Nu börjar min semester! Den har man ju längtat till  ända sen den förra avslutades. Egentligen vill man väl ha semester 2 gånger per år, och 6 månader i taget. Ha ha.. 

 

Det är skönt att den har börjat nu. Jag tänker att jag ska börja med att ta det ganska lugnt och sen får vi se. Jag vill ju resa runt lite i Sverige, men jag ska nog passa mig för försöka planera för mycket. Det blir lätt bara stressigt och i slutändan blir det ändå inte så bra som man vill. Meningen med en semester är ju också att man ska vila upp sig och faktiskt göra det ordentligt. Det ska ju bli så skönt att inte behöva bry sig om klockan lika mycket som jag annars gör. Man lever ju efter den där klockan varje dag, hela dagarna. På jobbet tänker man ju på den mest hela tiden och hemma är det ju ganska ofta också. Typ: Jag måste hinna det innan det och sen måste jag lägga mig innan den tiden för imorgon ska jag upp klockan... och bla bla blä. Allt sånt och mycket annat som har med jobb att göra blir ju bara gott att slippa ett tag. Sen kommer jag ju att sakna många av mina arbetskamrater, men kanske bara är bra. Saknar man dom så känns det ju lättare att komma tillbaka till jobbet när väl semestern är slut. Sen går ju några semesterveckor väldigt fort. 1,2, 3 och 4. Sen är man tillbaka på jobbet igen och längtar till nästa semester.  

 

 

 

 

 

 Var ska man börja? Jag har bara svårt att förstå varför det finns människor som lägger tid på att jävlas med mig. Är det inte bättre att lägga den tiden som det tar, och lägga den på sig själv istället. Det borde man väl må bättre av. Det finns säkert en mer djupgående förklaring till detta beteende. Kanske känner man sig kränkt av mig eller så är man avundsjuk på att jag lever som jag gör. Jag har det ju säkert bra och bättre än många andra. Kanske söker vissa bara uppmärksamhet eftersom man är i stort behov av att få andras bekräftelse. Förklaringarna kan vara många, men är det något jag vet så är det att jag sällan bryr mig om när någon som jag inte känner säger något elakt till mig eller bara jävlas på något sätt.

 

Om jag på något sätt ändå väljer att bry mig om det så är det bara för att jag vill få bort personen och då gör jag vad jag kan för att det ska ske så fort som möjligt. En del ger sig direkt och andra håller på ett tag innan dom ger upp. Jag har hittills lyckats få bort alla som jag vill ska låta mig vara ifred och jag ger mig aldrig förrän detta händer. Det kan gå så långt att jag gör en polisanmälan. Ibland har det hänt att jag har gjort ett flertal mot en och samma personen. Jag gör  alltid en polisanmälan om brottet som någon begår mot mig faller under allmänt åtal. 

 

Dom senaste åren har jag gjort 1-2 polisanmälningar varje år. Även om de mesta av allt läggs ner så har jag sällan känt att jag ångrar mig. Många gånger kommer det ju till den misstänktes kännedom att jag har gjort en anmälan och det kan ju räcka för att personen ska låta mig vara ifred framöver. Många kan vara så jävla kaxiga när dom jävlas, men när dom sen får sitta hos polisen och bli förhörda så håller dom käften sen. I dom flesta fall känner jag mig ganska nöjd med det om så sker. Helst vill jag ju att det jag anmäler ska gå hela vägen till åtal och fällande dom, men jag har lärt mig av alla mängder med polisanmälningar som jag har gjort dom senaste åren att man inte kan räkna med att sånt händer. Men jag kan ju ändå känna mig nöjd över allt positivt som ändå sker p.g.a. att jag anmäler folk som begår brott mot mig. 

 

I år har jag gjort en polisanmälan och den är inte nedlagd än, men jag räknar ju med att den kommer att bli det. Fast återigen, jag tänker att den personen som jag nu har polisanmält ( för andra gången) kommer att sluta jävlas med mig framöver. Om han inte gör det efter detta, då är han ju riktigt jävla dum i huvudet. Sen kommer jag ändå aldrig att bry mig om honom och vad han vill, eller vad som händer i hans liv framöver. Om han tror att jag kommer att bry mig så har han fel. 

