Jag har har varit ledig sen i onsdags eftermiddag. Till och från har jag mått ganska dåligt. Jag blir lite trött på mig själv för jag borde kunna vara bättre på att förtränga sånt som jag oroar mig för eller bara inte bry mig om sånt som får mig att må dåligt. 

 

Samtidigt vet jag att jag har lätt för att må dåligt och oftast är det ju saker som ligger långt tillbaka i tiden. Jag tycker att jag har bearbetat mycket, men allt klarar jag inte att komma över. Sen har jag den senaste tiden tvingats utså mycket skit av människor som inte verkar ha en fullt utvecklad hjärna. De mesta bryr jag mig inte om, men även här är det ju så att jag inte klarar av att hantera allt. Det kanske också är så att jag har börjat inse att mycket  av allt man drömmer om och hade satt upp som mål i livet, kanske inte är möjligt att klara av. Jag vet att jag måste acceptera och sen måste man väl vara realistiskt och förstå att man inte orkar göra hur mycket som helst hela tiden. Man kan ju också lätt tappa kontrollen över sitt eget liv om man till varje pris försöker uppnå de mål man har. Jag måste nog erkänna att det gör mig lite ledsen när inser vad mycket som faktiskt krävs för mycket av sånt jag drömmer om att klara av. Vad kan jag och vad vågar jag egentligen göra? Här fastnar jag lätt i många tankar som i slutändan får mig att ge upp, även om jag fortsätter drömma och leva på hoppet. 

 

När jag i onsdags gick fick min ledighet så slappande jag väl av mer och började tänka på allt som jag tidigare har förträngt. allt kom upp till ytan och jag kunde bara inte samla ihop tankarna och bara tänka på sånt som jag vet att jag mår bra av. Andra mer destruktiva tankar tog väl över hela mig. Det kändes i alla fall väldigt jobbigt även om jag är glad över att jag inte fick en panikångestattack. Den längre ledigheten som jag nu har haft kom kanske ganska lägligt. Med tanke på hur jag började må i onsdags och hur många jävla äckel som jag har stött på den senaste tiden så blev det skönt att bara få ledigt och inte behöva bry sig om något annat än sånt jag faktiskt ville göra. 

 

 

Jag har haft en ganska jobbig vecka rent psykiskt. Många tankar har dom senast dagarna snurrat runt i huvudet på mig och en hel del har jag mått dåligt över. Jag tror att det har varit lite för mycket saker som har kommit till mig den senaste tiden och jag orkar ju inte ta in allt. Det blir för mycket att smälta och sen har jag säkert under lång tid förträngt saker, och när mycket kommer upp till ytan eller när man på olika sätt blir påmind, då kommer ångesten. 

 

Jag har haft svårt att samla tankarna och bara må bra. Jag tror också att felet är att jag har kollat och läst för mycket av saker den senaste tiden som lätt får mig att må dåligt. Jag blir ju påmind om saker som hände förr. Mycket ångrar jag säkert, men jag har ju också stött på vissa människor som kanske har gjort saker mot mig som jag idag inte mår så bra av att tänka på.  Det är inte så lätt att bara släppa, men jag har också kommit till insikt med att jag kan sluta med att följa och kolla vad vissa lägger upp, när jag faktiskt vet att jag med största sannolikhet bara blir påmind om saker som både gör mig ledsen och förbannad. Jag vet ju vad jag mår bra av. Samtidigt är det inte så konstigt att jag mår dåligt ibland med tanke på att det finns så många händelser som jag kan se tillbaka på, som jag säkert har blivit mer eller mindre traumatiserad av. Det är i alla fal nånting som har gjort att jag alltid har väldigt svårt med att lita på folk. Det krävs i alla fall väldigt mycket av en annan människa för att jag idag ska välja att lita på den personen. Och krävs inte mycket för att jag helt ska sluta lita på en annan människa. Detta är något som jag kämpar med varje dag. Jag vill ju lita mer på människor och jag vill förlåta mer och gå vidare, men jag har svårt för att bara göra sånt i praktiken. 

