Hur mycket ska man "klippa"?

 Jag har genom åren varit ganska snabb med att bryta eller bara ta bort människor som jag inte vil ska vara en del av mitt liv. Jag har fått en hel del kritik för det, men jag ångrar nästan ingen som jag har tagit bort. Man klipper, mer eller mindre. Det är ju mitt val om jag inte vill ha med en person att göra. Precis som det är andras val om dom inte vill ha med mig att göra. 
 
Igår kom en person fram till mig på stan och frågade varför jag har blockat honom på TikTok. Jag flinade bara åt honom och han fick inget svar av mig. Grejen är att jag tror att han själv vet varför jag har blockat honom. Jag vet inte varför jag har blockat just honom.  Jag har blockat hundratals på alla mina sociala medier. Jag kan inte komma ihåg det och jag kunde ju ha sagt det till honom, men jag vill inte prata eller ha något med en person att göra som jag har blockat. Jag klipper rakt av och ärligt talat så bryr jag mig inte vad någon enda person tycker om det. Om jag vill blocka så gör jag det. Sen glömmer jag det och går vidare med mitt liv. Om någon vill blocka mig som jag följer så är det fritt fram för den personen att göra det. Sånt har hänt och ibland kanske jag har blivit förvånad, men det är inget jag bryr mig om. Man kan ju följa miljoner människor på olika sociala medier om man vill det. I mitt liv är det inte viktigt hur många följare jag har eller hur många jag kan följa, eller hur många som inte vill att jag ska följa dom. Jag skiter ju i det och därför har jag alltid svårt att hålla mig för skratt när vissa lägger ner energi på att få ett svar av mig på varför jag blockar och använder mig av dom funktioner som finns och som man får använda hur mycket man själv vill. Dom flesta tror jag vet varför dom blir blockade. Om du skriver hat eller skit till mig så är det ganska självklart för mig att som motdrag använda mig av blockfunktionerna. 
 
En  annan grej som jag nu har funderat på i några dagar nu det är om jag ska blocka en person eller inte. Jag brukar som sagt inte bry mig om att tänka så mycket och av erfarenhet vet jag att ett blockande oftast är ett effektivt sätt att få folk att fatta att man inte vill ha med dom att göra eller att man bara inte vill att dom ska komma för nära, och få för mycket insyn i mitt privata "space". 
 
Det som gör mig osäker just i detta fallet är att jag vet inte hur mycket jag ska "klippa" med denna person. Det är ändå en person som jag kommer att ha med att göra på ett eller annat sätt framöver, oavsett vad jag gör. Det som har fått mig att fundera det är att jag tycker att personen under ganska lång tid nu har lagt sig i saker som jag inte tycker att hen har med att göra. Jags lägger ju ut vissa saker i sociala medier och det är sånt som jag tycker är ok att dela med mig av. Det känns inte för privat eller läskigt eller nånting. Men så händer det ju ibland att vissa personer vill veta mer kring saker som dom har sett i mina sociala medier. Just denna personen som jag nu tänker på frågar ju också väldigt mycket på ett obehagligt och närgånget sätt. Jag känner också att jag inte riktigt vågar säga det jag egentligen skulle vilja säga till denna personen. Många gånger vill man ju bara be hen att hålla käften och bara fatta att jag delar inte med mig av mer än det som jag visar och skriver. 
 
Frågan jag ställer mig nu är: Hur mycket ska man klippa med en personen som man tycker är läskig och som kommer för nära. Jag känner inte att det skulle vara rätt att typ klippa till 100%. Blocka bort precis överallt och helt sluta prata med hen. Med tanke på vilken relation vi har förövrigt så är jag osäker på om just en hård markering från min sida är det bästa för mig. Samtidigt gillar jag inte att personen försöker komma in mer och mer i mitt privata "space". 
 
Kanske borde jag bara säga precis det jag skriver här. Typ: Fråga inte mer. Följ mig gärna, men fråga inte mer utöver det du ser på mina sociala medier. Eller så kan jag ju bara välja att inte svara alls när jag får frågor eller bli påhoppad med saker som jag inte är intresserad av att prata med denna personen om. 
 
