Jag har känt mig ganska trött hela veckan. Kanske inte så konstigt när man jobbar på alla möjliga tider. Kroppen hänger inte alltid med liksom. Jag vill också göra mer saker, men jag varken kan eller orkar göra allt som jag egentligen skulle vilja göra just nu. Jag vill vara mer spontan och inte hela tiden behöva kämpa med att få gjort saker som jag har planerat sen länge. Jag vill köpa mer grejer och liksom bränna mer pengar på nöjen och annat som man bara tycker är roligt. Många gånger känner jag att jag inte orkar för att jag är för trött. Det känns ok att det är så, men det jobbiga är också att jag inte alltid kan göra allt, för jag har ju större mål som jag behöver har mer pengar till för att kunna nå. Jag har det bra med pengar nu, men ändå räcker det inte och hela tiden har jag ett nytt delmål. Det har blivit jobbigt att kämpa emot viljan, samtidigt som jag också vill spara mer så att jag i alla fall ger min vision och högsta dröm en ärlig chans. Jag börjar förstå varför det har varit så tufft att komma vidare tidigare. Jag vill ju så mycket hela tiden och pengar finns ju alltid, men jag vill inte använda dom eftersom jag har en större dröm. När man jobbar mot sin dröm så är det inte så enkelt. Det känns extra tufft när man är mitt i det och känner att man måste ha ett oändligt tålamod. 

 

På måndag kommer jag i alla fall över en ekonomisk spärr som jag har kämpat mot länge. Kan jag bara hålla ut den tiden som är kvar av denna helgen så är pengarna på plats sen. Det är suget och lusten att göra mycket av sånt som jag redan nu har pengar till som är jobbigast att kämpa emot. Jag kan tänka mig att folk som är spelberoende, men som håller på att ta sig ur det, kan känna likadant som jag gör nu. Man känner suget efter att spela, men samtidigt vet man någonstans innerst inne att man kommer att ångra sig som fan efteråt. Den känslan har jag haft nu i typ två dagar, men nu börjar den abstinensen släppa. För jag orkar inte göra så mycket annat just nu än att bara vänta på att få in nya pengar. Att jag ibland känner mig trött kan ju vara något positivt ibland. 

 

Sen känns det ju också skönt att detta med kämpandet mot min högsta dröm inte kommer att hålla på i många år framåt. Jag har ju sagt hela tiden att om jag inte i början av nästa år har klarat alla mina mål som jag kämpar mot just nu, då kommer jag inte att försöka igen. Antingen klarar jag det där och då eller så gör jag inte. Jag kommer aldrig att lägga mer tid på detta med visionen, oavsett var jag är med allt 2024. Klarar jag inte det jag helst vill så finns mycket annat att göra. Snart kommer jag ju att vara stabilare, rent ekonomiskt, än vad jag någonsin tidigare. Orkar jag bara hålla mig till vad jag har planerat i några månader till så kommer ju inget att i alla fall att bli sämre sen. Så på något sätt känns allt ändå ganska bra. Jag kommer att kunna leva mer här och nu. Det är ju inget man ska vänta med att göra. En dag ska vi ju alla dö, med fler andra dagar tänker i alla fall jag föröka leva så mycket jag bara kan. Det är ju lite det jag just nu kämpar med att kunna göra mer av i framtiden. Jag tror att jag tänker rätt, men det viktigaste är ju ändå alltid att jag mår så bra jag bara kan. Annars spelar ingenting annat någon jävla roll överhuvudtaget.

 

 

 

 

 

Det känns som jag jobbar tufft med allt just nu. Jag försöker tänka så positivt jag bara kan, men jag måste nog erkänna att ingenting känns speciellt roligt att greja med just nu. Jag gör ju framsteg och mitt tålamod är det inget fel på. Jag håller mig till vad jag har planerat och är noga med det. Jag jobbar på med allt, men jag vill att nånting ska gå bättre än förväntat. Det händer liksom inte. Inget sånt där WOW vad bra detta blev. Mycket blir "bara" som jag har räknat med och då känns allt som ett evigt kämpande. 

