Jag grejar och grejar och det känns som det aldrig tar slut. Jag har ju också hur mycket som helst kvar att göra innan jag kan säga att nu har jag inte så mycket att göra igen. Tänker jag på hur det är nu så blir ju dagarna sjukt långa. Jag känner mig ändå inte trött eller något sånt. Jag känner inte att jag behöver stressa och jag gör inte det heller. Jag vågar nog säg att jag typ aldrig har känt mig så lugn och avspänd som jag gör nu. Dessutom känns det som att jag kommer att kunna hålla i den maximala avspändheten under ganska lång tid framöver. På något sätt känner jag mig nöjd med känslan jag har i kroppen. Det verkar ju funka att greja ganska mycket och samtidigt känna sig avspänd och fri från stress. 

 

Även om jag har mycket att göra nu så går jag ändå mina promenader. Det gör ju också att dagarna känns långa, men jag tror inte jag skulle orka greja som jag nu gör om jag inte går mina promenader, 4-5 gånger i veckan. Jag är också noga med att sitta och slappa och bara varva ner på kvällarna innan jag går och lägger mig. Det känns ganska enkelt att komma ner i varv när jag nu känner mig så lugn och avspänd som jag gör. 

 

Jag kanske inte mår jättebra, men allt hade känts mycket värre om jag inte hade kunnat slappna av så bra som jag gör. Må riktigt bra kommer jag nog snart att göra igen. Jag behöver bara hitta mig själv och känna att jag börjar lyckas med saker som jag vill få gjort. Det kommer att ordna sig. 

 

Jag tänker massor med tankar som egentligen är helt omöjliga att vinna över. Jag svårt att inte ångra saker som jag har gjort. Det framkallar säkert en hel del ångest. 

 Jag känner att jag måste tagga ner. Jag har länge nu varit för hård mot mig själv. Jag är inte snäll mot mig. Det värsta är att jag känner att om jag är för hård mot mig själv så blir jag lätt det mot andra också. Jag tror att det gäller för allting. Som jag är mot mig själv är jag mot andra. Det känns jobbigt. 

För att jag ska kunna lätta på min ångest så tänker jag att jag måste bli både snällare och mindre hård mot mig själv. Det gör i sin tur att jag blir mindre hård mot andra om jag bara börjar med mig själv. Kan det vara så enkelt? Jag tror det. 

Det finns ju ett ordspråk som säger: "Du ska behandla andra som du själv vill bli behandlad".  Tänker jag lite logiskt på det så tycker inte jag att det stämmer överhuvudtaget. Tänker jag på tidigare erfarenheter så stämmer ordspråket väldigt dåligt. Men jag tror ändå att om jag släpper på hårdheten är snäll mot mig själv, så blir jag detsamma mot andra. Jag ska alltså tänka: Som jag behandlar mig själv kommer jag att behandla andra. Jag tror att det "ordspråket" stämmer bättre om jag tänker på vilka insikter som jag har kommit till den senaste tiden. 

 

Jag har känt i några dagar nu när jag faktiskt på riktigt har taggat ner lite. Detta har gjort att jag oroar mig mindre och mår bättre. Mycket känns fortfarande tufft, men det känns ändå som jag är på rätt väg när jag väljer att tagga ner. Ingenting blir ju då för mycket eller för stort för mig.  Det kommer att ta lite tid för mig att bli den person som jag tänker att jag vill vara. Den ångest jag känner kommer nog aldrig att försvinna helt. Men jag borde kunna lätta på den om jag bara taggar ner och accepterar att vissa saker kan jag inte göra något åt, hur gärna jag än skulle vilja få till en förändring. 

 

Jag har mycket att göra med pengarna denna veckan. Jag får ihop det som jag vill när jag räknar. Nu gäller det bara att sätta allt på plats som jag har tänkt att jag ska göra. Jag får inte tveka. Jag måste bara sätta allt klockrent och blir det något problem efteråt så får jag försöka lösa det då. 

