inte heller att det spelar mig någon roll. 

 

 

 

Men när jag sitter och funderar på hur saker och ting var förr och tänker på hur mycket är idag...så känns det spontant som att det är många som bara snackar om vilka förbättringar som bör göras, men ingen gör speciellt mycket. Borde fler kanske ha gjort vad dom en gång lovade?

 

Jag vet att jag låter som en sur och bitter gammal gubbe nu, men det känner jag mig inte som. Jag är bara intresserad av problem som man stod inför förr och hur slående lika dom utmaningar som  man står inför idag. Kommer saker och ting någonsin att bli så mycket bättre. Vem ska i så fall göra nånting? Måste saker och ting bli bättre? Kan saker och ting bli mycket bättre?  Kanske är det bara lättare att acceptera att allt inte är som man ofta tycker att det borde vara?

 

 

 

 

 

Jag har ju egentligen inte så mycket att skriva. Den senaste tiden har jag mest bara publicerat inlägg för att hålla bloggen levande och uppdaterad. Jag vill inte tappa skapandet av nya blogginlägg. Detta med att blogga tycker jag ändå är roligt att hålla på med. Även om jag inte har så mycket skriva om. 

 

Jag jobbar 5 dagar denna veckan. Jag har en eftermiddag och kvällsvecka. Ganska bra pass hela veckan. Det är väl bara fredagen som ser lite jobbig ut på förhand, men efter det passet så får man ju en ledig helg. 

 

Förövrigt så kommer jag väl att göra så gott jag kan med konstprojektet. Förra veckan började lite dåligt, men mot slutet av veckan kom jag ikapp lite med konsten. Det känns ju alltid bra när det rullar in pengar där. 

 

Jag känner annars att jag måste hålla lite mer på pengar nu än jag gjorde förra veckan. Jag vill ju hålla alla sparmål jag har. Förra veckan köpte jag nog lite för mycket grejer och det håller inte att göra så varje vecka.  Det känns onödigt att inte följa den budget jag har planerat för under maj månad. Jag kan ju spendera ganska bra i min vardag ändå. Jag behöver inte gå över det jag har tänkt mig  bara för att jag ibland vill unna mig mer mat och andra grejer. Mycket kan vänta tills jag får in mer pengar. Någon måtta får det vara. 

 

Promenadrundor ska jag kämpa med också. som jag alltid gör varje vecka. Jag har tänkt att gå mycket idag och imorgon. Sen taggar jag ner i några dagar och sen tar jag dom sista rundorna till helgen. Det var så jag lade upp det förra veckan och det kändes bra så jag kör så denna veckan också. Hoppas det fortsätter att vara soligt och fint ute. Våren kan vara fin. Även om min "favvoårstid" är hösten. 

 

 

Det är skönt att vara ledig igen. Jag har även sökt mer ledigt längre fram. Tanken är att jag ska få mer behagliga arbetsperioder när jag kanske har ganska mycket jobb. Jag försöker hitta dom där dagarna att ta ledigt på som sen faller samman med ordinarie ledighet. Det brukar funka och när man väl vet att man blir ledig, då kan jag ofta se att jag har flera veckor i rad av bara "bra" arbetsperioder att se fram emot. 

 

 

---

Jag har den senaste tiden inte grejat jättemycket med min konst. Jag måste hålla igång konstprojektet om jag ska tjäna pengar på det. Med andra saker som jag tjänar pengar på så kan jag få in pengar utan att jag gör ett skit. Men med konsten funkar det inte så.  Idag har jag gjort ganska mycket och då har det trillat in pengar direkt. Jag har också fått lite hjälp med min konst. Även om jag tror att det bara är en ren slump när man inte alltid behöver lika mycket för att det ska komma in pengar. 

 

Men ibland känner jag också att jag måste göra mer för att tjäna pengar, fast jag orkar inet alltid bry mig. Jag ser fler möjligheter än vad jag orkar ta vara på. Vid flera tillfällen den senaste tiden så har jag bara fått acceptera att jag får släppa vissa jobb med konsten. Jag orkar inte göra hur mycket som helst och det kanske inte heller altid är värt att lägga ner den tiden. Med tanke på hur lite pengar det ibland är så blir det inte alltid värt jobbet. Ibland känner jag att det är värt det, men någonstans måst jag ju dra gränsen. Men ska jag nå mitt mål med detta så måste jag hålla jobbet med konsten levande i alla fall. Men det är inte värt att göra hur mycket som helst. 