 

Många har också under den senaste veckan jävlats med mig och vissa s.k. påhopp har man ju tröttnat på sen länge. Jag tänker bara att när ska folk fatta att jag får göra vad jag vill med mitt liv, oavsett vad andra tycker? När ska vissa fatta att dom aldrig kommer att få vara en del av mitt liv och att jag inte kommer att bry mig, oavsett vad något än handlar om? Jag kommer bara att fortsätta göra min grej och då vet jag idag att jag kommer att få rätt människor omkring mig som jag i alla fall kanske kan känna någon form av tillit till. 

 

Det kändes lite obehagligt att må så himla dåligt som jag har gjort den senaste veckan. Jag har ändå mått bra ganska länge innan det nu "small till och saker som jag säkert har förträngt under lång tid  liksom kommer upp till ytan. Allt blev bara för mycket att ta in och känslor som kom med detta blev för tuffa att hantera på ett sätt så att man ändå kan må bra. Det jobbig är ju också att inget annat spelar ju någon roll i livet om man inte mår bra. Så saker som ändå är bra i mitt liv idag kan jag liksom inte glädjas över. Det jobbiga tar över på ett väldigt obehagligt sätt. Dom senaste dagarna har detta varit väldigt uppenbart för mig, även om jag mår lite bättre nu efter att ha kommit till vissa insikter om varför jag faktiskt kan må dåligt ibland. 

 

 Detta kan bli ett rörigt inlägg och jag tyckte det var svårt att skriva det. Jag ville få med så mycket som möjligt, utan att för den saken skull hänga ut namn på personer osv.. Det känns också lite jobbigt att skriva om detta, även om jag mår mycket bättre nu när jag faktiskt har fått skriva av mig lite om vad jag tycker och tänker. 

 

Jag har under en ganska lång period nu haft en person efter mig som bara inte verkar klara av att låta mig vara ifred. Jag vet inte exakt varför han jävlas, men jag tror att det handlar om att han har känt sig kränkt  när jag inte har svarat honom på dom meddelanden som han har skrivit till mig och jag har heller inte brytt mig om honom när han har kommit fram till mig på stan och börjat prata massor med skit. Från början hade han någon önskan om att vi skulle hänga och bli vänner, men jag har aldrig varit intresserad av att ha något med denna personen att göra. Jag har dissat honom, precis som jag kan göra med andra människor som jag inte är intresserad av att ha i mitt liv. Det har jag gjort många gånger och dom flesta brukar sen låta mig vara ifred. 

 

En gång sökte den här personen upp mig och slängde upp telefonen i ansiktet på mig och lekte journalist. Han hävde ur sig några lögner och då frågade jag vad syftet var med att provocera mig på det sättet som han gjorde. Han fortsatte prata skit och då frågade jag varför han vill göra mig arg. Jag tänkte sen att vem fan tror han att han är? Han leker journalist och i syfte att jävlas. Några seriösa journalistiska avsikter hade han ju inte. Att han ens kallar sig för journalist är ju pinsamt med tanke vilken låg intelligensnivå han befinner sig på. Jag avslutade också samtalet med att säga det till honom. Jag sa typ: Det är meningslöst att prata mig dig för du är för dum för att förstå mina svar. 

 

Det som också har hänt är att denna personen har hotat med att han ska läcka saker om mig som han menar på att jag inte vill ska komma ut. Jag har förstått att detta är en person som läser allt jag skriver på min blogg och han kollar allt jag lägger ut på tex Instagram eller Snapchat. Han vet ibland också saker som jag har gjort, men som jag har valt att inte skriva om eller lägga upp någonstans. Detta är något som han ofta vill tala om för mig att han vet och det är sådana saker som han oftast hotar med att han ska lägga ut. Vad syftet är vet jag inte, men jag tror som sagt att det grundar sig att jag sen länge har dissat honom och inte vill bli hans vän. Han är överkänslig och känner sig kränkt. Detta är vad jag tror i alla fall. 

