Ny vecka med en hel del jobb under vardagar och helgen. Jag är ändå ledig onsdag och torsdag och den tuffa arbetsperioden denna veckan är väl egentligen bara mellan fredag och söndag. 

 

Jag har försökt fixa massor med grejer den senaste tiden. Det känns som jag har misslyckats hur mycket som helst. Jag kan ändå inte varit missnöjd med dom pengar jag har fått in den senaste tiden. Då kan jag ändå tycka att mycket annat skulle gå bättre än vad det har gjort. Kanske gnäller och överdriver. Tänker för negativt eller har för stora krav och är för hård mot mig själv. Jag kanske också hänger upp mig för mycket på sånt som jag inte klarar av. Jag borde kanske bara börja glädjas mer åt saker som jag faktiskt har fixat och som jag mår bra över än idag att jag har gjort. 

 

Nu funderar jag på att inte bry mig mer i år. Jag vill typ bara ta en paus från att försöka fixa sånt som för mig är lite utöver det vanliga. Det känns ju som jag har trasslat in mig i för mycket misslyckanden och för att komma ur den dåliga trenden så kanske det är bra att bara göra mina vardagliga saker och sånt jag sen länge har gjort som är ständigt återkommande. Jag känner ju också mig trygg med hur jag grejar med mina pengar. Jag tycker att jag under hela detta året har prioriterat rätt och då kanske jag bara ska vara nöjd med det. Jag kan väl ta nya tag nästa år. Jag vill inte ge upp. Jag tänker bara att det kanske kan vara bra att ta en paus och inte bry mig på ett tag.

 

Sen har jag lite svårt att inte bry mig eftersom det känns som att jag ger upp då. Så vill jag ju inte känna. Då blir jag ju lätt bara som en vissen blomma. Samtidigt har jag tröttnat på att greja med saker som i slutändan aldrig leder någon vart. Ärligt talat så har jag väldigt svårt att veta vad som är rätt eller fel att göra just nu. Jag vill ju kämpa för att kunna förverkliga dom drömmar jag har. Jag har ju insett sen länge att det är det jag vill leva för varenda dag. Därför känns det fel att tänka tanken att jag ska ta en paus från att försöka fixa sånt som jag vet att jag kommer att känna mig nöjd och glad över att kunna göra. . 

 

Jag hade först tänkt denna fredag att jag skulle skriva några rader om kvällens tankar. Det kommer jag väl också att göra, men problemet är att jag vet inte riktigt vad jag tänker eller hur jag ska tänka. Det känns bara som tankarna går runt i huvud och är där, men jag tycker inte jag den senaste tiden har lyckats göra saker som jag tänker att jag vill göra. Även om jag gör som jag har tänkt så tycker jag inte att saker och ting i slutändan blir som jag har tänkt. Det stannar med att jag har försökt och sen kommer jag inte vidare. 

 

Efter Bokmässan så känns det som jag har haft svårt att få saker och ting fixade. Jag vet inte varför och hur jag egentligen tänker. Jag vet att jag tänker på många saker som jag vill få fixat och jag har liksom allt på en lista. Så lång är väl allt bra, men sen har det inte hänt så mycket och jag vet inte varför. Det borde ju inte vara så svårt. Pengarna är ju inte problemet just nu i alla fall. Jag tänker ofta på vad allt kan bero på, men jag hittar inga svar som gör mig säker på vad det beror på. Allt detta stör mig, även om jag fortfarande mår ganska bra. 

 

Men jag måste ändå erkänna att detta börja bli lite tråkigt. Jag försökte i förra veckan att boka upp mig på lite saker inför denna helgen. Allt gick i princip åt helvete. Jag vet lite varför, men jag borde ändå kunnat ha fixat nånting, även om jag förstår att jag inte allt kan få till allt precis som jag önskar. Men jag känner mig ju så dålig när jag slutändan inte klarar av nånting som jag försöker fixa och sen känner jag mig ännu sämre när jag ger upp och skiter i det. Helgen får bli som den blir och så tänker jag. Alla tankar jag hade på saker stannar kvar vid just tankar som bara går runt och är. Jag får kanske en helg där jag bara gör sånt jag brukar göra. Jag tänker på saker som jag vill göra längre fram och kanske kan jag försöka greja med sånt i helgen och lyckas sätta nånting. Men jag tror så lite på mig själv just nu. Det blir för tufft direkt och då blir det lätt att jag skiter i det.

