Skönt att helgen är här och att man är ledig. I början av denna veckan kände mycket ganska tufft och sen ha det i alla fall känts bättre och bättre ju närmare den helgen jag har kommit. Allting går väl i "vågor" Det har känts tufft och en hel del kan kännas tufft nu också. Dessutom kommer det nog att komma många jobbiga saker framöver också som jag helst skulle vilja slippa, men ändå behöver hantera för att det är förmodligen ett sämre alternativ att inte bry sig. 

 

Det blir nog tufft ett bra tag till. Frågan är om jag någonsin kommer att känna att det inte känns tufft ibland. Jag funkar ju lite så att jag ofta börjar sträva efter saker som kräver att jag behöver kämpa lite. Sen finns det ju alltid människor som jag måste passa mig för i allt grejande eftersom många vill jävlas med, förstöra för mig eller utnyttja mig. Det kan vara tufft nog att hela tiden vara på sin vakt och hålla alla dessa människor borta från mig. Vissa ger sig ju heller inte i första taget. Lyckas jag med saker eller har något som är värdefullt så finns det alltid folk som vill bråka. 

 

Det är väl också så nu att jag befinner mig mitt i väldigt mycket av sånt som jag vill få fixat. Även om jag har gjort mycket så har jag mycket kav innan jag når dom resultat jag vill nå. Ger jag upp nu så känns ju mycket som meningslöst arbete. Ska jag kämpa på, då vet jag att det kommer att bli tufft framöver och jag kommer att behöva ha tålamod och också acceptera att allt inte alltid kanske blir som jag vill. Detta är tankar som jag försöker vänja mig vid. 

 

Det som känns positivt det är att jag vill köra på med allt jag har påbörjat och när det tex kommer till ekonomin så har ju pengarna börjat gå i en "loop". Jag tjänar mer pengar på dom pengar som jag redan har lyckats spara. Det innebär ju att det känns lite lättare än förut att faktiskt fortsätta köra på det målet jag har, och sen ge den vision jag har en ärlig chans. När det kommer till konstprojektet så är det ju i alla fall något som funkar och jag gör min grej, utan att låta mig påverkas av vad andra tycker att jag ska göra. Jag är övertygad om att konstprojektet går så bra som det gör för att jag går min egen väg i detta. Dom som försöker lägga sig i vet ju liksom ingenting. Så ska jag nog låta det förbli ett bra tag till. Typ till jag är färdig, om jag blir färdig. 

 

 

 

Jag känner mig väldigt snurrig i huvudet nu. Det började ju redan i helgen. Jag har många tankar som snurrar runt i huvudet och sen har jag det tufft och kämpigt med mycket av sånt jag grejar med. Jobbet och väldigt varierande arbetstiderna kanske tar ut sin rätt nu. Det känns mer i kroppen nu än tidigare. Jag går runt lite i mina egna värld och mina tankar. Jag får koncentrerar mig ordentligt när jag ska prata med folk och gör jag inte det så hör jag typ inte vad någon säger. Jag är för mycket inne i mig själv och mina tankar som snurrar runt i huvudet. När klockan är 15:00 mitt på dagen så kan jag vara hur trött som helst, precis om det vore sent på kvällen. När klockan är 03:00 på natten kan jag vakna till och känna mig hur pigg som helst och ha svårt att somna om. Energin pendlar upp och ner i rasande fart och jag försöker verkligen att hantera alla känslor på bästa sätt. En person som försöker säga till mig att jag ska göra något eller typ vill läxa upp mig eller liknade lyckas nog just nu inte speciellt bra. Jag befinner mig ju i ett tillstånd som typ gör så att stänger av allt som inte ger mig mer bra energi och positiva vibbar och "pepp". Jag har svårt att bry mig och ta till mig av gnäll, tjat och kanske även konstruktiv kritik. Ibland är det väl bra och ibland är det säkert dåligt att jag lyssnar mer eller mindre, men mycket känns så tufft för mig nu och jobbar man så mycket blandade arbetstider så har jag stunder då jag inte riktigt funkar som jag kanske skulle vilja göra. 

 

Jag försöker i alla fall. Jobbet funkar ju att jobba på med och något som jag gillar är ju att när jag börjar tidigt så slutar jag ju för de mesta ganska tidigt också. Jag kämpar med mitt konstprojekt och jag tjänar ju alla pengar som jag sen tidigare har räknat med att jag ska dra in. Jag har ett högt uppsatt mål så det kommer att ta lång tid för mig nå det om det inte händer något som gör att jag tjänar väldigt mycket pengar, som jag typ aldrig kan förutse eller räkna med. Men jag tror på det och även om kanske inte orkar köra tills jag når målet som jag har med konsten, så vill jag ändå fortsätta tills jag faktiskt känner att jag inte orkar mer. 

