Jag fortsätter att säga nej.

 Jag har nu hållit på med pingisen i några veckor. Det som hittills blev som jag har tänkt mig det är att jag har fått ett flertal frågor om jag vill hjälpa till med olika saker i klubben. Jag har sagt nej och jag fortsätter att säga nej, på flera olika sätt. Jag är inte överraskad på något sätt att folk vill att jag ska ställa upp eller att jag får frågor om jag vill hjälpa till med både det ena och det andra. Samtidigt är jag i ett läge där jag känner att min hälsa och mitt välmående i allt detta är det viktigaste. 
 
Första frågan jag fick är om jag kommer att tävla nånting denna säsongen. Om jag minns rätt så svarade jag då att jag vill komma igång med träningen först och sen får jag se vad jag väljer att göra. Jag kanske kan tänka mig att åka på någon tävling i framtiden, men just nu känner jag att träningen är viktigare och då fokuserar jag på den. 
 
Den andra frågan jag fick var om jag ville spela seriespel. Det innebär ju att jag är med i ett av Trollhättans serielag. Jag svarade typ: Nej, för fan. Frågan kom ju efter första träningen och känslan då var ju att jag bara ska träna på och absolut inte göra något annat. Jag kan nog också redan nu säga att oavsett hur bra det än kommer att gå framöver på träningarna så kommer jag nog inte att vilja vara med och spela seriematcher. Jag har ganska många tankar kring varför jag inte vill spela och vara med i just lag och seriespel. Jag ska nu försöka förklara så gott jag kan. 
 
För det första så tycker jag att seriespel ganska tråkigt. Jag har ingen lust att lägga en hel dag på att tex  första åka till Mariestad, Skövde eller Lidköping. Sen ska man Spela sina matcher där och jag vet av erfarenhet att matcherna man spelar kan bli ganska långa. Blir matcherna jämna så kan det totalt sett bli 14 spelade matcher där varje spelare i laget kan få lira 3 matcher, plus 1 dubbel. Dagarna kan bli väldigt långa och jag skulle känna mig allt annat än pigg efter en sådan matchdag. Dessutom skulle det ju kännas extra tungt om man får stryk en sådan lång match. I vissa serier så kan det också vara så att man spelar två lagmatcher på något ställe som man först då ska åka till. Då har man ju dagar då man kanske åker klockan 06:00 på morgonen och sen är man kanske inte hemma för än 23:00 eller senare på kvällen. Det var i alla fall inget ovanligt på den tiden då jag höll på med pingisen som mest och jag har svårt att tro att det har ändrats idag. Jag känner ju bara spontant att med den erfarenhet  jag har idag av seriespel och allt som skulle krävas av mig för att jag ska orka med, så ska jag inte bry mig om det överhuvudtaget. Jag personligen får ju ut mer av att köra ett hårt träningspass i Trollhättan på ca 2 timmar. Sen tar jag en skön dusch, käkar lite gott och mår bra i kroppen.  Dessutom är jag av åsikten att det är ju bättre att dom som är yngre och är motiverade att utveckla sin pingis ska spela seriespel, om dom själva känner att dom vill det. Det går ju inte att komma ifrån att man lär sig mycket av att spela och vara med i lagspel. Sen tycker jag samtidigt att alla som är ansvariga för Sveriges alla serier inom pingisen borde se över upplägg och matchsystem osv... Jag tycker att det är för mycket och för krångligt. Dessutom tror jag att det är många som avstår för att det blir helt enkelt för mycket matcher och resande under en och samma säsong. Kroppen tål ju knappt det. Dom flesta som är med i dom olika divisionerna och spelar är ju inte proffs. Dom flesta har ju jobb eller skola och sköta, ett annat liv utanför pingisen också. Min personliga uppfattning är att upplägget med framförallt seriespelet måste ses över. Jag tycker att man i alla fall ska ha lagmatcher som spelas i bäst av 5 matcher. Då är man tre spelare i varje lag och sen spelar man matchen precis som man idag gör på VM eller EM. Ettan och tvåan i varje lag spelar mot varandra och treorna möter varandra. Matchen kan sluta: 3 -0, 3- 1 eller 3-2. Det enkelt, effektivt och jag är övertygad om att det är det klart bästa systemet att ha. Rakt av i alla serier. Att seriesystemet ser ut som det gör och typ aldrig ändras, så bidrar det nog till att jag själv inte är så sugen att vara med. Allt blir bara för mycket när det är som det är idag. Jag vill liksom inte utsätta mig för det. 
(null)
 
