Jag känner att jag har så mycket att göra denna veckan. Det känns som det är precis att jag hinner med om jag ska få tid till att sova också. Det känns som att denna tuffa utmaningen för mig denna veckan det är att fixa dom där 90 000 stegen till på söndag. Det har ju varit målet med promenaderna sen länge nu och jag tror jag fixar det denna veckan också, men Jag har mycket annat som jag vill få gjort som inte har så mycket med att röra på sig rent fysiskt att göra. Därför får jag tänka till lite mer på hur jag ska sätta målet denna veckan. I skrivandets stund har jag nästan 30 000 steg. På 4 dagar måste jag sätta det dubbla. Hmm...

 

På fredag vet jag om jag får allt på plats med pengar som jag vill ha det. Jag vet också om jag kan ta mig ut på den resan inom Sverige som jag har tänkt att jag ska göra. Det kan bli under den helg som kommer, men allt som jag vill få ordning på till dess måste ju som sagt falla på plats. 

 

Det känns inte som någon katastrof om jag inte får till allt som jag vill ha det. Det är lugnt. Men jag vill ju komma framåt med min strävan att besöka minst en plats i varje landskap. Det går ju inte av sig själv. Jag måste ju planera en del och jag måste ju ha en plan som funkar och sen ta mig iväg. Det känns lätt att fixa, men jag vill så mycket annat också. Det gäller att ha cash och dessutom orka med allt. Jag vänder och vrider på allt inne i mitt huvud och då ser jag i alla fall möjligheterna. 

 

Jag har egentligen mer att skriva om. Massor med tankar snurrar runt i mitt huvud nu för tiden, men jag får inte riktigt ner allt i skrift. Jag känner att jag kämpar lite med mina blogginlägg nu för att få ner något överhuvudtaget. Jag vill ju hålla detta levande med minst ett inlägg varannan dag. Det blir ju så, men jag känner som sagt att jag inte riktigt lyckas få ner allt som jag tänker på och vill berätta om i skrift. Jag får väl bara fortsätta kämpa på med Dannebloggen så kanske allt bara släpper en vacker dag. Detta är ju ändå en Danneblogg liksom!