 

Jag sparar ju också en hel del pengar nu och tanken är ju att jag ska göra det hela året. Det är lite tufft hålla på pengarna. Jag kan lätt spara dom, men det är ju inte så roligt eftersom jag kan komma på så mycket annat jag skulle kunna köpa och göra för dom pengarna jag har nu. Samtidigt känner jag att jag har ju ändå bestämt mig för att göra ett sista försök att få ihop så mycket pengar så i alla fall ger mig själv en chans att förverkliga min högsta dröm i livet. Min vision liksom. Jag har ju också en tidsram och den är satt till mitten på nästa år. Jag har sagt sen länge att om jag inte klarar av att nå min vision och göra något konkret för att komma till den punkten nästa år, då ger jag upp. Det blir inte värt att fortsätta då. Jag vill ju inte ägna resten av mitt liv åt att jobba på min dröm. Jag ska ju nå min dröm och kunna leva i den någon gång inom en rimlig framtid. Därför känns det skönt att jag ändå har satt ett slut datum på när jag ska sluta kämpa med detta. Går det inte efter det, då får jag bara göra det bästa jag kan från dom förutsättningar och den punkten som jag befinner mig på då.

 

Mycket känns tufft nu, men jag tror att jag kommer att vända den känslan till det bättre. Oavsett hur det går med allt framöver. Ekonomin just nu är ju på väg att nå nivåer som jag aldrig någonsin har varit närheten av tidigare. Det är ju bara att göra det bästa av det, hur den än ser ut när inte tänker kämpa mer. För jag har bestämt mig för att jag snart ska sluta kämpa och mer bara leva för det jag har just nu. Det är ju så man vill att livet ska vara liksom. Man vill kämpa mindre och leva mer.  

Sen kanske det ändå är så att jag alltid kommer att ha nånting som jag kämpar lite extra  med. Jag kommer kanske aldrig ur det där riktigt ändå. 

Ny vecka och man vet att man har jobb i 5 dagar. Upp skutta tidigt som fan, men då slutar man ju tidigt också. 

 

Jag mår fortfarande ganska dåligt och jag känner egentligen inte för att göra ett skit under denna veckan. Sen brukar jag väl ändå göra vad jag känner att jag behöver och vad jag tycker är viktigt. Men ingenting känns ju roligt att greja med och det kanske inte är så bra. 

 

Jag har ju alla fall bestämt mig för att vara väldigt noga med att spara dom pengar som jag sen länge har tänkt att jag ska få ihop under 2023. Det är en bra målsättning att ha för då kommer jag ju inte bränna så mycket pengar på sånt som jag lätt kan ångra i efterhand. 

 

 

 

Jag har känt mig lite tom och ganska energilös idag. Jag jobbade i natt och det gick bra och allt var lugnt , men dagen efter nattarbete så brukar jag känna mig lite segare än normalt. Man ska väl helt enkelt sova på nätterna om man vill känna sig piggare och inte så tom och orkeslös. 

 

Annars har jag funderat vidare på hur jag ska göra med allt som jag vill få fixat framöver och jag har i alla fall bestämt mig för att köra på som jag gör nu, och göra det i alla fall fram till slutet på april. Jag vill ju åka ut på lite resor runt om i Sverige, men det får bli tidigast i slutet på april eller början på maj. Fram till dess så känns det just nu mer rätt att bara jobba på med allt och spara pengar till alla framtida saker som jag ändå  har tänkt att göra. Jag behöver väl helt enkelt mer tid för att skaffa en bra plan som jag själv tror på när det kommer till alla resor jag vill göra i år. Jag gör nog rätt i att inte ha för bråttom. 

 

Jag vill väldigt mycket och det känns väl på ett sätt bra att jag är sån, men samtidigt skulle jag önska att jag bara kunde nöja mig med några få saker och mer göra vad jag kan här och nu, för dom pengar jag har idag. Jag vill alltid nånting mer än vad jag kan fixa just nu och då skjuts ju saker på framtiden. Det är lite jobbigt ibland att hela tiden sträva efter saker och hela tiden vara på väg mot nya mål. Det känns ju jäkligt bra när man väl klarar av något som man har kämpat för ett tag, men ibland önskar jag att jag bara kunde sluta kämpa och börja leva mer, utifrån där jag är just nu. Eller typ: Tjäna pengar och spara, men har roligare medans jag gör detta. Jag har svårt att komma ur det där kämpandet och strävandet efter att nå nya mål. Det blir som att man hela tiden ägnar för mycket tid åt att förverkliga sina drömmar, istället för att leva i sin dröm. Jag skulle ju kunna göra väldigt mycket redan nu, men jag det känns inte rätt och jag är rädd för att jag ångrar mig och bla, bla , bla.

