Resten av denna veckan har jag ganska mycket jobb att ta tag i. Jag har varit ledig i två dagar och jag har fått mycket gjort under hela denna veckan. Vad jag än har tagit tag i så har det gått bra. Sen känns det ju också bra i kroppen eftersom jag har spelat pingis och gått promenadrundor.

 

Annars mår jag bra och det känns skönt att jag inte har så mycket att göra. Jag kollar mycket olika dokumentärer på framförallt SVT-play och Youtube. Ibland sitter jag kanske lite för länge och tittar. Man matar lätt på med det ena avsnittet efter det andra, men jag är ju intresserad och gillar den typen av program. På min fritid vill jag ju mest göra sånt som jag gillar och tror att jag mår bra av. Den senaste tiden har man ju verkligen fått träna på att säga nej till mycket av sånt som andra vill att jag ska göra, men som jag känner att jag varken hinner med eller vill bry mig om. Jag är stenhård i tanken att jag aldrig ska säga ja till att göra saker som jag vet att jag inte vill och absolut inte är skyldig att göra. Sånt är viktigt för mig. Allt handlar om att jag ska må bra. Annars spelar ju inget annat någon roll. 

 

Jag börjar också se att det går riktigt bra med att få in pengar igen. Det närmar sig ju slutet på året och jag har ju mina målsättningar för ekonomin. I slutändan är ju tanken att jag ska komma så långt så att jag kan se att det är möjligt att förverkliga den vision jag har. Jag börjar redan nu se att det kan vara möjligt. Jag hittar ju i alla fall lösningar som tar mig framåt mot alla mål jag har. Sen är det skönt att jag inte känner att pengarna är det viktigaste. Man har ju bara pengar för att man ska kunna betala för saker. Det finns ju ingen mening med att hur mycket pengar som helst som man sen aldrig byter mot något. Jag vill förverkliga den dröm som jag har tänkt på så länge jag kan minnas. Det kommer att behövas pengar och jag vet inte exakt hur jag ska göra än för att nå det slutgiltiga målet. Men jag har ju börjat och följer min magkänsla. Om jag inte gör nånting som kommer jag heller aldrig att kunna lyckas. Lyckas jag på det sättet jag vill så kommer jag ju att känna att allt jag gjorde var värt varenda minut. Om jag inte lyckas fullt ut så får jag ju bara försöka göra det bästa av nuet. Det blir ganska bra det också. Jag jagar inte andra människor. Jag gör min grej och sen tror jag att jag får rätt människor omkring mig som jag mår bra av att ha där.  En vision för mig är en strävan efter att nå ett tillstånd som inte riktigt går att ta på, men som jag drömmer om. Det är inget man egentligen kan räkna med att man ska lyckas med, men sådana saker känns ändå rätt för mig att försöka sträva efter. Mår jag bara bra så är jag rätt nöjd med hur jag har det, oavsett vad jag gör och får. 

 Det skönt att vara ledig från jobb och jag varit det idag och är det imorgon också. Men när man har det så bra då har jag ju oftast jobb på helgen och så är det nu denna veckan och även nästa vecka. Jag har helgjobb och det fan maxat. Det är hur mycket jobb som helst så jag vet ju vad jag har att greja med i helgen. Förövrigt tycker jag ändå att mitt arbetschema är bra. Passen som jag kör på vardagarna är bra att köra efter. Det är helgerna som är megatuffa och det kan jag väl acceptera när jag tycker att alla övriga arbetsdagar i alla fall är helt ok. Jag är ju mest nöjd över att jag har möjlighet att spela mycket pingis nu. Dom senast åren har jag inte sett att det går att träna pingis regelbundet med tanke på hur mina arbetscheman har sett. 

