Jag känner mig just nu ganska trött igen. Jag har ganska ont i kroppen. För lite sömn i natt straffar sig direkt. Jag orkar inte bry mig just nu. Allt får kännas som det gör. Jag är i alla fall inne i en "soft" arbetsperiod och det känns skönt att man slutar tidigt på fredag och sen blir ledig i helgen. 

 

Jag känner ändå att jag får ganska mycket gjort. Jag grejar med allt möjligt och jag får dom resultat jag vill ha.  Jag grejar så mycket jag orkar, men jag tar det lugn och kör inte skiten ur mig på något sätt. Jag kan inte ha för höga krav på mig själv. Jag får inte vara för hård mot mig själv. Allt får ta den tid det tar. Det har jag ju lärt mig nu. Jag vill inte må skit igen som jag började göra för exakt en månad sen . Då blev ju allt bara för mycket och jag var för hård och hade på tok för höga krav. Detta knäckte mig totalt. 

 

Hittills under denna veckan har jag varit duktig med promenaderna. Två långa och idag gick jag en kortare. Jag vill gå mycket i början av veckan så att jag inte behöver lägga lika mycket tid på promenadrundorna när jag får en ledig helg. Jag är jättenöjd hittills och målet är att i alla fall göra minst en mil till fram till fredag sen har jag inte många steg kvar till målet på 100 000 steg i veckan. 

 

Det känns skönt att börja en ny vecka med 2 dagar av ledighet. Jag har ju jobbat i helgen, men det var ganska lugnt. Jag har ju haft en ganska "soft" arbetsperiod och man kan nog säga att den fortsätter. Denna veckan jobbar jag 3 dagar och får en ledig helg. Det är ganska "soft" även om man får vräka sig upp klockan 04:00 på morgonen. Tittar jag på hur jag jobbar fram tills att jag börjar min semester så känns det ganska lugnt. Det känns ju bra.

 

Jag ska försöka greja mycket med min konst och göra allt jag kan för att leverera så fort som möjligt. Det är ju efter leverans av min konst som pengar kommer in. Jag massor av konst som bara ligger och väntar på att få bytas ut mot cash. Jag kan inte säga att konstprojektet går dåligt just nu och bättre kan det bli, tex under denna veckan.

 

Jag ska också försöka sätta mig ner och försöka planera lite inför min semester. Jag står inte ut med tanken att vara hemma hur mycket som helst...när jag samtidigt blir helt ledig i 4 veckor, i juli och augusti. Så jag får försöka tänka ut lite saker som jag vill åka ut på då. Jag får kolla upp vad det finns för utbud i sommar och försöka räkna ut vad saker och ting kommer att kosta. 

Ganska länge nu så har jag ju tänkt mycket på hur jag ska lägga upp dom resorna runt om i Sverige som jag har planerat att göra under detta året. Jag känner att jag behöver avverka en hel del av alla platser jag vill åka när jag nu har min semester. Det kan funka längre fram i höst, men jag tror inte riktigt på att jag löser alla resor på något bra sätt om jag använder min semester till att resa på. Dessutom vill jag inte ha en semester i år där jag mest ägnar mig åt att gå på gatorna i Vänersborg. Det känns ju bara så tråkigt om jag inte får semester med många roliga utflykter. 

Jag vill gärna åka till Falkenberg och hälsa på brorsan och hans familj. Det hoppas jag kommer att funka. Sen har jag ju som mål under detta året avverka en plats i varje landskap, av dom som ligger norr om Värmland, plus Gotland. Förra året fixade jag ju alla landskap söder om Dalarna. Nu vill jag ta resten av Sverige i år. Det känns som att ska jag ha någon chans att klara målet med resorna så måste jag i alla fall börja ta mig ut på nånting under min semester. Jag vill ju det, men problemet är av att jag vill andra saker i år också. Pengar, tid och ork kanske inte riktigt räcker till. Fast jag känner att bara jag kan komma igång så brukar ju saker och ting ta fart och lösa sig på något sätt. 