 

 Något som också kan hända ibland är att det kan komma fram personer till mig på stan och direkt börja med att prata skit och vara jävligt uppkäftiga. Eller så ställer dom bara dumma frågor eller bara prata på ett sätt så som gör att jag tror att dom inte kan ha en enda hjärncell  i huvudet. Jag agerar ungefär på samma sätt varje gång. Jag struntar i dom helt. Jag svarar inte och jag bara fortsätter att gå och ignorerar dessa IQ-befriade människor totalt. Om jag gör nånting så kanske jag typ säger att dom ska sticka härifrån. Någon gång har jag sagt att dom ska hålla käften också. 

 

Det är nämligen såhär: Om du kommer fram till mig och inte pratar ordentligt utan bara pratar skit och jävlas. Då kommer jag inte att bry mig om vad du säger. Om en person verkligen inte fattar varför jag ignorerar hen efter att man kommer fram jävlas, då är ju personen riktigt dum i huvudet. Då finns det heller ingen mening med att diskutera med en sån person för hen kommer ändå inte fatta och förstå vad jag menar. Från min sida blir det helt meningslöst och jag bryr mig heller inte om att försöka förändra en person som jag tycker är dum i huvudet. Tror du att jag bryr mig, så har du fel. 

 

Jag har allt som oftast inget emot att personer som jag kanske inte känner kommer fram och pratar med mig. Du får gärna tala om för mig om vad du tycker om mina sociala medier eller om det finns något annat du undrar över. Jag har heller inget emot om någon vill ta en bild tillsammans med mig. Sånt är bara att fråga mig om och förmodligen så ställer jag gladerligen upp på det. Jag blir inte arg eller nånting. Det är lugnt, men kom inte fram till mig och äckla dig och prata skit. Då kommer jag aldrig att bry mig och jag kommer att göra precis allt som jag tror krävs för att du ska låta mig vara ifred, både i själva stunden och i framtiden. 

 

 

 

 

På jobbet är det sommarschemat som har börjat gälla nu. Spontant tycker jag att de flesta arbetsveckorna ser bra ut i sommar. Jag jobbar denna veckan (4 dagar) och sen går jag på semester. Det ska bli skönt, även om jag ofta föredrar att börja semestern lite senare på sommaren.

 

Samtidigt vill jag bli mer ledig nu och jag tror att en anledning till att jag tycker att sommarschemat ser  bra ut är att jag just att semestern ligger på ett sådant sätt att jag slipper en  viss arbetsperiod som vid en första anblick såg rätt jobbig ut. Den hade jag fått om min semester hade börjat senare i sommar. Jag har sett en arbetsvecka som ser lite tuffare ut än dom andra. Men om jag bara tycker att det är en vecka som känns lite tuff på hela sommaren, då är det inte mycket att bry sig om. Det är bara att jobba på ju.

 

 Förövrigt så ska jag väl försöka att bara ta det ganska lugnt. Jag får se vad jag gör nu till helgen, men fram tills dess blir det nog mest slappa och typ gå promenader som gäller. Läsa en bok, greja med konsten, kolla TV,  hålla mina sociala medier levande och göra mina vardagliga saker. Det känns lagom att bara bry sig om sånt denna veckan, innan det är dags för skön jävla semester.

 Jag har jobbat ganska mycket under denna veckan och arbetsveckan är ju inte riktigt slut än för min del. Jag ska jobba på söndag också. Jag skulle ha jobbat imorgon med, men jag har tagit ledigt. Jag har haft en lång arbetsdag idag och den hade varit lika lång imorgon. Det är skönt att bara ta bort en dag mitt i denna ganska tuffa arbetsperiod som inte är slut förrän på måndag. 

 

Det som är skönt med denna arbetsveckan det är att jag inte har någon dag där jag måste gå upp så sjukt tidigt. Dessutom är 3 av dom totalt 5 pass som jag jobbar denna veckan ganska "snälla" att slita med. Körningen, tiderna och timmarna är ganska lagom. 

 

Denna veckan har känts ganska bra. Jag jobbar på ibland och är ledig ibland. Jag jobbar liksom inte för mycket, men jag är ju heller inte helt ledig. Det började med 3 dagar av jobb. passen är ganska "snälla" mot kroppen. Ledig var jag igår.  Idag hade jag det tuffaste passet på hela veckan. Det är långt och stundtals ganska stressigt och tålamodsprövande, men jag hade i alla fall en ganska lång rast mitt allt slit. Så det funkar ändå. Imorgon är jag som sagt ledig och på söndag jobbar jag igen. Återigen är det då ett ganska "snällt" pass. 