 

Sen har jag ju nu ändå bestämt mig för vad ska göra under dom närmaste månaderna och det är ju bra. Då har jag i alla fall nånting att utgå ifrån och det blir inte så rörigt inne i mitt huvud. Det blir mindre av kaos, jag mår bättre och stressen minskar. 

 

 

 

Det är lite jobbigt. Jag mår lite dåligt och har gjort det ett tag. Jag kommer inte ur det och jag vet inte riktigt vad jag ska göra för att det ska kännas bättre. I stunder då jag känner att jag börjar må bättre, så tycker jag ofta att det händer nånting som jag sen mår dåligt av igen. När jag mår lite dåligt kanske jag också gör mer saker mot mig själv som får mig att må sämre och så blir allt med detta bara en ond cirkel som jag går runt i. 

 

Jag känner ju att jag vill få gjort väldigt mycket också. I år vill jag köra på med konstprojektet. Jag vill spara ihop en hel del pengar och jag vill avverka några resor inom Sverige. Sen ska man ju jobba på med busskörningen och greja med sina vardagliga saker. Jag känner väl kanske att jag inte klarar av allt på ett bra sätt. Någonstans blir det bara för mycket och jag har svårt att fokusera. Energin räcker kanske inte till och när jag känner så, då mår jag sämre av den känslan. 

 

Jag känner mig ändå avspänd och lugn. Den känslan gillar jag ju ofta, men det känns alltid lättare att ta det lugnt när jag inte mår så bra. På något sätt är känslan av att jag inte mår så bra väldigt bekant. Jag har många gånger under mitt liv känt så här. När jag tänker på det känns det lite sorgligt och jag kan också bli förbannad över att jag inte har tagit dessa känslor på allvar tidigare. Jag har på något sätt låtit det gå för långt så att jag blir nästan mer trygg av känslan av att må sämre. Jag är övertygad om att jag ibland har gjort saker som jag vet att jag kommer att må dåligt av, men jag gör det för att det har blivit en vana för mig att hantera dessa känslor. 

 

Egentligen hatar jag att jag känner så här just nu, men jag kan också tänka att det borde komma något positivt ur att jag ändå har kommit till insikt med hur dåligt jag har mått i olika perioder. Jag har ju alltid kommit ur dessa känslor och mått bättre. Problemet är väl att jag lätt kan må dåligt igen och jag har svårare att komma ur den känslan än vad jag har att behålla känslan av att jag mår riktigt bra. 

 

Jag borde väl fundera på vad som just nu gör att jag inte mår så bra. Jag har inte riktigt kommit på det. Om jag bara kan komma på det så kanske jag kan hitta "verktygen" som jag behöver för att må bättre igen. Det kanske också är bra om jag bara börjar acceptera att jag inte kan klara av allt som jag vill fixa under 2023. Det kanske är så att jag behöver fokusera till 100% på en sak i taget.

 

 

 Ny vecka har det blivit. Jag var ledig igår (måndag) och från och med idag så har jag 4 dagar av jobb. Sovmorgon varje dag är det också och det kan ju vara skönt att ha med tanke på att jag gick upp tidigt som fan under 6 dagar förra veckan.  

 

Annars fortsätter jag väl att greja på som vanligt, även om jag känner att jag nog gör bäst i att tagga ner lite med vissa saker. Konstprojektet gick väldigt bra förra veckan, men jag jobbade också ganska hårt med det. Jag kände också att jag hade kunnat göra ännu mer och då hade ännu mer pengar trillat in. Jag kan se så mycket möjligheter i detta, men jag gör nog klokast i att dra lite i handbromsen ibland. Det blir lätt för mycket jag blåser på utan eftertanke. Jag kan ju inte göra allt och jag har ju annat att göra än att bara greja med min konst. Dessutom vill man ju leva lite gott och inte alltid kämpa med allting som man kanske har satt upp som mål fixa. Jag måste ju tänka på att varva ner, återhämta mig, vila, äta och bara må bra av att slappa och ta det lugnt. Sånt är viktigt också. 

 

Det känns ändå bra att mycket blir som jag har tänkt mig. Jag har fått alla pengar på plats inför mars och det är bara att hålla budget, vilket inte ska vara några problem. Jag hade det bra ekonomiskt under februari och det kommer i alla fall inte att vara sämre i mars. 

