Jag har haft en väldigt lugn första semestervecka. Det känns skönt att jag faktiskt har gjort det som jag sa från början att jag skulle göra. Jag har tagit det lugnt det var ju vad jag behövde.

 

Jag får gå lite längre promenadrundor än vad jag brukar. Det krävs för att jag ska nå målet som jag har för varje vecka. Men det har känts bra med promenaderna och bara jag sätter 90 000 steg varje vecka så nöjer jag mig med det. 

 

Konstprojektet flyter på som det alltid gör. Inget går varken bättre eller sämre än vad det brukar. Allt är som vanligt och som jag alltid räknar med. Jag går alltid annars runt och hoppas på att jag ska kunna tjäna mer pengar på min konst än vad jag har förväntat mig, men det kanske bara förblir en dröm för mig. 

 

Imorgon har jag tänkt att börja planera någon ny Sverigeresa. Jag har lite olika alternativ. Jag får ju se vad som funkar att boka och sen får jag ju fundera på hur mycket pengar jag vill bränna. Jag tycker ändå att jag borde få ihop nånting.

 

 

 

 Då har det blivit midsommar. Jag kommer inte att göra något speciellt. Jag har ju sagt till mig själv att jag ska "softa" som fan under min första semestervecka. Jag har också gjort. Jag tvingar mig själv att sitta still för i denna vila och ensamhet så får man ju massor av idéer som man också "spinner"vidare på. Jag vill ju avverka mer resor inom Sverige. Jag skulle säkert kunna göra mer med konstprojektet, och jag skulle väl egentligen kunna köra hårdare med allting. Tiden finns ju men….. Jag vill och jag ska vila och "chilla" nu. Just nu planerar inte så mycket inför kommande veckor heller. 

Denna veckan har jag mest: Grejat  med mina vardagliga saker, läst böcker, lyssnat på poddar, gått promenadrundor, tittat på serier och sovit mer än vad jag annars brukar göra. Det har varit jätteskönt och jag har känt i hela kroppen hur mycket jag behövde den här längre ledigheten som kallas för semester. 

Ni får ha en fin, 😀 Midsommar. Var rädda om er ❤️🌞

 

Jag tänker ibland att jag ska swisha någon influenser eller någon verksamhet som typ lägger ut sitt swishnummer och typ skriver: 

Oftast bryr jag mig inte om att skänka pengar till sånt här. Även om jag följer och gillar något så har jag inte skänkt mycket pengar till någon influenser eller liknade, men tanken att jag ska göra det tänker jag ofta. Fast om man bara tänker på det så bidrar man ju inte med några pengar. 

 

Sen är det också så att många av dom som jag genom åren har följt har idag  slutat med det dom gör. Detta har skett trots att man kunde bidra med pengar via Swish. Jag kan ju spontant känna att jag skulle ha ångrat mig om jag har bidragit med pengar för att jag gillar något och vill att det ska fortsätta. Samtidigt vet man ju att det inte finns några garantier och den som driver tex: Podd, YouTube-kanal eller något annat har ju sällan några skyldigheter gentemot sina följare. Sen kanske det kan finnas undantag. Har man skrivit på ett kontrakt och det står att man måste leverera en viss typ av content, eftersom andra också tjänar pengar på det man gör, så kanske man inte bara får lägga ner.  Jag vet egentligen inget om sånt och jag bryr mig inte heller. Själv skulle jag aldrig binda upp mig på ett sådant sätt så att jag inte kan styra vad jag själv vill göra i mina sociala medier. Vill jag dessutom sluta med allt vad tex: Blogg, Instagram och TikTok är, så kommer jag aldrig att sätta mig själv i en situation som förhindrar mig att avsluta allt när jag själv vill det. 

