Jag funderar en hel del på min s.k. Sverigeresa, men jag ska vara ärligt och erkänna att jag inte riktigt är lika sugen längre som jag var i början av året. Tanken är ju att jag ska besöka minst en plats i varje landskap, och innan år 2024 så ska jag ha gjort detta. 

 

Det är nog så att ska jag göra några resor i Sverige så trivs jag bäst med att uppleva Stockholm eller Göteborg. Tanken med Sverigeresan är annars att jag vill vara säker på att jag kommer hemifrån lite mer än vad jag normalt gör. Men känslan jag har nu är att jag innerst inne egentligen inte vill åka till så många platser runt om i Sverige. Om jag tar en tur till Stockholm eller Göteborg ibland så blir jag oftast nöjd. Jag vet inte om jag kommer att tycka att det är speciellt roligt att tex tillbringa en dag i Falun. Känner mig heller inte speciellt taggad på att lägga upp resplan för norra delen av Sverige. Vad ska jag hitta på i tex Umeå. Detta kändes först som en rolig utmaning, men nu känns den bara onödig och jobbig att genomföra. Kanske tänker jag negativt. Jag kanske måste jobba lite mer på denna grejen. Planera saker så det helt enkelt känns roligare.  Jag är inte så sugen, men det känns tråkigt att avbryta och ge upp också. Jag skulle kunna tänka mig att försöka avverka väldigt mycket på kort tid. Kör man runt i en bil under några dagar så får man ju med sig ganska många platser. Någon slags "roadtrip" skulle kanske kunna funka för mig.

 

Jag vill detta, men ändå inte. Kanske fokuserar jag för mycket på slutmålet, istället för resorna som jag behöver göra för att nå målet. Mycket med detta är nog ändå för tråkigt. Va fan ska jag göra på vissa platser i Sverige!!! Det är så jag tänker och jag kan inte släppa den tanken och vara mer positiv. Ska jag göra något som jag egentligen inte vill, bara för att jag vill nå en viss målsättning? Det känns inte rätt. 

 

Vi får väl se hur det blir. Jag ska inte redan nu säga att jag skiter i det. Jag kanske blir mer sugen längre fram. Det är ju tråkigt att bara vara hemma och gå runt i den vanliga vardagen också. Att jag känner som jag gör nu betyder ju inte att den känslan håller i sig. 

Jag kanske bara borde bli bättre på att bara göra allt som behöver göras för att komma stegen närmare mina slutgiltiga mål. Göra mer och tänka mindre liksom. Fokusera mer på resorna och inte målet jag vill uppnå i slutändan. Jag säger inte nu att jag kommer att strunta i detta, men suget och motivationen att göra vad jag först sa känner jag inte just nu. 

P3 DOKUMENTÄR. PALMEUTREDNINGEN INIFRÅN. 7 DELAR.

 

 

 

 

 

 

Har blandade känslor nu. Jag är väldigt glad över allt jag fick uppleva i början av denna veckan när jag var i Stockholm. Samtidigt känns det tufft för jag är inne i en period där jag jobbar mycket och jag har just nu bara kommit halvvägs i denna arbetsperioden. Det känns lite jobbigt, men jag är som sagt glad för vad jag har fått uppleva och det bästa är ju att jag har mer grejer på gång framöver. Så mycket känns både bra och tufft nu. 

 

Jag försöker ändå att bara vara helt avspänd och ta det lugnt. Då känns ingenting värre i alla fall. Dessutom känner jag mig hyfsat pigg och fräsch. Jag har ju inte jobbat så överdrivet mycket under denna veckan. 

 

Nu börjar ju denna månaden lida mot sitt slut. Jag känner mig nöjd och också lite förvånad över att jag lyckats få ihop ekonomin så bra som jag ville denna månaden. Jag hade en plan och jag gjorde en budget, men jag trodde inte riktigt att den skulle hålla. Nu inser jag att jag satte allt som jag ville och det trodde jag först inte skulle gå. Jag har lite tur för jag fick ju in lite extra pengar på saker som jag har sålt, men som jag inte kunde vara säker på att någon skulle vilja betala för. Dessutom har ju konstprojektet gått magiskt bra under hela februari. På det har jag nog uppnått det bästa resultatet sen jag började med det. 