Jag tycker det är svårt här. Egentligen skulle jag vill jag dra en block precis överallt och bara sluta prata helt med personen. Då blir det ju i alla fall mindre av alla dessa läskiga närmanden och frågor om saker som jag lägger ut. Eftersom personen inte på samma sätt som tidigare kan se lika mycket. Samtidigt kan det ju bli jobbigt åt ett annat håll för det tar ju rätt mycket kraft och energi att klippa till 100% med annan personen som av naturliga skäl ändå blir svår att undvika. Så jag vet ärligt talat inte hur mycket jag ska "klippa" med denna person. Som det känns ju just nu så kanske jag inte ska göra nånting. Jag bryr mig bara inte. För det enda jag vet nu det är att jag inte vill släppa in denna personen i mitt mera privata liv. Det är jag säker på och då utgår jag från den tanken och gör vad jag tror är bäst i varje enskild situation. Det kanske är det bästa jag kan göra just nu. Många andra hade jag nog bara blockat åt helvete, men här känns det som att de bara blir värre om jag gör så. Därför får jag nog vara mer försiktigt. I alla fall just nu. 
 
(null)
 



🧡🎤

 
(null)
 



Vecka 41

 Ny vecka med en hel del jobb under vardagar och helgen. Jag är ändå ledig onsdag och torsdag och den tuffa arbetsperioden denna veckan är väl egentligen bara mellan fredag och söndag. 
 
Jag hoppas att jag tar tag i pingisträningen denna veckan. Förra veckan blev det ingenting.  Antingen jobbade jag eller så var jag bara för trött och orkade inte bry mig. Så kan det vara, och så får det vara ibland.
 
Denna veckan är jag ganska säker på att det blir 1 pingispass i alla fall. Är jag lite företagsam och inte för bekväm så skulle jag nog kunna hinna 3-4 pass. Men kör jag 1- 2 pass så är jag ändå nöjd med hur mycket pingis jag spelar denna veckan. 
 
Förövrigt så känns mycket ganska segt just nu. Jag har den senaste tiden försökt boka upp och planera saker som jag ska göra längre fram i år. Men hur jag än vänder och vrider så kör jag fast och jag vet inte riktigt just nu  vad jag ska göra för att komma loss. Det är ju lite tråkigt att inte ha så mycket att se framemot. 
 
Däremot får jag ändå säga att det går bra ekonomiskt. Mycket bättre än vad jag hade väntat mig. 
Jag hade ändå förväntat mig att allt skulle vända nu under hösten för jag kommer ihåg det gick lite trögt med ekonomin i våras. Då fick jag mest släcka bränder och täppa till hål. Men jag visste också då att klarar jag bara att lösa allt som jag såg som problem, då kommer allt att bli 100% bättre. Så har det ju också blivit, men det kanske också har gjort att jag inte riktigt har orkat ta tag i andra saker. Ibland tar allt grejande med min ekonomi rätt mycket krafterna. Även om jag alltid har det ganska bra så kan jag sällan nöja mig där. Jag vill ta dom möjligheterna jag ser och jag har svårt att låta bli när jag får mina chanser. Jag måste nog lära mig att släppa det lite mer. Sluta kämpa och börja leva mer för pengar jag redan har. 
 
BILDER
 
(null)
(null)
(null)
(null)
(null)
 
 



Ska jag bry mig mer i år?

Jag har försökt fixa massor med grejer den senaste tiden. Det känns som jag har misslyckats hur mycket som helst. Jag kan ändå inte varit missnöjd med dom pengar jag har fått in den senaste tiden. Då kan jag ändå tycka att mycket annat skulle gå bättre än vad det har gjort. Kanske gnäller och överdriver. Tänker för negativt eller har för stora krav och är för hård mot mig själv. Jag kanske också hänger upp mig för mycket på sånt som jag inte klarar av. Jag borde kanske bara börja glädjas mer åt saker som jag faktiskt har fixat och som jag mår bra över än idag att jag har gjort. 
 