 

Jag vill också passa mig lite för att greja för mycket. Jag får känslan ibland att jag göra saker och får saker gjort, men sen är det väldigt snabbt vidare till nästa grej. Jag känner ofta att jag behöver göra nånting för att sen få klart nånting annat och när något annat är klart måste jag skynda mig och få klart en grej till. Allt jag gör känns synkat på något sätt. Om jag inte jobbar vidare och hela tiden är på väg någonstans, då känner jag lätt att jag inte får gjort nånting och sen tänker jag på alla misslyckanden som jag tror kommer att komma med detta. Ibland behöver jag nog bara stanna upp och fundera på hur jag mår och vad jag faktiskt vill få gjort. Vad är viktigt och hur lägger jag upp allt grejande på ett sätt som jag på sikt mår bra av?  

 

Jag är i alla fall nöjd med att jag har mycket tålamod just nu. Jag gör sånt som känns rätt och bra för mig. Kanske har jag också mognat lite i mitt tänk kring vad jag kan göra framöver. Allt jag gör, oavsett vad det är går åt rätt håll. Även om mycket inte känns så kul att greja med just nu, så tror jag i alla fall att mina ansträngningar kommer att vara värda något i slutändan. Jag  har en känsla av att jag inte kan misslyckas, oavsett vad som händer. Så stabilt känns allt just nu, även om jag är försiktigt med att säga att jag känner mig säker på att jag kommer att lyckas. Jag har haft fel många gånger förut och då ska man väl inte säga för mycket redan nu. 

 

 

Det har varit skönt att börja denna veckan med två helt lediga dagar från busskörningen. Då kan jag greja med mycket annat som jag kom efter med förra veckan. Jag har tre dagar av jobb den veckan och jag börjar och slutar tidigt. Så detta är en bra arbetsvecka. 

 

Jag tjänar väl inte så mycket pengar denna veckan. Det smäller till nästa vecka, men denna veckan handlar mest om att ha tålamod och förbereda. Det kommer att vara värt det. Jag gör jag bara som jag har tänkt nästa vecka så kommer jag över en spärr som gör att det sen känns värt att fortsätta som jag har planerat. 

 

Denna veckan var det tänkt att jag ska skulle åka till Stockholm. Men jag insåg att jag inte får till allt på det sättet som jag vill. Det blir helt enkelt inget. Jag har också  känslan av att jag inte kommer att få till mycket av sånt som jag skulle vilja göra framöver.  Jag får fokusera på att få loss pengar så att jag någon jävla dag, på riktigt kan ge min vision en ärlig chans. Sen ligger ju Stockholm alltid kvar och jag kan ju försöka planera upp något, så att jag kan åka senare i år. Jag ger mig inte med nånting som jag vill göra, även om det just nu är sparande och investerande av pengar som gäller.  

 

 

 

 

 

 

Jag försöker tänka på att göra sånt som jag själv vill göra och bryr mig väldigt lite om vad andra tycker att jag ska göra. Jag tror stenhårt på att det oftast är bäst att följa sitt eget hjärta och leva efter den inre övertygelsen som jag har. 

 

Den senaste tiden har många kommit fram till mig och frågat om en bild. Jag har oftast inget emot det, men vid några tillfällen har jag känt mig lite obekväm och jag har ibland tänkt att jag ska säga nej till det. Sen är det ju oftast lättare att bara att säga ja och låta folk som vill ha en bild få det. Men för min egen skull så kanske jag ska säga nej när jag spontant känner att jag inte vill att vissa personer ska få ta den där bilden med mig. 

 

Jag vet egentligen inte varför jag tänker på detta. En bild spelar ju ingen större roll och det är ju inget att bråka om. Vill någon ha det, låt dom få det då.  Men vissa som kommer fram och frågar beter sig ibland på ett sätt som gör att man hellre vill säga nej. Känner jag mig dessutom obekväm i situationen så kanske det är bättre att säga nej och hoppas att den eller dom som har frågat respekterar att jag inte alltid vill. 

 

För de mesta känns det ändå ok. När det kommer fram folk som bara lyser i ögonen och frågar om en bild. Då vore det ju bara drygt och elakt av mig att säga nej. 

