Är det värt allt slit?
När jag var riktigt liten så drömde jag om hur jag ville få det i livet när jag blir stor. För 10 år sen hade jag drömmar som jag trodde att jag skulle kunna förverkliga på 5 år. Idag har jag drömmar som jag tror att jag kan förverkliga inom en ganska snar framtid, men vad är egentligen möjligt att klara av? Är allt man gör och har gjort värt att göra? Jag kan fundera så, även om jag helst vill förtränga dessa tankar.
När jag för 10 år sen drömde så kändes det som att jag lätt skulle kunna fixa allt och jag trodde att jag visste precis hur jag skulle göra. Jag var så gott som säker på att jag skulle kunna nå alla mina drömmars mål (som jag då hade) Det blev ju sen inte riktigt så. Jag var nog väldigt naiv och trodde nog lite för mycket på mig själv. Jag skulle kanske ha varit lite mer ödmjuk inför den närmaste framtiden. Sen är det ju alltid lätt att vara efterklok.
Jag har nog släppt mycket av de jag drömde om för 10 år sen. Nu tänker jag mer på vad jag ville när jag var riktigt liten. Det är dessa tankar som jag hade då som jag idag kallar för min vision. Jag vill också nånting med mitt konstprojekt, men ska jag vara ärlig så känns det som att om jag får till det precis som jag idag bara drömmer om, så ligger nog det ganska långt fram i tiden. Man vet ju inte ens om man lever då. Konsten har däremot ingenting med min vision att göra. När det gäller min vision och den drömmen så känner jag att jag kanske kan se om typ 2 år om det ens är möjligt att förverkliga min högsta dröm i livet. Som jag också har haft i hela mitt liv.
Någonstans känns det omöjligt att inte fundera på om det är värt allt slit för att nå alla dom där drömmarna som jag har och har haft. Om jag ska se tillbaka på mitt liv idag så har jag ju gjort mycket som jag är väldigt glad för att jag har fått uppleva och en annan dröm har jag ju också förverkligat. När man har gjort saker och ting så upplever man det kanske som relativt lätt, men det är svårt när man inte har fått det gjort och känner att man vill, men mest står kvar på samma ställe. Ungefär så är det för mig just nu och jag känner att vilka drömmar jag än ska förverkliga så är det väldigt mycket jag måste göra, under en längre period. Det blir lätt att ge upp och inte tycka att det är värt att bry sig. Sen känns det ändå fel.
Jag kan också tänka så här i efterhand att jag kanske inte skulle ha skrivit så mycket och tidigare på min blogg berättat så mycket om vad jag har haft för drömmer, eller att jag ens är på gång att förverkliga dom. Ett eventuellt misslyckande känns ju mer pinsamt då. Sen är det väl ändå inte fel att drömma och ha ambitioner. Men man kanske ändå ska ligga lite lågt innan man just har förverkligat en dröm. Jag tror att jag är bättre om jag grejar i det tysta.
Jag har ju tex sen en tid tillbaka sagt att jag vill göra någon typ av Sverigeresa och at jag om innan 2024 ska besökt minst en plats i varje svenskt landskap. Jag känner redan nu en tveksamhet om det går och om det är värt att bry sig. Samtidigt känns det tråkigt om jag ger upp och skiter i det. Det jag möjligtvis ångrar är att jag redan nu har berättat för mycket om det. Samtidigt har ju en blogg och går jag en sån grej som vill jag ju dokumentera det ganska flitigt när jag väl avverkar olika platser i Sverige. Sen är väl just Sverigeresan inget som jag kommer att bli jätteledsen över om jag inte klarar av den på det sättet som jag har sagt. Jag har satt upp ett mål och klarar jag det så är jag glad. Gör jag inte det så är det ju bara att acceptera det och inte gräva ner sig över ett misslyckande. Det känns inte jätteviktigt, men det är något som jag ändå tycker skulle vara roligt att kunna säga att jag har gjort.
Frågan jag själv ställer mig ganska ofta: Är det värt allt slit? Jag önskar att jag bara kunde svara ja och sen tycka så, men så självklart är det inte. Tyvärr känns det som att väldigt många saker som jag drömmer om ligger långt fram i tiden och dessutom är nog mina chanser att jag ska klara av många av dom mindre än risken för att jag ska misslyckas. Frågan är ju också om det är värt att försöka om och om igen. Jag kanske bara mer skulle släppa saker och ting och bara leva här och nu. Jag vet fan inte vad som är rätt och fel att göra längre.
Jag mår för de mesta bra i alla fall. Även om jag vill mer i livet så känns mycket i mitt liv också bra. Många saker är så jäkla mycket bättre för mig idag än vad det var för några år sen och ännu längre tillbaka i tiden. Det är något som jag är tacksam för idag.
Trackback