 

 Jag har inget att dölja. Om personer vet saker om mig som jag har valt att inte lägga ut på mina sociala plattformar så har jag inga problem med att folk ändå vet och jag bryr mig inte heller om fler får veta. Bara för att jag inte berättar allt om varenda minut i mitt liv så betyder inte det att jag är rädd för att saker saker ska komma ut. Men det är lite så denna personen som maniskt följer mig vill få det att framstå. Han väljer ju själv hur han vill vrida till saker, men det blir så löjligt när han skriver till mig och säger att han ska berätta om vissa utekvällar som jag har haft, eller vilka kändisar som jag som jag inte har varit öppen med att jag har träffat.  Han menar liksom att jag inte vill att detta ska komma ut, och han ska minsann berätta detta och då får han för sig att han har saker på mig som kommer att få mig att framstå som en dålig person. Det är precis som att han tror att om han kommer med sånt som han kallar för "avslöjande" om mig, så kommer detta automatiskt att drabba mig på något negativt sätt. Man undrar ju vilken verklighet vissa lever i?

 

Jag har inget att skämmas för och jag tror  ingen vettig person som har en hjärna att tänka med kommer att bry sig vad han än väljer att "läcka". Om han ens når ut med det han säger att ska lägga upp, så tror jag ändå ingen människa kommer att bry sig som har en fullt utvecklad hjärna att tänka med. Jag har egentligen inget emot att saker och ting kommer ut. Att jag inte lägger ut allt jag gör och alla jag träffar, det är ju för att jag vill respektera andra människor och deras vilja. I vissa sammanhang passar det sig inte att lägga ut saker i sociala medier. Dessutom gör jag, och har gjort massor med saker som jag aldrig varken har bloggat om eller lagt upp på Instagram eller någon annanstans. Men detta betyder fortfarande inte att jag har något att dölja. Därför har jag ibland svårt att hålla mig för skratt när tex den här personen hotar med att "avslöja" vad jag har haft för typ av utekvällar i Stockholm och vilka personer jag har träffat vid några av dessa tillfällen. Detta ska han minsann också lägga ut. Ibland undrar man vad folk har för tråkigt liv själva när dom lägger så mycket tid på en sådan person som mig. Vilka tror dom att dom är? Hur kan man ens tro att någon kommer att bry sig. Jag är ju själv en ganska ointressant person. Även om det skulle finnas saker att avslöja om mig, ingen bryr sig ändå. Jag är inte någon kändis som har många följare på mina plattformar. Även om någon skulle bry sig och sprida vidare,  så har jag svårt att tro att det skulle drabba mig på ett sådant sätt så att jag inte kan hantera det.  Dessutom har jag inget att dölja som jag sen skulle förlora på om sånt som jag har ägnat mig åt i mitt liv kommer ut. Jag har ju berättade om väldigt mycket också. Jag tror till och med att en hel del av sånt som jag ändå väljer att inte själv berätta skulle kunna gynna mig på olika sätt. Jag skulle nog i alla fall kunna tjäna pengar på det. Men för mig är det viktigt att tjäna pengar på ett sådant sätt som känns moraliskt rätt för mig. Det är viktigare för mig än att hela tiden försöka tjäna så mycket som möjligt på allt jag gör. 

 

Mycket om allt som tex denna personen hotar med att han ska "avslöja" om mig har jag redan gått ut med. Kanske inte i detalj, men i stora drag. Ingenting är något konstigt och jag får ju göra vad jag vill, så länge jag inte bryter mot lagen. Jag har ju heller inte 100 samarbeten med olika företag som jag måste bry mig om och anpassa mig efter. Jag är fri att göra vad jag vill och ärligt talat så skiter jag i vad folk väljer att tycka om det. Vad jag väljer att göra med mitt liv är ju bara upp till mig och ingen annan. 