 

Nu kan jag känna att jag orkar försöka göra lite mer för att komma närmare den vision jag har. Att det ekonomiskt har gått så bra nu gör att jag har hittat lite motivation igen att jobba vidare mitt det där målet. Jag har ju inte brytt mig så mycket om det i år för jag gjorde ju så mycket förra året så jag ville bara ta ett "break" från alla tankar kring min högsta dröm och vision. Jag pallar liksom inte med att bara tänka pengar och hur jag ska maxa för att tjäna mer och sen kämpa in alla tuffa krav som jag sätter på mig själv. 

 

Jag vet fortfarande inte riktigt vad jag exakt ska göra för att känna att jag tar mig närmare visionen. Men jag brukar komma på något om jag bara har pengar att bolla med. Dom finns ju nu igen och jag kan ändå leva gott och göra mycket annat i alla fall. Man får ju inte glömma och leva här och nu också. Annars kommer man ju bara att må skit. 

 

Det ska bli skönt när denna ganska tuffa arbetsperioden är över som jag är inne i just nu. Den är verkligen inte rolig att ha nu, men det är ändå så att dom två kommande arbetsdagarna är bättre än dessa två som jag har haft.  Dessutom har ju denna veckan ändå varit väldigt bra, oavsett hur söndagen blir imorgon. Jag får väl tänka tillbaka på Stockholm och galapremiären nu jag är inne i den tuffaste arbetsperioden som jag har på mitt arbetsschema. 

 

 

 

Nu är allt som vanligt igen. Efter lite galapremiär och röda mattan i Stockholm så är jag tillbaka i verkligheten. 

 

Igår hade jag en arbetsdag, idag är jag ledig, men sen är det jobb som gäller resten av denna veckan och jag blir inte ledig förrän på tisdag nästa vecka. Det är väl egentligen inte synd om mig får ju ändå ledigt 3 dagar denna veckan. Dessutom var jag ju ledig 3 dagar förra veckan, så nu är det väl dags att jobba på igen. Så får det ju bli, men jag hade önskat att jag hade haft en lite snällare arbetsperiod framför mig. 

 

Denna är riktigt tuff som kommer nu och jag vet ärligt talat inte om jag kommer att kunna genomföra jobbet på något bra sätt som jag i efterhand kommer att känna mig nöjd med. Jag ska göra allt jag kan, men jag lär få bita ihop rätt ordentligt i några dagar från och med imorgon. Öhh... 

 

Promenadrundor och jagandet av steg kör jag ju på med, men denna veckan ska jag nog bara vara nöjd med att jag fixar 90 000 steg. Jag tror det blir för tufft att göra bättre denna veckan, men man vet aldrig med mig. Jag är ju fortfarande med i en stegräknartävling och man vill ju inte halka efter för mycket. Man kanske kör något "varv" extra, när man hela tiden går runt och tänker att varje steg räknas i den tävlingen som jag är med i. Lite vinnarskalle har man ju, även om jag nog har gett upp tanken på att vinna hela skiten. Det blir nog för tufft för mig, även om jag kan se att chansen fortfarande finns. 

 

Konstprojektet har gått så jäkla bra nu ett tag så jag har inte hunnit med att sätta allt på plats och få in pengar. Fördelen är ju att jag ändå får in alla pengar, även om jag tar en paus eller bara skjuter saker och ting på framtiden. Jag förlorar liksom inget om jag bara fixar varje ny grej som kommer upp i min konst på ett halvår. Går det längre än ett halvår innan jag kommer till skott, då förlorar jag pengar, men inte annars. Att jag inte ska hinna med inom ett halvår kan jag nog utesluta. 