 

Jag ska ju heller inte klaga på att konstprojektet går bra. Det är ju inget och vara ledsen för även om jag blir lite rädd när saker och ting går för bra för snabbt. Jag hinner liksom inte med och jag tror alltid att jag har missat något som sen kommer att komma ikapp mig och sen är allt helt plötsligt inte så bra som jag först trodde. 

 

Jag har ju mått lite dåligt ett tag och jag mår väl egentligen inte så mycket bättre nu. Jag har svårare att vända en känsla av att jag mår dåligt, än vad jag har att undvika den känslan när jag mår bra.  Men jag tycker ändå nu att jag klarar av vardagen på ett bra sätt. Jag går liksom inte ner mig fullständigt och bryter ihop. Jag kämpar med mig själv med sånt jag har att göra. Jag  försöker i alla fall att tänka på allt som ändå är bra och också kommer att bli. Det är nog det bästa man kan göra just nu. 

     

     

Jag grejar med alla möjliga saker just nu. En grej som jag ägnar mycket tid åt att försöka få ihop på något bra sätt det är mitt resande i Sverige som jag hoppas på att kunna få till på ett sådant sätt som jag helst vill. Jag försöker verkligen få ihop en plan som funkar. Jag försöker utgå ifrån vad jag vill besöka för platser och sen planera utifrån det. 

 

Jag ska vara ärlig att säga att det inte går så bra. Om detta med mina resor i Sverige hade varit det enda jag vill fixa i år, då hade det ju varit lugnt. Jag har redan nu lätt alla dom pengar jag kan tänkas behöva för att kunna få till allt resande och få gjort allt som jag vill göra och uppleva när jag är ute och åker. Det hade nog funkat, men jag vill ju så mycket mer med detta året och det gör att jag kör fast lite när det just kommer till detta med resorna. Hur jag än vänder och vrider så är det alltid någon s.k. länk som är för svag och det håller liksom inte. Jag har inte gett upp, men jag kanske måste acceptera att jag behöver dra ner ambitionerna och bara hålla mig till vad som är målet. Målet är ju att jag ska besöka en plats i varje landskap i hela Sverige. Jag körde på med detta förra året och då lyckades jag avverka hälften. I år är tanken att jag ska fixa resten. 

 

Ska jag fixa allt som är kvar så känns det nu som att jag bara ska fokusera på att ta mig över alla landskapsgränser och sen inte göra så mycket mer. Det blir typ som en roadtrip. In på en plats i ett landskap och raskt vidare till nästan. Jag får åka långa sträckor och bara avverka och hela tiden vara på väg till nånting. Det är möjligt att det inte finns så mycket tid eller pengar till att tänka på något annat om jag ska sätta dom landskap som jag inte besökte förra året. Eftersom jag vill mycket annat och Sverigeresorna det jag prioriterar högst i år, så kanske jag helt enkelt måste dra ner på antal saker som jag skulle vilja uppleva när jag är ute och reser. 

 

Jag skulle kunna tänka mig att misslyckas med målet, men ändå få gjort några typer av resor där jag besöker platser som jag vill se och gör saker som jag vill uppleva. Jag kanske inte klarar att sätta alla landskap i år då, men Sverige ligger ju alltid kvar till kommande år. 

 

Sen känns det ändå lite surt om jag inte ska kunna lyckas med detta. Jag tänker inte ge mig. Jag ska jobba på planeringen och verkligen försöka lösa detta. Fast jag inser att det är svårare än jag först trodde och det kan falla på att jag vill väldigt mycket annat, som också känns viktigare för mig än att just lyckas med Sverigeresorna.  

 

Vi får se hur det går. Min tanke har ju hela tiden varit att jag ska resa under: Våren, sommaren och hösten i år. Där är vi ju inte än, så kanske hittar en lösning som jag i alla fall vågar prova. Jag vill inte bara ge upp utan känslan av att jag inte försökte allt jag kunde. Sen är det ju inte värt det till vilket pris som helst. Det kanske är det som detta faller på. Jag måste kanske ge 100% om jag ska lyckas. 

Det händer ibland att jag funderar på vad jag hade gjort i livet om jag aldrig hade börjat blogga. Hade jag utan bloggen brytt mig om att ha andra sociala medier och hur hade dom sett ut. Jag har tänkt ganska mycket på om mitt liv hade varit bättre eller sämre om jag typ bara hade haft facebook och kanske någon privat Instagram där bara folk som jag känner hade fått följa mig. 

