Dom senaste åren har jag säkert gjort över 30 polisanmälningar mot minst 25 personer. Det har handlat om allt från ofredanden till olaga hot och övergrepp i rättsak. Jag har börjat vänja mig vid att gör minst 1-2 polisanmälningar varje år. Naturligtvis är det tråkigt att behöva lägga ner tid på sånt och det värsta är ju också att man behöver lägga tid på dessa psykfall. 

 

Jag har genom åren lärt mig vad som är värt att polisanmäla och inte. Jag anmäler alltid brott som faller under s.k. allmänt åtal. Nästan varje gång jag har gjort det så har jag alltid känt att det har varit värt det. Även om långt ifrån allt jag anmäler leder till en fällande dom så kan det i slutändan bli bra ändå. Tex den senaste polisanmälan som jag  gjorde någon gång förra året gick ju i alla fall så långt att man plockade in den personen som hade jävlats med mig. Han fick sitta i förhör och höra när polisen berättade för honom vad han hade hotat mig med. Med tanke på vad han hade sagt så kan jag ju bara säga att jag skulle inte själv vilja sitta hos polisen om jag hade sagt sådana äckliga grejer som han hade gjort. 

 

Jag kan säga att jag mår skitbra att den personen som jag anmälde har fått sitta inne på förhör och där han då får frågan om hur han ställer sig till dom anklagelser som jag riktar mot honom i min polisanmälan. Nu är det ju ändå så att utredningen mot honom är nedlagt och förklaringen som jag har fått är att det är brist på bevis. I just detta fallet så kan jag lätt acceptera det. Jag ser ju den här s.k. mannen ibland och han verkar väldigt sur och bitter nu. Man ser på honom när han ser mig att han gärna vill börja hota och jävlas med mig igen, men samtidigt så vet han ju att jag kan sätta polisen på honom när han gör minsta lilla brott mot mig. Har jag gjort det förut så kan jag ju göra det igen. Nästa gång är det ju också lättare för mig för jag vet ju exakt vad han heter och var han bor. När han hotade mig förra året så var han ju så jävla kaxig och sa att det inte spelar någon roll för honom om jag polisanmäler honom. Men nu håller han ändå tyst. Jag ska ärligt säga att hur detta nu blev med denna anmälan, känner jag mig mer än nöjd över. Han som jag anmälde gör ju ingenting. Han är bara sur och bitter när han ser mig. Jag kan erkänna att jag känner mig nöjd över att se detta, varje gång som jag har stött på honom efter min anmälan. Jag kanske är lite barnslig som känner som jag gör, men det skiter jag i. Jag mår ju bra ...och det är ju det viktigaste. 

 

Jag polisanmäler alla brott som riktas mot mig och som faller under s.k. allmänt åtal. Genom åren har jag ju lärt mig av tidigare misstag. Jag har nytta av allt som jag har lärt mig av alla andra 30 polisanmälningar som jag har gjort dom senaste åren. En polisanmälan har också en gång lett till en fällande dom. 

 

I år har jag inte anmält någon än, men jag gissar att det kommer att bli så. Varför skulle detta året bli helt fritt från det när det inte har varit så på länge. Det är lite tråkigt behöva bry sig om detta, men, det känns i slutändan oftast bra när jag har gjort detta och vet resultatet av min anmälan. Naturligtvis blir man förbannad, men jag kommer aldrig att backa och bestämma mig för att inte anmäla brott som jag blir utsatt för. Senast jag gjorde det, var det ju så värt det. Den känslan bär jag ju med mig så fort jag blir utsatt. Sen hoppas man ju ändå alltid att man något jävla år ska slippa detta med att göra en polisanmälan. Så är det ju naturligtvis. Även om jag känner mig helt trygg med att anmäla och gå igenom allt från början till slut. 

Jag känner mig ganska nöjd över hur jag har det med penar just nu. Jag har kunnat spara en hel del och jag har ändå bränt en hel del dom senaste månaderna. Det har känts bra att jag inte har behövt bry mig så mycket om pengar som jag tex gjorde förra året. 