 

Det som känns lite tufft är att allt går så fort och nästan för bra. Jag vet hur lätt det kan vara att hela tiden vilja göra mer och slå på för stort bara för att allt går så bra just nu. Där får jag passa mig lite. Jag får tänka på att hålla mig till det jag kan. Då kommer jag att tjäna pengar. Börjar jag göra saker som bara är för stora och för avancerade  inom sånt som jag ser som konst, då kommer nog det mesta av allt jag hittills har gjort bara gå rakt åt helvete.

 

 Jag inser ju att jag inte är någon stor konstnär som kan hur mycket saker som helst. Jag har en grej som funkar nu och jag ska nog vara försiktig med att tro att mycket annat inom allt som jag ser som konst är saker som jag behärskar och kan tjäna pengar på. Jag får ju inte glömma att mycket annat som jag provade innan, gick rakt åt helvete. Av 10 försök med olika konstprojekt så har en grej funkat nu. Jag får bara vara nöjd med allt som det är just nu. "Mycket vill ha mer"... kommer inte att funka. "Less is more"...ska jag nog lära mig istället. 

 

Jag gjorde ju ett besök i Stockholm igår. Jag var på galapremiären för filmen "SÅ JÄVLA EASY GOING". Allt med själva "festen" blev väl som jag hade förväntat mig på förhand. Det var trevligt och jag kände mig glad och avspänd. Röda mattan, bubbel och häng lite häng med två trevliga damer (Nikki och Melina)  blev det ju också. 

 

Filmen har biopremiär den 25:e februari. 

 

 

Har jag missat något? Jag tror inte det. Jag har gått igenom massor med saker om och om igen inför min resa till Stockholm. Man vill ju inte glömma något i förberedelserna så man blir stående någonstans som ett fån och sen får man i bästa fall ta en bärs någonstans, utan att ens vara i närheten av det som är syftet med denna resa från början.

 

Jag har tänkt och jag har frågat och jag har fått besked. Jag har tänkt själv och andra har förklarat sånt jag inte vet, eller behöver veta. Nej, jag har inte missat något nu. Ändå är jag fortfarande nervös för att så ska vara fallet, men imorgon kör vi. En sak är ju skönt. Man behöver inte bry sig om några "fucking" skitrestriktioner längre. Nu gör man lite mer som man vill igen. Sen kommer jag ju att ändå att fortsätta hålla distans till människor som jag inte vill ha i min närhet. Detta gjorde jag före pandemin 2020. Det kommer jag garanterat att fortsätta med. 

 

 

Skönt med lång ledighet nu. Jag ska inte jobba förrän onsdag nästa vecka. Det blir några ganska lugna dagar nu och sen drar jag till Stockholm och går på röda mattan ha det bra. Det ska bli kul för jag har ju inte besökt Stockholm sen 2019. 

 

Jag mår bra nu. Jag kände mig ju lite sjuk och dålig och känslan höll ju i sig i nästan 2 veckor. Men under gårdagen mådde jag bättre och idag har allt bara känts bra.  Hoppas det dröjer lång tid innan jag blir sjuk och dåligt igen. 

 

Idag har jag som sagt varit ledig. Jag gick till Frissan och gjorde mig lite fin i håret. Som vanligt körde jag klipp och färg. Så nu är håret fixat lagom för resan till Stockholm också. 

Jag har gått en promenadrunda på 12 KM idag också. Samma runda körde jag faktiskt igår också, så nu har det nästan blivit 2,5 mil på 2 dagar.