 

 

Alla dessa tanker om att jag misslyckas med det ena och det andra är egentligen inget som jag mår dåligt av. Det känns bara lite tråkigt att inte ha mer saker som jag vill få gjort och som är så mycket fixade och klara att jag bara kan vänta in datumen. Jag får liksom inte grepp om saker och ting. Det känns som jag ofta faller precis innan mållinjen och efter det så orkar jag inte riktigt resa mig igen. 

 

Jag skulle ju kunna vara mer spontan och kanske unna mig mer i själva stunden. Göra något som jag bara njuter av i nuet och som också får mig att skita fullständigt i morgondagen. Men det spontana funkar ju bara i stunden och imorgon är man bara tillbaka där man var innan den där utekvällen eller vad man nu har valt att göra. Även om jag ofta tror på att göra saker i nuet, så har jag svårt just nu att vara trygg i att göra saker spontant och som kanske ger mig en kick i nuet. Jag tror liksom inte så mycket på mig själv just nu. Jag vet egentligen ingenting eller hur jag sak tänka. Vad ska jag göra? Tankarna som jag har snurrar mest runt i mitt huvud och stannar där. Det är nog inget jag mår dåligt över, men väldigt mycket känns lite tråkigt just nu. Jag har heller inga bra lösningar på hur jag ska komma ur allt detta och bara få till saker som jag vill ha dom. Jag tror heller inte att det spelar någon roll vad andra säger och tycker. Jag är inte mottaglig för vad andra säger till mig just nu. Jag fullt upptagen med mig själv och vad jag vill, men inte lyckas med just nu. Jag vet inte vad jag ska tänka och hur jag ska göra med nånting. 

 

Det har blivit oktober och jag hade först tänkt att skriva att september inte blev så bra ekonomiskt som jag hade trott. När jag nu sitter här och skriver så har jag ändå lyckats få ihop så mycket pengar som jag ville ha inför oktober,  men dom kom in igår och då ljuger jag ju om jag säger att september blev så bra som jag ville. Däremot började oktober sjukt bra och det är inget annat än ren jävla tur. 

 

 Jag kan inte säga att det var min skärpa eller klarsynthet som var anledningen till att allt blev så bra. Inte denna gången i alla fall. Det hade i princip räckt med att jag hade haft en sovmorgon eller varit lite mer stressad när jag gick till jobbet så hade jag idag inte haft dom pengarna som jag nu bara är glad över att jag har och kan göra vad jag vill med. Man brukar ju säga att man kan skratta hela vägen till banken och igår gjorde jag nog det, (bokstavligt talat) fast jag skrattade hela vägen till jobbet  och sen satt jag bara och njöt  hela dagen i bussen. Sen försökte jag ändå tänka på att vara ödmjuk. Innerst inne vet jag ju att jag bara har haft tur. Och det är jag glad för att jag förstår. Men ibland får jag har tur och tjäna pengar på det sättet också. 

 

 

 

4 arbetsdagar är det som gäller denna veckan. Jag vet inte hur mycket pingis jag kommer att hinna spela.  Förra veckan spelade jag 3 pass. Den veckan är jag nog bara säker på att jag kommer att köra 1 pass, men jag hoppas på fler. Det kan bli 3 denna veckan också, men jobbar på vissa tider så att jag får svårt att hinna med. Men det kan i alla fall funka med 3 pass och det hoppas jag på, även jag har lite andra planer utöver jobb också. 