 

Allt känns bra och jag kommer att kunna fortsätta spara ganska mycket under våren och sommaren också. Men jag märker ändå just nu att jag måste vara väldigt noga med att hålla på dom pengar som jag nu har lagt undan. Jag kan liksom inte ta ut svängarna för mycket under större delen av denna månaden. Jag vill vara ärlig mot mig själv när jag grejar med pengarna. Jag tror att detta kan bli ett väldigt bra ekonomiskt år. Det känner jag som fan, men jag måste vara noga med allt som jag ser att jag kan göra. Det är ju då det brukar gå bra. Börjar jag slarva och tänka att mycket löser sig sen. Eller bara skjuter grejer framför mig som jag tror att jag måste fixa med ekonomin, då kommer jag i slutändan inte ens att vara i närheten av att få till allt som jag helst vill i år. Jag måste vara noga nu. Detta kan bli riktigt bra. Mycket bättre än vad jag i början av året trodde att det skulle kunna bli.

 

 

 

Tänker jag efter så känns mycket ganska bra. Jag ska nog inte klaga i alla fall. Jag är mitt i en ganska tuff arbetsvecka, men dom flesta pass är helt ok att jobba efter. Jag ska jobba helgen, men det är den "bättre" av dom två helgerna som jag har på mitt nuvarande schema. Förövrigt så har de mesta med jobbet känts bra en senaste tiden. Annars kan man ju i perioder känna att man har saker att göra som man helst skulle vilja slippa bry sig om, men nu flyter allt på bra. Jag bara jobbar och behöver typ inte bry mig om nånting utöver det vanliga. Inga större problem liksom. 

 

Promenaderna kämpar jag på med och i skrivandets stund har jag gjort nästan 90 000 steg. Det innebär att veckans mål redan nu är fixat. Jag har inte ute på någon runda idag och jag kommer nog inte att gå ut imorgon heller. Idag har jag haft en megalång arbetsdag och imorgon är den i princip lika lång. Jag vill bara ta en paus och har jag ändå satt mitt mål redan nu så bryr jag mig inte mer förrän till helgen. Jag har jobb då också, men jag slutar i ganska bra tid så några kortare rundor ska jag i alla fall kunna hinna med och då blir detta en bra vecka om man ser till antal steg i benen. 

 

Konstprojektet går som vanligt bra. Jag får akta mig lite bara så att jag inte grejar för mycket med det bara för att allt går fort framåt nu. Det kan lätt bli för mycket och så kommer man till en punkt där kroppen säger ifrån och så ger man upp och allt. Det vill jag ju verkligen inte göra. Inte nu när allt går så bra med detta. 

 

Annars försöker jag titta på lite resor som jag har tänkt att göra inom Sverige den närmaste framtiden. Jag ärligt talat inte så sugen, men jag ska ju åka till Stockholm snart igen. Den grejen börjar bli så klar den just nu kan bli och jag behöver snart bara vänta in tiden och sen är jag i huvudstaden igen.   

 

Livet känns ganska bra nu. Jag ska som sagt inte klaga. 

 

Förra veckan promenerade jag och jagade steg som aldrig förr.  Jag lyckades få ihop över 200 000 steg på en samma vecka. Jag gick lätt över 1 mil varje dag. I söndags gick jag 24 km på en samma dag. Det blev ca 40 000 steg. Mitt rekord på en samma dag ligger på 46 000 steg så jag slog inte det, men det var längesedan som jag rörde mig och gick så mycket som jag gjorde förra veckan.

 

Jag är ju med i en stegräknartävling och det hade väl betydelse för förra veckans resultat. Jag kämpar och går för att jag vill  ha en bra placering i tävlingen.  I skrivandets stund ligger jag 4:a och det är 70 stycken som är med. Vinna detta kommer att bli tufft, men som jag ser det har jag fortfarande chansen. 

 

 

Livet rullar på. Ibland känns det som mycket snurrar på lite för fort. Jag tycker jag kommer efter med många saker som jag vill få gjort. Ändå tycker jag att jag grejar från tidig morgon till sen kväll. Tiden räcker bara inte till. Eller så är jag bara dålig på att göra rätt prioriteringar. 

 

Jag mår i alla fall ganska bra. Jag känner mig ofta pigg och fräsch, trots massor av jobb och mycket annat grejande. Promenader och jagandet av steg går jättebra. Det gör nog att jag håller mig mer fräsch än vad jag annars skulle kunna göra. 