Jag vill ju också åka till Stockholm i år. I början av året tänkte jag att jag ville åka minst 2 gånger, men jag kommer att vara nöjd om det bara blir 1 gång. Dessutom har jag ju biljetter till Bokmässan i Göteborg, som går av stapeln i höst. Det vill jag heller inte missa. 

Men det är detta med pengar som jag måste lösa. Jag har väl egentligen råd att göra allt och lite till av sånt som jag tänker att jag vill göra under detta året. Fast samtidigt som jag har jag planer för olika typer av resor med alla så vill jag ju också spara en hel del pengar i år. Det blir ju betydligt tuffare att lösa allt jag vill göra om jag samtidigt vill spara en hel del. Det måste gå väldigt bra med pengar in om jag ska lösa allt, men jag ser ändå framför mig att det kan gå. Jag har inte gett upp i alla fall. Ingenting just nu känns försent med att hitta en lösning på. 

Jag fortsätter med att ha ganska "softa" dagar. Jag chillar och försöker må så bra som möjligt. Jag kanske oroar mig över saker och jag vet inte riktigt hur jag ska lösa allt som jag skulle vilja göra under detta året. Mycket går emot mig, men jag tar allt med ro. Just nu måste ju det viktigaste för mig vara att jag bara ska må bättre och bättre. Jag har känt mig lite trasig sen i mitten på maj. Även om mycket känns bättre nu så finns det fortfarande ett lite sår kvar i hjärtat, och en rädsla för att jag psykiskt ska rasa igen. Jag måste chilla ner och ta det väldigt lugnt ett bra tag till.

 

Igår hade jag en arbetsdag. En ganska bra sådan. Jag slutade 12:30 och tänkte som vanligt att nu hinner jag att få gjort en hel del. Riktigt så blev det inte. När jag kom hem från jobb så käkade jag lite och sen blev det en långpromenad på ca 12 km. När jag sen kom hem var jag så jäkla trött och jag kände av tröttheten redan under den sista delen av promenadrundan. Jag tänkte att jag går och lägger mig en halvtimme och sen kan jag greja lite med annat. Men jag sov bort större delen av kvällen och vaknade till klockan 22:00. Jag gick upp och diskade lite sen borstade jag tänder och kröp i säng igen. Snacka om att sova mycket, men så kan det vara ibland. Jag hade ju varit upp 04:00 på morgonen så ingenting är ju konstigt med att en människa blir trött av det senare under dagen.

 

Idag har jag känt mig ganska pigg och fräsch. Inte så konstigt när sen igår har sovit i typ 14 timmar. Jag klev upp klockan 07:00. Det blev lite frukost och sen tog jag en promenadrunda igen. 12 km blev det idag också  detta har jag nu avverkat varje dag under denna veckan. Nu behöver jag nog inte gå så mycket mer för att klara mitt mål på 100 000 steg. Det löser sig ändå, utan några fler promenadrundor. 

 

 

 

 

 

 

Imorgon ska jag jobba igen. Jag har haft 4 sköna dagar av ledighet. Jag har chillat en hel del och jag tänker hela tiden på att ta det lugnt och inte stressa. Så fort jag känner att jag vill skynda mig med nånting så tänker jag en extra gång. Är detta verkligen något som jag måste få gjort snabbt? Svaret har hittills alltid varit nej. Denna tanke hjälper mig att tagga ner och jag vet att jag mår mycket bättre av att göra det. 