Jag har i ca 10 dagar nu känt mig ganska dålig. Det började med att kroppen sa ifrån på ett väldigt obehagligt sätt. Jag kände att om jag inte bara släpper allt och vilar så går det åt helvete. Sen jag kände det där första gången så har jag hela tiden känt av att något inte har varit bra. Jag har känt mig bättre och bättre, men inte helt bra. Utmattningen och den totala trötthet som jag först kände av har dom senaste dagarna gått över i illamående. Jag har haft väldigt ont i magen och jag har tappat matlusten. Jag äter, men det är väldigt mycket mindre än vad jag brukar göra. Jag tror att illamåendet kan bero på att ag under den senaste tiden har rasat en hel del i vikt. Jag har ju i några veckor rört på mig betydligt mer än vad jag typ har gjort på många år. Äter jag dessutom mindre så är det ju inte så konstigt om jag märker av viktminskningen också. 

 

Jag tänker att detta med att jag rasar fort neråt gör att kroppen blir lite "chockad" över vad som just nu händer. Det svarar genom att må illa. Jag vet att när jag från några år sedan tappade rätt ordentligt i vikt på kort tid så mådde jag också skit till att börja med. Sen blev det bättre igen. Kanske är det så nu också. Jag vet inte, men känslan jag tror starkt på är att jag den senaste tidens rasande i vikt har något med mitt illamående att göra. 

 

Nu vill jag ändå inte se viktnedgång som något negativt. Även om jag mår illa nu så har sen länge velat gå ner mer i vikt. Om detta nu beror på att jag rör mig mer och äter mindre så så tror jag nog att det på sikt är positivt. Om jag mår illa nu, men ändå känner mig bättre för varje dag som går, då får jag väl ta att det känns som det gör nu. Går illamåendet över och jag sen ändå fortsätter att gå ner i vikt eller håller mig nere på en nivå som jag gillar, då är det ju bara positivt för mig. Sen vet jag inte säkert att mitt illamående beror på viktnedgången, men jag tror att det är så.

 

Jag hoppas att jag väldigt snart känner mig bättre igen. Jag har ju lite grejer p gång och jag vill inte må allt för illa när jag tex snart ska ut och resa i Sverige igen. Nu får det väl vara som det är. Jag får se allt som positivt. Viktnedgång är väl något som ska vara bra, om det inte sker p.g.a. något skadligt och farligt beteende. 

 

 

Hur mår jag och vad göra jag? Jag mår bättre än vad jag gjorde för en vecka sedan. Jag känner mig inte så mörbultad och slut i kroppen längre. För någon vecka sen var jag ju med om att kroppen bara tog tvärstopp. Så känns det inet nu, men jag har mått ganska illa hela dagen. Ont i magen har jag haft och någon matlust har jag inte haft. Jag har mest jobb att greja med fram till torsdag. Sen blir jag ledig i 5 dagar innan jag ska jobba igen. Det känns ju bra. Så många dagar ledig har jag iet haft på länge. 

 

Jag väntar annars mest på allt som jag ska göra längre fram. Några grejer har jag andra som fixar åt mig. Det är jag inet van vid. Sånt som jag typ alltid gör själv är ju att boka resor och hotell. Det gör andra åt mig nu och jag behöver bara vänta på mer info och bokningsbekräftelser. Det är ju bra service, men eftersom jag som sagt inet är van vid sådan "markservice" så tänker jag alltid att något kommer att missas eftersom jag inte sköter det själv. Samtidigt vet jag ju inte allt själv så risken är ju större att jag missar nånting om jag försöker fixa allt själv. Jag kan sitta lugnt och jag behöver inte bry mig än. Det är bara inet så lätt för jag är inte van vid det. 

 

Jag har annars funderat lite över min sk Sverigeresa. Jag vill fortfarande detta väldigt mycket, men jag har börjat tveka på om jag klarar av att nå det målet jag har sagt upp. Jag är nämligen inte längre säker på om jag vill besöka alla dom platser som jag tidigare har tänkt på. Men vi få se. Jag har 2 år på mig att besöka 25 landskap. En plats i varje landskap. Det var målet. Problemet är bara nu att vissa platser är jag inte sugen på att besöka och frågan jag då ställer moig är om jag ska göra det ändå. Samtidigt är ju det jag känner just nu inte nödvändigtvis det jag känner om ett halvår, eller om ett år. Jag är ju också långt ifrån målet just nu och alla resor som har planer på att genomföra under dom närmaste månaderna, vill jag ju göra så in i helvete. Så jag ska nog inte tänka längre fram. Först får jag göra allt jag vet att jag vill göra och har planerat. Sen får vi se liksom.

