Jag vet inte riktigt hur denna veckan kommer att kännas. Jag hoppas att jag kan få gjort allt som jag nu tänker att jag ska fixa, men jag är inte säker på att jag orkar. Jag ska upp tidigt och börja jobba och passen kommer att kännas. Det som ändå känns bra är att jag kommer hem tidigt varje dag och i skrivandets stund så har jag ju bara tre arbetsdagar kvar av denna veckan. 

 

Jag känner annars att jag inte orkar med allt just nu. Jag har massor med saker jag vill få gjort, men jag vill ta lite i taget och framförallt tror jag att det blir bäst att ta en en sak i taget. Jag känner att mycket kommer bara att bli påbörjat, men inte färdigt. Om något blir färdigt så tar det säkert ändå väldigt lång tid.

 

Jag ska till Stockholm igen i slutet av denna månaden och det ska jag naturligtvis inte ställa in. Förövrigt under hela april så kommer jag nog att försöka ta det extremt lugnt. Jag orkar inte med så mycket annat än att jobba just nu. 

 

Jag vill ju också få loss mer pengar innan jag börjar köra igång med saker. Drömmarna har jag kvar och jag har kollat på en hel del coola grejer som jag vill köpa. Visionen jag har försöker jag närma mig så gott jag kan och resorna jag vill göra inom Sverige kommer säkert att bli av senare i år. Konstprojektet får jag in pengar på hela tiden. Busskörningen är ju bara att köra på med. Många saker orkar jag med, men jag kommer nog inte att påbörja något nytt på ett tag. Jag orkar liksom med sånt också. 

 

Jag mår annars ganska bra. Jag vet att det kan vända från en dag till en annan, men just nu mår jag bra i alla fall. Jag känner mig fräsch och bra i kroppen. Jag sitter inte hemma och tycker synd om mig själv och jag just nu lätt för att hitta mycket egentid där jag får den lugn och ro som jag ofta vill känna jag har. 

Detta var verkligen en vecka där jag typ inte kunde förutse eller förbereda mig på nånting. Det hände så många saker som jag bara fick anpassa mig till i stund. Dessutom blev arbetstider kombinerat med den fritid s.k. rutinmässigt kaos för mig. Jag kan inte bli något annat än megasnurrig i huvudet, men samtidigt tycker jag att jag har hanterat mycket ganska bra ändå. Jag känner mig ju ganska pigg och fräsch nu och många insikter har jag fått bara under just denna veckan. Saker som jag har trott på länge som tex att man ska leva i nuet eller att man inte ska jaga människor utan bara göra sin egen grej. Allt detta blev jag väldigt övertygad om denna veckan att de är något jag verkligen ska leva efter. 

Detta blev en jobbig och snurrig vecka för mig. Den är ju heller inte slut än och jag ger mig fan på att alla möjliga problem som jag har haft kommer att fortsätta komma till mig. 

 

Jobbet har hittills gått bra, men jag tror ofta fel om saker och ting. När jag tänker att det blir lugnt under en viss period av körningen så tycker jag inte att det blir så. När jag sen tror att det kommer att bli tufft då känns det alltid som att det blir lugnare att jobba på. Jag vet att det ofta känns så, men jag vänjer mig aldrig vid det. 

 

Arbetstiderna är ju lite mer varierande med tiderna än vad dom är under de andra veckorna på mitt schema. Jag har kanske inför denna veckan inte tänkt på att jag inte kan behålla alla rutiner som jag normalt har under dom andra veckorna. 

 

Det konstiga var att jag orkade mer i måndags när jag kom hem från jobbet , trots att arbetsdagen var megalång. Sen när jag hade mer normala dagar så orkade jag inte lika mycket när jag kom hem. Kanske startade jag veckan för hårt. 

 

Jag är ganska nöjd med hur jag har gått mina promenadrundor och jag har varit försiktigt med att ha någon övertro på mig själv. Jag vet när jag tidigare har tänkt att jag ska gå jättemycket och göra en "rekordvecka" så kommer jag inte ens i närheten av det. Ibland tror jag för mycket på mig själv. Jag tror att jag måste tänka på vad jag realistiskt orkar med. Jag vill lätt för mycket. Nu är det ju inte mycket mer än två veckor kvar på den stegräknartävling som jag är med i på jobbet och jag tänker att jag vill göra som bäst ifrån mig nu. Jag vill ju inte rasa massor av placeringar nu när jag har hållit mig ganska högt under större delen av denna tävling. 

 

Egentligen vet jag inte vad jag ska tänka om denna veckan. Mycket har inte blivit som jag trodde, men inget har heller gått dåligt. Jag känner att jag brukar få gjort mer saker som jag vill få gjort, men samtidigt tycker jag att jag har fått gjort mycket när jag väl sätter fart och grejar med nånting. Kanske har jag lite svårt att fokusera. Jag kanske slappnar av för mycket. Jag är inte riktigt närvarande i det jag håller på med. Sen är det ändå rätt sköt att vara mer avspänd än vad jag brukar klara av att vara. 

