Det känns som jag är mitt i allt jag gör. Jag har fått mycket gjort den senaste tiden. Jag grejar med en positiv energi och ingenting känns jobbigt. Sen är det ju ändå så att jag har massor kvar att göra med dom sakerna som jag vill prioritera och få gjort i år. 

 

Konstprojektet går som planerat och jag tappar aldrig fart i det grejandet. Ibland tänker jag att det inte kommer att gå så bra, men när jag sen grejar håller jag ändå uppe tempot. Oavsett hur tankarna går kring detta så kör jag på och jag får ut dom pengarna som jag har räknat med på förhand att jag ska tjäna. Jag har ju också pengar sparade från förra året som jag nu använder till detta. Det gör att jag har ett försprång och det blir lättare att bara köra på med konsten. 

 

Sen ska man ju vara ärlig och säga att jag har ju hur mycket som helst kvar att göra med konstprojektet, innan jag kommer till det slutförandet som jag har tänkt mig. Jag får gjort en hel del och pengar kommer in, men detta är ett stort projekt som kommer att ta sin tid att komma till avslut med. Det gäller att jag hittar sätt att tänka så att jag håller uppe energin och drivet igång. Tänker man positivt och tror på det så tror jag att jag är rätt ute. 

 

När det gäller resorna som jag vill göra inom Sverige så tror jag att jag vet hur jag ska göra för att genomföra dom. Ingenting är klart med nånting än, men jag håller planeringen levande. Just nu känns det bra att jag har en plan för hur jag ska slutföra detta. Sen gäller det ju att planen håller i verkligheten också. Jag ska förbereda mig ordentligt inför varje resa. Då tror tror jag att det kommer att gå bra. 

 

Det är mycket ekonomi denna veckan. Just nu planerar jag nästan allt. Jag vill vara så välplanerad jag kan när det kommer till ekonomin. Innan jag gör nånting vill jag ha en plan och en budget som jag tror stenhårt på att jag fixar. Inför februari så känns det sjukt bra. Det känns även bra med allt som jag har tänkt att fixa för hela detta året. Jag tror att jag har fått ett lite mognare tänk kring pengar och ekonomi. Dessutom gör jag rimliga budgetar som på förhand inte känns tuffa att fixa. Jag har ju också lärt mig mycket av alla tidigare misstag som jag har gjort med min ekonomi. Det har jag nytta av som fan nu. Slutsats: Ibland måste man våga göra fel. Det kan bli rätt till sist ändå. 

 

Ny vecka och jag har 5 dagar av busskörning. jobb måndag - fredag och ledig helg. En helt normal vecka. Jag ska också greja en hel del med min ekonomi denna veckan. Jag får in pengar under alla 7 dagarna och jag ska verkligen göra det bästa jag bara kan för att få till den budget jag vill ha inför februari. Det är mycket fokus på ekonomin denna veckan och det kommer att vara värt det i slutändan. Jag vill inte komma till en punkt där jag känner att jag kunde gjort allt bättre. Allt ska bli som jag vill nu och då är det bara att göra vad som krävs. 

 

Annars kör jag på med promenader och konsten. Dom sakerna sitter bara i ryggmärgen nu och det har blivit en vana att köra på med.

 

Jag har också börjat städa en hel del hemma. Jag tar lite i taget. Börjar uppifrån och går succesivt neråt. Jag tar bara lite varje dag för att jag inte ska köra skiten ur mig. Jag är jättenoga och målet är att jag ska få hela mitt hem städat från tak till golv och ALLT där i mellan. Det kommer jag att fixa för jag städar tills jag är nöjd och jag har inget emot att skrubba samma fläck i flera timmar innan jag städar vidare. Allt ska bara bli så rent som möjligt nu och sen hoppas jag att jag kan hålla i någon form av städrutin hemma som gör att jag typ bara kan torka av ytor utan att behöva slita så in i helvete med: Svinto, svampar och rengöringsmedel. Hålla man bara efter så hinner det ju aldrig bli så mycket skit att städa upp. 