 

Denna veckan har jag tränat 2 pingispass och jag tror inte jag kör så mycket mer. Jag har ju som sagt mycket jobb och åker jag och tränar pingis imorgon då kommer jag att vara hemma så sent. Jag ska ju upp så tidigt och jobba på fredag och dessutom har jag ju som sagt jäkligt mycket jobb att ta tag i under helgen. Så det känns mer rätt att bara vara hemma och slappa imorgon (torsdag). 

 

Idag var det också årsmöte i pingisklubben. Jag kände att det var många saker som togs upp var tänkvärda. För min egen del blev jag ändå ännu mer säker på att jag har gjort rätt som har sagt nej till mycket av sådant som jag har fått frågor om sen i augusti. Jag kommer inte att orka göra så mycket mer än att bara träna själv. Det är ju också min egen pingisträning jag vill ägna mig åt. Jag tycker ju att jag i första hand ska göra det jag själv vill och inte bry mig så mycket om vad andra vill att jag ska göra. 

 

 

 

 

 

 

 

 

Jag tror att jag kommer att orka spela ganska mycket pingis denna veckan också. Förra veckan körde jag tre pass och det har jag tänkt göra denna veckan också. Förra veckan fick jag återigen frågan om jag ville vara med och spela seriespel. Jag svarade återigen nej och då fick jag en kommentar som jag kanske blev lite förvånad över, även om jag har förväntat mig att folk kommer att fråga och vända och vrida på allt för att få mig att göra annat än bara träna pingis 1-3 gånger i veckan. Han som frågade sa att det kommer att komma helger då du nog inte har något att välja på för vi kommer alla som spelar idag kommer inte att kunna vara med varje helg som det är matcher. Jag svarade inte så mycket på just den kommentaren, men jag är ju väl medveten om att varken jag eller någon annan inte måste vara med på nånting om man inte själv vill det. Jag kan ju inte bestämma att jag ska spela om jag vill, men jag kan lätt säga nej och få precis som jag vill om jag inte vill spela. Jag betalar ju medlemsavgift för att jag ska få träna pingis. Jag har inte betalat någon licens, som är ett måste om man ska få tävla och spela seriematcher. Ingen kan ju i slutändan tvinga mig att spela pingis om jag själv inte vill det. Man kan ju försöka, men jag har ju varit med så länge i pingisen så jag vet ju vad jag vill och vad jag mår bra av att göra. Dessutom är jag ju starkt kritiks till hur seriespelet är upplagt. Det skrev jag ju också ett blogginlägg om tidigare.  Jag fattar att jag får frågor och att folk i klubben önskar att jag ska ställa upp och hjälpa till på olika sätt. Men jag är just nu väldigt säker på att jag bara vill träna pingis. Jag kommer att säga nej till väldigt mycket annat och slutändan vet jag ju att jag kommer att få slippa om jag själv vill det. Dessutom vet jag ju inte riktigt hur allt funkar längre. Allting kostar ju pengar. Vad får jag betala själv? Vad betalar pingisklubben? Det sånt som jag inte vet mycket om i dagsläget och vill jag inte göra något annat än att träna pingis så kommer jag ju inte att bry mig om vad andra saker kostar och vem som betalar vad. Jag betalar medlemsavgift och tränar på. Något annat vill jag inte göra, och ingen kan säga att jag måste heller, men jag vet att jag kommer att få frågor om och om igen. Hittills har man frågat om jag vill: Tävla, spela seriespel, hjälpa till som tränare, hjälpa till som domare och bli kassör i klubbens styrelse. Jag har sagt nej till allt detta och jag vet att säger jag bara nej så kommer jag aldrig att vara tvungen att göra något som jag inte vill göra. det stämmer I slutändan är det upp till mig själv och det där som någon sa om att jag inte har några egna val utan måste ställa upp, det stämmer ju inte. ag har lärt mig att säga nej och jag vet att jag mår bra av att låta bli att göra saker som jag innerst inne känner att jag inte vill göra. Det ingår ju i livet att säga nej, oavsett vad andra vill eller har för problem. På onsdag har Trollhättans BTK årsmöte och alla medlemmar är välkomna att delta. Man går bland annat igenom verksamheten, ekonomin och väljer styrelse. Jag tänker närvara efter att jag har kört ett bra träningspass. Det blir intressant att få veta mer om verksamheten, men jag är också inställd på att svara nej om man vill att jag ska göra andra saker än att bara vara nere i pingishallen och träna. 