 

Jag tror också att denna personen är lite avundsjuk och kanske också svartsjuk. Han kan inte acceptera att jag tex har bränt mellan 30 000 och 80 000, under några olika utekvällar i Stockholm. Han tycker också att jag är en dålig person som inte skrev på ett avtal som för mig hade inneburit väldigt mycket jobb för ganska lite pengar. Det hade i alla fall inte varit värt arbetet jag hade behövt lägga ner. Jag känner själv att detta var ett helt rationellt beslut av mig, men jag ska ta hela historien från början och sen kan vem som helst tycka vad man vill. Det är ju som sagt mitt liv det handlar om och jag väljer ju själv vad jag vill göra med det, men vissa ska ändå tycka och vrida till saker på det sätt som passar i äckliga skvallerkärringars munnar. För mig var detta affärer och inget annat. Dessutom har ju han som tycker så jävla mycket om detta ingenting med det att göra! Han bara har fått reda på det ryktesvägen och sen väljer han att vrida till saker och hitta på en historia som är så som han skulle vilja att den är, men jag vet ju allt eftersom jag var där och det handlade ju i allra högsta grad om mig och ingen annan. 

 För ganska många år sen nu så brände jag så mycket som 80 000 kronor på en och samma utekväll. Det är helt sjukt, men fantastiskt  roligt var det. Skön stämning blev det. Även om jag inte är så säker på att jag skulle vilja göra om det på ett liknade sätt igen. Jag ångrar heller ingenting med det. Jag var ute med ett gäng som ofta bränner betydlig mer än den summan som jag spenderade. Jag tänker inte namnge någon, men dom som vet dom vet detta och jag bryr mig egentligen inte om vilka som vet. Men ingen ska komma från mig. 

 

Det som sen hände var väl att detta med mitt festande i Stockholm spred sig till vissa personer och det var ett företag med några få personer som såg en chans att försöka få med mig någon form av nätverk och jag blev naturligtvis lovad att jag kommer att kunna tjäna mycket pengar och jag skulle även få hjälp att nå ut med mina sociala medier till fler människor. Jag skulle få mer följare och kanske bli kändis. Det var liksom sådana "vibbarna" på snacket i det första meddelandet som jag fick om detta. Jag brukar inte svara på så mycket meddelanden som jag får, men här skrev jag att jag inte var intresserad. Då ringde en person upp mig på videosamtal. Vi pratade lite och även om jag inte då heller blev så intresserad av vad man ville att jag i slutändan skulle göra så gick jag ändå med på att träffas uppe i Stockholm. 

 

Jag träffade några personer på en restaurang. Jag märkte ganska tidigt in i middagen att detta var lite av deras taktik som dom väljer att använda sig av för att  kanske få mig lite dit dom ville i slutändan. De hade i alla fall en förhoppning om att jag skulle ändra mig tillslut. Under middagen så ville de veta väldigt mycket om vad jag hade för framtidsplaner. Varför dom ville veta detta fattade jag inte då, men i efterhand har jag förstått att dom ville veta så mycket som möjligt om vad jag vill göra i mitt liv, för att sen lova mig mer och större saker än sånt som jag går runt och drömmer om. Dom var egentligen inte intresserad av mig som person, utan det handlade nog mer om att skapa sig en uppfattning om vad jag vill och sen kan dom ju alltid lova mig mer, oavsett liksom. Man vill få mig att tro att allt bara blir så himla perfekt om jag bara gör som dom vill i slutändan. 

 

Efter den där middagen och många handslag med alla möjliga personer så var det tre personer i detta sällskapet som ville att jag skulle hänga på i en taxi. Jag hade fått ett eget rum på Grand Hotel, men även Ingrid Bergman Sviten var bokad och där hänger jag med 3 andra under kvällen och natten. 

 

Det blir väldigt tydligt att detta är något dom har gjort förut. Dom berättar att dom jobbar hårt, men som avslappning så har dom råd att också festa hårt. Jag uppfattar att dom försöker få mig att tro att jag också ska kunna jobba som dom gör, med samma typ av flexibilitet när det kommer till att blanda jobb och festande. Jobba hårt och fira framgångar med festande som kostar "cash".

 

Vi dricker en hel del alkohol under kvällen och natten, men vi är håller oss i sviten hela tiden. Det är bra stämning även om jag från början är väl medveten om att allt bara är en taktik från deras sida för att dom sen ska få mig dit dom vill. Det var jag säker på då och när jag har tänkt på detta i efterhand så finns det ingenting som har fått mig att ändra uppfattning. 