 

Annars har jag mest försökt att ta det väldigt lugnt och inte göra så mycket. Jag går ju mina promenader. Jag ligger och läser ganska mycket. Mer än vad jag brukar göra. Det känns som det var länge sedan jag "köttade" en bok på det sättet som jag har gjort i några dagar nu. Men kommer man bara in i en bok och den inte är allt för seg och långtråkig att läsa så är det ju ganska skönt att läsa i flera timmar på raken. Jag grejar lite med mina sociala medier. Jag har skrivit en hel del blogginlägg redan nu och jag kommer att publicera många av dom under nästa vecka. 

 

 

 

1. Jag hoppas jag kan få gjort några fler resor inom Sverige. Jag har hittills avverkad 9 landskap och det innebär ju att jag har 16 kvar. Målet är ju att jag ska avverka alla landskap innan 2024 så jag har ju 1,5 år kvar att nå den drömmen. Snart har jag ju semester och då får jag väl avverka minst ett landskap till i alla fall. Jag har märkt att när jag väl har varit ute på en resa så är jag inte så sugen att för nära inpå ge mig ut igen. Jag behöver liksom komma hem och krypa tillbaks lite i myllan innan jag bestämmer mig för nästa resa. Att det är så jag ska tänka blev väldigt uppenbart när jag kom hem efter min senaste resa när jag körde runt sjön Vättern och avverkade 3 landskap på en och samma resa. Tankar som jag också har det är ju att jag gärna inte vill besöka nordligaste delarna av Sverige under vintern. Känslan jag har u är att jag väntar med dom att åka allt för långt norr i år. Jag tar det nästa sommar för jag har ju fullt upp med södra fortfarande. Jag tror att jag kommer att klara detta med att göra minst ett besök i varje landskap innan 2024. Men det gäller ju att jag inte länge mellan resorna. Det får gå max några veckor eller kanske någon månad sen behöver jag nog ge mig ut på något, eller i alla fall ha en plan för när och hur jag sak avverka nästa resa...och nästa igen osv... Det gäller ju bara att jag har motivationen. Det känns viktigt när jag ska försöka sätta denna "Sverige-grej". 

 

2. I år vill jag också åka till Stockholm minst en gång till. Jag har ju varit där två gånger i år, men jag har haft som princip i många år att jag ska göra minst ett besök varje år. När pandemin bröt ut 2020 så blev det ingen tur till Stockholm, varken 2020 eller 2021. Det vill jag ta igen i år och man kan ju säga med två resor till Stockholm så har jag tagit igen dom två missade åren, men detta året vill jag ju inte missa också. Alltså måste det bli tre resor i år för att jag ska känna på att jag håller på denna princip och tradition som är att jag ska beska Stockholm minst en gång varje år. 

 

3. Jag vill umgås mer med mina syskon och deras barn. Jag gjorde ju ett besök i Falkenberg tidigare i år. Där bor ju brorsan med sambo och två (snart tre) barn. Jag vill ju såklart träffa dom igen snart och det kan väl bli av redan under min semester som börjar om lite drygt två veckor. Även syrran vill jag ju naturligtvis också träffa. Hon har ju sambo och ett barn och bor i Karlstad. Åker jag till Karlstad så har jag ju dessutom avverkat landskapet Värmland också. Jag får möjlighet att träffa min syster också. Träffa mina syskon och deras barn vill jag naturligtvis göra så mycket som möjligt under de närmaste månaderna. 

 

4. Det är ju Bokmässan i Göteborg i höst och jag har i alla fall planerat att jag ska åka ner 2 av 4 dagar.  Jag har ju ett s.k. GULDKORT och det känns ju fel att inte utnyttja det. Så Bokmässan är jag nog rätt säker på att jag besöker i höst. Datum: 22- 25 september. 

 

Annars får man väl se hur resten av året blir. Jag tycker att första delen av detta året för min del har varit ganska bra. Mycket blev ju också bättre när restriktionerna försvann och man mer kunde börja leva som man ville igen.  