 

 Jag har i skrivandets stund gått tre långa promenader denna veckan. Det har känts bra att gå färre gånger än vad jag brukar, men längre när jag väl är ute. Till imorgon så kommer jag att få ihop dom sista stegen för att nå mitt veckomål på 100 000 steg. 

 

 

 Annars mår jag väl ganska bra. Lite övertrött ibland, men just nu finns det egentligen ingenting som känns jobbigt. Jag är ju nöjd över att jag kan spara så mycket pengar som jag nu gör. Jag är glad över att jag börjar se slutet på många av dom saker som jag kämpar med och har satt upp specifika mål för. Man kan säga att man börjar se ljuset i tunneln.

 

Jag har några "softa" dagar denna veckan. Jag vilar mer än vanligt. Jag är ju inne i en period av ganska lite jobb med busskörningen och då har jag passar jag på att ta det lugnt med mycket annat också. 

 

Jag känner att jag får lite tid att stanna upp och tänka efter om saker och ting. Jag kan inte säga att jag hittar några nya svar på frågor som jag har funderat kring i åratal. Men det är ändå skönt att få stanna upp och liksom bekräfta för sig själv att jag är väldigt säker på att jag vill spara alla dessa pengar, och ge min vision en chans. Det är inget svårt beslut att låta många andra saker vänta tills att jag i alla fall veta att jag sätter mitt mål med sparandet av pengar. Jag accepterar mer och mer nu att jag kanske inte kommer att kunna göra så mycket annat än att leva gott i min vardag och spara en större summa pengar varje månad. Även om det går bra ekonomiskt och jag "bollar" med mer pengar än vad jag har gjort på länge, så är det svårt att få ihop allt som jag skulle vilja göra i år. Jag måste tänka om och prioritera annorlunda, fast jag ger inte upp. Allt jag vill är fortfarande möjligt. Men under resten av året kommer det ändå att vara sparandet av pengar som gäller. Det är jag väldigt säker på. 

Jag har varit lite långledig. Skönt att få fyra dagar istället två. Eller så kan man ju säga att det är skönt att slippa jobba helgen och heller inte behöva jobba två dagar efter helgen. 

 

Jag har sovit ganska mycket. Jag har sovit ut på morgonen, sovit middag på eftermiddagen och ändå gått och inte suttit uppe på nätterna. Det har varit skönt. Mycket slappa och ha det bra. 

 

Igår och idag har jag gått två långa promenader på över en mil. I skrivandets stund har jag fått ihop över 40 000 steg på två dagar. 

 

 Jag har fått några dagar och fundera. Mycket ekonomi har snurrat runt i mitt huvud, men jag är väldigt säker på att jag vill fortsätta med att hålla i min sparplan. Jag är väldigt säker på att jag vill detta och vill ju ge min högsta dröm en ärlig chans. Det finns mycket annat som jag inte kan lösa just nu och så får det vara. Dom eventuella problem som kommer för att jag vill spara pengar nu får jag försöka lösa sen. När det kommer till min högsta dröm så finns det inget sen längre. Detta är nog min sista chans att klara den. Jag kommer inte att orka bry mig en gång till. 

  

 

 

 

 

 

Det skönt att ha en ledig helg. Jag har ärligt talat inte jobbat så överdrivet mycket under denna veckan heller. Men i vissa perioder kan jag ju ha ganska mycket jobb och då är det skönt när det kommer en mer soft period. Jag är mitt i den just nu. Jag har jobbat 4, 5 dag denna veckan. Nästa vecka jobbar jag 3 dagar. Skönt att man har lite "softa" dagar nu när jag framförallt denna veckan har handlat väldigt mycket om ekonomi och hur jag ska få ihop allt på ett bra sätt som känns bra för mig. 

 

Jag vet inte om jag fick till någon bra lösning. Något annat än vad jag faktiskt gjorde hade kanske varit bättre. Det kom ju lite oväntade utgifter under denna månaden som jag inte riktigt hade räknat med. Dom kom också ganska olägligt för det hade börjat lossna ordentligt med pengar och jag kände att jag hade kunnat göra något riktigt bra av det. Nu fick jag istället jobba på en nödlösning och skjuta saker som jag ville få gjort på framtiden. Räkningar måste man ju betala och jag vill inte chansa på att betala ens en dag för sent och sen hoppas på att ingen bryr sig. Jag gör alltid rätt för mig och jag har någon stark inre tro på att strävar man efter att hela tiden försöka gör rätt och inte försöka fuska, så tjänar man i längden på det. Ibland kan jag tveka på om det stämmer, men samtidigt passar det inte min stil att inte vilja göra rätt för mig och vara noga med att betala alla mina räkningar i tid. 