 

Allt var ju trevligt och jag har egentligen inget att klaga på från just denna helgen i Stockholm. Vi sitter uppe till ganska tidigt på morgonen. Sen sover jag ett par timmar och efter det så visar dom mig ett avtal som dom vill att jag ska skriva på.

 

Jag var väl medveten om vad avtalet skulle innebära för mig. Hade jag satt min signatur på det där, då hade jag varit fast och jag tror inte ett skit på att jag hade kunnat tjäna dom pengar som dom från början hade försökt få mig att tro. Jag tackade nej och det var ett helt riktigt och rationellt beslut av mig.

 

Jag är väldigt glad för än idag att jag inte skrev på nånting med tanke på vad jag har hört i efterhand om detta företaget och deras ledning. Sen kan jag ändå inte klaga på allt jag fick uppleva under denna helgen i Stockholm. Det var helg som jag aldrig kommer att glömma.

 

Skönt att man bara jobbar 3 dagar denna veckan. Förra veckan kändes ju ganska tuff med både jobb och andra saker. Jag har 3 långa dagar denna veckan, men det är ju skönt att få ledig 4 dagar i slutet av veckan. Det tänker jag inte klaga på. 

 

Annars vet jag inte vad jag ska göra under veckan. Jag kan ju ta dagarna lite som de kommer. Rätt skönt faktiskt. Inga krav eller några måsten. Jag är fri och gör vad jag vill. Jag hade lite tankar på vad jag skulle göra under denna veckan, men jag fick liksom inte ihop något på ett sätt som jag kände mig trygg med. Bättre att vänta tills man tror på sig själv mer. Det känns som rätt beslut just nu. 

 

 

 

 Nu har det blivit september och då tycker jag alltid att sommaren är över. Höst för mig börjar i september och slutar i oktober. Hösten är min "favvoårstid". Jag gillar den bättre än sommaren. Varför känner jag så? 

 

Jag tycker det är mysigt med höst. Det blir lite mörkare tidigare på kvällen. Går man ut vissa kvällar för att festa så är det ju inte lika mycket folk att trängas med inne på nattklubbarna. Allt är lugnare och det blir mysigare stämning på något sätt. 

 

Om man ska på någon utlandsresa så brukar ju de mesta vara lite billigare på hösten. Det kan ju vara en jäkla skillnad om man jämför med hur det kan vara på sommaren. För mig är det inte sämre att resa utomlands under hösten. Stockholm brukar jag också tycka om bättre på hösten. Som jag sa tidigare så tycker jag de mesta bara blir mysigare. Vad man än väljer att göra. 

 

Jag gillar ju också att: Läsa, skriva och lyssna och kolla på dokumentärer. En annan ljudbok kan det ju bli ibland också. Sådana saker känns ju som riktiga höstsaker att ägna sig åt. Mörkt ute och blåsigt och mycket regn. Då är ju dessa saker bara mer än perfekta att ägna sig åt. 

 

Jag gillar väl också hösten för att vädret brukar ofta vara "lagom". Inte för kallt, men oftast inte för varmt heller. Hösten innehåller ju också många fina färger som man kan njuta av att titta på. 

 

 Jag har väl lite planer för hösten. Jag har ju som vanligt en hel del jobb att avverka. Sen får man väl försöka klämma in olika saker när man är ledig. Sånt är ju livet liksom. 

 

Det blir ju Bokmässan i slutet av september. Den har jag besökt sen 2017. 2020 blev det ju inget p.g.a. pandemin. Jag har sett att jag är ledig den helgen som Bokmässan går av stapeln. Jag får se hur jag gör med torsdagen och fredagen, då det också är Bokmässa. Jag har ju köpt ett s.k. seminariekort så jag kommer in samtliga 4 dagar och jag kan se och uppleva allt. Har man inte seminariekortet så är man lite begränsad med vad man får tillgång till inne på Bokmässan. 

