Jag har haft en ganska jobbig vecka rent psykiskt. Många tankar har dom senast dagarna snurrat runt i huvudet på mig och en hel del har jag mått dåligt över. Jag tror att det har varit lite för mycket saker som har kommit till mig den senaste tiden och jag orkar ju inte ta in allt. Det blir för mycket att smälta och sen har jag säkert under lång tid förträngt saker, och när mycket kommer upp till ytan eller när man på olika sätt blir påmind, då kommer ångesten. 

 

Jag har haft svårt att samla tankarna och bara må bra. Jag tror också att felet är att jag har kollat och läst för mycket av saker den senaste tiden som lätt får mig att må dåligt. Jag blir ju påmind om saker som hände förr. Mycket ångrar jag säkert, men jag har ju också stött på vissa människor som kanske har gjort saker mot mig som jag idag inte mår så bra av att tänka på.  Det är inte så lätt att bara släppa, men jag har också kommit till insikt med att jag kan sluta med att följa och kolla vad vissa lägger upp, när jag faktiskt vet att jag med största sannolikhet bara blir påmind om saker som både gör mig ledsen och förbannad. Jag vet ju vad jag mår bra av. Samtidigt är det inte så konstigt att jag mår dåligt ibland med tanke på att det finns så många händelser som jag kan se tillbaka på, som jag säkert har blivit mer eller mindre traumatiserad av. Det är i alla fal nånting som har gjort att jag alltid har väldigt svårt med att lita på folk. Det krävs i alla fall väldigt mycket av en annan människa för att jag idag ska välja att lita på den personen. Och krävs inte mycket för att jag helt ska sluta lita på en annan människa. Detta är något som jag kämpar med varje dag. Jag vill ju lita mer på människor och jag vill förlåta mer och gå vidare, men jag har svårt för att bara göra sånt i praktiken. 

 

Många har också under den senaste veckan jävlats med mig och vissa s.k. påhopp har man ju tröttnat på sen länge. Jag tänker bara att när ska folk fatta att jag får göra vad jag vill med mitt liv, oavsett vad andra tycker? När ska vissa fatta att dom aldrig kommer att få vara en del av mitt liv och att jag inte kommer att bry mig, oavsett vad något än handlar om? Jag kommer bara att fortsätta göra min grej och då vet jag idag att jag kommer att få rätt människor omkring mig som jag i alla fall kanske kan känna någon form av tillit till. 

 

Det kändes lite obehagligt att må så himla dåligt som jag har gjort den senaste veckan. Jag har ändå mått bra ganska länge innan det nu "small till och saker som jag säkert har förträngt under lång tid  liksom kommer upp till ytan. Allt blev bara för mycket att ta in och känslor som kom med detta blev för tuffa att hantera på ett sätt så att man ändå kan må bra. Det jobbig är ju också att inget annat spelar ju någon roll i livet om man inte mår bra. Så saker som ändå är bra i mitt liv idag kan jag liksom inte glädjas över. Det jobbiga tar över på ett väldigt obehagligt sätt. Dom senaste dagarna har detta varit väldigt uppenbart för mig, även om jag mår lite bättre nu efter att ha kommit till vissa insikter om varför jag faktiskt kan må dåligt ibland.