Det känns som jag ständigt funderar på saker som jag vill göra och som är sånt som för mig är lite utöver det vanliga. Jag tycker det är roligt att ha saker att se fram emot och det känns som jag på något sätt alltid strävar efter målet att göra verklighet av sånt som för mig inte alltid är så lätt att fixa. Oavsett vad jag ägnar mig åt på dagarna så tänker jag ofta vad jag vill helat av allt, som aldrig är min vanliga vardag.  Det är nästan så att jag tänker att livet inte är värt att leva om i alla fall inte försöker att tex fixa en resa som man vill göra. Eller bara kunna köpa den där grejen som kostar så mycket mer pengar än vad jag har just nu. Däremot har jag lärt mig att acceptera att jag inte kan klara att nå alla mål som jag har. Men jag vill aldrig ge upp och inte försöka göra vad jag kan för att jag ska klara av allt. Dessutom tittar jag på flera saker nu som jag har misslyckats med tidigare, men jag är ganska fast besluten om att  jag vill försöka minst en gång till. 

 

Vissa saker har jag tänkt på länge och sen kommer jag ju också på nya saker. Först trodde jag att jag behövde komma ur dessa tankar, men jag känner starkt att jag vill ha saker att sträva efter och aldrig ens tänka en tanke på att ge upp allt de som jag vill göra. Jag mår inte dåligt av att fundera kring vad jag vill göra för att få ett mer levande liv. 

 

Ett problem som jag ofta känner när jag strävar efter saker det är att så fort jag får ihop pengar och känner att jag har allt jag behöver till nånting som jag har tänkt på länge, då börjar jag ofta tänka på sånt jag kan göra som kräver lite mer pengar än det jag har. Jag tänker att nu är jag så nära ett annat mål så om jag bara har tålamod i tex 1-2 månader till så kan jag göra något mycket större än allt de jag har möjlighet att göra nu. Jag kan bli irriterad på mig själv för jag fattar ju att om jag bara ska hålla på och sträva efter saker och sätter upp större och större mål hela tiden, så gör jag ju sällan verklighet av någonting. Jag har ju gjort saker och förverkligat drömmar också, men under de senaste åren så tror jag att jag mest har kämpat och kämpat och sen bara sett nya möjligheter med allting, fast inte riktigt bestämt mig för vad jag faktiskt ska göra. 

 

Nu är jag lite här igen. Jag har pengar för att kunna göra saker som jag har strävat efter, men så var det en kompis som tipsade  mig om en grej som jag sen började titta på och ju mer jag tittade på detta ju mer sugen blev jag. Nu vill jag detta så in i helvete, men det kräver mer pengar än vad jag har just nu och min hjärna tänker att det är värt att sträva lite till.  När ska jag sluta sträva och bara börja göra dom saker jag har strävat efter hur länge som helst. Eller så är det väl bara så att jag är inte alltid redo för att göra dom saker som jag får ihop pengar till. Jag har inte alla svar, men fan vad mycket man vill göra hela tiden. 

 

Ibland funderar jag på om det är värt att bry sig om att sträva som jag gör, men det är ju värt det när man har kämpat länge och faktiskt klarar av att nå något av alla mål man har. Så har jag i alla fall känt med drömmar som jag har förverkligat tidigare. Den känslan som jag då får vill jag uppleva om och om igen. Det är kanske därför jag strävar och kämpar  som jag gör.