 

Min slutsats av veckan så här lång är väl att jag är för snurrig i huvudet. Jag är glad över att jag har tagit ledig från jobbet imorgon. Det blir skönt att bara få ett "break2 i en arbetsperiod som annars är den tuffaste jag just nu har på det schemat som jag kör på. 

 

 

 

Jag jobbar lite på lite annorlunda denna veckan. Jag har antingen megalånga dagar eller så har jag sovmorgon och börjar kring lunchtid. Dom dagarna där jag börjar lite senare då jobbar jag typ 6-8 timmar, men som vem som helst förstår så slutar jag ju sent. Så hela denna veckan blir för mig svår att hålla ihop med mina vanliga rutiner. Jag har bara en sådan här vecka på mitt schema så jag kan inte heller vänja mig och hitta någon bra rutin som funkar.  Jag har svårt att planera mina dagar. Det blir mest att man slappar och jobbar. Det blir liksom rutinmässigt kaos.

 

Jag ska försöka att i alla fall sätta mina 90 000 steg som jag alltid har som mål varje vecka. Det känns skönt att jag får två helt ledig dagar mitt i denna tuffa jobbperiod som jag har i slutet av denna veckan. Det fina vädret verkar ju hålla i sig och det blir jag säkert lite gladare av. 🌞🌞

 

Jag får försöka kämpa mig igenom denna veckan, men jag kommer att få acceptera att jag inte kommer att orka få lika mycket gjort som jag egentligen vill. Vissa rutiner är omöjliga att ha denna veckan och det stör mig och tar på min energi. Det blir mer eller mindre kaos för mig. 

 

 

 

 

 

Dom senaste veckorna har jag tänkt en del kring Dannebloggen och kanske inte bara just på min blogg , utan mina andra sociala medier också. Jag får ibland tankar på att jag kanske ska lägga av och försvinna helt från: Blogg, Instagram och TikTok. Det är ju på dessa plattformar som jag publicerar mest. Det kommer upp lite tankar på vad detta egentligen ger mig att hålla på med. Känslan jag kan få är också att jag aldrig skulle ha börjat. 

 

Sen är det ju ändå så att jag tycker att detta med mina sociala medier är roligt att hålla på med. I grund och botten är det bara det. Jag håller på med detta för att jag tycker det är roligt. Dannebloggen är bara en ego-grej för mig. Jag skiter tex fullständigt vad andra tycker och tänker om Dannebloggen om allt de som sägs bara är hat och andra negativa saker. Det är inget som ens får mig att bry mig eller göra mig ledsen det minsta lilla. Mitt syfte med att ha sociala medier är ju bara för att jag gillar att ha allt detta som tidsfördriv. Dessutom har jag sen länge känt att jag mår bra av uppdatera med jämna mellanrum. Jag tar inte ens åt mig av konstruktiv kritik. Jag tänker ju aldrig på vad jag måste göra för att utveckla mina plattformar. Jag bara kör på för att jag personligen tycker att det är kul. 

 

Jag har fått massor med skit genom åren för mina sociala medier. Det kan vara att man tycker att min blogg är dålig eller att jag ska sluta att lägga upp vissa typer av inlägg på Instagram, eller så känner bara vissa ett behov av att säga att min TikTok är sämst av allt som finns att titta på där. Alla dessa människor som skriver eller säger detta till mig tror uppenbarligen att jag bryr mig. Annars hade man väl inte varit på mig på det sättet?  

 

Ingen kan få mig ledsen genom att påpeka för mig att mina sociala medier är dåliga. Jag bryr mig inte alls om dessa människor. Jag pillar ju bara med detta för att jag tycker det är kul. Mitt syfte är inte att få andra att tycka att det jag gör är bra. Man kan liksom inte såra mig för att man kritisera något som jag lägger upp.  Jag bryr mig bara om att allt ska vara roligt. Om jag ska bry mig om vad andra tycker så lägger jag bara energin på alla som ger mig positiv feedback. Varför skulle jag bry mig om något annat än bara allt som jag anser vara positivt? Jag jobbar ju liksom inte aktivt med att utveckla och göra mina sociala medier bättre. Allt blir som det blir och om det sker någon form av förbättringar så handlar det bara om att jag har hittat ett nytt sätt som känns roligt att jobba vidare på.  Vad andra tycker at jag ska förbättra eller utveckla är inte av intresse för mig. Allt kan se likadant ut varje år...bara jag tycker det är roligt att greja med Dannebloggen.