 

Egentligen är det ju meningslöst att fundera på för jag kan inte veta var jag hade varit  i livet om jag tidigare hade valt att göra på något annat sätt än vad jag sen faktiskt gjorde. Nuset är ju det enda jag vet något om och det är ju bara att göra det bästa av livet, utifrån dom förutsättningar jag har,, och från där jag befinner mig just nu. En sak är jag i alla fal säker på. Jag håller på med mina sociala medier och allt som har med Dannebloggen att göra för att jag tycker att det är kul. Den dagen som jag inte tycker att det är roligt , eller bara känner att jag inte får ut något av det, då lägger jag av. Så har jag känt sen länge och jag är övertygad om att det är rätt inställning att ha. 

 

Genom åren har jag fått många frågor och förslag från alla möjliga människor som kontaktar mig på alla möjliga olika sätt. Det senaste halvåret har allt detta blivit allt vanligare. Många vill träffa mig eller så undrar man om jag kan göra vissa typer av jobb åt dom för typ skitpengar. Nu är det också många frågor om man kan få köpa min konst. Ibland för jag frågor om jag inte kan gå med på att göra vissa saker som i min värld är så korkat så jag utgår alltid ifrån att den eller dom som ställer dessa frågor driver med mig. Om man på fullt allvar tror att jag kommer att gå med på vissa saker som folk har mage att fråga mig om, då är ju den eller dom personerna fullständigt dumma i huvudet. 

 

Grejen är att jag är förmodligen inte är intresserad av vad majoriteten av er som skriver till mig vill. Det spelar liksom ingen roll om du skriver till mig och tex börjar med att du har följt mig länge och läser min blogg och gillar det jag gör. Du kan nog utgå ifrån att jag inte kommer att bry mig om det du frågar om eller vill mig. Jag oftast inte intresserad av att tex träffa er följare. Det är verkligen ett fåtal som jag vet har följt mig länge som jag är intresserad av att träffa i verkligheten. Och just denna fråga om jag vill träffas är en fråga som har blivit ganska vanligt att folk kontaktar mig om. 

 

Jag blir naturligtvis glad för alla som skriver och säger att dom gillar det jag gör och öser på med massor av positiva saker om vad ni tycker om mig och mina plattformar osv. Men det betyder inte att jag har några skyldigheter gentemot er. Ibland verkar det nästan som att vissa tycker det. Jag träffar inte vem som helst och är det något jag är nöjd med så är det att jag idag bara hänger med människor som jag vill ha i min närhet. Skriver du till mig och säger att du vil träffa mig så är jag förmodligen inte intresserad av det. Är det någon typ av jobb som ni vill att jag ska göra, då är jag heller förmodligen inte intresserad och skulle jag nog förmodan vara intresserad, då tar jag ruskigt bra betalt. Annars är det inte värt att offra den fritiden man har. Då gör jag ju hellre saker som mer handlar om att jag tar hand om mig själv och som jag vet att jag mår bra av. 

 

Sen kan jag väl också säga att min konst som jag grejar mycket med just nu är inget som går att köpa. Det är inte så jag jobbar med den. Skulle jag nog förmodan ändå lyckas sälja min konst till någon om det i sin tur lönar sig mig, då har jag ju totalt grundlurat den kunden och så ond är jag inte. Jag jobbar med min konst på ett sätt där jag bygger upp saker och får det att bli större större. För varje litet framsteg och avklarat delmål så kan jag ta ut en liten summa pengar. Mer än så tänker jag inte säga nu. Det är ingen mening med att ni i fortsättningen försöker få svar på vad mitt konstprojekt handlar om och min konst vill ni inte köpa med tanke på vilken ekonomisk förlust ni kommer att göra på det. Jag har inget intresse av att ni ska veta vad mitt konstprojekt handlar om. En del skriver till mig och säger att dom inte förstår och sen anklagar man mig för att jag skulle ljuga när jag säger att jag håller på med ett konstprojekt. Ni får tro vad ni vill. Jag har inget intresse av att ni som följer mig ska veta eller förstå. Jag försöker heller inte övertyga någon om att jag håller på med ett konstprojekt. Jag skriver bara om det för min egen skull och för att jag ska hålla "lågan" uppe och glömma bort att jobba på med detta. Vad folk tror eller vill veta om detta skiter jag fullständigt i. 