 

 

 

     

 Jag har haft en mycket intensiv vecka och jag varit helt medveten om på förhand att jag kommer att greja och greja och ha mycket att göra. Det har ändå känts bra. Jag mått bra av att sätta fart och jag har heller inte tänkt så mycket. Jag vet ju vad jag behöver göra nu för att jag ska få gjort allt jag vill fixa under hela detta året. Ska jag klara av allt och nå mina mål så får jag bara köra på. Inget mer gnäll, och bortförklaringar funkar inte. Det är bara att tänka positivt och göra vad jag nu tror mig veta att jag behöver göra. Bara jag har viljan och tror på mig själv så vet jag att allt brukar ordna sig. 

 

Busskörningen har för min del gått väldigt bra dom senaste veckorna. Sen schemabytet i mitten på december förra året så har inte mycket känts jobbigt att kämpa med överhuvudtaget. Det spelar nästan ingen roll vad som händer under en arbetsdag. Jag mår bra. Jag gör alltid så gott jag kan och även om jag gör misstag och fel, så känner jag inte att det påverkar mitt mående på något negativt sätt. Det är bara att köra på. I fredags körde jag nattbussen för första gången på flera år. Inte ens det var jobbigt även om jag var lite orolig innan. När jag väl satte mig och körde så var det ju inga problem. Det var hur lugnt som helst och tiden gick extremt fort.

Konstprojektet fortsätter att går ganska bra. Jag ska inte säga att det har gått jättebra under denna veckan, men det har inte varit dåligt heller. Det som har varit bra denna veckan är att jag har kämpat det där lilla extra för att faktiskt få ut max av det. Jag gör även här allt jag kan och jag redan nu ganska säker på att jag kommer att nå detta årets ekonomiska mål. Jag ligger så långt före ekonomiskt så om det inte funkar så beror det på att jag inte lever längre. 

 

Promenadrundorna har känts sköna att vara ute på denna veckan. Att jag kör på gör ju också att jag orkar köra på med andra saker som man grejar med. Det gör ju också att jag har lättare för att tänka positivt och målet på 100 000 steg varje vecka gör ju att jag bara tar mig ut och går, även om jag tvekar eller inte har någon lust. Jag vill ju inte misslyckas med antalet steg per vecka. Då får man köra och jag är glad att jag har den disciplinen på mig själv just nu. 

 

Man får jobba tufft och sen är gräset förmodligen grönare på andra sidan. Jag tror på mig själv och jag ska fortsätta köra på och lita på att allt jag gör är rätt att köra på med. Jag har inte tid att tänka mer nu och som sagt: Gnäll och bortförklaringar är det slut på.  

 

Nästa vecka handlar det mycket om ekonomi. Då är det full ös med den som gäller! Jag får aldrig glömma att jag ska må bra och njuta av livet så mycket jag bara orkar.  

 

Jag har under denna veckan försökt koppla ett grepp om alla resor jag vill göra runt om i Sverige i år. Mycket har handlat om vad jag vill uppleva och hur jag ska fördela och lägga upp alla detta på ett sätt som känns bra på förhand. Jag inser nu att jag ska akta mig för att ha för stora förväntningar och allt för stora planer. Målet är ju att bara befinna mig på en plats i varje landskap. Det räcker för att jag ska klara det, men jag fastnar lätt i den tanken att när jag nu åker så långt, så blir det ju roligare om jag får uppleva mer än bara åka från en plats till en annan.

 

 

Jag har fått en ganska bra överblick på vilka hotell jag skulle vilja bo på eller vilka restauranger jag skulle vilja besöka. Men jag inser ju också att vad jag vill och vad som sen faktiskt kommer att funka, kan vara två helt olika saker. Dessutom kan åkandet mellan olika platser ta betydligt längre tid än man kanske har tänkt sig från början. Jag känner att jag måste nog tänka på att många resor kommer att bli från ett hotell till ett annat, och sen kan man inte göra mycket mer än att sova och sen åka vidare till nästa ställe. 

 

Sen kan jag ändå tänka att om jag bara kommer iväg på en resa, så löser sig mycket bara för det. Det gäller att komma igång och inte sitta och planera och analysera allt. Sätt igång. Kör på och se vad som funkar. Det brukar gå betydligt lättare att få saker och ting gjort om man bara börjar göra dom. Jag måste nog släppa lite på mitt kontrollbehov. Jag  kan ju inte veta allt på förhand. Har jag desutom för höga förväntningar och försöker slå på för stort, då blir man nog lätt besviken när allt kanske inte blev som man ville. 