 

Jag har ju typ tjatat sen förra året om att jag gärna skulle vilja åka till Prag. Jag måste nog erkänna att jag inte riktigt har fått tummen ur. Jag har liksom inte orkat bry mig, men jag vill gärna åka på lite utlandsresor snart och jag vill börja med Prag i alla fall. Får se om jag kan ta tag i det där under hösten. Jag vet inte varför det inte har blivit av. Jag har kanske känt att jag vill göra för mycket och samtidigt tycker jag kanske inte är värt dom pengarna som det då kommer att kosta. Sen brukar jag ju inte bry mig om vad saker och ting kostar om jag verkligen vill göra något. Har jag bara råd så är det lugnt och resor är ju i bästa fall coola och fina upplevelser som man sen bär med sig som minnen hela livet. Om man ser det så, då är det ju ingen stor kostnad om man delar upp summan för varje dag man lever. Upplevelser som sätter sig på hjärtat för livet, är ju aldrig tungt att bära med sig. 

 

Jag vill också åka till Stockholm en gång till i år. Jag var ju där uppe i våras, den gången blev det ju inte riktigt som jag hade tänkt mig. När vissa inte håller vad dom lovar och ställer in med kort varsel så blev ju den resan inte så lyckad som jag trodde att den skulle bli. Målet som jag har varje år är ju däremot att jag ska besöka Stockholm minst en gång per år och har ju fixat det i alla fall. Men jag tänker också att eftersom min senaste Stockholmvistelse inte blev som jag helst ville så kan jag väl åka en gång till. Jag har några saker som jag gärna vill göra som fan. Det är lite så att det brinner i kroppen, så det vore kul om jag kunde fixa det och få till den resan precis som jag vill. Om jag åker till Stockholm innan detta året är slut, och det blir än bättre upplevelse för mig än den förra, då kvittar mycket blev skit med min senaste vistelse i Stockholm. 

 

 

 

 

 

 

 

Det har varit en ganska tuff vecka. Jag har haft några långa arbetsdagar och sen har det varit mycket med ekonomin. Jag har varit så trött på kvällarna så jag har nästan somnat stående. Jag har i alla fall sovit gott om nätterna. Jag har känt mig utvilad inför varje ny dag. Men jag trodde inte att varje dag skulle bli så tuffa som de har varit. Allt går så snabbt och jag hinner liksom inte smälta den ena grejen innan nästa grej sker. Dessutom har det varit massor av okända (för mig) personer som har kommit fram till mig och pratat med mig om min blogg och mina andra sociala medier. Det har varit mycket mer än vad det brukar vara och tidigare ikväll när jag var ute på en promenad var det säkert 10 personer som skulle säga något till mig och allt hände inom loppet av 1,5 timme. Idag brydde jag mig inte så mycket. Jag hade ju på mig mina hörlurar och det gjorde att ag bara hörde någon som sa Danne och sen vet jag inte så mycket mer vad folk sa. Många sa väl säkert inget mer eftersom jag inte orkade bry mig. En gång gör ju inget, men 10 gånger på 1,5 timme, det är inte roligt. Då skiter jag i att bry mig. Det känns helt naturligt då.

 

Nu har jag äntligen en ledig helg. Jag har ju jobbat dom två senaste helgerna. Nu får jag två lediga helger på raken. Jag har många saker som jag vill få gjort under denna helgen, men jag ska ta det lite lugnare och inte jobba så tufft som jag har gjort den senaste tiden. Nu när jag här helt ledig från busskörning så finns det ju utrymme för att ta det lite lugnare och det måste jag fan göra nu! Annars orkar jag snart ingenting. 

 

 

 Nu måste vi komma igång med bra övningar! Det sa en klubbkamrat till typ alla oss som tränar i den gruppen som jag är med i. Vi har länge tränat mest matchspel och inte så mycket annat. I måndags blev det en blandning av olika pingisövningar. Den spelaren som liksom tog tag i detta hade flera papper med sig med massor av olika övningar.

 

Jag får alltid lite dåliga "vibbar" när någon tar fram massor med övningar på papper och typ plockar ur ett stort övningsförråd. Det blir lätt att man kör på med övningar utan att veta vad syftet med dom egentligen är. Jag tror alltid på att det bättre att tänka själv och försöka komma på vad man vill träna på.