 

Jag ska också försöka få en grej bokad denna veckan som jag har tänkt på hur länge som helst. Jag har ju alltid pengarna som krävs, men ändå får jag inte ordning på detta. Jag måste vara ute i så god tid och veta typ 2 månader innan hur jag har det med jobb och annat för att kunna fixa allt som jag behöver göra. Det borde inte vara så svårt att fixa detta så länge man vet att man har råd, men detta är en grej som jag måste boka i samma timme som möjligheten finns. Annars är det för sent och då får man vänta en månad till innan man får chansen att boka detta som jag sen måste vänta på i minst två månader. Det funkar heller inte att boka 3 eller 4. Det är typ två månader innan som gäller och jag tänker nu att jag fan ska försöka om och om igen tills jag lyckas. Pengarna är ju inte problemet och då är det ju bara att köra på.  

 

 Årets Bokmässa är igång  Göteborg och jag var där vid öppningen idag. Jag hängde på låset kan man väl säga. Jag hade ju ett Guldkort och det är skönt för man kan gå på allt man vill se och i morse slapp jag ju också köa för att komma in. Det är värt pengarna jag får lägga, även om jag inte kommer att befinna mig inne på Bokmässan alla fyra dagarna och alla tillgängliga timmar. 

 

Under denna veckan är det mycket med ekonomin för min del. Jag har lite svårt att bestämma mig för hur jag ska göra, men det positiva är att jag känner att hur jag än väljer att göra så kommer det nog att bli bra i slutändan. Sen tror jag ändå att mitt ekonomiska mål som jag hade för i år är kört, men man kan ju alltid göra så gott man kan ändå. Men jag tänker också att när jag liksom känner att jag kanske inte klarar av så mycket med ekonomin som jag först ville så kan jag ju unna mig mer av sånt som jag gillar att göra och som tillhöra livet goda ting. Det är bara att jag har svårt att bestämma mig här också och vissa saker kräver en hel del arbete av mig, trots att jag har pengarna. Pengar är inte allt, men ska göra allt jag kan för att allt ska bli så bra som möjligt. 

 

 Det är Bokmässan i slutet av denna veckan och jag har i alla fall bestämt mig för att åka ner till Göteborg en av dagarna. Jag har möjlighet att åka tre av fyra dagar, men jag får se hur mycket mer än en dag jag väljer att spendera. Detta med Bokmässan har blivit en liten tradition för mig. Jag har besökt detta sen 2017, med undantag för 2020 då det var pandemi och coronavirus och den skiten. 

 

 

 

 

Förövrigt så har jag busskörning 3 dagar denna veckan och sen ska jag försöka spela pingis minst 2 pass. Gärna 3 om jag jag bara känner att jag hinner. Nu har jag börjat tycka att det är så jävla kul med pingis igen. Så det är bara att köra på. 

Jag har kört hårt den senaste tiden med allt möjligt denna veckan. Jag har tränat några hårda pingispass. Jag har grejat mycket med mina vardagliga saker och i framförallt under denna helgen har jag haft mycket busskörning att slita med. Stundtals har jag känt mig väldigt sliten och trött, men det som känns extra bra nu är att jag känner inte att jag borde ha gjort nånting annorlunda. Jag har känt mig maximalt avspänd och jag tycker att jag har löst allt så bra jag bara kan, utifrån mina förutsättningar och dom situationer jag har varit i. 

 

Jag vet att jag tidigare har skrivit på min blogg att jag kan må dåligt när jag inte hanterar saker på dom sätt som känns rätt för mig. Efteråt mår jag skit. Det beror inte på vad någon kanske säger eller gör mot mig. Det beror inte heller på att jag inte klarar av allt jag vill få fixat. Det handlar bara om hur jag hanterar saker och ting. Jag kan ju inte alltid hjälpa att jag drabbas av saker som kan bli stressiga eller jobbiga, men jag kan alltid välja hur jag vill hantera saker i efterhand. Nu mår jag bara bra över allt, även om allt verkligen inte har varit varken roligt eller lätt att hantera. Det beror bara på att jag känner att jag har hanterat saker och ting på sådana sätt som jag vet att jag mår bra av. Jag tror också att den senaste tidens ganska hårda träning i pingishallen hjälper mig att hålla mig lugn och avspänd. Att jag är maximalt avspänd gör ju säkert att jag har lättare för att fatta rätt beslut eftersom jag inte stressar upp mig överhuvudtaget. 