 

Konstprojekt går ju som vanligt bra och nu har jag också börjat hinna med lite bättre. Utan att överdriva så kan jag lätt säga att jag tjänar pengar varje dag på min konst. Det är ju kul när jag faktiskt är en nybörjare på konst. 

 

Jag skulle vilja vara bättre på att ta tag i saker som har med mitt hem att göra. Jag har det fruktansvärt rörigt och även om jag försöker få ordning och lyckas med det till viss del så är det snart lika stökigt igen. Jag orkar inte riktigt bry mig just nu. Jag vill mer än vad jag orkar. Det heller inte speciellt roligt att ta tag i alla dessa vardagliga saker som är ständigt återkommande. Jag vill få mer ordning, men jag orkar inte göra vad som krävs när det kommer till röjande och städning. Jag kan ändå säga att jag är noga med att hålla rent i köket och på toaletten, men förövrigt bryr jag mig nästan inte alls, och det har jag inte gjort på länge. Det märks också. 

 

Jag är lite orolig för min hälsa. Jag känner ju av saker, men jag har ju också gjort ett flertal sjukhusbesök. Man har egentligen inte hittat något som ser onormalt ut. Samtidigt känner ju jag det jag känner och detta har jag också tagit upp med den vårdpersonal som jag har haft med att göra. Är jag nu ändå orolig och känner som jag känner så borde jag kanske höra av mig igen, men jag kommer liksom inte vidare här. 

 

Jag mår som sagt ändå ganska bra, oavsett den oro jag kan känna ibland. Jag sover ju gått om nätterna och jag har hållit mig ganska lugn och avspänd under denna veckan. Jag har haft mycket att göra och vissa saker har jag fått ta tag i som jag varken har räknat med på förhand, eller ens vill göra. Trots allt detta så är jag nöjd med hur denna veckan blev. 

 

Jag intalar mig själv att jag mår bra. Bättre att tänka positivt liksom. "Offerkoftan" funkar inte på mig och jag tänker inte tycka synd om mig själv eller gnälla. Inget kommer att bli bättre då. Tänker man positivt så tror jag att mycket löser sig på bästa sätt. Mycket är ju som jag sa också ganska bra. 

 

Förra året jobbade jag väldigt mycket med att få loss pengar och det enda syftet med det var att ge mig själv chansen att någon gång framtiden nå min vision som jag har i livet. Jag har tänkt på denna grej sen jag var hur lite som helst. Så länge som jag kan minnas tillbaka på mitt liv. Det är ingen tvekan om det. Så är det. Den vision jag har är absolut min högsta dröm i livet. Jag skulle kunna misslyckas med allt annat framöver, om jag ändå känner att jag når visionen. Jag gjorde som sagt mycket förra året. I år har jag däremot inte kommit vidare alls. Jag funderar fortfarande på vad jag konkret ska göra. Hur ska jag komma närmare min vision?

 

Jag funderar en hel del på min s.k. Sverigeresa, men jag ska vara ärligt och erkänna att jag inte riktigt är lika sugen längre som jag var i början av året. Tanken är ju att jag ska besöka minst en plats i varje landskap, och innan år 2024 så ska jag ha gjort detta. 

 

Det är nog så att ska jag göra några resor i Sverige så trivs jag bäst med att uppleva Stockholm eller Göteborg. Tanken med Sverigeresan är annars att jag vill vara säker på att jag kommer hemifrån lite mer än vad jag normalt gör. Men känslan jag har nu är att jag innerst inne egentligen inte vill åka till så många platser runt om i Sverige. Om jag tar en tur till Stockholm eller Göteborg ibland så blir jag oftast nöjd. Jag vet inte om jag kommer att tycka att det är speciellt roligt att tex tillbringa en dag i Falun. Känner mig heller inte speciellt taggad på att lägga upp resplan för norra delen av Sverige. Vad ska jag hitta på i tex Umeå. Detta kändes först som en rolig utmaning, men nu känns den bara onödig och jobbig att genomföra. Kanske tänker jag negativt. Jag kanske måste jobba lite mer på denna grejen. Planera saker så det helt enkelt känns roligare.  Jag är inte så sugen, men det känns tråkigt att avbryta och ge upp också. Jag skulle kunna tänka mig att försöka avverka väldigt mycket på kort tid. Kör man runt i en bil under några dagar så får man ju med sig ganska många platser. Någon slags "roadtrip" skulle kanske kunna funka för mig.