 

Ny vecka och jag har ganska mycket jobb att kämpa med. Jag har ändå varit lite förutseende och tagit ledigt en av arbetsdagarna. Jag får då ett "break" mitt i helgens jobbande. Istället för att köra på med massor av jobb, fredag-måndag så tar jag bort lördagen. Fredag blir då den tuffaste dagen under denna veckan, men söndag och måndag har jag två ganska bra dagar. Dessutom ser alla andra dagar ganska bra ut under denna veckan. Så genom att ta bort en av dagarna så känner jag att jag mår bra och har ett liv utanför jobbet också. 

 

Nu har jag också bara jobb i två veckor till och sen är det fan dags att börja min semester. Det ska faktiskt bli skönt och även om jag oftast föredrar att börja min semester lite senare så känner jag ändå nu att jag bara vill få den där ledigheten som man typ har längtat efter hur länge som helst. 

 

 

Konstprojektet kör jag ju också på med och allt har ju hela tiden gått precis så som jag innan jag började med det hade förväntat mig. Jag tjänar varken mer eller mindre pengar på det. Jag tjänar det som jag innan trodde att jag skulle tjäna. Det kommer nog inte att gå sämre, men jag skulle önska att det gick bättre än vad jag trodde innan. Jag vill att det ska hända massor där så jag kan slutföra det så fort som möjligt. Gissar jag så får jag väl in den vanliga summan pengar som jag normalt får varje vecka, denna veckan också,  men man hoppas ju hela tiden på något som gör att det blir så jävla mycket bättre. 

 

BILDER FRÅN HELGEN

 

 

 

 

 

 

 

 Sköna dagar nu. Jag har varit ledig sen klockan 13:00 i torsdags och jag är ledig imorgon också. Jag tar det lugnt och jag är glad över att jag har gjort det. Känslan jag har fått när jag nu tar det mer lugnt än vanligt det är att jag allt för sällan gör det. Jag grejar nog på tok för mycket och tankar om vad jag vill få gjort och hur jag ska lösa allt snurrar runt i mitt huvud alldeles för mycket. Den insikten har jag nog kommit till nu. Känslan av att egentligen inte göra nånting och inte tänka på vad som komma skall, var väldigt skön, men jag blev också rädd för insikten detta gav mig. Jag måste bli bättre på att faktiskt bara vara och inte greja så mycket. Jag försöker ju planera in den där vilan, men jag ska ju inte ens behöva planera det. Det måste kunna ske ändå. Problemet är väl att jag vill så mycket hela tiden. Finns det tid på dygnet och jag har tid så vill jag gärna få saker gjort. Däremot kan jag lätt acceptera att jag inte hinner med vissa saker, men då beror ju det oftast på att jag har mycket jobb eller att jag bara är noga med att gå mina promenadrundor så att jag sätter minst 90 000 steg per vecka. Det är jätteviktigt för mig. Hur mycket jag än har att göra så får jag aldrig ha så mycket stilla sittande saker att greja med att jag inte får tillräckligt med antal steg i benen. I skrivandets stund är faktiskt detta mål redan uppnått och det känns ju bra när det är en dag kvar av denna veckan. 

 

Annars då? 

 

Jag läser ganska mycket nu. Jag har börjat på en bok som är på över 500 sidor och jag trodde innan jag börja att den skulle vara segare än vad den faktiskt är att ta sig igenom. Att läsa böcker är nog bra för mig när jag vill få mycket gjort, men känner att jag samtidigt vill tagga ner och bara vara. Inte tänka inte planera. Bara läsa och vara helt inne i det. Ungfär som när man bloggar och det känns riktigt bra med det. Känslan är då att allt runt omkring bara försvinner och något slags rus så skapar man blogginlägg som efteråt känns väldigt skönt att ha fått ur sig. Man liksom rensar skallen från allt man bara vill få bort och och sen känner man att man mår väldigt bra av det. 