Jag har som sagt haft några lediga dagar och jag är inne i en ganska "soft" arbetsperiod. Under denna veckan jobbar jag imorgon och sen fredag - söndag. Sen börjar jag nästa vecka med 2 lediga dagar och sen jobbar jag 3 dagar, slutar tidigt på en fredag och får sen en ledig helg. Det är en "soft" arbetsperiod om man tänker på hur en normal vecka kan vara när man jobbar som busschaffis. Snart får jag väl också reda på vad jag får för schema till hösten. Sökningen är ju klar och om jag ska tro nånting så får jag nog inte som jag helst vill, men om jag får något av dom 2 andra schemat som jag också har som alternativ, då känner jag mig ganska nöjd och dessutom borde jag kunna få tid till att göra vissa andra saker som jag har tänkt på länge att jag vill göra. Jag är försiktigt med att säga vad det handlar om för jag vill ta det lugnt och ta en sak i taget. Först får jag se vad jag får för schema, sen har jag mycket annat som jag vill fixa innan det blir höst och sen får jag se hur jag tänker när det är oktober. Många bitar ska falla på plats och jag har ju lärt mig nu att jag måste tagga ner och ta det lugnt. Vara mer ödmjuk och jobba  successivt framåt mot dom mål jag har. 

 

Under mina lediga dagar har jag i alla fall hunnit med att besöka min mammas grav. Jag rensade upp lite och slängde gamla kransar och gjorde rent från löv och vissna blommor. Jag kanske åker dit senare i sommar och planterar lite blommor. Samtidigt vet jag att många fler än jag går till mammas grav och gör fint där. Så det känns ganska lugnt att det inte alltid ser perfekt ut vid mammas grav.

 

Det blev full ös denna söndagen. I morse gick jag ut ganska tidigt för att jag ville hinna med en promenad på 12 km innan jag skulle ge mig ut på en annan utflykt.

 

Jag låg efter med alla steg som jag vill sätta på en vecka så idag denna söndag behövde jag typ gå 1,5 mil för att nå mitt mål som är 100 000 steg i veckan. Jag trodde inte jag skulle fixa det, men när jag nu sitter här hemma och skriver så har jag faktiskt fixat det. Mycket p.g.a. stegen i förmiddags. Det känns skönt nu att jag inte slöade till och struntade i det. Det hade varit lätt att göra det denna gången. 

 Efter detta så fick jag fixa mig för lite fest. Jag var bjuden på dop i Falkenberg. Min brorsas yngsta dotter Meya skulle döpas i Skrea kyrka. Det fick bli en liten utflykt med bil till Falkenberg. Dop i kyrkan och lite festligheter hemma hos min bror och hans sambo. 

 

Det blev en lång dag detta, men det sköna är att jag är ledig i två dagar till. Det blir liksom dubbel helgledigt och nästa vecka jobbar jag bara 4 dagar. Så det är ju också en ganska skön arbetsperiod man är inne i just nu. Jag har ju inte heller mått så bra den senaste tiden, men jag känner ändå nu att allt går åt rätt håll. Jag har fortfarande en liten klump i magen och jag är fortfarande orolig för många  saker som kan gå fel. Men jag har den senaste tiden varit bra på att ta det  lugnt och bara bry mig om saker som jag behöver göra. Jag har taggad ner och blivit mera ödmjuk och inte för hård mot varken mig själv eller andra. Alla dessa förändringar som jag har gjort är bara till det bättre och jag ska fortsätta spinna vidare allt detta. Jag hoppas att jag någon dag känner mig mindre orolig också. 

 

 Jag skrev ju för ca två veckor sen att jag mådde ganska dåligt och därför ville jag ta en paus från alla mina sociala medier. 

 

Jag har mått riktigt dåligt och jag var tvungen att verkligen stanna upp och tänka efter vad jag egentligen håller på med och vad som faktiskt är viktigt i livet. Jag insåg att mycket av sånt som har fått mig att må dåligt är helt och hållet mitt eget fel. Tänkt vad lätt det är att ta saker och ting för givet. Men när man märker en uppenbar risk att faktiskt förlora något som känns viktigt, då inser man hur allt de viktiga i livet hänger ihop och man blir mer ödmjuk och tacksam för sånt man faktiskt har. Det är väl ungefär vad  jag har kommit till insikt med under dom senaste två veckorna. 