 

Jag har ju heller inget dåligt samvete för att jag tex inte swishar och stöder någon som jag gillar och tycker gör något bra via sina sociala medier. Återigen är det ju så att jag gör ju vad jag vill och man kan ju följa så mycket hela tiden som är helt gratis, så varför ska jag betala för det? Så kan jag ju också tänka. Det är ju bara det att när jag tycker att någon gör bra saker så känner man ju att man vill vara med och bidra. Fast jag kan ju inte alltid bry mig, oavsett hur mycket jag än känner att jag skulle vilja. Många av dessa tankar om jag ska skänka pengar eller inte snurrar ibland i mitt huvud, men ska jag vara helt ärlig så bryr jag mig sällan om att skänka pengar genom att tex swisha någon: YouTuber, influenser, journalist eller likande. Mycket pengar ( allt är ju relativt) har jag ju annars skänkt till välgörenhet genom åren; men just detta med att man blir uppmanad att hjälpa någon så att hen typ kan fortsätta med det dom håller på med...det har jag liksom aldrig orkat bry mig om och jag tror nog att jag kommer att ångra mig om jag i slutändan skulle bidra med mycket pengar till sånt. 

 

Det bästa jag kan göra, nu och i framtiden det är väl att bara göra som jag typ alltid gör. Skiter i att swisha. Kolla kan jag ju göra ändå.

 

Semestern  har ju börjat och det känns bara bra att slippa bry sig om klockan och vissa tider som man måste passa, samtidigt som man tänker på hur man ska lägga upp dagen och hur lång tid allt får ta. Allt det där försvinner liksom nu när man inte behöver fundera på när man ska jobba och hur länge. Det känns skitbra att slippa bry sig liksom. 

 

Denna veckan har jag bestämt mig för att jag ska ta det väldigt lugnt. Jag ska hålla mig till att bara göra mina vardagliga saker. Sen blir kommer jag väl också att gå mina promenader, men framförallt är det väldigt mycket slappa och ta det lugnt som gäller. Även om jag känner för att tex åka någonstans eller ta tag i något som för mig är en lite större utmaning, så tänker jag ändå inte bry mig. Jag ska vara mer stilla än vanligt i minst en vecka. Det blir även väldigt lugnt under midsommarhelgen. Jag vet att jag har sagt förut att jag ska ha perioder där jag chillar mer och inte gör så mycket och sen blir det inte så ändå. Men nu kommer jag att se till att det blir så. 

 

Däremot efter midsommar så har jag lite planer på att göra saker och mest handlar det om att jag ska resa runt lite i Sverige. Sen vill jag ändå tänka på att inte ha för mycket planer och ett allt för späckat "program". Många gånger kan det ju till och med vara bättre och roligare att göra saker mer spontant och typ när man känner för det. Jag tror i alla fall en sådan semester kan bli roligare än om man; planerar för mycket, för långt i förväg och har stora förväntningar. Jag tror att jag  lätt kan bli besviken eftersom saker och ting sällan blir som jag har tänkt sig till 100%. 

 

Vi får se hur det blir. Jag har inte bokat eller bestämt nånting just nu. Det jag jag känner att jag vill med denna veckan det är att bara vara på hemmaplan och ta det väldigt lugnt. Vilket innebär: 

 

 

 

 

 

 Nu börjar min semester! Den har man ju längtat till  ända sen den förra avslutades. Egentligen vill man väl ha semester 2 gånger per år, och 6 månader i taget. Ha ha.. 

 

Det är skönt att den har börjat nu. Jag tänker att jag ska börja med att ta det ganska lugnt och sen får vi se. Jag vill ju resa runt lite i Sverige, men jag ska nog passa mig för försöka planera för mycket. Det blir lätt bara stressigt och i slutändan blir det ändå inte så bra som man vill. Meningen med en semester är ju också att man ska vila upp sig och faktiskt göra det ordentligt. Det ska ju bli så skönt att inte behöva bry sig om klockan lika mycket som jag annars gör. Man lever ju efter den där klockan varje dag, hela dagarna. På jobbet tänker man ju på den mest hela tiden och hemma är det ju ganska ofta också. Typ: Jag måste hinna det innan det och sen måste jag lägga mig innan den tiden för imorgon ska jag upp klockan... och bla bla blä. Allt sånt och mycket annat som har med jobb att göra blir ju bara gott att slippa ett tag. Sen kommer jag ju att sakna många av mina arbetskamrater, men kanske bara är bra. Saknar man dom så känns det ju lättare att komma tillbaka till jobbet när väl semestern är slut. Sen går ju några semesterveckor väldigt fort. 1,2, 3 och 4. Sen är man tillbaka på jobbet igen och längtar till nästa semester.  

