Jag har haft en mycket intensiv vecka och jag varit helt medveten om på förhand att jag kommer att greja och greja och ha mycket att göra. Det har ändå känts bra. Jag mått bra av att sätta fart och jag har heller inte tänkt så mycket. Jag vet ju vad jag behöver göra nu för att jag ska få gjort allt jag vill fixa under hela detta året. Ska jag klara av allt och nå mina mål så får jag bara köra på. Inget mer gnäll, och bortförklaringar funkar inte. Det är bara att tänka positivt och göra vad jag nu tror mig veta att jag behöver göra. Bara jag har viljan och tror på mig själv så vet jag att allt brukar ordna sig. 

 

Busskörningen har för min del gått väldigt bra dom senaste veckorna. Sen schemabytet i mitten på december förra året så har inte mycket känts jobbigt att kämpa med överhuvudtaget. Det spelar nästan ingen roll vad som händer under en arbetsdag. Jag mår bra. Jag gör alltid så gott jag kan och även om jag gör misstag och fel, så känner jag inte att det påverkar mitt mående på något negativt sätt. Det är bara att köra på. I fredags körde jag nattbussen för första gången på flera år. Inte ens det var jobbigt även om jag var lite orolig innan. När jag väl satte mig och körde så var det ju inga problem. Det var hur lugnt som helst och tiden gick extremt fort.

Konstprojektet fortsätter att går ganska bra. Jag ska inte säga att det har gått jättebra under denna veckan, men det har inte varit dåligt heller. Det som har varit bra denna veckan är att jag har kämpat det där lilla extra för att faktiskt få ut max av det. Jag gör även här allt jag kan och jag redan nu ganska säker på att jag kommer att nå detta årets ekonomiska mål. Jag ligger så långt före ekonomiskt så om det inte funkar så beror det på att jag inte lever längre. 

 

Promenadrundorna har känts sköna att vara ute på denna veckan. Att jag kör på gör ju också att jag orkar köra på med andra saker som man grejar med. Det gör ju också att jag har lättare för att tänka positivt och målet på 100 000 steg varje vecka gör ju att jag bara tar mig ut och går, även om jag tvekar eller inte har någon lust. Jag vill ju inte misslyckas med antalet steg per vecka. Då får man köra och jag är glad att jag har den disciplinen på mig själv just nu. 

 

Man får jobba tufft och sen är gräset förmodligen grönare på andra sidan. Jag tror på mig själv och jag ska fortsätta köra på och lita på att allt jag gör är rätt att köra på med. Jag har inte tid att tänka mer nu och som sagt: Gnäll och bortförklaringar är det slut på.  

 

Nästa vecka handlar det mycket om ekonomi. Då är det full ös med den som gäller! Jag får aldrig glömma att jag ska må bra och njuta av livet så mycket jag bara orkar.