 

Som sagt: Jag har den senaste tiden fått väldigt mycket förfrågningar om allt möjligt Jag är sällan ens nyfiken på vad saker och ting skulle kunna leda till om jag väljer att bry mig om vad folk kontaktar mig om. Jag är glad att jag tänker som jag gör kring detta och jag känner inget behov av att göra så mycket annat i livet än sånt som jag själv har planerat att göra inom dom närmaste åren. Dessutom släpper jag gärna inte i nya personer längre i mitt liv. Ser ni mig ute eller på något ställe någonstans och vill ta en bild med mig så är det förmodligen ok. En bild får ni liksom. Men något mer kan ni förmodligen glömma. Jag är oftast inte intresserad och inte ens nyfiken på vad ni vill. 

 

Detta blogginlägget kommer förmodligen inte göra så att många låter bli att kontakta mig om skit som jag inte är intresserad av att: Få, uppleva eller göra. Men det får i alla fall mig att komma ihåg att jag inte ska bry mig i framtiden heller. Jag har fullt upp med vad jag själv vill göra och jag har människor omkring mig som jag är jätteglad över att jag har vid min sida. Jag är så glad över att jag inte har någon i mitt liv som jag inte vill ha där och det gör ju att jag är väldigt försiktig med att ta in nya människor i min närhet. Tar jag in för många för snabbt så kommer jag bara att be allt för många att dra åt helvete. Är det något jag ofta ångrar i livet så är det ju att man inte tidigare än vad man gjorde, klippte med mer människor. Jag hade ju sluppit utså mycket av den skit jag har fått ta om jag hade fattat tidigare liksom. Man lever och man lär.

 

Det är inte roligt nu. Jag känner mig så trött och snurrig i huvudet. Kanske har jag grejat för mycket den senaste tiden och är det bara det som är problemet, då borde ju allt bli mycket bättre snart igen. 

 

Fast jag tror att det inte riktigt är så enkelt. Jag har ju mått ganska dåligt i några dagar. Mycket tankar har snurrat i mitt huvud och saker och ting har ju hänt som inte har varit så roliga att behöva ta tag i. Dessutom ser jag framför mig massor av saker som jag behöver få gjort och även om jag inte är lat så känns det som allt bara är för mycket och jag har svårt att få ihop allt inne i mitt huvud. Jag vet vad som behöver göras, men hur ska jag få vissa saker gjorda? Det jobbigt och när man inte mår så bra, då tar ju bara det mycket kraft och energi. Jag orkar inte och jag blir mindre kreativ och driftig. 

 

 

 

 

Jag hoppas att jag snart mår bättre igen. Det har känts omänskligt tufft i några dagar. Frågan är hur mycket mer skit jag kan ta och ska behöva utså? Jag vill få så många saker gjorda och lyckas bra med allt. Nu är det inte mycket som funkar och jag det är ju bara mig själv det hänger på om jag ska få saker och ting att "rocka" igen. 

 

 

 

Allt går så ruskigt fort. Jag har återigen en vecka där jag ska greja mycket med ekonomin. Göra budget och få alla pengar på dom platser där jag vill ha dom. Jag ser redan nu att det inte kommer att gå lika bra som det gjorde i januari, men jag kommer i alla fall att få ihop allt som jag vill göra med ekonomin under denna veckan. Man får vara nöjd för det. 

 

Jag har många dagar av jobb denna veckan. 6 dagar, men jag slutar hyfsat tidigt varje arbetsdag och körningen är väl helt ok att jobba på med. 

 

Jag ska försöka gå många promenadrundor, men jag tvivlar på att jag orkar gå så mycket som jag gjorde förra veckan. Men om jag ändå ser till att vara ute och promenera minst 5 km varje dag, så känns det godkänt för min del. 

 

Konstprojektet grejar jag ju med hela tiden. Jag har ingen aning hur det kommer att gå denna veckan. Man får se helt enkelt. Det var väldigt nära att jag slutade med detta förra veckan. Men det är ändå alltid något som får mig att fortsätta när just den där tanken kommer att jag ska ge upp. Sen kör jag på och då går det ofta bra igen. 

 

 

Jag har haft en ledig helg och det är ju alltid skönt. Jag har känt mig ganska trött och det beror väl på att jag har känt mig tvungen att ta tag i saker som jag är jävligt trött på att göra, men samtidigt känns det fel att inte göra nånting. Sånt tar väldigt mycket kraft och energi. Sen har man ju allt annat som man vill få gjort. Någonstans blir det lätt för mycket och då säger väl kroppen ifrån. 

 

Jag är ändå nöjd över att jag har sovit mycket under helgen. Jag har ju också varit duktig med promenadrundor under hela denna veckan så just nu känner jag mig ganska pigg och fräsch i alla fall. Det är ju bara att ta det lugnt även om man innerst är jävligt förbannad över att man behöver ägna sig åt skit och ibland ha med människor att göra som pratar och beter sig som om dom inte har en enda hjärncell i huvudet. Jag hade hoppats på att år 2023 skulle bli året då jag inte har gjort någon polisanmälan, men nu blev det så igen. 

