Mina tankar om OS.
OS är över för den här gången och jag tycker det känns lite tomt, samtidigt som jag nog inte vill matas med mer OS-sändningar nu på ett tag. Jag gillar det och jag vill gärna följa det hur mycket som helst, men jag hade tröttnat ganska snabbt på det om OS hade gått mer än vart fjärde år. Jag har inte suttit uppe så många nätter som jag först trodde att jag skulle göra. Dom första 4 dagarna hade jag ju jobb och tänka på och då är jag liksom inte vaken hela natten bara för att jag vill kolla OS. Riktigt så nördig är jag inte och vill man se något kan man ju alltid kolla i efterhand. Dessutom kunde man ju se ett flertal program där man kunde se höjdpunkter från dagen som hade gått.
När jag sen började min semester började (förra helgen) så satt jag uppe på nätterna dom första dagarna, men sen märkte jag att mycket av sånt som jag var intresserad av att följa kom igång först under förmiddagen och eftermiddagen, Svensk tid, eller kvällstid i Tokyo.
Simning, gymnastik och friidrott var nog dom sporter som jag gillade mest att kolla på under OS. Naturligtvis kollade jag mycket pingis också. Dom bästa matcherna tyckte jag var semifinalerna i damsingel respektive herrsingel. Då fick man verkligen se hur jävla bra dom bästa spelarna i världen är när det verkligen gäller som mest.
I mitt "pingishjärta" gör det ändå lite ont. Jag hade verkligen hoppats på att Sverige skulle kunna knipa någon medalj i pingisturneringen. Innerst inne kanske jag ändå inte hade trott det,. men Sverige har ju inte tagit någon medalj i OS-pingisen sedan år 2000. Då var det JO Waldner som vann ett silver. Innan det hade även J-O Waldner tagit ett OS-guld 1992 och Erik Lindh tog en bronsmedalj 1988. J-O Waldner och Jörgen Persson har vid totalt 3 tillfällen spelat om bronset, men aldrig lyckats vinna det. Jörgen Persson spelade om bronset år 2000 och 2008. J-O Waldner spelade om bronset 2004.
I singelturneringen på OS så tycker jag att dom Svenska spelarna ändå gör vad man kan förvänta sig. Ingen av dom svenska spelarna gör ju någon speciellt dålig match i singelturneringen. Det har jag ju sett i andra OS-turneringar genom åren att vissa svenskar har gjort.
Som sagt: Jag hade gillat om det hade blivit en medalj för Sverige i pingisen. Jag tänkte att eftersom Jörgen Persson aldrig har vunnit en OS-medalj som spelare så hade det ju varit lite roligt om Sverige hade tagit en medalj i pingisens lagtävling. Då hade ju även Jörgen Persson fått sin medalj eftersom han idag är förbundskapten för det Svenska herrlandslaget i pingis. Sen kan man ju ändå säga att Svenskarna hade nog fått överträffa sig själv både en och två gånger om det skulle ha blivit medalj i lagtävling i årets OS. Kina som vann är ju alltid svåra att slå. Tyskland som blev 2:a är det klart bästa laget i europa. Sverige är normalt sett heller inte bättre än varken Japan eller Sydkorea som slutade 3: a respektive 4 :a. Man får väl hoppas att Sverige kan ta den där medaljen år 2024 istället.
Ska jag säga något mer om själva OS-pingisen så hade jag nog som TV-tittare hellre sett att man bara hade haft singelturnering på herr respektive damsidan. Det blir för mycket matcher att ta in för den breda publiken när man även har lagtävling och mixeddubbel på OS programmet. Jag kände själv att jag inte var så sugen att följa pingisen efter att herrsingel och damsingel var avslutad. Jag tror att pingisen ska tänka om lite där. Jag tror att det är bättre för sporten om man "kapar" lite mer av OS-programmet. Det blir mer intressant för alla att följa. Sen blir det ju tuffare för spelare att bli uttagna, men det ska det ju vara när det gäller ett OS.
Hästhoppningens lagfinal var ju riktigt bra. Jag är normalt inte jätte intresserad av ridsport, men det som Sveriges lag visade upp igår gjorde ju nästan att man ville börja rida själv.
Jag älskade också att Sarah Sjöström tog ett silver med tanke på dom skadeproblem som hon hade kort tid innan OS. Hur är det ens möjligt att komma tillbaka på en sådan hög nivå och prestera så bra på ett OS, med inte helt optimala förberedelser. Det visar ju att hon har en otroligt bra mental styrka. Sådana idrottare tycker jag är häftiga.
Man kan väl också säga att jag lider med fotbollsdamerna. Det måste rent utsagt kännas förjävligt att vara så nära ett guld, men ändå inte vinna det. Det går ju liksom inte att komma närmare det där guldet. Det känns tungt även i mitt hjärta, även om en silvermedalj i ett OS inte är någon dåligt att få.
Sen är det ju alltid så på ett OS att dom flesta som är med tar ju inte medalj. Det tycker jag man lätt glömmer bort för just på ett OS så är det ju alltid så jäkla mycket prat om just medaljerna, sen slutar det nästan alltid med att Sverige tar 8-10 medaljer. Jag tycker att man ändå kan säga att handbollsdamerna gör en bra turneringen även om dom blir 4:a. Jag tycker att alla svenskar i friidrotten som lyckades ta sig till final ska vara stolta över att ha lyckats med det på ett OS.
Jag tror inte att Sverige i någon snar framtid kommer att ta så många fler medaljer än vad vi gör. Det brukar ligga på 8-10 medaljer och i år hade det varit kul om några till av alla dom silver vi tog hade varit guld istället. Men av dom 3 gulden vi tog så är det ju inget snack om att dessa Svenskar är bäst i världen i dessa sporter.
Trackback