 

Jag mår jättebra av allt som bara finns i min kropp nu och hur jag tänker och grejar. Återigen har jag pingisen att tacka för att jag mår så bra. Jag vill tänka så i alla fall, för då mår jag bara ännu bättre. Hanterar jag bara saker på "rätt" sätt så mår jag nog så bra jag bara kan. Plus att jag tänker och gör allt annat som jag vet sen länge att jag mår bra av. Ingenting i livet spelar ju någon roll om man inte mår bra. Jag mår dåligt ibland och mitt liv är inte perfekt, men det känns ändå som jag för de mesta är nöjd och glad. Det är jag nöjd med. 

Jag grejat väldigt mycket denna veckan. Jag har kört stenhårt från tidig morgon till sen kväll. Jag får mycket gjort och jag är nöjd med alla resultat, men på kvällarna är jag hur trött som helst. Det är nästan så att jag inte orkar gå och lägga mig. Jag kryper (bokstavligt talat) i säng. 

 

Jag kämpar på i min vardag och man vet ju att man har mycket jobb framför sig varje vecka. Utöver det så försöker jag ju som alla andra att få ihop min fritid på bästa sätt. Den senaste tiden har jag känt att jag kanske har jobbat och på fritiden har jag mest åt sånt som typ alltid är ständigt återkommande. Jag har egentligen inte så mycket av sånt som kanske ger mig mer av en kick och där jag mer gör sånt som för mig är utöver det vanliga. Typ en resa eller en utekväll och som är lite galen. Nu har jag ändå lite saker på gång, men man ska ju fixa det också. 

 

Jag vill egentligen leva mer, samtidigt som jag också tror att det kan vara farligt för mig att hela tiden försöka tillfredsställa det behovet av att få alla dessa "kickar" som är sköna känslor att känna i stunden. Men man kan lätt ångra sånt i efterhand och farliga är om man bara blåser på utan tid för eftertanke och reflektion. 

 

Jag känner också att mycket under detta året har inte blivit som jag har tänkt mig. Jag har nästan gett upp mitt ekonomiska mål som jag hade inför detta året. Det känns lite jobbigt för man vet ju alltid i efterhand vad man skulle ha gjort. Varför kan man aldrig veta det innan? Sen spelar det väl ingen roll vad jag klarar eller inte klarar med min ekonomi. Det viktiga tycker jag är att jag inte drar på mig några stora skulder eller hamnar i en situation där jag har svårt att betala mina räkningar. Dom problemen finns ju inte i mitt liv så om jag bara känner att det inte är lätt att spara så mycket pengar som jag helst skulle vilja göra, så behöver jag ju inte vara så ledsen eller må dåligt över det. 

 

När det kommer till pingisen så har jag känt att jag bara ska köra på och hålla mig till att träna. Ibland lägger jag mig i andra saker i pingisen som jag egentligen inte vill ha med att göra. Sen märker jag att jag är lite fel ute, men då kryper jag tillbaka och håller mig på min kant. Jag har ju gått tillbaka till pingisen för att träningen är bra för min hälsa. Jag tror att jag ska vara försiktig med att bry mig om något annat. Det blir lätt för mycket, även om jag känner att jag skulle kunna göra mer och dra nytta av all den erfarenhet jag ändå har när det kommer till pingisen. 