 

 

 

 

 

 Var ska man börja? Jag har bara svårt att förstå varför det finns människor som lägger tid på att jävlas med mig. Är det inte bättre att lägga den tiden som det tar, och lägga den på sig själv istället. Det borde man väl må bättre av. Det finns säkert en mer djupgående förklaring till detta beteende. Kanske känner man sig kränkt av mig eller så är man avundsjuk på att jag lever som jag gör. Jag har det ju säkert bra och bättre än många andra. Kanske söker vissa bara uppmärksamhet eftersom man är i stort behov av att få andras bekräftelse. Förklaringarna kan vara många, men är det något jag vet så är det att jag sällan bryr mig om när någon som jag inte känner säger något elakt till mig eller bara jävlas på något sätt.

 

Om jag på något sätt ändå väljer att bry mig om det så är det bara för att jag vill få bort personen och då gör jag vad jag kan för att det ska ske så fort som möjligt. En del ger sig direkt och andra håller på ett tag innan dom ger upp. Jag har hittills lyckats få bort alla som jag vill ska låta mig vara ifred och jag ger mig aldrig förrän detta händer. Det kan gå så långt att jag gör en polisanmälan. Ibland har det hänt att jag har gjort ett flertal mot en och samma personen. Jag gör  alltid en polisanmälan om brottet som någon begår mot mig faller under allmänt åtal. 

 

Dom senaste åren har jag gjort 1-2 polisanmälningar varje år. Även om de mesta av allt läggs ner så har jag sällan känt att jag ångrar mig. Många gånger kommer det ju till den misstänktes kännedom att jag har gjort en anmälan och det kan ju räcka för att personen ska låta mig vara ifred framöver. Många kan vara så jävla kaxiga när dom jävlas, men när dom sen får sitta hos polisen och bli förhörda så håller dom käften sen. I dom flesta fall känner jag mig ganska nöjd med det om så sker. Helst vill jag ju att det jag anmäler ska gå hela vägen till åtal och fällande dom, men jag har lärt mig av alla mängder med polisanmälningar som jag har gjort dom senaste åren att man inte kan räkna med att sånt händer. Men jag kan ju ändå känna mig nöjd över allt positivt som ändå sker p.g.a. att jag anmäler folk som begår brott mot mig. 

 

I år har jag gjort en polisanmälan och den är inte nedlagd än, men jag räknar ju med att den kommer att bli det. Fast återigen, jag tänker att den personen som jag nu har polisanmält ( för andra gången) kommer att sluta jävlas med mig framöver. Om han inte gör det efter detta, då är han ju riktigt jävla dum i huvudet. Sen kommer jag ändå aldrig att bry mig om honom och vad han vill, eller vad som händer i hans liv framöver. Om han tror att jag kommer att bry mig så har han fel. 

 

 Något som också kan hända ibland är att det kan komma fram personer till mig på stan och direkt börja med att prata skit och vara jävligt uppkäftiga. Eller så ställer dom bara dumma frågor eller bara prata på ett sätt så som gör att jag tror att dom inte kan ha en enda hjärncell  i huvudet. Jag agerar ungefär på samma sätt varje gång. Jag struntar i dom helt. Jag svarar inte och jag bara fortsätter att gå och ignorerar dessa IQ-befriade människor totalt. Om jag gör nånting så kanske jag typ säger att dom ska sticka härifrån. Någon gång har jag sagt att dom ska hålla käften också. 