 Annars hoppas jag att jag denna veckan kan få in lite extra pengar som jag har väntat på ett tag nu. Det är ju alltid så när jag ska tjäna pengar. Jag måste göra massor med saker först. Sen får jag vänta ganska länge innan jag får dom pengar som jag ska ha. Det är lite frustrerande, men det positiva är att jag i alla fall får in pengar på många av dom investeringar som jag väljer att göra. 

 

Konstprojekt är ju en annan grej som jag tjänar lite pengar på. Det går väl ganska bra, fast jag tror inte att  jag kommer att klara det ekonomiska målet som jag satte upp i början av året. Det blir svårt hur jag än tänker att jag ska göra under dom närmaste månaderna. Jag får se hur jag fortsätter med det nästa år. Jag har svårt att bestämma mig, men vad jag än bestämmer mig för att göra så blir inget beslut fel. Jag har ju sparat dom pengarna som jag har tjänat på min konst. Jag kan ju göra vad jag vill och ändå fortsätta ha det bra ekonomiskt. Det är en rätt skön känsla att bära på. 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Jag har tränat 3 pingispass under denna veckan. Nu börjar jag känna att jag spelar ganska bra. jag har liksom hittat distansen till bordet och jag har bättre träff på bollen än tidigare. Jag vågar stå kvar mer framme vid bordet nu och då kan jag styra spelet bättre med mitt försvar. Jag har ju tränat på att försöka vara noga med mina placeringar på bordet och på så sätt spela mig till ett bra läge, där tanken sen är att jag ska gå för poängen när jag får läget. Förut har jag chansat lite för mycket och gått för poängen nästan direkt. Det är inte och har aldrig varit mitt sätt att spela pingis på. Jag är bättre när jag får bygga upp spelet och vänta på ett läge där jag då kan klippa till och gå för poängen.

 

Detta spelet har funkat för mig ganska bra denna veckan och jag känner mig bergsäker på att det är detta jag ska träna vidare på. Jag vinner ju även en hel del poäng på att jag bara är noga med mina placeringar. Jag lägger ju bollarna på ställen så att det blir svårt för dom jag möter. Det räcker ibland för att vinna poängen.

 

Jag har ju nu också fått lite mer självförtroende och då vågar jag ju göra mer sk svåra slag. Det gäller ju att spela på ett sätt så att man hinner med vid bordet och samtidigt ge motståndaren lite tid att kunna spela sitt spel. 

 

Det känns faktiskt både roligt och bra nu. Det är bara för mig att träna vidare. Noga med placeringar och värdera bollen. Klarar jag dom två sakerna och då ska jag nog vara ganska nöjd med hur jag spelar pingis. Det är i alla fall det spelsystemet jag tror att jag kan bäst. 

 

 

 

 

 

Nu har jag blivit helt ledig från jobb och jag behöver inte bry mig om busskörningen förrän på måndag igen. Mycket har snurrat i huvudet under denna veckan. Man ska lära sig allt nytt som har börjat hända på jobbet denna veckan. Jag tycker jag lär mig ganska snabbt, även om saker och ting kan gå fel om man inte tänker till en extra gång. Man få vänja sig vid hur linjerna ska köras och hur dom nya bussarna fungerar. Det har ju ett helt ny upplevelse för mig att köra elbuss. Det har jag aldrig gjort förut. Det är ju roligt när det händer lite nya saker på jobbet. 