 Jag får väl fundera igenom allt detta ordentligt. Jag vill ju inte ha ett liv där jag typ bara går runt och gör mina vardagliga saker och allt som är ständigt återkommande. Jag vill ju göra mer av saker som för mig är utöver det vanliga, men jag har känt den senaste tiden att det har varit svårt få saker fixat och sånt jag ändå har gjort har inte blivit så bra som jag ville. När jag heller inte får till ekonomin som jag vill ha det, så börjar jag lätt tänka på att göra mycket av sånt som jag tror att jag kommer att ångra i efterhand. Vad är rätt att göra? Hur ska jag veta mer innan och inte efteråt? Många gånger vill jag bara sluta bry mig, men någonstans måste man ju faktiskt bry sig. Jag kanske bara ska sänka målsättningarna lite och dra ner ambitionerna. Eller bara kämpa mer, ha tålamod och vara envis. Jag har verkligen inte alla svar och jag löser inte allt nu ikväll. 

 

Nästa vecka är det i alla fall Bokmässan som gäller och sen har jag lite planer för andra saker efter detta. I slutändan kanske detta året blir helt ok ändå. 

 

 

Ny vecka igen. Jag har grejat ganska tufft sen i torsdags kväll och jag är inte färdig än. 

 

Jag spelade pingis ganska sent på kvällen i torsdags. Upp tidigt på fredagen för att köra buss. Jag hade två långa arbetsdagar både fredag och lördag. Under söndagen hade jag en ganska normal dag, men när jag kom hem så hade jag ju tvättstugan på kvällen.  Idag har jag vräkt mig upp tidigt för mera busskörning och jag ska jobba helgen även denna veckan. Men jag får ju också ledig tis-tors denna veckan. Så det är väl egentligen inte synd om mig. 

 

Jag får se hur mycket pingis jag spelar denna veckan. Idag blir det iget, men som det känns nu så kan jag tänka mig att jag kör onsdag och torsdag. Ett ganska hårt pass och ett lite lättare. Förövrigt får jag se vad jag hittar på. Det viktiga är att jag gör min grej och mår bra. 

 

 

 

 Det känns som jag ständigt funderar på saker som jag vill göra och som är sånt som för mig är lite utöver det vanliga. Jag tycker det är roligt att ha saker att se fram emot och det känns som jag på något sätt alltid strävar efter målet att göra verklighet av sånt som för mig inte alltid är så lätt att fixa. Oavsett vad jag ägnar mig åt på dagarna så tänker jag ofta vad jag vill helat av allt, som aldrig är min vanliga vardag.  Det är nästan så att jag tänker att livet inte är värt att leva om i alla fall inte försöker att tex fixa en resa som man vill göra. Eller bara kunna köpa den där grejen som kostar så mycket mer pengar än vad jag har just nu. Däremot har jag lärt mig att acceptera att jag inte kan klara att nå alla mål som jag har. Men jag vill aldrig ge upp och inte försöka göra vad jag kan för att jag ska klara av allt. Dessutom tittar jag på flera saker nu som jag har misslyckats med tidigare, men jag är ganska fast besluten om att  jag vill försöka minst en gång till. 

 

Vissa saker har jag tänkt på länge och sen kommer jag ju också på nya saker. Först trodde jag att jag behövde komma ur dessa tankar, men jag känner starkt att jag vill ha saker att sträva efter och aldrig ens tänka en tanke på att ge upp allt de som jag vill göra. Jag mår inte dåligt av att fundera kring vad jag vill göra för att få ett mer levande liv. 

 

Ett problem som jag ofta känner när jag strävar efter saker det är att så fort jag får ihop pengar och känner att jag har allt jag behöver till nånting som jag har tänkt på länge, då börjar jag ofta tänka på sånt jag kan göra som kräver lite mer pengar än det jag har. Jag tänker att nu är jag så nära ett annat mål så om jag bara har tålamod i tex 1-2 månader till så kan jag göra något mycket större än allt de jag har möjlighet att göra nu. Jag kan bli irriterad på mig själv för jag fattar ju att om jag bara ska hålla på och sträva efter saker och sätter upp större och större mål hela tiden, så gör jag ju sällan verklighet av någonting. Jag har ju gjort saker och förverkligat drömmar också, men under de senaste åren så tror jag att jag mest har kämpat och kämpat och sen bara sett nya möjligheter med allting, fast inte riktigt bestämt mig för vad jag faktiskt ska göra. 