 

Men som sagt några oväntade utgifter gjorde nog att jag denna veckan fick jobba på en nödlösning i budgeten som jag tror kommer att funka under maj månad, men jag har redan fått ont i magen inför juni månad. Det känns som jag skjuter vissa problem framför mig. Saker som är jobbiga att ta tag i när det kommer till ekonomin kommer att göra sig påminda månad för månad, tills jag faktiskt aktivt gör vad som krävs för att lösa dom. Samtidigt tänker jag att jag vill ju så mycket nu.

 

Jag vill spara en viss summa pengar till slutet på året. Jag har mål med konstprojektet. Jag vill gå mina promenader. Jag ska sköta mitt jobb med busskörningen. Jag vill må bra.  Det finns också mycket som händer inom den närmaste framtiden, men där jag ändå inte vet exakt hur saker och ting kommer att bli och vad jag har att rätta mig efter. Dessutom händer det ju saker ibland som på förhand nästan aldrig går att förutse. Då får man bara försöka hitta sätt att hantera saker på det man tror är det bästa sättet. Det kan man väl bara göra i nuet?

 

Jag har även tänkt att försöka komma tillbaka som aktiv i  pingisen. Om jag börjar igen så blir det nu till hösten i så fall. Jag vet inte om det kommer att funka, men det är en tanke som växer sig starkare och starkare inom mig. Sen är det ändå inget som jag vågar tro på att jag verkligen kommer att göra. Men funkar det i kombination med hur jag kommer att jobba så vill jag nog försöka igen. Men jag känner att jag ska vara försiktigt med att säga att det kommer att bli så. 

Någonstans i allt detta så får jag bara lösa saker här och eventuella problem som kommer i framtiden får jag ta då. Tror jag måste tänka lite så för att orka med och inte misslyckas med typ allt. Ser jag inte till att försöka ha en ganska bra ekonomi i min vardag nu, så orkar jag nog inte greja med alla saker som jag nu sätter upp mål för och försöker fixa. För min ekonomi just nu så hade kanske det bästa varit att jag hade sparat lite till och haft mindre pengar att leva för under maj månad. Men jag tänker också att jag orkar inte greja med allt i min vardag om jag också ska behöva tänka allt för mycket på vad allt jag köper få kosta. Jag vill ju någonstans leva mer och inte mindre. Att saker och ting som jag gör nu kan leda till problem framöver kommer inte att vara lätt  att hantera, men vem fan har sagt att allt i livet ska vara lätt?

 

Jag ska fortsätta ha några sköna lediga dagar. Jag får inte glömma allt som ändå känns riktigt bra och är positivt i mitt liv just nu. Det lätt att fastna i negativa tankar och grubblerier när allt inte riktigt blir som man vill och oväntade saker inträffar. Jag har ju ett bra liv och att jag ens kan ha stora planer för framtiden och kan se att vissa galna grejer (som kostar väldigt mycket pengar) är möjliga att genomföra med bra planering och målmedvetenhet...det känns ju rätt coolt. 

 

Ha det bra och njut av livet. Var rädda om er. 

 

Det är som jag har sagt tidigare väldigt mycket ekonomi denna veckan. Jag ska vara ärlig och säga att jag är inte riktigt säker på att jag håller den budget som jag har satt för maj månad. Jag vet inte riktigt hur jag ska göra för att klara av det denna gången. Jag vänder och vrider på alla tänkbara alternativ, men jag vet inte riktigt vad som är den lösning som kommer att funka. Jag vet vad jag behöver göra för att hålla i sparandet, men jag ställer mig själv frågan om det är värt att göra vad som krävs för att jag ska kunna hålla i sparandet till slutet på maj. 

 

Sen känner jag ändå att jag kommer nog att lösa detta med min ekonomi och hur jag vill ha den till slutet på året. Men det känns som att det blir på bekostnad av nånting som jag kanske tycker är mycket mer värt än just sparande av pengar. Jag vet inte riktigt hur jag ska tänka och jag har svårt att sätta fingret på vad det är som känns fel just nu, eller vad som gör att det kommer att bli tufft under maj månad. Jag bara vet att jag har haft ganska mycket mer utgifter under denna månaden än vad jag normalt brukar ha och dessutom har det varit saker som jag inte riktigt har räknat med. Samtidigt fick jag ju tillbaka på skatten under denna månaden så det har räddat mig lite från att inte spräcka april månads budget, men skattepengar kommer ju inte att rädda mig i fortsättningen. Jag kanske inte heller behöver bli "räddad" av något. Jag vet nog innerst inne vad som krävs och det är väl bara att vara noga och inte slösa mer pengar än dom jag har, utöver den summan jag vill spara. Jag kan nog om jag anstränger mig, men frågan är om det är värt det att gå den hårda vägen eller om jag kan släppa lite på det. I slutändan når jag nog dom resultat som jag vill uppnå med ekonomin i år ändå. Problemet nu blir kanske är att jag befinner mig i sämre ekonomiskt läge än vad jag hade räknat med och jag vet inte riktigt vad jag ska göra för att det ändå ska kännas lugnt för mig. 