Nu funderar jag på att inte bry mig mer i år. Jag vill typ bara ta en paus från att försöka fixa sånt som för mig är lite utöver det vanliga. Det känns ju som jag har trasslat in mig i för mycket misslyckanden och för att komma ur den dåliga trenden så kanske det är bra att bara göra mina vardagliga saker och sånt jag sen länge har gjort som är ständigt återkommande. Jag känner ju också mig trygg med hur jag grejar med mina pengar. Jag tycker att jag under hela detta året har prioriterat rätt och då kanske jag bara ska vara nöjd med det. Jag kan väl ta nya tag nästa år. Jag vill inte ge upp. Jag tänker bara att det kanske kan vara bra att ta en paus och inte bry mig på ett tag.
 
Sen har jag lite svårt att inte bry mig eftersom det känns som att jag ger upp då. Så vill jag ju inte känna. Då blir jag ju lätt bara som en vissen blomma. Samtidigt har jag tröttnat på att greja med saker som i slutändan aldrig leder någon vart. Ärligt talat så har jag väldigt svårt att veta vad som är rätt eller fel att göra just nu. Jag vill ju kämpa för att kunna förverkliga dom drömmar jag har. Jag har ju insett sen länge att det är det jag vill leva för varenda dag. Därför känns det fel att tänka tanken att jag ska ta en paus från att försöka fixa sånt som jag vet att jag kommer att känna mig nöjd och glad över att kunna göra. . 
 
(null)
(null)
 



Jag vet inte vad jag ska tänka.

Jag hade först tänkt denna fredag att jag skulle skriva några rader om kvällens tankar. Det kommer jag väl också att göra, men problemet är att jag vet inte riktigt vad jag tänker eller hur jag ska tänka. Det känns bara som tankarna går runt i huvud och är där, men jag tycker inte jag den senaste tiden har lyckats göra saker som jag tänker att jag vill göra. Även om jag gör som jag har tänkt så tycker jag inte att saker och ting i slutändan blir som jag har tänkt. Det stannar med att jag har försökt och sen kommer jag inte vidare. 
 
Efter Bokmässan så känns det som jag har haft svårt att få saker och ting fixade. Jag vet inte varför och hur jag egentligen tänker. Jag vet att jag tänker på många saker som jag vill få fixat och jag har liksom allt på en lista. Så lång är väl allt bra, men sen har det inte hänt så mycket och jag vet inte varför. Det borde ju inte vara så svårt. Pengarna är ju inte problemet just nu i alla fall. Jag tänker ofta på vad allt kan bero på, men jag hittar inga svar som gör mig säker på vad det beror på. Allt detta stör mig, även om jag fortfarande mår ganska bra. 
 
Men jag måste ändå erkänna att detta börja bli lite tråkigt. Jag försökte i förra veckan att boka upp mig på lite saker inför denna helgen. Allt gick i princip åt helvete. Jag vet lite varför, men jag borde ändå kunnat ha fixat nånting, även om jag förstår att jag inte allt kan få till allt precis som jag önskar. Men jag känner mig ju så dålig när jag slutändan inte klarar av nånting som jag försöker fixa och sen känner jag mig ännu sämre när jag ger upp och skiter i det. Helgen får bli som den blir och så tänker jag. Alla tankar jag hade på saker stannar kvar vid just tankar som bara går runt och är. Jag får kanske en helg där jag bara gör sånt jag brukar göra. Jag tänker på saker som jag vill göra längre fram och kanske kan jag försöka greja med sånt i helgen och lyckas sätta nånting. Men jag tror så lite på mig själv just nu. Det blir för tufft direkt och då blir det lätt att jag skiter i det.
 
Om jag ändå ska försöka tänka på saker som känns positiva just nu så är det ju att det går väldigt bra med pengar och jag mår hyffsat bra. Jag oroar mig inte direkt för nånting och jag gör ju ändå saker som jag gillar att göra. Kollar film, läser böcker och grejar med mina sociala medier. 
 