 

Den senaste tiden har jag funderat mycket över min framtid. Vad ska jag göra med livet framöver. Ska jag bara fortsätta som jag gör och har har gjort? Ska jag ändra på nånting? Vill jag något annat? Är jag bara nöjd med det lilla jag har. Räcker det att jag lever i nuet och bara ser till att må bra av det? Ska jag försöka att faktikst få till någon eller flera av dom förändringar som jag länge nu har gått och tänkt att kanske ska göra?  Jag vet egentligen inte varför jag funderar på alla dessa frågor, men kanske känner jag att jag vill få ut mer av livet. Jag brukar inte jämföra mig med andra människor, men den senaste tiden tycker jag mig ändå se att andra männsikor åstakommer mycket mer och kanske lever mer det liv som dom vill ha. Själv känner jag att jag mest står kvar på samma punkt och stampar och tanken jag har är att det har varit så ganska länge för mig. Det kanske är min låga självkänsla som spökar för mig lite här. Jag tycker alltid att andra gör allting bättre än mig. Ändå vet jag någonstans att "gräset inte är grönare på andra sidan", men jag inser att det är något jag lätt kan få för mig. 

 

Jag kanske också borde tänka på att ha mer roligt i livet. Jag tänker ofta att jag ska jobba hårt och kämpa med saker nu för att jag vid ett senare tillfälle ska kunna ha roligt sen. Jag kanske mer borde tänka att jag ska ha roligt medans jag jobbar hårt och kämpar med saker som tex: Jobb, konstprojekt, promenadrundor, investeringar och vad man nu än väljer att göra så kan man ju försöka ha så roligt som möjligt. Då kanske mer av dom där negativa tankarna försvinner och känner istället att livet får dom förrändringar som man har längtat efter. Riktigt så enkelt kanske det inte är, men jag tror ändå inget blir sämre av att tänka så. Det viktiga är ju att jag mår bra och gör min grej. Jag brukar ju säga till mig själv att jag inte ska jaga andra människor. Jag gör min grej och sen får jag rätt personer omkring mig som ag mår bra av att ha i min närhet. Ingenting spelar ju någon roll om man inte mår bra. Inte ett jävla dugg.

 

Konstprojektet. 🖼 

Jag kör på med mitt konstprojekt och jag tycker att det går bra. Jag får i alla fall in dom pengar som jag på förhand har förväntat mig. 

Jag kör på med detta nu och jag kommer väl att göra så året ut i alla fall. Förra veckan lyckades jag ta detta projekt närmare det mål jag ha med hela mitt konstprojekt. 

Samtidigt inser jag att ska jag klara mitt ganska högt uppsatta mål med detta så krävs det nog att jag snart får in betydligt mer pengar på detta arbete, än det jag har räknat med. Ska jag nå målet inom en rimlig framtid så är det nog så att nånting måste hända som gör att jag tar ett jävla stort kliv framåt. Jag tror att det kan bli så, men innerst inne är jag ganska säker på att det nog bara är rent tur om det blir så. Däremot tror jag inte att detta kommer att gå sämre än vad jag har räknat med. Allt hänger liksom bara på att jag ska greja med detta och inte sluta. Då kommer det inte att gå sämre. Men sen vill jag ju göra detta bättre och framförallt vill jag ju tjäna mer och snabbare pengar än vad jag hittills har gjort. Gör jag inte det inom någon snar framtid då kan jag nog glömma att jag når mitt mål. Det kommer att ta för lång tid om det fortsätter gå samma takt som det har gjort. 

Sen är det ju ändå så att jag kan ju slutföra mitt konstprojekt på alla möjliga olika sätt. Dessutom har jag ju sparat alla pengar som jag hittills har tjänat på min konst. Jag behöver ju inte heller "låsa" mig vid ett alternativ. Jag bestämmer ju själv vad jag vill göra med mina pengar och hur jag vill jobba med min konst. Men jag vill heller inte sluta tro på att jag kan nå dom mål jag faktiskt sätter upp. 

Resorna i Sverige 🇸🇪 

Jag är ledig nu och resten av denna veckan. Jag skulle ju kunna ge mig ut på någon liten resa igen för att avverka Sverige. Förra veckan körde jag ju Vättern runt med en bil. Målet är ju att avverka en plats i alla landskap som Sverige är uppdelade i. 

Jag kan absolut gör mycket mer för att komma snabbare framåt, men ärligt talat så orkar jag inte alltid bry mig. Bara för att jag blir mer ledig och har tid så tar det på krafterna att resa runt och jag tror att jag gör rätt i att inte försöka göra för många resor på kort tid. Jag vill ändå känna mig pigg och fräsch, inför och under  varje ny resa. Dessutom vill jag planera och tänka efter lite så att jag inte genomför massor som jag riskerar att ångra sen.  Allting kostar ju också pengar och även om jag har det bra ekonomiskt så har jag ju inte råd att fullständigt släppa kontrollen och resa iväg utan den minsta tanke på vad saker och ting kostar. 