 

Konsten har jag grejat på med under helgen också och igår kändes mycket riktigt jobbigt och tanken slog mig om det verkligen är värt att fortsätta greja mot det målet som jag har med min konst. Hade jag inte tjänat pengar så snabbt som jag gör på detta så hade jag bara lagt av. I går grejade jag med konst som både var som kladdig blöt lera och dessutom luktade det som typ gammalt vatten som är fullt av bakterier. De positiva är att det ändå gick hyfsat fort att skapa och få det klart. Jag kunde leverera väldigt snabbt och då rullar ju pengar ganska omgående in. Jag hatar när jag behöver lagra konst hemma för det ger mig inte enda enda krona. Jag måste hela tiden leverera och visa kvitto att jag har levererat för att få in mina pengar. Det är ju värt att köra på med detta så länge jag tjänar pengar. Ibland får det väl lukta lite skit och vara jävligt kladdigt. Bara jag fortsätter att tjäna pengar på det. 

 

Jag försöker också planera saker som jag ska göra efter vintern i år. Jag börjar bli lite tveksam om det är möjligt att göra allt som jag helst skulle vilja få gjort. Jag har ett sparmål för i år, men jag vill ju också göra en hel del resor runt om i Sverige under detta året. Just nu vet jag inte hur jag ska kunna fixa båda dom sakerna. Att få sparat så mycket pengar som jag vill ha till slutet på december och samtidigt lyckas besöka 12 olika landskap, det känns just nu väldigt svårt för mig att klara av. Jag vill ju också göra lite olika saker och besöka vissa specifika platser när jag är ute och reser. Jag känner direkt när jag försöker planera detta att det alltid faller på nånting. Jag får liksom inte grepp om det. 

 

Jag mår bra, men jag känner att jag får kämpa med mig själv för att jag ska göra det. Jag försöker ta det lugnt tänka positivt och att jag tänker också att även om mycket känns tungt och jobbigt nu så blir det snart bättre. Det funkar ju för jag mår ju ändå inte jättedåligt. Men hade jag bara låtit dom riktiga känslorna ta över min kropp helt, då hade jag nog ganska snabbt blivit totalt psykist nedbruten. Mycket är jobbigt att kämpa med och jag vill bara komma ur allt de där så in i helvete. 

 

Det går ju alla fall bra med pengar och jag grejar ju med saker som känns meningsfulla och tar mig framåt mot dom mål jag har med allt arbete. Fortsätter jag att köra på och är noga med att hålla mig till mina planer, då tror jag ändå att allt ganska snabbt kommer att kännas betydligt bättre, eller väldigt bra. Livet kan ju vara tufft ibland och jag vet ju varför jag ibland kan må lite sämre även om jag under en lång period har mått väldigt bra. 

 

 

 

 Jag har jobbat på denna veckan också. Jag har fått mycket gjort och jag tar tag i saker från tidig morgon till sen kväll.

 

Jag har gått några långpromenader på över en mil varje gång. Det har känts bra och ganska snabbt efteråt så har ett behagligt lugn spritt sig i min kropp. Jag känner också mer än tidigare att jag mår betydligt bättre. Nu tänker jag mest att jag skiter i det där med att ha ett mål på 100 000 steg i veckan. I fortsättning vill jag bara göra mycket mer. Så känns det nu i alla fall. Sen får man ju se hur det känns framöver. Jag har 100 000 steg kvar som mål. Det minsta jag vill göra varje vecka, men känner starkt att jag vill göra betydligt fler steg varje vecka. Så jag kör på detta ett tag nu. 

 

Jag tar tag i många andra saker också. Det känns inte jobbigt eller nånting. Konstprojektet går jättebra och jag tjänar pengar snabbt på det. Jag är noga med att hålla mig till alla mina planer som jag har för allt möjligt. Det känns inte som jag slarvar med nånting. Det känns som att jag får jobba tufft och jag är väl medveten om att jag behöver göra det. Jag håller inte på och ändrar och gör nånting annat än vad jag har planerat sen långt tillbaka. Jag har inte råd med några misstag nu och därför kör jag hellre på sånt som jag vet funkar. 