 

Jag vill detta, men ändå inte. Kanske fokuserar jag för mycket på slutmålet, istället för resorna som jag behöver göra för att nå målet. Mycket med detta är nog ändå för tråkigt. Va fan ska jag göra på vissa platser i Sverige!!! Det är så jag tänker och jag kan inte släppa den tanken och vara mer positiv. Ska jag göra något som jag egentligen inte vill, bara för att jag vill nå en viss målsättning? Det känns inte rätt. 

 

Vi får väl se hur det blir. Jag ska inte redan nu säga att jag skiter i det. Jag kanske blir mer sugen längre fram. Det är ju tråkigt att bara vara hemma och gå runt i den vanliga vardagen också. Att jag känner som jag gör nu betyder ju inte att den känslan håller i sig. 

Jag kanske bara borde bli bättre på att bara göra allt som behöver göras för att komma stegen närmare mina slutgiltiga mål. Göra mer och tänka mindre liksom. Fokusera mer på resorna och inte målet jag vill uppnå i slutändan. Jag säger inte nu att jag kommer att strunta i detta, men suget och motivationen att göra vad jag först sa känner jag inte just nu. 

P3 DOKUMENTÄR. PALMEUTREDNINGEN INIFRÅN. 7 DELAR.

 

 

 

 

 

 

Har blandade känslor nu. Jag är väldigt glad över allt jag fick uppleva i början av denna veckan när jag var i Stockholm. Samtidigt känns det tufft för jag är inne i en period där jag jobbar mycket och jag har just nu bara kommit halvvägs i denna arbetsperioden. Det känns lite jobbigt, men jag är som sagt glad för vad jag har fått uppleva och det bästa är ju att jag har mer grejer på gång framöver. Så mycket känns både bra och tufft nu. 

 

Jag försöker ändå att bara vara helt avspänd och ta det lugnt. Då känns ingenting värre i alla fall. Dessutom känner jag mig hyfsat pigg och fräsch. Jag har ju inte jobbat så överdrivet mycket under denna veckan. 

 

Nu börjar ju denna månaden lida mot sitt slut. Jag känner mig nöjd och också lite förvånad över att jag lyckats få ihop ekonomin så bra som jag ville denna månaden. Jag hade en plan och jag gjorde en budget, men jag trodde inte riktigt att den skulle hålla. Nu inser jag att jag satte allt som jag ville och det trodde jag först inte skulle gå. Jag har lite tur för jag fick ju in lite extra pengar på saker som jag har sålt, men som jag inte kunde vara säker på att någon skulle vilja betala för. Dessutom har ju konstprojektet gått magiskt bra under hela februari. På det har jag nog uppnått det bästa resultatet sen jag började med det. 

 

Nu kan jag känna att jag orkar försöka göra lite mer för att komma närmare den vision jag har. Att det ekonomiskt har gått så bra nu gör att jag har hittat lite motivation igen att jobba vidare mitt det där målet. Jag har ju inte brytt mig så mycket om det i år för jag gjorde ju så mycket förra året så jag ville bara ta ett "break" från alla tankar kring min högsta dröm och vision. Jag pallar liksom inte med att bara tänka pengar och hur jag ska maxa för att tjäna mer och sen kämpa in alla tuffa krav som jag sätter på mig själv. 

 

Jag vet fortfarande inte riktigt vad jag exakt ska göra för att känna att jag tar mig närmare visionen. Men jag brukar komma på något om jag bara har pengar att bolla med. Dom finns ju nu igen och jag kan ändå leva gott och göra mycket annat i alla fall. Man får ju inte glömma och leva här och nu också. Annars kommer man ju bara att må skit. 