 

Nu är jag lite här igen. Jag har pengar för att kunna göra saker som jag har strävat efter, men så var det en kompis som tipsade  mig om en grej som jag sen började titta på och ju mer jag tittade på detta ju mer sugen blev jag. Nu vill jag detta så in i helvete, men det kräver mer pengar än vad jag har just nu och min hjärna tänker att det är värt att sträva lite till.  När ska jag sluta sträva och bara börja göra dom saker jag har strävat efter hur länge som helst. Eller så är det väl bara så att jag är inte alltid redo för att göra dom saker som jag får ihop pengar till. Jag har inte alla svar, men fan vad mycket man vill göra hela tiden. 

 

Ibland funderar jag på om det är värt att bry sig om att sträva som jag gör, men det är ju värt det när man har kämpat länge och faktiskt klarar av att nå något av alla mål man har. Så har jag i alla fall känt med drömmar som jag har förverkligat tidigare. Den känslan som jag då får vill jag uppleva om och om igen. Det är kanske därför jag strävar och kämpar  som jag gör. 

 

Livet rullar på och jag kämpar med saker som jag har att göra. från och med imorgon så kommer jag mest att: Jobba, äta och sova. När jag avslutar arbetspasset  på måndag eftermiddag så blir det mindre jobb och mer ledighet igen. Det är nästan så att man längtar till det redan nu, men samtidigt vet man ju att man måste jobba ibland för att livet ska funka och för att man ska kunna njuta av det och ha det bra.

 

Jag minns en person som sa till mig en gång att: När man är arbetslös så har man inte råd att tex resa och njuta av livet. När man jobbar så har man inte tid att göra mycket av sånt som man ändå har råd med och vill göra. Livet är som livet är och på något sätt känner man sig som en hopplös idiot. 

 

 

Jag har spelat två pass pingis denna veckan. Jag har kört två riktigt hårda pingispass och det känns i kroppen, men jag gillar den känslan som jag får av det. Under träningarna känns det också som att man spelar bättre när man verkligen maxar passet med tuffa fotarbetsövningar och annat som gör att man får upp flåset mer än vanligt. Det blir ju också att man dras med lite när hela gruppen kör lika hårt och där alla fokuserar på samma övningar. Det som känns bäst för min egen del det är att jag tycker att jag hänger med bra och inte är sämre än någon annan på träningarna. Jag är ju inte bättre heller, men jag är ofta lite orolig för att jag inte ska hänge med när vissa spelare lägger in en "växel" till. Nu har jag under dom senaste träningarna fått bekräftat att jag hänger med bra mot alla som jag tränar med i Trollhättan, och jag spelar ju i den bästa träningsgruppen. Så jag känner mig nöjd och det är ju också bra att alla som jag tränar med verkar vilja köra hårt och spela mycket pingis. 

 

 Annars kämpar jag på. För mig är det höst nu och dom senaste dagarna har det till och från regnat som fan. Men jag gillar hösten. Jag tycker det är årets bästa årstid. Allt är bara mysigt och oavsett vad man göra tycker jag ofta att jag kan njuta av det och lätt må bra i nuet. Jag kanske känner mig mindre stressad när det blir höst. Under sommaren kan man ju lätt känna att man vill göra så mycket och sen kanske man blir ledsen över att inget blir som man har tänkt sig. När hösten kommer så kanske det mer känns som att man ska ta det mer lugnt och sen tycker jag ju som sagt att vad jag än gör på hösten så känns det mysigare. Kolla film, äta gott, ta en bärs, spela pingis, läsa böcker, skriva, lyssna på poddar och planera inför framtida galna grejer. Mycket av sånt som jag gillar att göra känns mer passande på hösten.