 

 Jag vill fixa en del saker inom den närmaste framtiden. Jag kämpar just nu med att få loss pengar, men nu börjar det bli så mycket pengar att bolla med och jag märkte hur lätt det var att fastna i tankar som att man kan ta lite större risker och mer och mer gå i från sånt som jag har planerat från första början. Jag märkte också hur skoningslöst hårda vissa människor kan vara. Jag vill inte exakt gå in på vad som egentligen hände, men jag såg framför mig en risk att förlora mycket av sånt jag har byggt upp genom åren. Jag kände att om jag inte taggar ner och fattar allvaret, blir mer ödmjuk och snällare i mitt agerande mot mig själv och andra människor så kommer jag nog inte klara av nånting av något som jag vill fixa framöver. Om det värsta som jag kan tänka mig händer...hur blir det då för mig? Hur kommer jag och må och hur  jävla jobbigt kommer inte livet bli att leva? Jag överdriver nog inte när jag säger så. Jag känt länge att jag står och stampar på samma ställe. Jag kommer inte vidare med nånting. Jag vill få ut mer av mitt liv och min vision är inte att leva precis så som jag gör idag och för resten av livet. Jag vet vilka förändringar jag vill se för att jag ska komma till en punkt så att jag i alla fall känner mig nöjd med allt. Jag kanske inte kommer att fixa alla mål som jag vill nå. Men jag vill kunna känna att jag har gjort precis allt jag kan för att nå den vision jag har. Jag vet inte exakt hur jag ska lösa allt, men jag vet vad jag behöver göra för att jag i alla fall ska känna att jag gjort precis allt jag kan. 

 

 Jag har lärt mig mycket under dom senaste två veckorna. Jag inser att jag inte kan ta saker och ting för givet längre. Jag måste tagga ner och jobba mer systematiskt framåt med saker och ting. Jag får hålla mig till vad jag ska göra och bry mig mindre om sånt som jag tycker att andra ska göra. Jag kommer ingenstans med att vara för hård mot mot folk. Det slår bara tillbaka på mig själv. Jag måste bli bättre på att lyssna på kritik och ta den på rätt sätt. Jag får ta det som en typ av råd som jag kan ta lärdom av och som jag också kan få nytta av när jag jobbar med att utveckla mig själv som person.  En grej som många har gett mig kritik för genom åren det är att jag allt för ofta tar bort människor i mitt liv som: Bryr sig om mig, vill hjälpa mig, vill ta hand om mig och se till så att jag mår bra. Det stämmer säkert. Jag har i alla fall vid för många tillfällen varit för snabb med att döma folk och många har inte ens fått chansen att bevisa att dom faktiskt vill mig väl. Jag har väl många gånger varit rädd för att jag ska bli utnyttjad och lurad på olika sätt. Jag vågar inte alltid släppa in folk i mitt liv och min förklaring har många gånger varit att jag inte litar på människor som jag inte känner. Nu har jag ju insett att det är en bortförklaring. Vissa har ju inte ens fått chansen och jag har varit för egoistisk i mitt tänkande kring vad jag vill och vad jag tror. Vad jag vill och mitt ego tar över för mycket. Jag har ju också varit med om att människor som jag borde har kunnat lita på sviker mig och gör mig riktigt illa. Det har väl också gjort att jag är mer hård mot andra som vill komma mig närmare in på livet. Jag inser att jag har varit för hård och för egoistisk, vilken i slutändan bara skadar mig själv. Egentligen blir allt bara fel. Det är ju bara dumt att inte släppa in människor i mitt liv som vill hjälpa mig och bryr sig om mig. Jag kommer inte att klara allt som jag vill åstadkomma i livet om jag inte får hjälp av andra. Därför måste jag nog våga lita mer på människor och i alla fall ge fler en ärlig chans. 