 

Det ska bli skönt när denna ganska tuffa arbetsperioden är över som jag är inne i just nu. Den är verkligen inte rolig att ha nu, men det är ändå så att dom två kommande arbetsdagarna är bättre än dessa två som jag har haft.  Dessutom har ju denna veckan ändå varit väldigt bra, oavsett hur söndagen blir imorgon. Jag får väl tänka tillbaka på Stockholm och galapremiären nu jag är inne i den tuffaste arbetsperioden som jag har på mitt arbetsschema. 

 

 

 

Nu är allt som vanligt igen. Efter lite galapremiär och röda mattan i Stockholm så är jag tillbaka i verkligheten. 

 

Igår hade jag en arbetsdag, idag är jag ledig, men sen är det jobb som gäller resten av denna veckan och jag blir inte ledig förrän på tisdag nästa vecka. Det är väl egentligen inte synd om mig får ju ändå ledigt 3 dagar denna veckan. Dessutom var jag ju ledig 3 dagar förra veckan, så nu är det väl dags att jobba på igen. Så får det ju bli, men jag hade önskat att jag hade haft en lite snällare arbetsperiod framför mig. 

 

Denna är riktigt tuff som kommer nu och jag vet ärligt talat inte om jag kommer att kunna genomföra jobbet på något bra sätt som jag i efterhand kommer att känna mig nöjd med. Jag ska göra allt jag kan, men jag lär få bita ihop rätt ordentligt i några dagar från och med imorgon. Öhh... 

 

Promenadrundor och jagandet av steg kör jag ju på med, men denna veckan ska jag nog bara vara nöjd med att jag fixar 90 000 steg. Jag tror det blir för tufft att göra bättre denna veckan, men man vet aldrig med mig. Jag är ju fortfarande med i en stegräknartävling och man vill ju inte halka efter för mycket. Man kanske kör något "varv" extra, när man hela tiden går runt och tänker att varje steg räknas i den tävlingen som jag är med i. Lite vinnarskalle har man ju, även om jag nog har gett upp tanken på att vinna hela skiten. Det blir nog för tufft för mig, även om jag kan se att chansen fortfarande finns. 

 

Konstprojektet har gått så jäkla bra nu ett tag så jag har inte hunnit med att sätta allt på plats och få in pengar. Fördelen är ju att jag ändå får in alla pengar, även om jag tar en paus eller bara skjuter saker och ting på framtiden. Jag förlorar liksom inget om jag bara fixar varje ny grej som kommer upp i min konst på ett halvår. Går det längre än ett halvår innan jag kommer till skott, då förlorar jag pengar, men inte annars. Att jag inte ska hinna med inom ett halvår kan jag nog utesluta. 

 

Det som känns lite tufft är att allt går så fort och nästan för bra. Jag vet hur lätt det kan vara att hela tiden vilja göra mer och slå på för stort bara för att allt går så bra just nu. Där får jag passa mig lite. Jag får tänka på att hålla mig till det jag kan. Då kommer jag att tjäna pengar. Börjar jag göra saker som bara är för stora och för avancerade  inom sånt som jag ser som konst, då kommer nog det mesta av allt jag hittills har gjort bara gå rakt åt helvete.

 

 Jag inser ju att jag inte är någon stor konstnär som kan hur mycket saker som helst. Jag har en grej som funkar nu och jag ska nog vara försiktig med att tro att mycket annat inom allt som jag ser som konst är saker som jag behärskar och kan tjäna pengar på. Jag får ju inte glömma att mycket annat som jag provade innan, gick rakt åt helvete. Av 10 försök med olika konstprojekt så har en grej funkat nu. Jag får bara vara nöjd med allt som det är just nu. "Mycket vill ha mer"... kommer inte att funka. "Less is more"...ska jag nog lära mig istället. 

 

Jag gjorde ju ett besök i Stockholm igår. Jag var på galapremiären för filmen "SÅ JÄVLA EASY GOING". Allt med själva "festen" blev väl som jag hade förväntat mig på förhand. Det var trevligt och jag kände mig glad och avspänd. Röda mattan, bubbel och häng lite häng med två trevliga damer (Nikki och Melina)  blev det ju också. 

 

Filmen har biopremiär den 25:e februari. 