 

Jag får ofta frågor från yngre pingisspelare om jag inte kan skriva ner lite övningar som dom kan ha på  en lista och sen köra efter. Jag brukar då fråga: Vad vill du träna på? Många låser sig själva med att bara tänka övningar, men man tänker inte på vad syftet ska vara och vad man vill träna på. Vad behöver man träna på och vad är man bra på som spelare? 

 

När man kör olika pingisövningar så är jag mer för att man tänker temapass. Alltså att man under en stor del av träningspasset tränar på samma sak, men blandar med olika övningar kring det specifika man vill träna på. Exempel på olika teman skulle kunna vara: 

 

* Fh-spel

* Bh-spel

* Fotarbetsövningar med fokus på regelbundenhet och kanske olika förflyttningar.

* Serve och servereturer

* Försvarsspel

* Oregelbundna övningar.

 

Just detta med temapass tycker jag är bättre och mer effektiv träning än den träningen där man blandar för mycket mellan  dessa olika teman som jag lade upp som exempel. 

 

Nu tycker jag ändå att det är bra att vissa spelare och andra i pingisklubben (TBTK) tar tag i olika saker för att få lite fart på pingisen. Så jag klagar egentligen inte på det. Jag tycker bara man ska vara försiktigt med att blanda med för mycket övningar under ett och samma pass. Som spelare upplever man lätt att det bara blir för spretigt och man tröttnar lätt när man som spelare känner att man måste ta in för mycket under en och samma träning. Jag tror heller inte på att ha en lång lista nedskriven med massor av övningar. "Övningsförråd" känns bara omodernt och jag tror ju mer på att man måste vara flexibel och tänka pingis i nuet. Vad funkar idag? Vad säger magkänslan? 

 

 

 

 

 

 

 Ny vecka, men det är skönt att börja med en ledig dag och dessutom får jag en ledig helg också. Dom två senaste jobbhelgerna har känts ganska tuffa att jobba på med och sen blev det en del efterarbete och övertid och bla, bla, bla. Denna veckan jobbar jag 4 dagar och jag jobbar 8-10 timmar varje dag. Hoppas det känns lite lättare att jobba på än vad det har gjort under dom senaste två veckorna. 

 

Jag får se hur mycket pingis jag spelar denna veckan. Jag tror att träningstider och dagar för träning ändras från och med denna veckan och jag har inte fått koll på dom nya tiderna än. Jag vill träna så mycket som jag har tid till. Nu början på säsongen så brukar det funka för många vill köra på just nu. Förra veckan tränade jag två gånger och på både träningarna var det 16 -20 spelare i hallen samtidigt. Dessutom kom det ner fler och träna efter den tiden som jag var nere förra veckan. Så nu är det full fart på pingisen. Det kanske är så att många är sugna p.g.a. Sveriges framgångar i OS. 

 

Annars är det mycket ekonomi för mig denna veckan. Jag hade redan under torsdagen förra veckan fått en ganska bra överblick på vad jag kan göra under denna veckan för att komma så nära det mål jag har med för augusti och september. Jag är rätt säker på att jag inte kommer att kunna spara dom pengar som jag hade önskat att jag hade kunnat göra nu. Så bra kommer det inte att gå för mig denna gången. Jag bara accepterar och sen bara jag gör det jag tycker är bäst. Det viktigaste är ju att jag prioriterar rätt och inte gör mer än vad jag har råd med att göra. Att jag inte har möjlighet att spara så mycket pengar denna gången får jag acceptera. Det finns ju saker som kan vara värre när det kommer till pengar än att man inte kan spara så mycket som man skulle vilja göra. Sen kan jag ändå erkänna att det känns lite surt att inte komma framåt i ekonomin, just på denna budget. Fan att det ska vara såå svårt att komma över vissa spärrar. Jag har ju kämpat så länge, men tydligen är jag inte bättre. Fast jag tänker heller inte ge mig. Jag har ju skrivit tidigare att jag ska kämpa på ett tag till. Så jag ska hålla vad jag har lovat. 