 

När det gäller ekonomin så fick jag inte riktigt till det som jag ville under denna period som ändå har varit en ganska bra. När jag i början av detta året planerade hur jag skulle lägga upp det under detta året så utgick jag nog lite ifrån att det hade gått så bra tidigare och då trodde jag att om jag bara fortsätter göra som jag har gjort så blir det lika bra framöver också. Det hade säkert kunnat bli så också, men problemet för mig är ju att jag orkar inte göra lika mycket hela tiden för att få den ekonomi som jag vill ha, varje månad. Logiskt sett kan man tänka på hur man ska göra och inne i mitt huvud får jag ihop allt, men i verkligheten så kan man ju inte alltid förutse hur man kommer att må och hur mycket man orkar jobba för att få det man vill ha. Även om inget har gått dåligt hittills, så har jag nog trott lite för mycket på mig själv och glömt av att jag bara är en människa som inte alltid orkar kämpa och göra precis allt som jag tror krävs för att nå mina mål. Dessutom kommer det ju upp andra saker som man kanske kommer på att man vill göra. Om viljan att göra dessa saker som jag redan har pengar till är starkare än det jag kan få längre fram, då får man vara jävligt disciplinerad om man ska kunna motstå allt detta som jag ändå vet ger mig kickar och ett mer levande och roligt liv. Det känns inte fel, även om man ibland får tänka om och ändra planer som först har haft. I slutändan tror jag ändå att jag får till allt som jag vill ha det. Det blir bara inte alltid på det sättet man kanske först hade tänkt sig. Det är svårt att göra precis allt rätt hela tiden. Jag är ju inte mer än en människa. Livet blir ju också roligare om man lever mer spontant och här och nu. Väntar man till sen, då kan det snart vara för sent. Det viktigaste är ju att man mår bra, oavsett vad man misslyckas eller lyckas med. 

Nu har det blivit oktober och mer höst på riktigt. På jobbet är jag igång med det nya schemat och alla förändringar som kommer med det har väl blivit så som jag har trott att det skulle bli. Vad som är bättre och sämre är svårt att säga redan nu. Man behöver väl köra på ett tag först för att kunna veta. 

 

När det gäller ekonomin så trodde jag förra veckan att jag skulle få allt på plats som jag vill ha det och har planerat sen länge. Men jag vågade inte riktigt lägga ut så mycket pengar som jag först tänkte att jag skulle göra.  Jag har betalat alla mina räkningar och nu vet jag vad jag har kvar och vad jag har sparat sen tidigare. Pengar finns för att jag ska kunna göra väldigt mycket, men jag har svårt att inte tänka på allt som kan gå fel och vad jag då kan förlora på det, om felbesluten blir för många och allt bara går för snabbt. Jag är inte van vid att bolla med så mycket pengar som det för mig är just nu. Dessutom finns det ju andra saker i livet än pengar som jag också går och tänker på. Jag får kämpa med mig själv varje dag för att ha tålamod med andra människor, och samtidigt kunna bibehålla fokuset på sånt jag vill göra och tycker är viktigt. 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Jag besökte Bokmässan i Göteborg i år igen.  Jag var där i torsdags och lite i fredags. Jag har ju varit där i några år nu. Jag har lärt mig hur jag ska hitta rätt och många utställare och företag som säljer böcker och annat står ju på exakt samma plats varje år. Om jag vill gå på ett seminarium som ska hållas i tex sal G4 så vet jag var den ligger inne på mässan och jag behöver inte kolla upp det innan på någon karta eller liknade. 

Sen kanske det ändå är så att jag är lite "mätt" på Bokmässan. Många författare och andra ser jag varje år och även om dom släpper nya böcker som dom pratar om så vill jag hitta tid för att titta och lyssna på andra författare som inte är ständigt återkommande på Bokmässan. 