 

Det kanske också är så att detta är en för stor grej för mig att göra. Jag inser ju att detta inte är så lätt att få ihop som jag först trodde att det skulle bli. Jag kommer att försöka på alla sätt jag kan, men just nu är jag är långt ifrån säker på att jag fixar det. Jag tänker liksom inte göra vad som helst  för att jag ska kunna avverka alla landskap som är kvar. Det är inte värt det för att just nå detta målet. Men jag kommer som sagt inte att ge upp. Grejar jag med detta och kanske också reser iväg på nånting, då tror jag att jag hittar fler lösningar på hur jag ska göra för att lyckas med detta på ett sätt som känns bra. Jag får ju heller inte glömma att jag under förra året avverkade halva Sverige. Det funkade ju då, så varför skulle det inte funka i år också?

 

 

 

Jag grejar och planerar mycket nu. Så var tanken inför 2023. Jag har inte haft så mycket planer för detta året, men nu har jag massor med saker på gång igen. Jag har kollat på saker och försökt se vilka möjligheter jag har. Med lite mer positivt tänkande och inget gnäll så har jag nu börjat få ner planer för vad jag ska göra under: Våren, sommar och hösten. Min plan har varit att jag ska planera mycket nu under vintern och sen ska jag ha fått ner en plan som funkar med den verklighet som jag lever i. Det känns kul att ha saker på gång och möjligheterna är hur många som helst!

 

Ekonomin är jag jättenoga med nu och jag känner att jag har lärt mig mycket av tidigare misstag. Nu har jag en budget som jag lätt känner att jag kan hålla och jag vet ju sen tidigare vad jag mår bra av att göra med min ekonomi. Jag tror mig veta hur jag ska göra för att leva gott och samtidigt spara pengar. Planen är att jag  under detta året ska ha sparat ihop så mycket pengar så att jag till nästa år kan börja planera och ge mig själv chansen att förverkliga min vision. Men det är också viktigt att jag gör saker som jag mår bra av för att inte tappa energin och drivet i detta. Det kommer ju att kosta pengar, men det har jag räknat med och man kan ju se det som en investering i sig själv. Mår jag bara bra och gör sånt som jag vill göra och tycker är roligt så tror jag ju att mycket i livet blir väldigt mycket lättare att kämpa med. 

 

Visionen som jag har är ju en dröm som jag har haft   sen jag var liten. Nu börjar jag se att det kan gå om jag bara är noga och verkligen gör det som jag just nu tror krävs. Jag känner att jag vill detta som fan och det går bra för mig just nu när det kommer till pengar. Jag har kämpat med detta länge och nu har jag ju börjat lära mig hur jag ska göra för att det ska funka. Jag känner också att detta nog är min sista chans att komma till den punkten ekonomin som sen kommer att göra att jag ser möjligheterna att förverkliga min högsta dröm som jag har haft en jag var riktigt liten. Jag känner att om jag inte fixar ekonomin nu och håller den sparplan som jag har under detta året, då blir det inte värt att fortsätta att kämpa mot den vision jag har. Går det inte så får jag hitta på något annat för det jag har. Det blir inte värt att kämpa mot nånting om man känner att man inte kommer framåt i det man kämpar för. Det känns viktigt att jag kämpar med vad jag har och inte hela tiden försöker kämpa med att försöka få något som jag inte har just nu. Någonstans vill man ju leva ett levande liv och inte kämpa nu för att få något sen. Jag gör allt jag kan nu, men jag vill samtidigt må bra och hålla båda mina fötter på jorden. Jag känner mig tryggare med detta nu än vad jag har gjort tidigare. Jag har lärt mig av alla misstag. Det kostar att lära sig, men jag mår bra nu och har framtidsplaner och det hållet som känns rätt för mig. Så mycket känns väldigt bra med detta och jag är full av förväntan, samtidigt som jag vill göra vad som krävs för att lyckas fullt ut. 

 

Jag lever ganska gott nu också. Inget känns direkt jobbigt att hålla på med. Jag känner mig ofta nöjd och glad. Konstprojektet går bra och promenadrundor gör att kroppen känns pigg och fräsch. En motgång i livet just nu bryr jag mig inte så mycket om. Vissa saker som tidigare kändes jobbiga att behöva utsättas för känner jag nu att jag kan hantera på ett sätt som jag i alla fall mår bra av. Jag har ju alltid valmöjligheten att välja hur jag vill hantera saker som jag drabbas av. Tricket är ju att veta vad man ska göra så att man i alla fall mår så bra som möjligt. Jag tycker att jag lyckas bra med det.  Mitt liv är inte perfekt och det kommer det aldrig att bli, men just nu känner jag i alla fall att jag ofta är nöjd, glad och tänker positivt. Det viktigaste är ju alltid att man mår bra. Annars spelar ju inget annat någon roll. 