 

Det är nämligen såhär: Om du kommer fram till mig och inte pratar ordentligt utan bara pratar skit och jävlas. Då kommer jag inte att bry mig om vad du säger. Om en person verkligen inte fattar varför jag ignorerar hen efter att man kommer fram jävlas, då är ju personen riktigt dum i huvudet. Då finns det heller ingen mening med att diskutera med en sån person för hen kommer ändå inte fatta och förstå vad jag menar. Från min sida blir det helt meningslöst och jag bryr mig heller inte om att försöka förändra en person som jag tycker är dum i huvudet. Tror du att jag bryr mig, så har du fel. 

 

Jag har allt som oftast inget emot att personer som jag kanske inte känner kommer fram och pratar med mig. Du får gärna tala om för mig om vad du tycker om mina sociala medier eller om det finns något annat du undrar över. Jag har heller inget emot om någon vill ta en bild tillsammans med mig. Sånt är bara att fråga mig om och förmodligen så ställer jag gladerligen upp på det. Jag blir inte arg eller nånting. Det är lugnt, men kom inte fram till mig och äckla dig och prata skit. Då kommer jag aldrig att bry mig och jag kommer att göra precis allt som jag tror krävs för att du ska låta mig vara ifred, både i själva stunden och i framtiden. 

 

 

 

 

På jobbet är det sommarschemat som har börjat gälla nu. Spontant tycker jag att de flesta arbetsveckorna ser bra ut i sommar. Jag jobbar denna veckan (4 dagar) och sen går jag på semester. Det ska bli skönt, även om jag ofta föredrar att börja semestern lite senare på sommaren.

 

Samtidigt vill jag bli mer ledig nu och jag tror att en anledning till att jag tycker att sommarschemat ser  bra ut är att jag just att semestern ligger på ett sådant sätt att jag slipper en  viss arbetsperiod som vid en första anblick såg rätt jobbig ut. Den hade jag fått om min semester hade börjat senare i sommar. Jag har sett en arbetsvecka som ser lite tuffare ut än dom andra. Men om jag bara tycker att det är en vecka som känns lite tuff på hela sommaren, då är det inte mycket att bry sig om. Det är bara att jobba på ju.

 

 Förövrigt så ska jag väl försöka att bara ta det ganska lugnt. Jag får se vad jag gör nu till helgen, men fram tills dess blir det nog mest slappa och typ gå promenader som gäller. Läsa en bok, greja med konsten, kolla TV,  hålla mina sociala medier levande och göra mina vardagliga saker. Det känns lagom att bara bry sig om sånt denna veckan, innan det är dags för skön jävla semester.

 Jag har jobbat ganska mycket under denna veckan och arbetsveckan är ju inte riktigt slut än för min del. Jag ska jobba på söndag också. Jag skulle ha jobbat imorgon med, men jag har tagit ledigt. Jag har haft en lång arbetsdag idag och den hade varit lika lång imorgon. Det är skönt att bara ta bort en dag mitt i denna ganska tuffa arbetsperiod som inte är slut förrän på måndag. 

 

Det som är skönt med denna arbetsveckan det är att jag inte har någon dag där jag måste gå upp så sjukt tidigt. Dessutom är 3 av dom totalt 5 pass som jag jobbar denna veckan ganska "snälla" att slita med. Körningen, tiderna och timmarna är ganska lagom. 

 

Denna veckan har känts ganska bra. Jag jobbar på ibland och är ledig ibland. Jag jobbar liksom inte för mycket, men jag är ju heller inte helt ledig. Det började med 3 dagar av jobb. passen är ganska "snälla" mot kroppen. Ledig var jag igår.  Idag hade jag det tuffaste passet på hela veckan. Det är långt och stundtals ganska stressigt och tålamodsprövande, men jag hade i alla fall en ganska lång rast mitt allt slit. Så det funkar ändå. Imorgon är jag som sagt ledig och på söndag jobbar jag igen. Återigen är det då ett ganska "snällt" pass. 