Alla dessa tanker om att jag misslyckas med det ena och det andra är egentligen inget som jag mår dåligt av. Det känns bara lite tråkigt att inte ha mer saker som jag vill få gjort och som är så mycket fixade och klara att jag bara kan vänta in datumen. Jag får liksom inte grepp om saker och ting. Det känns som jag ofta faller precis innan mållinjen och efter det så orkar jag inte riktigt resa mig igen. 
 
Jag skulle ju kunna vara mer spontan och kanske unna mig mer i själva stunden. Göra något som jag bara njuter av i nuet och som också får mig att skita fullständigt i morgondagen. Men det spontana funkar ju bara i stunden och imorgon är man bara tillbaka där man var innan den där utekvällen eller vad man nu har valt att göra. Även om jag ofta tror på att göra saker i nuet, så har jag svårt just nu att vara trygg i att göra saker spontant och som kanske ger mig en kick i nuet. Jag tror liksom inte så mycket på mig själv just nu. Jag vet egentligen ingenting eller hur jag sak tänka. Vad ska jag göra? Tankarna som jag har snurrar mest runt i mitt huvud och stannar där. Det är nog inget jag mår dåligt över, men väldigt mycket känns lite tråkigt just nu. Jag har heller inga bra lösningar på hur jag ska komma ur allt detta och bara få till saker som jag vill ha dom. Jag tror heller inte att det spelar någon roll vad andra säger och tycker. Jag är inte mottaglig för vad andra säger till mig just nu. Jag fullt upptagen med mig själv och vad jag vill, men inte lyckas med just nu. Jag vet inte vad jag ska tänka och hur jag ska göra med nånting. 
 
 



F***a och kebab




Ibland har man bara tur!

Det har blivit oktober och jag hade först tänkt att skriva att september inte blev så bra ekonomiskt som jag hade trott. När jag nu sitter här och skriver så har jag ändå lyckats få ihop så mycket pengar som jag ville ha inför oktober,  men dom kom in igår och då ljuger jag ju om jag säger att september blev så bra som jag ville. Däremot började oktober sjukt bra och det är inget annat än ren jävla tur. 
 
 Jag kan inte säga att det var min skärpa eller klarsynthet som var anledningen till att allt blev så bra. Inte denna gången i alla fall. Det hade i princip räckt med att jag hade haft en sovmorgon eller varit lite mer stressad när jag gick till jobbet så hade jag idag inte haft dom pengarna som jag nu bara är glad över att jag har och kan göra vad jag vill med. Man brukar ju säga att man kan skratta hela vägen till banken och igår gjorde jag nog det, (bokstavligt talat) fast jag skrattade hela vägen till jobbet  och sen satt jag bara och njöt  hela dagen i bussen. Sen försökte jag ändå tänka på att vara ödmjuk. Innerst inne vet jag ju att jag bara har haft tur. Och det är jag glad för att jag förstår. Men ibland får jag har tur och tjäna pengar på det sättet också. 
 
(null)
 
 Förövrigt så har jag väl inte haft så mycket tur. Igår försökte jag ju boka en grej som jag hade tänkt att göra om 1-2 månader. Jag skrev ju i måndags att jag måste boka i samma minut som möjlighet finns och sen måste jag veta hur jag har det med jobb och annat under hela november. Jag gjorde ett försök igår, men jag  misslyckades totalt. Jag vet inte vad jag gör för fel. Jag har ju pengarna, men ändå kommer jag inte igenom vissa "filter" när jag typ ska trycka på bekräfta bokning. Där tar det stopp och jag kommer inte vidare. Jag gick sen in några minuter senare, men då är allt fullbokat och då inser man att man får gör ett nytt försök om exakt en månad igen. Är det så att jag behöver ha lite tur här också? Det kanske är den som fattas? Jag tänker vid varje misslyckat försök att nu skiter jag i detta, men sen gör jag ändå ett nytt försök när möjligheten finns. På något sätt ska jag fan fixa detta. Det är ju inte pengarna som är problemet för min del. Speciellt nu när jag fick in bra med extra pengar igår. Även om det var ren jävla tur. 
 