Jag vill ta det lite lugnt och försiktigt. Jag vill inser psykist rasa ihop av detta. Jag ska ju må bravoch framförallt känna att jag orkar genomföra varje resa som jag väljer att göra, när jag väl gör den. 

Jag är trött på jobbet nu. Jag jobbar ju på och det går bra så, men jag vill ha den där semestern nu. Det är tre veckor kvar av jobbande innan det är dags för lite skön ledighet. Jag har en gång för ganska länge börjat en semester i slutet av maj. Denna gången började det med att jag åkte  på en konsert i Stockholm och sen kom jag hem och gjorde inte ett skit i fyra veckor. En annan gång har jag hade semester som började i slutet av februari och sen var jag ledig i 6 veckor. 3 av dom befann jag mig i Thailand. Ett annat år tog jag två veckor i januari och två veckor i september. Under januari det året var jag ännu en gång i Thailand. I september var jag i New York. 

 

Jag annars alltid haft semester som har börjat någonstans kring mitten på juni eller juli. Någon gång kan det ha varit i slutet på augusti också. Jag föredrar nog det. Jag har nog aldrig gillat att jobba hela sommaren, utan att ha någon längre ledighet. Dessutom vill jag egentligen inte börja min semester för tidigt i juni heller. Att jag har tre veckor kvar av arbete innan jag får semester känns bra, men jag längtar ju dit som fan ändå. 

 

Jag har kollat lite på hur mitt sommarschema ser ut. Jag jobbar två veckor på detta som jag har kört på sen i mitten på december förra året. Sen kör jag en vecka på det nya innan jag alltså går på semester. Sommarschemat tycker jag ser bra ut, även om jag inte har tittat jättenoga. Jag har inte  sett att jag har någon direkt tuff arbetsperiod under sommaren. Det finns det ju däremot på detta schemat som jag kör på nu och som sen kommer tillbaka i mitten på augusti. Men eftersom jag redan nu kan se hur jag jobbar även då så kan jag ju söka lite ledigt och på så sätt vara ute i väldigt god tid, samtidigt som jag vet att jag får betydligt snällare arbetsperioder än vad jag annars skulle ha fått. Det är ju också lättare att faktiskt få ledigt när man söker 3- 4 månader innan. 

 

Så egentligen ska jag väl inte gnälla. Mycket känns bra med jobb framöver. Det är bara nu som man längtar till den där semestern som jag bara vill ha nu, fast jag vill ändå inte ha den redan nu. Jag är ju glad att den börjar lite längre in på sommaren. 

 

 Denna veckan får jag e ganska lång ledighet också. Jag slutar tidigt på torsdag och sen är jag ledig resten av veckan. Jag tänker på allt jag skulle kunna göra och vad jag vill få gjort. Samtidigt känner jag att jag behöver vila lite mer än vad jag har gjort dom senaste veckorna. Jobbet rullar ju på som fan varje vecka. På fritiden grejar jag med konstprojektet eller grejar med mina vardagliga sysslor som ju är sådant som alltid är ständigt återkommande. Under maj har jag ju varit hemifrån mer än vanligt. Jag besökt: Stockholm, Falkenberg och senast i helgen körde jag nästan runt hela Vättern. Nu till helgen kan jag ju göra väldigt mycket. Jag kan starta redan på torsdag. I mitt huvud får jag massor av tankar, men sen kommer jag ibland till en punkt där jag bara känner att jag kanske ska tagga ner och vila mer i stället. Jag tror att jag behöver det, men jag har svårt att bry mig om det. Jag vill så mycket och bor man som jag i en liten lägenhet så är det nog helt naturligt för mig att känna att jag vill göra saker, istället för att bara sitta hemma och inte göra ett skit. Jag har blivit bättre på koppla av mer och faktiskt stanna upp i det jag håller på med. Men med tanke på hur mycket jag jobbar och hur ofta det är som jag går upp sjukt tidigt på morgonen, så borde jag nog försöka vila mer än vad jag jag gör. Eller så är det bara så att jag måste slappna av mer i allt grejande. Mindre stress och istället ta allt mer med ro. Det gör kanske inet så mycket om jag inte får saker och ting gjorda. Det viktiga är ju att jag mår bra.