 

Man hinner ju inte alltid med att se allt som kanske är nyfiken på. Jag kände också att jag inte orkade hänga kvar så länge som kanske krävdes för att jag skulle få se vissa personer som hade varit kul att lyssna på och kanske få en bok signerad av. Ibland gör det lite ont i hjärtat när man missar sånt som man hade velat uppleva, men så är det varje år för jag orkar inte vara på bokmässan och sen springa runt och försöka se allt. Mycket kan vara svårt att ta reda på innan också. Man har ju inte koll på allt innan man åker dit. Vilka som ska vara där, var, dag och tid. 

 

Jag är ändå nöjd med med mitt besök på Bokmässan. Jag försökte mest slappna av och bara njuta av mässan med mina ögon. Det kändes skönt att jag hade lärt mig mycket av tidigare år av besök på Bokmässan. Det gör ju att inget blir så stressigt när man väl är på plats. Däremot kanske jag skulle ha tvingat mig kvar längre och uppleva mer av mässan när jag ändå är där. Det ska  jag tänka på om jag nu ska göra nya besök i framtiden. 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Dom senaste dagarna har jag tänkt väldigt mycket på saker som för mig har känts lite jobbiga. Mina tankar låser lätt in sig och jag när jag tex ångrar att jag har sagt eller gjort något så blir ju dessa tankar helt omöjliga att vinna över. Det bästa man kan göra då är väl att bara börja tänka på nuet. Vad gör jag just nu när jag tänker på saker som har varit? Just nu sitter jag och skriver ett blogginlägg. Jag funderar över saker som har varit jobbiga och jag vill skriva ner dom för att jag tror att jag mår bättre av det. Så är det just nu i det nuet jag befinner mig i. Jag kände redan nu att jag mådde lite bättre i denna stunden av skrivandet. 

 

Jag känner också att jag tänker mycket på hur jag ska vara och vad jag ska säga om jag skulle stöta på vissa personer. Problemet är att jag inte vet om jag kommer att träffa dom någon gång igen. Grejen är också att även om jag skulle göra det så är det sällan allt blir som jag har tänkt mig. Mina tankar om hur jag ska vara och vad jag ska säga låser sig och jag vågar knappt göra någonting i dessa situationer. Det lite jobbigt för mig att gå runt med den vetskapen om att jag inte riktigt kommer ur det där. 

 

Jag har också den senaste tiden känt att jag kanske borde prata mer med vissa personer än vad jag har gjort. Med vissa blir det lätt en tystnad som jag kan tycka känns lite jobbig. Jag har även är svårt att komma vidare. Det låser sig lite och jag vågar inte alltid säga så mycket. Det blir liksom den där tystnaden som egentligen ingen vill ha. Samtidigt känner jag att jag kanske inte vill störa någon, men ibland kanske jag bara måste våga säga mer än vad jag gör. Samtidigt är jag rädd för att säga för mycket också. Det kan lätt bli att man då säger saker som man egentligen inte vill eller menar. Det är ju inte bra det heller. Detta är ytterligare ett exempel på tankar som lätt går i lås för mig och jag har svårt att komma vidare med dom. 

 

Ibland vet jag inte hur jag ska tänka och det bästa är väl att inte tänka för mycket överhuvudtaget. Bara försöka vara i nuet och göra saker som man: Vill, mår bra av och tror på. 

 

 

Imirgon startar Bokmässan i Göteborg och jag ska ta mig dit. Det håller ju på tills på söndag. Jag vet inte just nu om jag kommer att besöka mässan alla dagarna, men imorgon och minst en dag till vill jag spendera tid på Bokmässan. Jag brukar bli nöjd.

 

Första gången jag var på Bokmässan var 2017, och sen har jag varit där varje år efter det. Det var väl 2020 under pandemin som det inte blev ett besök, men då körde man det ju digitalt. Det gick liksom inte att fysiskt besöka mässan det året. 

 

 

Sandra Beijer. 

 

 

 

 

 

Ingemar Stenmark

Leif GW Persson.