 

Jag har den senaste tiden gjort en ganska stor personlig förändring. Jag dömer inte människor för snabbt. Jag har taggat ner och är mer ödmjuk. Jag inser allvaret i saker och ting som jag framöver vill få fixat. Jag måste tagga ner och jobba systematiskt framåt. Jag får hålla mig till sånt som jag har till uppgift att göra och inte bry mig så mycket om sånt som andra ska göra. Jag är inte hård mot någon längre. Jag bara bestämde mig för att sluta med det och jag har redan märkt under dessa två veckor att mycket runt omkring mig har förändrats till det bättre. Jag är mer ödmjuk inför saker och ting. Jag har taggat ner och är mindre egoistisk. Jag lägger min egen energi rätt och bryr mig inte längre om sådan saker som jag egentligen inte kan påverka eller ens har som uppgift att försöka förändra. Jag har aldrig gjort en större rannsakan av mig själv och jag har verkligen gjort en stor förändring som jag i alla fall tycker gör att jag blir en bättre människa. Jag mår nu bättre, men det var obehagligt att känna att jag var tvungen att förändra mig så mycket för att inte förlora mycket av sånt som ändå är viktigt för mig i livet och som jag också många gånger bara tar för givet att jag alltid kommer att ha.  Många gånger kan det ju vara så att man typ bara pratar om att man ska förändra sig till det bättre, men sen gör man inte det i alla fall. Ibland kan det också vara så att man förändrar sig själv till det bättre under en kort period. Sen kommer man lätt tillbaka till sånt som man gjorde innan som inte var bra. Men jag har känt hur mycket bättre jag mår av att ha gått in i mig själv och gjort massor av förändringar i min personlighet. Jag kommer att i framtiden tänka på att vara mer ödmjuk och inte hård mot mig själv och andra. Jag kan ju också tycka att mycket i vårat samhälle är för hårt för oss människor som lever i det. Det ställs väldigt mycket krav på den enskilda människan. Vad jag tycker är rätt eller fel i det där har jag inte funderat så mycket på, men jag inser hur hårt det kan vara om man råkar göra allt för många misstag. Jag därför bestämt mig för att jag inte ska vara en person som också är hård och liksom bidrar till att samhället blir ännu hårdare att ta del av. Jag har ju insett nu sånt bara slår tillbaka på mig själv. Jag mår skit och jag kan inte skylla på någon annan än mig själv i slutändan. Därför har jag gått in i mig själv och gjort massor med förändringar som jag tror är till det bättre. Detta ska jag hålla i och utveckla åt rätt håll framöver också. 

 

Saker som också kan vara positiva är ju att jag faktiskt har lärt mig väldigt mycket på kort tid. Det bästa sättet att lära sig saker på det är ju förmodligen att förstå att man  har haft riktigt fel. Då inser du att du måste tänka om och agera på ett annat sätt. Jag har lärt mig att jag måste anpassa mig mer till vad andra vill också. Jag kommer inte att klara allt på egen hand och jag kommer bara att må sämre och sämre av att vara egoistisk och för hård. Det kommer inget positivt ur det när man är en sådan person.

 Jag har tänkt och jag har ändrat mig. Jag är nu mer ödmjuk och jag har taggat ner. Jag mår bara bra av det och jag är övertygad om att mycket kommer att gå lättare för mig i framtiden när jag nu har lagt mycket av den "sämre" attityden åt sidan. Jag har redan märkt att mycket runt omkring mig blir bättre och lättare för mig att hantera bara för att jag  tar det lugnt och taggar ner.  Jag mår bättre igen, fast jag har ett litet sår i hjärtat och jag går runt med en klump i magen. Jag har den senaste tiden verkligen lärt mig en läxa och det har skakat om mig på ett sätt som gjorde mig rädd och fick mig att må väldigt dåligt. Jag kommer att vara mer försiktig med allt  jag säger och gör i framtiden.  