 

 

 

 

 Skönt att börja denna veckan med en ledig dag. Jag har ju jobbat i helgen och då är det ju alltid skönt att starta en ny vecka med att vara fri från busskörning. 

 

Annars har jag 4 dagar av jobb och jag har möjlighet till sovmorgon varje dag. Om jag vill det. 

 

Jag har inte så mycket annat än inplanerat än jobb under denna veckan. Det är ändå ganska mycket jobb under dom dagarna som jag har arbeta att ta tag i. Förövrigt så går jag mina promenadrundor och grejar med min konst. Jag pillar ju också med mina sociala medier. Dannebloggen lever ju vidare. I alla fall om man ska tro alla som ropar efter mig när jag går ut. Ibland undrar man varför folk ens bryr sig överhuvudtaget. 

 

Det är bara att köra på med samma positiva och energi som jag har haft ett bra tag nu. Jag tror stenhårt på att jag kommer att fixa allt som jag vill åstadkomma i år. Den tron och viljan ger mig mer positiv energi som jag försöker utnyttja maximalt. Jag tänker mindre eftersom jag vet vad jag vill och vad jag behöver göra. Det mår jag bra av och att må bra är ju det viktigaste av allt. Annars spelar ju inget annat någon roll. 

 

 

 Jag har kört buss under sex dagar denna veckan och min enda lediga dag var i onsdags. Det var uppe tidigt som fasen varenda arbetspass. Ändå kände jag att veckans arbete var den mest avspända och lugna delen av allt jag har grejat med denna veckan. Jag har fått gjort jättemycket. Två gånger denna veckan kom jag på mig själv att jag grejade lite väl tufft. Det för mycket för mig. Kroppen kändes inte bra  och i dom ögonblicken så släppte jag allt direkt och gjorde inget mer. Det är inte värt att fortsätta göra saker om man börjar känna sig yr och illamående. Jag tänker att det lätt går åt helvete om jag inte tar kroppens signaler på allvar. 

 

Jag har som sagt fått mycket gjort denna veckan och det har varit mycket grejande med allt möjligt från supertidig morgon till ca 22.00 på kvällen. Det håller ju inte i längden att greja så tufft, men ibland funkar det ju och ikväll känner jag mig ändå ganska pigg och fräsch i kroppen. Det är en skön känsla. 

 

Jag vill ju också greja mycket nu. Jag har massor med saker under detta året som jag verkligen vill klara av att slutföra. Med många saker kommer jag att behöva: Jobba, jobba och jobba. Jag tror att jag kommer att fixa allt jag vill få gjort. Jag gnäller inte längre. Jag letar inte bortförklaringar till varför jag inte gör saker och ting. Jag känner mig motiverad och det är kul att greja nu. 

 

Jag vet ju också att när dom dagarna kommer där jag når dom resultat jag vill uppnå så kommer det att känna så jäkla bra. Jag har ett ekonomiskt mål som inte är att leka med. Jag ska försöka göra lite resor runt om i Sverige som jag jag tror kommer att bli roligt att uppleva. Jobbet känns ju också bra. Detta var nog den tuffaste "bussveckan" på det schemat som jag jobbar efter nu. Men allt kändes ändå bra och det var lugnt . Eftersom jag inte jobbar några megalånga dagar längre så känns det ju bra i kroppen. 

 

Jag fixade också alla 100 000 steg som alltid är målet för varje vecka. I helgen på jobbet hade jag dessutom tid för att gå rundor på arbetstid. Under helgens pass hade jag nämligen en timmes paus som var betald. Det är ju bara att parkera bussen och ta en liten runda, innan man jobbar vidare igen. Så det blev riktigt bra. . 