 

 

 

 

 

 

 

 

Jag tänkte att jag skulle publicera ett eller flera inlägg under denna helgen, men som ni ser så blev det ju bara ett i fredags natt och sen brydde jag mig inte mycket mer än så. Jag har ju många principer med mitt bloggande och en princip som jag alltid försöker hålla på det är att om jag är tveksam till en publicering av nånting så väljer jag att inte publicera. Känner jag mig inte 100% säker på att jag vill eller bara tänker att jag kanske ångrar mig sen, då anser jag att det bättre att inte publicera. Detta är en bra princip som ag har haft ända sedan jag började blogga. Håller jag mig till detta så slipper jag sitta i efterhand och ångra massor av inlägg som jag tidigare har publicerat. Jag slipper den ångest som jag lätt skulle kunna få av att inte vara 100% säker på vad jag vill publicera. 

Jag har försökt att räkna lite på nästa veckas alla inkomster och jag vill ju få till en budget som funkar med dom ekonomiska mål jag har. Samtidigt måste jag ju vara noga med att göra vad jag faktiskt har råd med att göra. Som det känns nu så kommer jag inte att kunna spara så mycket som jag först hade tänkt mig att jag skulle klara av just i slutet av augusti. 

 

Det känns lite jobbigt för jag ser att det kan gå att hålla i det sparandet som jag vill, men då blir september nog för tråkigt och jag har ju saker som jag också länge har tänkt att jag vill göra. Jag har liksom ingen lust att avboka saker eller skita i dom bara för att jag inte klarar av att hålla ett sparmål under en månad. 

 

Som jag ser det så ligger jag "rätt" igen i slutet av september så jag tänker att jag får väl bara acceptera att jag inte alltid klarar allt som jag vill göra med min ekonomi under detta året. Sen är det ju också så att det kan gå. Jag vet inte allt just nu. Jag har väldigt mycket "kontspengar" kvar som jag ju hade sparat i många år. När jag har räknat så har jag lämnat dessa pengar utanför min budget, så i slutändan kanske det går att spara det jag vill. Jag kanske bara inte ser det just nu. 

Men jag har också saker som jag planerar att göra och som jag vill få gjort. Jag har några små resor jag vill göra och jag vill inte detta året ska passera och sen blir det ingenting med nåt av detta. Jag är ju en person som gärna bränner pengar om jag har råd med det. Jag vill inte vara en person som sparar bara och avstår från att göra saker som jag är intresserad av och mår bra av att göra. Spara är för tråkigt och jag tycker ändå att jag gör rätt prioriteringar när det kommer till pengar. Jag gör inget som jag inte har råd med att göra och jag ser till att betala allt som jag måste betala. Jag kan lägga upp vissa betalningar på lite olika sätt, men jag vill aldrig dela upp betalningar eller ta erbjudanden som handlar om att jag kan välja att betala om 1-3 månader osv.. Har jag någon form av skuld till någon så är jag en person som vill betala allt direkt och inte vänta. Jag är säker på att jag i längden tjänar mer på att ha ett sådant tänkt. För mig är det också viktigt att göra rätt för mig och tjäna pengar på sådana sätt som för mig känns moraliskt rätt. 

I slutändan tror jag att detta blir bra, men just nu känns det lite surt att jag inte alltid bara kan få till allt som jag vill och bara få gjort allt som jag hade tänkt mig från början. Det blir lite frustrerande att inte komma över alla dessa ekonomiska spärrar som jag ofta känner att jag fastnar i. Många gånger känns det som jag tar två steg framåt och ett tillbaka. Det blir som att kratta löv i motvind. Vissa saker vill man ju inte kämpa med, men när det kommer till min ekonomi och vad jag vill med den så kommer jag inte ifrån att jag måste anstränga mig och ha tålamod tills jag spyr. 

 

Det positiva är väl att det går ingen nöd på mig och jag har det ju bra. Det finns värre saker än att inte kunna spara så mycket pengar som man skulle vilja göra.