 
Annars under denna veckan så känns det som jag mest har jobbat. Jag har haft långa arbetsdagar. Jag har inte spelat någon pingis alls än. Jag jobbar ju bara imorgon också och sen är jag ledig resten av veckan. Jag hoppas att det är några som vill lira pingis imorgon och på fredag. Annars får jag väl ta några långpromenader efter allt stilla sittande under denna veckan. Jag har tänkt att jag ska röra mig mer, men jag vill bli helt ledig från busskörningen först. 
 
(null)
 
 
 




Danne - September

(null)
(null)
(null)
(null)
(null)
 
(null)



Vecka 40

4 arbetsdagar är det som gäller denna veckan. Jag vet inte hur mycket pingis jag kommer att hinna spela.  Förra veckan spelade jag 3 pass. Den veckan är jag nog bara säker på att jag kommer att köra 1 pass, men jag hoppas på fler. Det kan bli 3 denna veckan också, men jobbar på vissa tider så att jag får svårt att hinna med. Men det kan i alla fall funka med 3 pass och det hoppas jag på, även jag har lite andra planer utöver jobb också. 
 
Jag ska också försöka få en grej bokad denna veckan som jag har tänkt på hur länge som helst. Jag har ju alltid pengarna som krävs, men ändå får jag inte ordning på detta. Jag måste vara ute i så god tid och veta typ 2 månader innan hur jag har det med jobb och annat för att kunna fixa allt som jag behöver göra. Det borde inte vara så svårt att fixa detta så länge man vet att man har råd, men detta är en grej som jag måste boka i samma timme som möjligheten finns. Annars är det för sent och då får man vänta en månad till innan man får chansen att boka detta som jag sen måste vänta på i minst två månader. Det funkar heller inte att boka 3 eller 4. Det är typ två månader innan som gäller och jag tänker nu att jag fan ska försöka om och om igen tills jag lyckas. Pengarna är ju inte problemet och då är det ju bara att köra på.  
 
(null)
 



Dapa Deep

 



Bokmässan (2024 09 28)

Tidigt i morse åkte jag ner till Bokmässan i Göteborg  igen. Jag var ju där i torsdags också. 
 
När jag vakna idag så mådde jag jävligt illa. Ont i magen och huvudvärk typ. Jag tänkte bara att jag hoppas det släpper och känns bättre snart för jag orkar tåget och må skit och sen komma till Bokmässan och inte orka vara på alerten och så företagsam som jag vill vara. Jag är glad att jag åkte ner i alla fall. Eftersom jag hade guldkortet så behövde jag ju inte ställa mig i den kön som var för dom som hade dagsbiljetter och liknade. Dessutom var jag först i den kön som var för dom som hade guldkort eller seminariekort. Dörren öppnades ju lite tidigare för oss i den kön och jag var inne på Bokmässan bland dom första besökarna. Det kändes skönt att stå längst fram i en kö som bara växte och växte. Så det visade sig vara ett smart drag av mig att åka ner tidigt. Det var skönt att komma in på mässan innan det kom överdrivet mycket folk. Det var också flera seminarium som jag ville se under morgonen. Dessutom kunde jag gå runt i lugn och ro och kolla vad alla utställare hade att erbjuda. 
 
 
Klockan 12:00 "small" det till inne på Bokmässan och då var det hur mycket folk som helst. Där jag kände jag att det var dags att lämna. Det fanns visserligen minst ett seminarium till som jag kanske hade velat titta på, men jag kände där och då att det inte var värt att hänga kvar i flera timmar, bara för uppleva och se mer. Allt blev ju i slutändan bra ändå och jag är framförallt nöjd över att allt kändes så avslappnat och lugnt.  Sen var det ju häftigt att få möjligheten att hälsa på legenden Nicklas Lidström. 
 
Innan årets bokmässa så kände jag att jag kanske är färdig med dessa besök. Jag har kollat in och varit på plats under alla bokmässor sen 2017. Jag tänkte nu att jag kanske har tagit detta till vägs ände. Vad mer finns att uppleva som för mig är en ny upplevelse osv..?
 