 

 

 

 

Jag har en jobbhelg framför mig. Mycket annat kommer jag inte att hinna med. Dessutom känner jag att jag inte orkar göra så mycket. Ibland har jag lite svårt att låta bli att greja med saker när jag känner att jag har tid med det. Det blir lätt att man kör skiten ur sig och sen mår man bara dåligt av det för att det någonstans blir för mycket. Under denna veckan har jag varit bättre än vad jag brukar vara på att faktiskt stanna upp och inte göra nånting, även om tiden har funnits. Det har nog varit bra för mig. 

 

 

Konstprojektet har jag inte orkat jobba så mycket med denna veckan. Jag tror ändå att jag i slutändan kommer att få in dom pengar jag har räknat med. Det är ju länge gått lite bättre än vad jag har räknat med. Nu när jag inte gör så jämnar det ju liksom ut sig. Jag vet inte hur jag riktigt ska jobba med min konst för att det ska gå bättre. Jag kanske inte är bättre än vad jag själv har räknat med att jag ska vara? Jag vill just helst att det ska hända något med detta som överraskar mig på något positivt sätt, men det händer inte. Det blir som jag har räknat med och inte bättre än så. 

 

 När det kommer till målen som jag har med min ekonomi i år så går det bra. Jag är väldigt noga och jag är stenhård med att hålla mig till allt de som jag har planerat att göra. Det ger resultat, men jag inser hur mycket tålamod jag måste ha för att klara av att få till allt som jag vill ha det. Jag förstår varför jag inte har lyckats så här bra tidigare. Jag har inte haft tillräckligt med tålamod och jag har haft svårt att bestämma mig för vad jag ska göra och sen hålla mig till att göra vad jag från början har planerat. Nu har jag lärt mig av dessa misstag och då funkar det och går bra. Däremot känns det lite surt att jag kanske inte kan göra så mycket annat än att spara pengar under detta året. Om jag ska få undan så mycket pengar som jag tror att jag behöver för att kunna ge min vision en chans, så kan det vara så att jag får hålla tillbaka med många andra saker som jag gärna skulle vilja göra under detta året. Jag får skala ner och prioritera och då är det sparandet som är viktigast för mig just nu. Detta känns lite tråkigt, men det som känns bra är att jag inte tänker så mycket på det. Jag får ju in bra med pengar och allt faller på plats som jag vill ha det. Lever jag bara på som vanligt så sköter sig ju mycket med ekonomin av sig själv. Jag har ju gjort så mycket sen tidigare och i dagsläget har jag nytta av allt jag har gjort sen tidigare. Dessutom har jag ju kommit till insikt med att jag mår ganska bra av att vila mer och göra mindre och då kanske detta med spara mer pengar nu kommer ganska lägligt. Även om det är lite tråkigt. 

 

 

Ibland skriver folk till mig och påstår att jag tycker saker som jag egentligen  aldrig har sagt eller skrivit någon gång. Jag har många gånger då undrat varför vissa tror sig veta vad jag tycker och vilka åsikter jag har om olika saker. Ibland kan folk säga till mig att dom vet vad jag tycker för dom kan se vad jag följer för personer eller organisationer, i olika sociala medier. 

 

Jag kollar runt på allt möjligt i olika sociala plattformar och sen läser jag mycket överhuvudtaget om allt möjligt. Jag är nyfiken och vill se om jag kan lära mig nya saker. Jag vill ibland också förstå hur andra tänker och jag kan följa och sätta mig in saker, utan att jag för den saken skull är av samma åsikter som en personen eller organisation verkar ha. Jag vill ibland bara få en tydlig bild ur någon annans perspektiv. Bara för att jag följer och kollar på vissa saker, så är det inte alltid så att jag ens gillar vad jag läser eller ser. Jag kanske bara vill hänga med lite. Vissa av er som skriver till mig tycker jag inte sak vara så snabba med att döma mig och säga vad jag tycker och var jag står i olika frågor. Speciellt inte om jag inte har sagt eller skrivit nånting någonstans. Återigen: Bara för att jag följer nånting och ni lägger märke till detta, så är det inte samma sak som att jag håller med allt som sägs. Och det är heller inte alltid så att  gillar allt som andra gör bara för att jag råkar följa dom.