 

 

 

Jag kommer att ta en paus från bloggen och mina andra sociala medier. Det känns inte motiverande att publicera och uppdatera just nu när jag känner att mycket är så jobbigt. 

Jag mår dåligt och jag är väldigt skör och skakig just nu. Jag vill komma bort ett tag från den där "bubblan" som man lätt känner att man befinner sig i när man uppdaterar regelbundet på olika plattformar i sociala medier. Jag vet inte när jag kommer tillbaka, eller vad jag har för planer när det kommer till mina sociala medier framöver. Det får bli en senare fråga. 

 

Ha det så bra. Jag tycker att många av er som följer mig verkar vara jättesnälla och fina människor.

 

 

Jag är ganska säker att denna veckan kommer att bli en otroligt tuff vecka för mig rent mentalt. Jag vet inte om jag pallar psykiskt. Kanske måste jag be om hjälp, eller i alla fall prata med någon eller några om hur jag faktiskt känner mig just nu. Samtidigt vet jag hur dålig jag kan vara på att be om hjälp eller bara prata med folk när jag inte mår så bra. Jag är ju mer van vid att göra allt själv och sen kanske jag har det lite i mig att jag inte vill prata om att jag mår dåligt. Jag är väl lite rädd för att folk tycka att jag bara gnäller och tycker synd om mig själv. Fast ibland måste jag väl våga göra det också. 

 

Jag kommer inte att vara kaxig denna veckan. Jag har mycket att göra med allting och jag kommer att känna mig så liten och rädd. Jag har inte riktigt räknat med att det skulle kännas så här som det gör nu. Jag känner hur lätt jag kan göra fel eller bara säga fel saker vid fel tillfällen. Detta känns riktigt jobbigt. Jag mår inte så bra just nu och mycket oroar mig. Tankarna snurrar runt i huvudet hela dagarna. Jag har haft en klump i magen och inte har jag ätit så mycket heller. Jag har också sovit dåligt på nätterna. Jag vet inte alls hur jag kommer att hantera nånting inom den närmaste framtiden. Kanske oroar jag mig för mycket och efterhand kanske jag konstaterar att jag inte hade så mycket att oroa mig över. Det vore ju i alla fall en bra sak om det blir så. 

 

Jag vågar ändå inte tro på att något kommer att bli riktigt bra denna veckan. Jag vågar inte heller säga att jag kommer att fixa nånting på ett bra sätt.  Ingenting känns självklart och den känslan skrämmer mig. Jag kommer inte att tjäna mycket pengar, men mycket avgörs kanske denna veckan om hur lätt det blir att fortsätta kämpa mot alla mål jag har under detta året och kanske längre fram. Be om hjälp och våga prata om hur jag mår och hur allt faktiskt ligger till kanske är min räddning. Jag förväntar mig ingenting av någon annan, eller att jag ska må bättre, oavsett vad jag väljer att göra.  Ibland känner man sig väldigt liten som människa. Detta är lätt det jobbigaste jag har känt av på mycket länge. Tankarna snurrar runt hela dagarna och jag kan inte vinna över dom hur mycket jag än tänker. Jag har en dålig magkänsla. Det värsta är väl att det kanske kommer att kännas ännu värre längre fram under veckan.  Jag vet verkligen inte just nu vad jag ska göra, och hur jag ska hantera dom eventuella problem som jag kan komma att stå inför denna veckan. Jag känner mig: Maktlös, liten och väldigt rädd när jag tänker på allt som kan bli så fel om jag har otur nu. Frågan är om jag har turen på min sida eller inte. Snart orkar jag nog heller inte ta fler motgångar och vad gör det mig då? Jag tror att det måste börja vända snart om jag ska orka med allt som jag faktiskt vill göra och få fixat framöver. Det känns skit att jag inte har kunnat styra mina känslor bättre än vad jag har gjort. Hade jag tagit det mer lugnt och livet lite lättare, då vet jag hade mått bra nu.