Fast jag gillar ju böcker och Bokmässan är något som jag känner att jag vill uppleva varje år. Jag kan inte och jag behöver inte uppleva allt som Bokmässan har att erbjuda. Jag blir mer än nöjd med att bara välja och vraka bland allt som finns att uppleva av Bokmässan. Jag vet ju också hur arg och ledsen jag blev 2016 när jag inte besökte Bokmässan. Jag tror att Bokmässan är något som passar mig bra. Bokmässan är en häftig "apparat" som jag vill ta del av varje år. Det känns som att något fattas inom mig om jag inte går på Bokmässan. Detta har blivit en tradition som jag gärna vill hålla på. 
Thomas Bodström
 
Jan Guillou
 
 
Hasse Aro
 
 
(null)
 



Bokmässan (2024 09 26)

 
 Årets Bokmässa är igång  Göteborg och jag var där vid öppningen idag. Jag hängde på låset kan man väl säga. Jag hade ju ett Guldkort och det är skönt för man kan gå på allt man vill se och i morse slapp jag ju också köa för att komma in. Det är värt pengarna jag får lägga, även om jag inte kommer att befinna mig inne på Bokmässan alla fyra dagarna och alla tillgängliga timmar. 
 
 
Idag hängde jag och kollade runt på Bokmässan i i ca 4 timmar. Jag kollade några seminarium. Jag ville se ett eller två till, men jag kände att jag ville inte hänga kvar och bara slötitta på olika grejer, i väntan på sånt jag faktiskt vill se.
 
 
Jag tror att jag åker ner till Göteborg på Lördag igen. Då finns det flera seminarium som jag gärna vill se, fast det lär ju vara sjukt mycket folk att trängas med, så jag vet inte hur många timmar jag orkar hänga kvar där i helgen. Fast jag ska åka ner minst en dag till. Imorgon har jag så mycket busskörning, så då blir det ingen Bokmässa. Men innan jag går lägger mig ikväll så ska jag åka till Trollhättan och träna lite pingis. 
 
 



#bokmässan2022 - #tabletennisdaily

(null)



Vecka 39

Under denna veckan är det mycket med ekonomin för min del. Jag har lite svårt att bestämma mig för hur jag ska göra, men det positiva är att jag känner att hur jag än väljer att göra så kommer det nog att bli bra i slutändan. Sen tror jag ändå att mitt ekonomiska mål som jag hade för i år är kört, men man kan ju alltid göra så gott man kan ändå. Men jag tänker också att när jag liksom känner att jag kanske inte klarar av så mycket med ekonomin som jag först ville så kan jag ju unna mig mer av sånt som jag gillar att göra och som tillhöra livet goda ting. Det är bara att jag har svårt att bestämma mig här också och vissa saker kräver en hel del arbete av mig, trots att jag har pengarna. Pengar är inte allt, men ska göra allt jag kan för att allt ska bli så bra som möjligt. 
 
 Det är Bokmässan i slutet av denna veckan och jag har i alla fall bestämt mig för att åka ner till Göteborg en av dagarna. Jag har möjlighet att åka tre av fyra dagar, men jag får se hur mycket mer än en dag jag väljer att spendera. Detta med Bokmässan har blivit en liten tradition för mig. Jag har besökt detta sen 2017, med undantag för 2020 då det var pandemi och coronavirus och den skiten. 
 
 
(null)
 
(null)
 
Förövrigt så har jag busskörning 3 dagar denna veckan och sen ska jag försöka spela pingis minst 2 pass. Gärna 3 om jag jag bara känner att jag hinner. Nu har jag börjat tycka att det är så jävla kul med pingis igen. Så det är bara att köra på. 
 



Mår bra av hur jag hanterar saker.

Jag har kört hårt den senaste tiden med allt möjligt denna veckan. Jag har tränat några hårda pingispass. Jag har grejat mycket med mina vardagliga saker och i framförallt under denna helgen har jag haft mycket busskörning att slita med. Stundtals har jag känt mig väldigt sliten och trött, men det som känns extra bra nu är att jag känner inte att jag borde ha gjort nånting annorlunda. Jag har känt mig maximalt avspänd och jag tycker att jag har löst allt så bra jag bara kan, utifrån mina förutsättningar och dom situationer jag har varit i. 
 