Det kommer att kännas tufft ett bra tag till och när jag har gjort vad jag ska göra med pengarna så kommer det inte att kännas lättare. Pengar kommer inte att lösa sånt som jag mår dåligt av just nu. Jag kommer att få kämpa med mig själv ett bra tag till och lösning kommer jag inte att kunna köpa för pengar. Jag måste ändra mig väldigt mycket i hur jag tänker. Hittar jag rätt tankar så kommer jag att må bättre. Släpper jag på hårdheten och bara blir lite snällare mot mig själv så är jag säker på att väldigt mycket ganska snabbt känns bättre. Jag gillade inte den jag höll på att bli och därför har jag börjat tänka väldigt mycket på vem jag faktiskt vill vara. Det var nära nu att jag tappade mig själv fullständigt. Jag taggade upp för mycket. Jag har sen en tid tillbaka bara varit för het på gröten. Det var en obehaglig känsla när jag kom till insikt med vad jag höll på med. Jag har pratat med folk som jag litar på om detta. Dessutom har jag tänkt som fan själv. Jag ska inte tappa greppet. Jag vill komma till den punkten där jag känner att jag är en person som jag vill vara. Då kommer jag ju också att må bra av det. 

Det känns ganska tufft nu. Jag har mycket att göra och mer kommer det att bli. Denna veckan har på ett sätt känts förjävlig. Jag känner ju inte att jag kan göra allt så bra som jag vill. Någonstans är det ju bara för mycket med allt. Jag känner heller inte att jag bara kan strunta i nånting. Det känns mer rätt att bara greja med allt och ge sig in i skiten. Jag fick ju mycket gjort igår och de mesta resulterade i bra resultat som kändes bra efteråt. Men även om det känns bra så blir dagarna så jäkla långa. Det är det som gör allt så jobbigt. Jag tänker att allt snart blir bättre, men just nu kan jag inte se det framför mig. Jag kan bara tänka att det kommer att bli bättre och sen tror jag på det. 

 

 En grej igår som jag hade en lite klump i magen inför var ett polisförhör som jag var kallad till igår. Jag ska inte gå in på vad det handlar om eftersom utredningen fortfarande pågår, men jag kan säga så mycket som att det är jag som har gjort polisanmälan. 

Ibland funderar jag på hur mycket jag egentligen orkar. Jag har massor med saker som jag vet att jag ska göra i flera veckor framöver. Det känns för mycket när jag tänker på allt som jag både behöver och vill göra. Det känns viktigt att leva i nuet och bara ta en dag i taget. Dagarna har den senaste tiden känts väldigt långa. Jag har gjort massor från tidig morgon till sen kväll och det bara fortsätter och fortsätter. Vissa av alla saker skulle jag helst vilja slippa, men av olika orsaker så känner jag att jag även måste göra sånt som jag egentligen tycker är jättetråkigt.  

 

Jag har fastnat lite i några s.k. onda cirklar. Om jag inte gör vissa saker, då blir det bara sämre för mig längre fram. Samtidigt är jag osäker på om jag orkar, och då har jag ju lärt mig att jag borde låta bli. Hur jag än vänder och vrider så hittar jag ingen lösning som gör att jag kan få bort känslan av att jag har så mycket att göra. Dessutom kommer det ju säkert upp mer saker framöver som jag inte vet något om eller kan räkna med just nu. Jag kan också känna mig nervös och lite rädd för att behöva gå igenom vissa saker. 

 

Jag prioriterar ändå att gå mina promenader. Jag har i skrivandets stund gjort nästan 70 000 steg och det är ju bara torsdag. Målet är ju 80 000 steg till på söndag så jag behöver ju egentligen inte gå fler promenader denna veckan...men det kommer jag nog att göra ändå. Det kanske blir så för mig att jag lätt går mer när jag har mer att göra samtidigt som jag tycker att mycket med allt är jobbigt och tråkigt. Promenaderna är ju ett sätt att bara komma ut och tänka på något annat än mycket av den skit som jag just nu har att ta tag i. 

 

Jag vet inte vad jag ska tänka eller känna längre. Stundtals kan jag må jättebra och sen kan det vända från en minut till en annan och då känner jag mig oftast väldigt tom. Jag vet inte om det är samma sak som att må dåligt, men tomhetskänslan är i alla fall inte en känsla av att allt känns 100% bra. 