 

Jobbat med busskörning har jag ju också gjort denna veckan. Ganska lugn arbetsvecka har jag haft. Det var väl bara denna fredag som blev lite tuff att jobba på med. Men så är det ju ibland. Jag hade nästan räknat med det på förhand att kvällens pass skulle bli tuffare än dom andra som jag har haft under denna veckan. Ibland känner jag att jag vill skriva mer om jobbet än vad jag gör, men samtidigt känner jag att det får räcka att jobba på när man är på jobbet. Förövrigt så vill jag inte tänka så mycket busskörning utanför jobbet. Grundprincipen för mig är att jag jobbar och tänker jobb när jag är på jobbet. När man är ledig är det annat som gäller och skriva blogginlägg gör man ju när man är ledig. 

 

Nu får jag en ledig helg och jag ska i alla fall försöka gå många och långa promenadrundor. Hoppas allt bara fortsätter att gå bra. Det som känns riktigt bra nu är att vad jag än väljer att göra så känner jag att det går bra och jag kommer framåt. Dessutom mår jag nog bättre än på mycket länge. Jag försöker i alla fall intala mig själv det. 

 

Ha en trevlig helg!

 

 

  

 Jag var inne i en period för några år sedan där jag valde att antingen ta  bort personer i mitt liv eller aldrig bry mig från första början att ta in vissa människor som kanske ville vara en del av mitt liv på ett eller annat sätt.  En hel del skit har jag ju fått utså p.g.a. av detta. Ett tag fick jag så mycket skit så jag började tänka att det kanske var jag som gjorde något fel och att jag inte riktigt gav människor en chans att få vara en del av mitt liv. Fast jag tycker ändå att jag har gett människor en chans och i dom flesta fall så känns det som många har fått på tok för många chanser och med den insikten så tycker jag många gånger att jag har väntat för länge innan jag faktiskt har valt att ta bort en person. I detta har jag nog landat och det är inget jag kommer att fundera mer kring. Det är bara så jag tycker att det är. Jag ger folk chansen, men någonstans går gränsen. Jag har ingen lust att ge folk hur många chanser som helst. Någon gång sätter man kanske ner foten och tycker att det räcker. Man säger stopp. 🛑 

 

Jag har den senaste tiden ändå försökt fundera kring vad som har hänt inom mig när jag väl kommer till den punkten att jag bara bestämmer mig för att nu bryter jag. Nu vill jag inte ha med denna personen att göra mer. Vad är det för något som avgör att jag bara bestämmer mig för att nu räcker det? Jag tror att det handlar om att jag inte gillar att ha människor omkring mig som ljuger. Jag tror att jag reagerar som många andra där. Man blir förbannad när folk inte talar sanning, oavsett vad det handlar om. När jag idag tänker tillbaka på varför jag har brutit eller inte väljer att bry mig, eller bara tycker illa om en person,  så är det väldigt ofta som det just har med det att göra att vissa personer inte säger sanningen. 

 

Exemplen kan vara många: Man drar en lögn för att verka mer intressant. Man ljuger för att vilja luras på något sätt. Vissa ljuger för att man vill att folk ska tycka mer synd om dom än vad det faktiskt är. Jag känner till folk som har pratat skit bakom min rygg och då sagt saker om mig som är så långt ifrån sant man kan komma. Jag hade en person som stod mig ganska nära under lång tid, där jag till slut inte visste om det han sa var sant eller bara rent ljug. Det blev väldigt jobbigt att överhuvudtaget ha med den personen att göra eftersom man inte visste vad man kunde lita på och inte. Jag är glad idag att jag inte har med just denna personen att göra. 

 

Allt detta och lite till. Jag tror att just folk som genom åren har ljugit för mig, mycket eller lite, har bidragit i ganska stor utsträckning till att jag har valt att klippa och eller aldrig ta in vissa personer i mitt liv. Visst glider vi väl alla på sanningen ibland, men man ska nog tänka på att osanningar och löften som man inte håller, lätt skadar oss själva och också gör att man i slutändan kan bli väldigt ensam. mycket går lätt åt helvete när man ljuger och för mig har det blivit extremt klart varför jag så många gånger har valt att ta bort människor i mitt liv. Det är inget konstigt med det. Lögner och att inte var helt ärlig skadar nog relationer till andra människor mycket mer än vad man kanske tror. Jag tycker att jag under hela mitt liv har fått den sanningen bekräftat många gånger.

 

Så det jag har lärt mig av denna insikt det är att man ska nog tänka sig för både en och två gånger innan man säger något som inte är helt sant. Det bör man nog göra för sin egen skull. För jag tror att man i slutändan skadar sig själv och förlorar  mycket mer än vad man i längden tjänar på det. Det går lätt åt helvete när man ljuger. Det är väl den enkla och obestridda sanningen.