Jag vet att jag tidigare har skrivit på min blogg att jag kan må dåligt när jag inte hanterar saker på dom sätt som känns rätt för mig. Efteråt mår jag skit. Det beror inte på vad någon kanske säger eller gör mot mig. Det beror inte heller på att jag inte klarar av allt jag vill få fixat. Det handlar bara om hur jag hanterar saker och ting. Jag kan ju inte alltid hjälpa att jag drabbas av saker som kan bli stressiga eller jobbiga, men jag kan alltid välja hur jag vill hantera saker i efterhand. Nu mår jag bara bra över allt, även om allt verkligen inte har varit varken roligt eller lätt att hantera. Det beror bara på att jag känner att jag har hanterat saker och ting på sådana sätt som jag vet att jag mår bra av. Jag tror också att den senaste tidens ganska hårda träning i pingishallen hjälper mig att hålla mig lugn och avspänd. Att jag är maximalt avspänd gör ju säkert att jag har lättare för att fatta rätt beslut eftersom jag inte stressar upp mig överhuvudtaget. 
 
Jag mår jättebra av allt som bara finns i min kropp nu och hur jag tänker och grejar. Återigen har jag pingisen att tacka för att jag mår så bra. Jag vill tänka så i alla fall, för då mår jag bara ännu bättre. Hanterar jag bara saker på "rätt" sätt så mår jag nog så bra jag bara kan. Plus att jag tänker och gör allt annat som jag vet sen länge att jag mår bra av. Ingenting i livet spelar ju någon roll om man inte mår bra. Jag mår dåligt ibland och mitt liv är inte perfekt, men det känns ändå som jag för de mesta är nöjd och glad. Det är jag nöjd med. 
 



Dapa Deep

 



Jag kör slut på mig.

Jag grejat väldigt mycket denna veckan. Jag har kört stenhårt från tidig morgon till sen kväll. Jag får mycket gjort och jag är nöjd med alla resultat, men på kvällarna är jag hur trött som helst. Det är nästan så att jag inte orkar gå och lägga mig. Jag kryper (bokstavligt talat) i säng. 
 
 
På något konstigt sätt så känns mycket ändå väldigt bra. Jag mår bra och jag har tränat mycket under denna veckan, så även om kroppen känns sliten så har jag ändå känt att jag klarar av att hålla mig lugn och avspänd. 
 
 
Det känns också bra att saker och ting börjar falla på plats. Jag får nu bekräftat att hårt arbete kan löna sig och det är ju skönt för det var ju inte längesen som jag nästan hade tappat hoppet och trodde typ att allt skulle gå åt helvete. Jag överdriver väl lite, men det var ändå så att mycket kändes inte värt att ens försöka bry sig om. Den känslan har vänt nu och jag börjar tro mer på mig själv och allt jag grejar med. 
 
Nu har jag en helg med mycket busskörning framför mig. Fram till söndag eftermiddag så är det mest: Sova, äta och jobba som gäller. Det är bara att fokusera och köra på. Annars tjänar man inga pengar. Så i helgen ska jag köra skiten ur mig igen.
 
Ha en trevlig helg!
 
 



Kvällens tankar.

Jag kämpar på i min vardag och man vet ju att man har mycket jobb framför sig varje vecka. Utöver det så försöker jag ju som alla andra att få ihop min fritid på bästa sätt. Den senaste tiden har jag känt att jag kanske har jobbat och på fritiden har jag mest åt sånt som typ alltid är ständigt återkommande. Jag har egentligen inte så mycket av sånt som kanske ger mig mer av en kick och där jag mer gör sånt som för mig är utöver det vanliga. Typ en resa eller en utekväll och som är lite galen. Nu har jag ändå lite saker på gång, men man ska ju fixa det också. 
 