 

Det börjar också bli ganska mycket pengar nu för mig. Det skrämmer mig kanske lite för jag tänker att med mer pengar så tar jag lätt större risker och med större risk så kan jag ju också förlora mer. Sen kan man ju tänka tvärtom också. Med större risk så ökar också möjligheterna. Vågar man gå på med den inställningen så kanske man tjänar på det. Ibland måste man ju våga göra fel. Jag har erfarenhet av att om jag bara vågar ta chansen så kan det gå väldigt bra. Men jag tror inte att jag vågar så mycket just nu. 

 

Konstprojektet går ganska bra. Pengarna som jag får in den vägen går lite i en loop nu. Förra veckan kom jag över en s.k. spärr som jag har kämpat för i säkert ett år. Det gjorde sen att mer pengar kom på ett sätt som jag inte riktigt trodde var möjligt. Jag vet att detta bara kommer att hålla i sig en kort period och jag måste fortsätta jobba på och inte tappa fart, men jag försöker dra nytta av det och jag har pumpat in mer pengar själv i det nu än vad jag har gjort tidigare. Sen ska jag ändå vara lite försiktigt med att trycka in pengar själv i detta. Det är ändå levererandet av min konst som jag tjänar pengar på. Jag får inte tro för mycket på andra arbetssätt i detta. Då har jag känslan av att jag ganska snabbt kan förlora väldigt mycket pengar. Det är så det kan bli om jag inte passar mig. Det börjar ju bli ganska mycket pengar i omlopp, även när det kommer till konstprojektet. Frågan är: Vad finns det för risker och vad ökar möjligheterna, om man jämför med vad jag vet att jag kan göra och som faktiskt funkar. Mycket är svårt för mig att få grepp om och jag vet inte riktigt hur jag ska göra för att allt ska kännas riktigt bra. 

 

Sen är det tufft att hålla i alla målsättningar och köra på allt jag har lagt upp strategier för. Jag har nytta av allting som jag har planerat och förberett. Det hjälper mig att nå dom resultat jag vill nå. Jag känner inte just nu att jag behöver ge upp nånting av allt som jag vill åstadkomma i år. Men allt detta kräver att jag är disciplinerad och noga med att jag håller mig till dom planer jag har. Det kan vara jobbigt i längden för jag vill ju så mycket och jag vill helst att saker ska hända nu. Sen vet ju som sagt vad som är bästa att göra. Har jag en plan innan jag gör nånting så brukar det ändå gå bra, men det är detta eviga kämpandet med allt som jag gärna skulle vilja komma hur någon gång.  

 

Jag ger inte upp  i alla fall och jag är ändå glad över att det går bra med pengar och att jag har mycket pengar att bolla med. Man skulle ju kunna ha omvända problem.... inte ha några pengar alls och hur tufft skulle inte livet vara då? Det är ju ändå ett ganska skönt problem att ha om man bara inte vet vad man ska göra med alla pengar som forsar in. Jag får försöka se det så istället. Då känns det kanske inte som att jag kämpar så mycket. Det blir mer "soft" och man kanske också klarar ta livet på mindre allvar. 

 

Det är mycket ekonomi denna veckan och jag håller mig stenhårt till vad jag har planerat. Det blir exakt så som jag har tänkt mig. Jag vill ju att det ska gå bättre, men blir saker och ting minst som jag har tänkt mig så får jag väl vara nöjd. Jag vet inte just nu om allt jag har planerat kommer att funka, men jag känner inte att jag behöver ge upp med nånting än. Det känns skönt. Jag tänker inte ge upp, men det viktigaste är mitt sparande av pengar. Jag kommer att vara noga året ut  med att få undan den summan pengar som jag vill spara varje månad. 