 

 

Har jag missat något? Jag tror inte det. Jag har gått igenom massor med saker om och om igen inför min resa till Stockholm. Man vill ju inte glömma något i förberedelserna så man blir stående någonstans som ett fån och sen får man i bästa fall ta en bärs någonstans, utan att ens vara i närheten av det som är syftet med denna resa från början.

 

Jag har tänkt och jag har frågat och jag har fått besked. Jag har tänkt själv och andra har förklarat sånt jag inte vet, eller behöver veta. Nej, jag har inte missat något nu. Ändå är jag fortfarande nervös för att så ska vara fallet, men imorgon kör vi. En sak är ju skönt. Man behöver inte bry sig om några "fucking" skitrestriktioner längre. Nu gör man lite mer som man vill igen. Sen kommer jag ju att ändå att fortsätta hålla distans till människor som jag inte vill ha i min närhet. Detta gjorde jag före pandemin 2020. Det kommer jag garanterat att fortsätta med. 

 

 

Skönt med lång ledighet nu. Jag ska inte jobba förrän onsdag nästa vecka. Det blir några ganska lugna dagar nu och sen drar jag till Stockholm och går på röda mattan ha det bra. Det ska bli kul för jag har ju inte besökt Stockholm sen 2019. 

 

Jag mår bra nu. Jag kände mig ju lite sjuk och dålig och känslan höll ju i sig i nästan 2 veckor. Men under gårdagen mådde jag bättre och idag har allt bara känts bra.  Hoppas det dröjer lång tid innan jag blir sjuk och dåligt igen. 

 

Idag har jag som sagt varit ledig. Jag gick till Frissan och gjorde mig lite fin i håret. Som vanligt körde jag klipp och färg. Så nu är håret fixat lagom för resan till Stockholm också. 

Jag har gått en promenadrunda på 12 KM idag också. Samma runda körde jag faktiskt igår också, så nu har det nästan blivit 2,5 mil på 2 dagar.

Jag har i ca 10 dagar nu känt mig ganska dålig. Det började med att kroppen sa ifrån på ett väldigt obehagligt sätt. Jag kände att om jag inte bara släpper allt och vilar så går det åt helvete. Sen jag kände det där första gången så har jag hela tiden känt av att något inte har varit bra. Jag har känt mig bättre och bättre, men inte helt bra. Utmattningen och den totala trötthet som jag först kände av har dom senaste dagarna gått över i illamående. Jag har haft väldigt ont i magen och jag har tappat matlusten. Jag äter, men det är väldigt mycket mindre än vad jag brukar göra. Jag tror att illamåendet kan bero på att ag under den senaste tiden har rasat en hel del i vikt. Jag har ju i några veckor rört på mig betydligt mer än vad jag typ har gjort på många år. Äter jag dessutom mindre så är det ju inte så konstigt om jag märker av viktminskningen också. 

 

Jag tänker att detta med att jag rasar fort neråt gör att kroppen blir lite "chockad" över vad som just nu händer. Det svarar genom att må illa. Jag vet att när jag från några år sedan tappade rätt ordentligt i vikt på kort tid så mådde jag också skit till att börja med. Sen blev det bättre igen. Kanske är det så nu också. Jag vet inte, men känslan jag tror starkt på är att jag den senaste tidens rasande i vikt har något med mitt illamående att göra. 

 

Nu vill jag ändå inte se viktnedgång som något negativt. Även om jag mår illa nu så har sen länge velat gå ner mer i vikt. Om detta nu beror på att jag rör mig mer och äter mindre så så tror jag nog att det på sikt är positivt. Om jag mår illa nu, men ändå känner mig bättre för varje dag som går, då får jag väl ta att det känns som det gör nu. Går illamåendet över och jag sen ändå fortsätter att gå ner i vikt eller håller mig nere på en nivå som jag gillar, då är det ju bara positivt för mig. Sen vet jag inte säkert att mitt illamående beror på viktnedgången, men jag tror att det är så.

 

Jag hoppas att jag väldigt snart känner mig bättre igen. Jag har ju lite grejer p gång och jag vill inte må allt för illa när jag tex snart ska ut och resa i Sverige igen. Nu får det väl vara som det är. Jag får se allt som positivt. Viktnedgång är väl något som ska vara bra, om det inte sker p.g.a. något skadligt och farligt beteende.