 

 Jag har på allvar börjat planera dom resor som jag vill göra inom Sverige senare i år.  Målet är att besöka minst en plats i varje landskap och förra året avverkade jag ju typ halva Sverige. I år vill jag ta resten, men jag känner när jag sitter och planerar att det kommer inte att bli lätt. Jag är inte säker på att jag klarar detta, men jag tror att bara jag fortsätter att planera och vända och vrida på alla lösningar som jag kan hitta, så är det absolut inte omöjligt. Jag håller ju hela detta levande genom att planera och fundera på hur jag ska lägga upp allt. 

 

Dom landskap som jag har kvar att försöka avverka innan 2024 är: 

 

* Gotland

* Dalarna 

* Västmanland

* Gästrikland

* Hälsingland

* Härjedalen 

* Medelpad

* Jämtland

* Ångermanland

* Västerbotten

* Norrbotten

* Lappland

 

(Jag kan ju också  lägga till att jag vill göra minst ett besök i Stockholm innan detta året är slut)

 

Allt detta försöker jag nu planera upp på något smart sätt. Jag har just nu lite svårt att få grepp om detta. Jag "grovplanerat" upp allt på så sätt att jag har skrivit ner vilka landskap jag ska besöka under varje resa jag gör. Grejen är ju också att när man åker mellan landskapen i Norrland så är det rätt långa avstånd. Det funkar kanske inte att åka till ett ställe lägga sig på ett hotell sen åka till en plats för att sen åka tillbaka till samma hotell som man var på. Man får liksom mer planera utifrån det att man åker från ett hotell till ett annat. 

 

Jag försöker också att inte låsa mig så mycket vid en typ av resa bara måste genomföras på ett bestämt sätt. Det känns som jag måste vara ganska flexibel i detta. Funkar inte en plan, testa bara att göra på ett annat sätt. Ge aldrig upp liksom. Jag tror också att jag kommer att hitta bra lösningar bara jag håller denna planering levande. 

 

Målet är ju som sagt att jag ska befinna mig på en plats i dom landskap som jag har kvar att avverka. Det finns egentligen inga bestämda platser som jag ska vara på. Jag vill ju åka till vissa platser, men jag är hela tiden öppen för att ändra mig. Jag ska ta ett exempel: 

 

Om jag tex befinner mig i Sundsvall (Medelpad) och sen vill jag ta mig till Örnsköldsvik (Ångermanland). Det är en bilresa på ca 2 timmar mellan dessa städer. Grejen är ju att egentligen behöver jag ju inte åka till Örnsköldsvik från Sundsvall för att avverka Ångermanland. Det räcker ju att jag kör till Härnösand som också ligger i Ångermanland. Den resan tar ju ca 50 min från Sundsvall med bil. Jag avverkar ju fortfarande Ångermanland, men jag kortar restiden. 

 

Jag har några ställen jag vill åka till och jag har dessa platser som utgångspunkter. Jag kollar var vissa hotell ligger som jag gärna vill bo på och sen kollar jag närliggande restauranger och nattklubbar som jag gärna vill besöka. Jag utgår lite från allt de, men jag är beredd på att jag kanske inte kommer att klara av att boka och synka allt så att det funkar att resa mellan alla platser som jag just nu tänker att jag vill besöka. Jag får hålla alla möjliga varianter på upplägg öppna. Målet är ju som sagt att besöka minst en plats i varje landskap. Vilka plaster och vad jag gör spelar egentligen ingen roll, men jag vill ju uppleva saker och därför kikar jag på möjligheterna att få göra ett besöka på vissa specifika ställen. Det kan vara ett hotell, en restaurang eller en nattklubb. Jag planerar mycket utifrån dessa möjligheter, samtidigt som jag är öppen för andra lösningar. 

Det man verkligen får tänka på när man planerar resor i Norrland det är att det är långa avstånd och man kan liksom inte åka från ett hotell till en annan stad och sen tillbaka till samma hotell igen Det oftast för lång tid så planeringar får kretsa kring att man tar sig från ett hotell i en stad,  till ett annat hotell i annan stad. 

 

Jag får kämpa med detta. Det är lätt att tappa energin när man inser hur mycket man ändå behöver göra för att fixa detta. Man får hela tiden hitta sätt att hålla motivationen uppe. Sen är det bara att kämpa och kämpa. Jobbar man tufft så är nog chansen större att jag lyckas. Sen är det ju också så att lyckas jag inte med detta i år, så ligger ju alltid Sverige kvar. Det är ju bara att försöka igen, om man vill det.