 

Jag får flera gånger i veckan meddelanden skrivna till mig där man säger att man tycker om det jag gör på ett flertal av mina sociala medier. Vissa har ju också följt mig under en ganska lång tid. Vissa skriver ganska ofta och naturligtvis blir jag glad av detta. Då bryr jag mig naturligtvis. Många är hur snälla och gulliga som helst. Detta väger ju lätt över den skit som man ibland också får. Sen är det ändå så att i grund och botten handlar allt om att jag ska tycka att detta med Dannebloggen är kul greja med. Den dagen jag inte tycker att detta är roligt, då är det dags att lägga av med allt vad Dannebloggen är. Men det är ju ingen annan person som kommer att kunna påverka mig till att fatta ett sådant beslut. Det är bara mina egna tankar som kommer att bli avgörande  hur jag gör i framtiden Dannebloggen.  

Jag har haft en lugn, bra och fin helg. Framförallt har konstprojektet gått bra som helvete. Jag har tjänat mycket mer pengar på två dagar än vad jag normalt brukar göra under 48 timmar. Det har varit skönt att vila mer än vad jag kanske brukar göra. 

 

Igår blev det en promenad på över 17 km. Fint väder och allt kändes bra. När jag kom hem från den megarundan så gjorde jag några fiskburgare som blev riktigt lyckade för en gång skull. Jag fick till fisken perfekt och tillsammans med övriga ingredienser så satte jag smakerna. Under kvällen kollade jag en film och sen kände jag bara att det var dags  att gå och lägga sig. 

 

 

Ledig helg har jag, men egentligen är jag för trött för att orka göra något.   Arbetsveckan har varit ganska tuff och även om jag har känt mig ganska lugn och avspänd så har jag samtidigt känt mig  trött och ofokuserad. Det känns lite ovant att känna så, men så är det i alla fall. Jag bryr mig inte jättemycket om hur allt känns. Jag orkar egentligen inte med nånting just nu. Jag vill mest bara vara där jag är just nu och inet tänka så mycket på att jag måste prestera så jäkla mycket hela tiden. 

Promenader har jag gått hur mycket som helst denna veckan. I skrivandets stund har jag nu 123 000 steg, på dom senaste 5 dagarna. Tanken är väl att jag ska försöka göra minst 25 000 steg till innan det blir måndag igen. Jag vet inte nu om jag kommer att kämpa med mina rundor i helgen också, men denna veckan har jag ju ändå gjort bra oavsett. I den stegräknartävling som jag är med i ligger jag just nu 3:a. Dessutom har jag dragit ifrån 4:an som ligger ca 100 000 steg efter mig. Jag ska köra på tills tävlingen är slut, och sen får man se hur långt det räcker. Oavsett hur de går framöver så tycker jag redan nu att jag har gjort en bra tävling. Jag har gått mycket mer än vad jag gjorde innan denna tävlingen starta. Jag tror också att jag kommer att fortsätta gå mycket efter att tävlingen är avslutat. Det känns ju ändå bra i kroppen, även om jag denna veckan har känt mig lite övertrött. 

När jag var riktigt liten så drömde jag om hur jag ville få det i livet när jag blir stor. För 10 år sen hade jag drömmar som jag trodde att jag skulle kunna förverkliga på 5 år. Idag har jag drömmar som jag tror att jag kan förverkliga inom en ganska snar framtid, men vad är egentligen möjligt att klara av? Är allt man gör och har gjort värt att göra? Jag kan fundera så, även om jag helst vill förtränga dessa tankar. 

 

När jag för 10 år sen drömde så kändes det som att jag lätt skulle kunna fixa allt och jag trodde att jag visste precis hur jag skulle göra. Jag var så gott som säker på att jag skulle kunna nå alla mina drömmars mål (som jag då hade) Det blev ju sen inte riktigt så. Jag var nog väldigt naiv och trodde nog lite för mycket på mig själv. Jag skulle kanske ha varit lite mer ödmjuk inför den närmaste framtiden. Sen är det ju alltid lätt att vara efterklok. 

 

Jag har nog släppt mycket av de jag drömde om för 10 år sen. Nu tänker jag mer på vad jag ville när jag var riktigt liten. Det är dessa tankar som jag hade då som jag idag kallar för min vision. Jag vill också nånting med mitt konstprojekt, men ska jag vara ärlig så känns det som att om jag får till det precis som jag idag bara drömmer om, så ligger nog det ganska långt fram i tiden. Man vet ju inte ens om man lever då. Konsten har däremot ingenting med min vision att göra. När det gäller min vision och den drömmen så känner jag att jag kanske kan se om typ 2 år om det ens är möjligt att förverkliga min högsta dröm i livet. Som jag också har haft i hela mitt liv. 