Den tredje frågan som jag har har fått två gånger nu denna säsongen det är om jag vill hjälpa till som tränare. Först fick jag frågan. Då sa jag nej. Andra gången var det några som sa: Vi vill att du blir tränare igen. Jag svarade då att det inte känns speciellt motiverande. Jag är också av åsikten antingen får man vara spelare och fokusera på det. Eller så får man vara tränare och kanske inte bry sig så mycket om att träna själv. Jag känner att skulle jag träna andra samtidigt som jag vill spela själv så skulle jag tappa mycket kraft och energi. Som tränare tappar du energi och som spelare tappar du energi. Det förstör det lite åt båda håll. Det är min åsikt. Jag vet många som är både tränare och spelare samtidigt inom pingisen runt om i Sverige. Dom som klarar det bra är ju en enorm resurs för den klubb dom representerar, men min erfarenhet av det är att man mest sliter ut sig själv med att jobba så. Jag vill må bra med min pingis och träna är det jag känner att jag bara vill göra just nu. Att vara tränare kräver ju så mycket mer och sen kommer jag ju tillbaka till det där att jag har ju annat att göra än att bara hålla på med pingisen. Mina dagar skulle bli orimligt långa om jag dels ska hitta tid för att träna själv och samtidigt hjälpa till som tränare på vardagar och helger. Dessutom kommer det ju att komma dagar då jag inte har möjlighet att hjälpa till som tränare. Då måste man ju meddela detta och kanske försöka fixa någon som ersätter mig dom gångerna. Min erfarenhet är att det är ganska svårt att få någon annan som ställer upp om jag inte skulle kunna. Det blir också lätt dålig stämning när man frågar om någon tex kan ta den träningen som jag kanske ibland inte har tid att hjälpa till med, men som jag från början har sagt ja till att jag gärna hjälper till med.  Man får ta mycket skit och från alla möjliga håll och man är rätt ensam i det där när man är tränare. Jag känner inte att jag ska ägna mig åt det. Jag kanske tänker annorlunda i framtiden, men just nu känner jag inte alls för att vara med och hjälpa till som tränare. Så jag kommer att svara nej många gånger till. Jag är övertygad om att jag kommer att få frågan med jämna mellanrum. Jag förstår att jag får frågan, men jag kommer alltid att känna vad jag själv vill till 100%. 
 
Den fjärde frågan som jag har fått är om jag vill vara med i styrelsen i Trollhättan BTK. Jag skulle då bli kassör. Jag sa nej och blev lite förvånad att jag fick den frågan för jag har ju typ ingen erfarenhet alls av sånt arbete. Men någon gång ska ju vara den första också om man nu är intresserad, men jag känner nog samma sak som för allt annat som jag säger nej till. Inget känns speciellt motiverande och man har ju ett annat liv utanför pingisen också. Kort sagt jag vill bara träna, ha kul med det och må bra. 
 
Med alla dessa frågor så kan man ju fundera över tanken på hur jag skulle få ihop allt om jag hade svarat ja på allting. Det finns ju inte en chans i hela helvetet att jag skulle klara av att: Träna pingis, spela seriespel, åka på tävlingar, träna andra spelare och vara med i styrelsen som kassör. Lägg därtill att jag jobbar heltid med busskörning och har ett liv utanför jobbet och pingisen. Det går ju naturligtvis inte om jag samtidigt sak må bra och ha en skön avspänd och stressfri känsla i kroppen. 
 
Pingis för mig handlar om att jag ska må bra och tycka att det är kul. Motivationen är viktigt och att jag får vara skadefri. Jag stänger inga dörrar till allt jag har sagt nej till hittills, men jag är övertygad om att jag ska vara säker på att jag vill det jag säger ja till. Annars kommer jag bara att må dåligt och jag tror också att pingisen ganska snabbt kommer att kännas tråkig och helt meningslös att hålla på med.  Jag skulle tro att jag fortsätter att säga nej till mycket även framöver. Frågorna kommer hela tiden, i alla fall så länge jag är inne i pingisen på något sätt. 
 
(null)
(null)
 
 






Anonym
09 September, kl. 08:37 | Blogg;

Du måste vara jävligt vass på pingis om dom redan frågar om du vill träna och spela seriespel. Kul! Fattar att du säger nej dock.

Stalker?

Namn:


E-postadress:


URL / Bloggadress:


Din Kommentar:


Trackback
Design by Amandah Thunberg

EXEGGUTOR.SE