 

Jag ser till att ha det bra i min vardag. Jag vill hellre ha det bra när jag lever här och nu istället för att bränna massor med pengar på något som för mig är utöver det vanliga, och sen leva snålt när jag är hemma och jobbar på med saker. Jag vill inte tänka pengar och ekonomi varje dag. Det för räcka med sista veckan i varje månad. Sparandet är som sagt det viktiga nu och då kör jag på det och sen skiter jag i mycket annat. Funkar nånting annat med marginal, då kan jag köra det, men annars känns det bättre att skita i det. Jag tycker att jag tänker rätt. Det är ju så jävla tråkigt att vara snål. Jag äter gott och köper kläder när jag behöver. Jag sparar en större summa pengar, men jag håller mig till vad jag har planerat och jag försöker inte spara mer än så. Man vill ju leva lite, även om det just nu kanske inte funkar att resa eller bränna en större summa pengar på nöjen. 

Jag tar det lugnt, tar allt i min takt och den ordningen som jag tror är rätt. Det känns bra att jag grejar som jag gör, även om jag vill göra mer saker som jag just nu hela tiden får skjuta framför mig. Men jag har ju också i så många år struntat i att spara dom summorna som jag verkligen vill få ihop. Nu är det bara dags att ta tag i det. Ska jag förverkliga min högsta dröm i livet så känner jag att detta är min sista chans. Det finns liksom inget sen längre. Det är nu som gäller. Jag har en väg framåt och nu kör jag. 

 

Det är mycket ekonomi denna veckan. Jag ska få till allt på det sättet som jag har planerat sen länge och samtidigt har jag ju saker som jag skulle vilja göra framöver. Vad räcker egentligen pengarna till? Jag har nog mer utgifter under dom närmaste veckorna, än vad jag normalt brukar ha. I slutändan gäller det att få ihop allt och även om jag tror att jag fixar det, så måste jag vara väldigt noga. Jag vill ju att allt ska bli som jag har tänkt mig. Jag orkar inte att försöka igen med att lyckas med saker som jag misslyckas med nu. Det finns liksom inget sen längre. 

Jag har ju också fått lite problem med mitt badrum. I torsdags kväll så gick blandaren till duschen sönder. Jag kunde inte stänga av kranen, utan vattnet bara rann hela tiden. Jag fick ta telefonen och ringa någon jourrörmokare. Man ska ju inte ringa om det inte är akut, men när det inte går att stänga av duschen så upplevde jag att det var akut. Det kom en man och han fick i alla fall stopp på läckan, även om han där och då inte kunde laga min blandare. 

 

---

Jobb med busskörningen har jag ju såklart också under denna veckan. Det är inte semester än.  Fyra dagar och sen när jag slutar jobba på fredag, då är jag ledig fyra dagar i rad. Jag är också ledig nu på torsdag så jag har väl en ganska skön arbetsvecka som jag egentligen inte kan klaga på. Dessutom är det ju skönt att få börja nästa vecka med två helt lediga dagar. 

 

Jag hoppas allt löser sig som jag vill med allt under denna veckan. Pengar ska sitta på plats och saker behöver fixas i badrummet. Jobba med busskörning ska jag också göra och på jobbet står man ju hela tiden inför problem som man får försöka lösa på bästa sätt. Det är ju många gånger det som kallas för att jobba. 

 

Jag får inte glömma att gå promenadrundor så jag mår bra rent fysiskt också. Mår jag inte bra så kan ju allt annat kvitta. Det är ju det viktigaste i livet. Må så bra man bara kan och inte hamna i depressioner och sån skit. 

 

 Som jag alltid säger så är det skönt när man får en ledig helg. Igår slutade jag dessutom tidigt och det känns ju som en halv dag extra ledighet. Jag det bara lugnt. Jag är glad över att denna veckan inte blev fullt så körig som den förra blev. Dessutom är det skönt att redan nu veta att jag inte ska jobba helgen förrän tidigast en månad igen. Jag skulle ha jobbat helgen nästa vecka, men jag har sökt ledigt och fått det. Det innebär att jag blir ledig fyra dagar på raken, efter att jag har avlutat arbetspasset på fredag. 

 

Jag har som sagt en lugn ledig helg. idag gick jag en långpromenad på morgonen och sen har jag grejat lite med min konst. Det är fint vårväder ute. Det känns nästan som sommar nu, fast det kan ju ändra sig från en dag till en annan. Blir det bara lite kallare igen, så känns det helt plötsligt som vinter. Jag vågar inte ta undan dom lite varmare jackorna än. 

 

Jag får fortsätta att njuta av ledigheten så gott jag kan. Jag tar det lugnt och jag grejar på i min takt. Jag får saker gjorda och jag tar små steg mot en bättre framtid. Sen om något egentligen blir bättre, det återstår att se.