Jag har känt mig lite risig hela denna veckan. Det började väl egentligen förra helgen. Jag kände mig riktigt dålig och sen har jag bara fortsatt och känt mig ganska risig, även om jag jag för varje dag också har mått bättre. 

 

Men jag har länge känt att jag inte orkar greja lika mycket som jag skulle vilja. Vad jag än tar tag i så får jag en känsla av att det bara blir för mycket. Jobbar jag så längtar jag mest hem. När jag är hemma och vill ta tag i något, så känner jag att jag hellre vill gå och lägga mig och sova. 

 

Mycket går annars bra. Jag har under denna månaden tjänat ganska mycket pengar på allt möjligt och saker och ting har nog gått bättre än vad jag först har trott att det ska göra. Jag går mina promenadrundor och även om jag har känt mig lite sjuk och dålig så hade jag nog mått jävligt mycket sämre om jag inte hade varit noga med att ta mig ut på mina rundor. Jag tog en lite paus från promenader i början av denna veckan, men idag (lördag) har jag ändå klarat av att nå det målet jag har med antal steg på en vecka. 

 

Jag får kämpa med mina saker så gott jag kan. Det som känns bra är att ingenting känns så himla viktigt att få gjort. Orkar jag så kör jag på, annars kan jag lätt leva med att jag inte får vissa saker gjorda. Jag måste ju vara rädd om mig om jag känner att kroppen börjar säga ifrån. Det viktigaste för mig är ju alltid att jag mår bra. 

När jag sitter hemma så vill jag bara att det ska bli helg så jag blir lite mer ledig. Jag väntar och längtar till något annat. Bara njuta av nuet är svårt just nu. 

Jag längtar tills jag ska få åka till Stockholm. Jag längtar även till andra Sverigeresor. Allt är ganska välplanerat fram till sommaren. 

Men mycket är väntans tider just nu. Vissa saker vill jag inte längta för mycket till.  Man skruvar ju lätt upp förväntningarna då. Det kan ju sen göra att man lätt blir besviken efteråt.  Så vill man ju inte att det ska kännas. 

Jag har haft en lång arbetsdag (tisdag) och man känner sig ju lite mörbultad i kroppen av att bara ha haft den liksom. Sen var det ju så också att förra veckan hamnade jag ju i ett obehagligt tillstånd där kroppen liksom stopp och jag insåg att det just i den stunden bara va att släppa allt och skita i vad jag hade tänkt att göra. Det var ta det lugnt som gällde. 

Mycket känns ändå ok nu. Den oro jag kände av förra veckan har delvis släppt.. Jag kommer att ta en paus från promenadrundor i minst 2 dagar. Dessutom behöver jag inte göra så mycket annat just nu. Jag jobbar på med busskörningen. Konstprojektet går nästan av sig själv just nu. Mycket som inte var fixat förra veckan har redan nu löst sig och jag kan lugnt bara luta mig tillbaka och vänta in vissa datum. Nästa resa i Sverige blir en tur till Stockholm. De mesta inför den resan är klart nu och ganska snart bär det av dit upp. Det ska bli kul för jag har inte besökt Stockholm sen 2019. Dessutom blir det ju roligt att "bocka" av ett ställe till på min Sverigeresa. 

Jag känner mig lite bättre nu, men jag vill fortfarande ta det ganska lugnt. Jag måste ALLTID ta kroppens signaler på allvar. Att jag har taggad ner lite nu kommer säkert att märkas på min blogg och i mina andra sociala medier. Det får ni som följer mig leva med. Det viktigaste för mig är ändå alltid att jag mår bra.