 

Igår försökte jag få gjort mycket av sånt som jag inte har hunnit med tidigare i veckan. Jag har haft många ganska långa dagar med busskörning. Sen har jag ju promenerat en hel del också. Igår fick jag gjort mycket, men jag struntade också i promenaderna. Idag har jag gått över ca 13 km. Jag ligger i skrivandets stund 3 i den stegtävling som jag är med i. Men igår blev en bra dag som kändes perfekt för kroppen på många sätt. Maximalt avspänd och ingen stress. Jag tog det lugnt och den känslan har jag hållit kvar vid idag också. 

 

Konstprojektet har jag pausat lite under helgen, men det har ändå inte gått dåligt. Jag fick in en hel del pengar på det, och det känns som jag bara fortsätter att tjäna på min konst, hur lite eller mycket jag än gör. 

 

Nästa vecka är det jobb i fem dagar som gäller. Jag har varken mycket eller lite jobb. Alla dagar är ganska normala. Jag slutar i bra tid så jag kan inte skylla på att jag inte orkar eller hinner ta många promenadrundor. Man får ju också in en hel del pengar nästa vecka. Jag tror att jag vet hur jag sak fördela pengarna i en kommande budget. Det känns bra även om den plan jag har är tuff och hård, men det går så jävla bra med pengar nu så jag kan sätt upp ganska höga mål för ekonomin och ändå leva gott i nuet. 

 

Jag är nöjd med denna fredag. Jag har känt mig maximalt avspänd hela dagen och jag har inte stressat upp mig. Jag försöker ju nu att tänka på att inte stressa eller bli onödigt irriterad och arg. Allt blir ju lätt så fel om man inte tar det lugnt. Idag har jag verkligen känt mig precis så som jag liksom vill vara som människa. 

 

Kanske var jag för avspänd. Jag kände ibland att jag tappade fokus och jag har dessutom flera  gånger idag märkt att jag tänker på andra saker än just det jag kanske gör för stunden. Jag har varit lite dålig på att lyssna. Jag mer bara surrat in i mina egna tankar, men jävligt lugn och avspänd har jag i alla fall varit. Kanske blev det för mycket åt det hållet idag. 

Jag känner ändå att jag hellre är för avspänd och kanske då lite ofokuserad än att jag stressar upp mig och fokuserar som fan, samtidigt som jag då har ätt för att bli arg. Maximalt avspänd vill jag vara för det för med sig mycket annat som känns bra i längden. Det skönare både för kroppen och min personlighet om jag bara kan tänka på att slappna av mer och ofta. Jag blir mer den personen som jag faktiskt vill vara när jag känner att jag är avspänd. 

Så en riktigt skön dag har jag haft och ser jag till arbetsveckan så är den slut nu, men hela veckan av arbete har känts väldigt bra. Jag har haft mycket av sån körning jag gillar att köra och passen jag har haft tycker jag är några av dom bättre som jag har på mitt schema. Nu tar jag ledig helg och det ska bli så jäkla gott!

Jag har fått någon obehaglig krampkänsla i mitt baksida lår. Det känns precis så som det kan göra när man får kramp i foten. Hur jag än rör mitt ben så gör det konstant ont och detta har jag känt hela dagen. Jag ska försöka med massagestolen ikväll. Hoppas det funkar och känns bättre efter det. 

 

Annars har jag dom senaste dagarna försökt att tänka på att inte stressa upp mig eller bli arg i onödan. Är det någon gång nödvändigt att bli att stressa eller bli arg? Jag tror att jag lätt kan irritera mig på små saker och bara för att jag gör det så blir jag totalblockerad i det jag har att göra och vill få fixad. Jag tror att jag många gånger skulle kunna hantera saker bättre bara  jag inte blir arg. Vad man än gör så är det lätt att den ilska man eventuellt känner göra att allt bara går i baklås och sen blir man ännu argare när inget blev som man ville eller hade tänkt sig. 

 

En annan grej som jag också har försökt tänka på den senaste tiden är att jag inte sak stressa upp mig för lätt. Jag tycker ofta att jag är bar på det, men jag har varit inne i en period där jag i efterhand ofta stressar. Bara för att jag gör det så går saker så fel för mig. Jag kan vara på god väg att fixa och få saker och ting gjort, men när jag får ett problem så kan lätt bli stressad. Det är ju bättre att inte stressa upp sig. Ta det bara lugnt och lös problemet så löser sig nog det mesta till det bästa. Det känns så jäkla onödigt att misslyckas med något p.g.a. stress. 

 

Kan jag tänka på att inte bli arg eller stressad ett tag så kanske jag kan komma till en punkt där jag inte tänker på detta, men ändå håller mig mer lugn och stressfri. Det som känns bra är att jag har kommit till insikt med att jag behöver jobba med mig själv här. Dessutom vill jag ju bli bättre på att hålla mig mer lugn, glad och avspänd. Sen är det ju så att ibland kan lite ilska och stress vara bra för prestationsförmågan. Det tror jag också på, men jag vill ändå