Jag vill egentligen leva mer, samtidigt som jag också tror att det kan vara farligt för mig att hela tiden försöka tillfredsställa det behovet av att få alla dessa "kickar" som är sköna känslor att känna i stunden. Men man kan lätt ångra sånt i efterhand och farliga är om man bara blåser på utan tid för eftertanke och reflektion. 
 
Jag känner också att mycket under detta året har inte blivit som jag har tänkt mig. Jag har nästan gett upp mitt ekonomiska mål som jag hade inför detta året. Det känns lite jobbigt för man vet ju alltid i efterhand vad man skulle ha gjort. Varför kan man aldrig veta det innan? Sen spelar det väl ingen roll vad jag klarar eller inte klarar med min ekonomi. Det viktiga tycker jag är att jag inte drar på mig några stora skulder eller hamnar i en situation där jag har svårt att betala mina räkningar. Dom problemen finns ju inte i mitt liv så om jag bara känner att det inte är lätt att spara så mycket pengar som jag helst skulle vilja göra, så behöver jag ju inte vara så ledsen eller må dåligt över det. 
 
När det kommer till pingisen så har jag känt att jag bara ska köra på och hålla mig till att träna. Ibland lägger jag mig i andra saker i pingisen som jag egentligen inte vill ha med att göra. Sen märker jag att jag är lite fel ute, men då kryper jag tillbaka och håller mig på min kant. Jag har ju gått tillbaka till pingisen för att träningen är bra för min hälsa. Jag tror att jag ska vara försiktig med att bry mig om något annat. Det blir lätt för mycket, även om jag känner att jag skulle kunna göra mer och dra nytta av all den erfarenhet jag ändå har när det kommer till pingisen. 
 
 Jag får väl fundera igenom allt detta ordentligt. Jag vill ju inte ha ett liv där jag typ bara går runt och gör mina vardagliga saker och allt som är ständigt återkommande. Jag vill ju göra mer av saker som för mig är utöver det vanliga, men jag har känt den senaste tiden att det har varit svårt få saker fixat och sånt jag ändå har gjort har inte blivit så bra som jag ville. När jag heller inte får till ekonomin som jag vill ha det, så börjar jag lätt tänka på att göra mycket av sånt som jag tror att jag kommer att ångra i efterhand. Vad är rätt att göra? Hur ska jag veta mer innan och inte efteråt? Många gånger vill jag bara sluta bry mig, men någonstans måste man ju faktiskt bry sig. Jag kanske bara ska sänka målsättningarna lite och dra ner ambitionerna. Eller bara kämpa mer, ha tålamod och vara envis. Jag har verkligen inte alla svar och jag löser inte allt nu ikväll. 
 
Nästa vecka är det i alla fall Bokmässan som gäller och sen har jag lite planer för andra saker efter detta. I slutändan kanske detta året blir helt ok ändå. 
 
(null)
(null)
 
 



Tors-Sön och denna veckan.

Ny vecka igen. Jag har grejat ganska tufft sen i torsdags kväll och jag är inte färdig än. 
 
Jag spelade pingis ganska sent på kvällen i torsdags. Upp tidigt på fredagen för att köra buss. Jag hade två långa arbetsdagar både fredag och lördag. Under söndagen hade jag en ganska normal dag, men när jag kom hem så hade jag ju tvättstugan på kvällen.  Idag har jag vräkt mig upp tidigt för mera busskörning och jag ska jobba helgen även denna veckan. Men jag får ju också ledig tis-tors denna veckan. Så det är väl egentligen inte synd om mig. 
 
Jag får se hur mycket pingis jag spelar denna veckan. Idag blir det iget, men som det känns nu så kan jag tänka mig att jag kör onsdag och torsdag. Ett ganska hårt pass och ett lite lättare. Förövrigt får jag se vad jag hittar på. Det viktiga är att jag gör min grej och mår bra. 
 
 
 
(null)
(null)
(null)
(null)
(null)

(null)






Dapa Deep

 


« Tidigare inlägg Nyare inlägg »


Design by Amandah Thunberg

EXEGGUTOR.SE