 

Jag följer mycket av sånt jag gillar också, men jag har mina egna åsikter och värderingar. Det har jag oavsett om jag väljer att säga något eller är tyst. Jag känner sällan ett behov av att få göra min röst hörd i alla möjliga frågor och debatter. Men väljer jag att yttra mig om något så är det det jag tycker. Om jag väljer att vara tyst, så är det inte alltid så att jag tycker likadant som den personen som jag tex lyssnar på. Jag känner bara inte att jag alltid behöver säga till så fort jag kanske är av en annan åsikt, eller om jag håller med. 

 

Samma sak är det när jag kanske delar något på mina sociala plattformar. Om jag tex lägger upp ett Youtube-klipp på min blogg så är det inte automatiskt så att jag är av samma åsikter och ens gillar allt de som visas. Jag tycker kanske bara att det kan vara intressant att lära sig mer och försöka förstå saker och ting. 

 

Det jag mest vill få sagt med detta blogginlägget att vad jag följer kan vara en sak, och vad jag faktiskt sen tycker och har för värderingar osv...det kan vara något helt annat. Så vissa av er behöver väl inte döma mig så snabbt. Jag följer som sagt inte alltid för att jag håller med eller gillar. Ibland följer jag nånting för att jag bara vill veta mer och försöka förstå hur andra tänker. Då är det många gånger bra att inte alltid bara följa sånt som man gillar och håller med om. Att kolla lite "outside" the box också tror jag bara är bra om man nu vill lära sig nya saker. Jag vill ha ett öppet sinne och behålla min nyfikenhet. Vad jag följer och delar är inte alltid sånt som jag nödvändigtvis gillar.  Även om mycket kan vara det också. 

Ny vecka igen och jag har massor av jobb. Det känns som jag säger så varje vecka nu. Men denna veckan är det ju busskörning 6 av 7 dagar, så då har man väl mycket jobb att kämpa med.  Jag börjar denna veckan med att jag ska upp tidigt och sen slutar jag ju också tidigt. Sen avslutar jag veckan med att jobba eftermiddag och kväll. Så det blir väldigt blandat denna veckan. 

 

Jag vet att jag har jobb annars får jag väl se vad jag hittar på. Jag har märkt den senaste tiden att jag gärna säger till mig själv att jag ska ta tag i så mycket och få allt gjort som jag vill fixa. Sen när jag väl ska greja så orkar jag inte riktigt. Energin räcker liksom inte till. Jag kämpar ju, men jag vill ju också må bra. Det gör jag inte om jag bara skulle köra på. Ibland är det väl så att man vill mer än vad kroppen tål. Då gäller det ju att i första hand lyssna på kroppen och inte låta viljan bli den som får styr. Då tror jag saker och ting ganska snabbt kan gå åt helvete. 

 

Jag funderar på om jag den senaste tiden har fastnat lite i för mycket negativa tankar och att detta kanske är orsaken till att jag inte har mått så bra. Jag tänker lätt på sånt som är jobbigt och glömmer av att bara ta livet lite lättare och tänka mer positivt. Det ligger nog lite i det och jag kanske bara vara lite snällare mot mig själv, trots att jag har den där självkritiska "ådran" inom mig. Man kanske mår bättre av att förlåta sig själv oftare och se allt mer positivt som jag också vet att jag kan när jag tänker på att jag ska göra det. 

 

 

Både igår och idag har jag varit ute på två ganska långa promenader. Under lördagen blev det ca 20 km och idag (söndag) blev det ca 10 km. Det är inte dåligt. 

 

 

 

 

 

Jag har också varit ganska bra på att ta tag i saker som jag tidigare har skjutit på framtiden. Det var skönt få jobba undan lite sådan skit. För det var verkligen riktiga skitjobb att göra. Konstprojektet har också gått ganska bra, även om jag fick kämpa även med detta.

 

 Jag har mått ganska bra. Jag har ju mått lite dåligt ett tag, men dom senaste dagarna har jag börjat må bättre igen och under denna helgen har jag inte mått så dåligt över nånting. Jag jobbar ju på med allt möjligt och pengar tjänar jag ju. Vissa grejer går ju också bra. Jag faktiskt förvånad över att jag inte mår sämre än vad jag kanske borde göra just nu. Med tanke på vad vissa utsätter mig för så borde jag väl påverkas mer av allt detta. Men jag bryr mig inte så mycket. Det är väl därför jag mår ganska bra nu igen. Jag bryr mig bara om sånt som känns viktigt för mig... och skiter i allt annat.