 

Annars har jag mest försökt att ta det väldigt lugnt och inte göra så mycket. Jag går ju mina promenader. Jag ligger och läser ganska mycket. Mer än vad jag brukar göra. Det känns som det var länge sedan jag "köttade" en bok på det sättet som jag har gjort i några dagar nu. Men kommer man bara in i en bok och den inte är allt för seg och långtråkig att läsa så är det ju ganska skönt att läsa i flera timmar på raken. Jag grejar lite med mina sociala medier. Jag har skrivit en hel del blogginlägg redan nu och jag kommer att publicera många av dom under nästa vecka. 

 

 

 

1. Jag hoppas jag kan få gjort några fler resor inom Sverige. Jag har hittills avverkad 9 landskap och det innebär ju att jag har 16 kvar. Målet är ju att jag ska avverka alla landskap innan 2024 så jag har ju 1,5 år kvar att nå den drömmen. Snart har jag ju semester och då får jag väl avverka minst ett landskap till i alla fall. Jag har märkt att när jag väl har varit ute på en resa så är jag inte så sugen att för nära inpå ge mig ut igen. Jag behöver liksom komma hem och krypa tillbaks lite i myllan innan jag bestämmer mig för nästa resa. Att det är så jag ska tänka blev väldigt uppenbart när jag kom hem efter min senaste resa när jag körde runt sjön Vättern och avverkade 3 landskap på en och samma resa. Tankar som jag också har det är ju att jag gärna inte vill besöka nordligaste delarna av Sverige under vintern. Känslan jag har u är att jag väntar med dom att åka allt för långt norr i år. Jag tar det nästa sommar för jag har ju fullt upp med södra fortfarande. Jag tror att jag kommer att klara detta med att göra minst ett besök i varje landskap innan 2024. Men det gäller ju att jag inte länge mellan resorna. Det får gå max några veckor eller kanske någon månad sen behöver jag nog ge mig ut på något, eller i alla fall ha en plan för när och hur jag sak avverka nästa resa...och nästa igen osv... Det gäller ju bara att jag har motivationen. Det känns viktigt när jag ska försöka sätta denna "Sverige-grej". 

 

2. I år vill jag också åka till Stockholm minst en gång till. Jag har ju varit där två gånger i år, men jag har haft som princip i många år att jag ska göra minst ett besök varje år. När pandemin bröt ut 2020 så blev det ingen tur till Stockholm, varken 2020 eller 2021. Det vill jag ta igen i år och man kan ju säga med två resor till Stockholm så har jag tagit igen dom två missade åren, men detta året vill jag ju inte missa också. Alltså måste det bli tre resor i år för att jag ska känna på att jag håller på denna princip och tradition som är att jag ska beska Stockholm minst en gång varje år. 

 

3. Jag vill umgås mer med mina syskon och deras barn. Jag gjorde ju ett besök i Falkenberg tidigare i år. Där bor ju brorsan med sambo och två (snart tre) barn. Jag vill ju såklart träffa dom igen snart och det kan väl bli av redan under min semester som börjar om lite drygt två veckor. Även syrran vill jag ju naturligtvis också träffa. Hon har ju sambo och ett barn och bor i Karlstad. Åker jag till Karlstad så har jag ju dessutom avverkat landskapet Värmland också. Jag får möjlighet att träffa min syster också. Träffa mina syskon och deras barn vill jag naturligtvis göra så mycket som möjligt under de närmaste månaderna. 

 

4. Det är ju Bokmässan i Göteborg i höst och jag har i alla fall planerat att jag ska åka ner 2 av 4 dagar.  Jag har ju ett s.k. GULDKORT och det känns ju fel att inte utnyttja det. Så Bokmässan är jag nog rätt säker på att jag besöker i höst. Datum: 22- 25 september. 

 

Annars får man väl se hur resten av året blir. Jag tycker att första delen av detta året för min del har varit ganska bra. Mycket blev ju också bättre när restriktionerna försvann och man mer kunde börja leva som man ville igen.