 

Nu har jag ändå ordnat det ganska bra för mig denna veckan. Jag är lite mer ledig än vad jag egentligen skulle ha varit och jag kan väl alltid tänka att även om jag känner mig tom och liksom lite trött på många saker, så blir det nog snart bättre. Det är inte alltid så lätt att göra allting rätt så att man i slutändan mår bra av det. Det kanske är en tanke som jag måste lära mig att acceptera lite bättre än vad jag gör. 

 

Det är riktigt sommarväder nu. Jag tror jag ska hänga in mina vinterjackor nu och ta fram mina jackor som jag använda när det blir varmare. Jag gillar när sommarkänslan infinner sig.

 

 

Annars har jag ganska mycket att göra nu. Jobbar gör jag ju hela tiden och så kommer det att vara ett bra tag till. Semestern får jag vänta med ett tag till, fast jag längtar efter den redan nu. Jag har den senaste tiden tagit tag i många saker som jag tidigare lätt bara har skjutit på framtiden. Det är känts skönt att få lite mer gjort igen. Jag tänker lätt att jag ska göra något, men inte nu. Jag tänker bara att jag ska ta det sen och när då har tänkt att det ska bli av, då kommer det lätt upp något annat som jag känner är viktigare och så blir mycket av allt jag skulle behöva få gjort framskjutet ännu en gång. 

 

Men nu känner jag ändå att jag har börjar beta av saker som jag länge har tänkt att jag måste fixa. Tyvärr är många saker sådana där ständigt återkommande jobb så det känns aldrig blir "permanent" färdigt. Om jag tex storstädar köket så är detta inte något man gör en gång i livet och sen håller det sig rent i tid och evighet. Det är ju ett ständigt återkommande jobb.  När det kommer till min ekonomi så har jag massor kvar att göra innan jag kommer att känna mig nöjd och då är ju också detta på ett sätt ett ständigt återkommande jobb som jag typ aldrig blir färdig med. 

 

Nu tänker jag ändå känna mig nöjd över att jag har fått gjort väldigt mycket den senaste tiden, trots en hel del busskörning och promenader. Jag tror att jag känner mig nöjd för att jag äntligen har börjar göra mer istället för att bara tänka att jag ska göra något, men vid ett senare tillfälle. 

 

Det känns också som att mycket i framtiden kommer att bli bättre. Jag kommer att greja med mina saker och det kommer väl att på något sätt vara bra i slutändan. Snart får jag väl också ta mina doser av vaccin för COVID-19 och då kanske man kan leva mer och känna att man är mindre begränsad. Det kommer i sin tur göra att allt inte känns så tråkigt som jag tycker att mycket har gjort i över ett år nu. Just nu har jag mycket som jag väntar på, men när jag väl har väntat färdigt, då tror jag att mycket blir väldigt bra. Så måste jag försöka tänka. Sen är ju alltid det viktigaste att jag mår bra. Annars spelar ju inget annat någon jävla roll. Imorgon är jag helt ledig från jobb och då ska jag göra massor av saker som jag vet att jag mår bra av. 

Jag har så svårt att tycka att något är roligt i dessa tider. Jag skyller på pandemin och coronaviruset. Det känns som man kan skylla ifrån sig på viruset så fort något känns skit. Jag tänkt mycket på om det egentligen är något annat som gör att så mycket just nu bara känns tråkigt. Är det så att jag förtränger dom saker som faktiskt är orsaken till att man känner att mycket inte är så roligt att hålla på med just nu? 

 

I helgen har jag ändå försökt göra mycket av sånt som jag oftast tycker är väldigt roligt att hålla på med, men inte ens dessa saker kändes så roliga. Vad man än gör så blir man påmind om pandemin. Allt är bara tråkigt och i alla fall jag är trött på allt som har med detta att göra nu. Jag tror att jag gör precis allt jag kan för att inte sprida smitta eller bli smittad själv, men någonstans i allt detta så vill man kunna förutse när denna skiten är över. 

 

Jag är i alla fall nöjd med att det går så bra med pengar som det gör just nu. Om det också hade varit skit då hade man säkert mått jäkligt dåligt just nu. Jag har ju sagt tidigare att om jag bara kan spara ihop den summan som jag har bestämt mig för att att fixa innan detta året är slut så tänker jag bara tycka att jag har haft en bra och ett lyckat år. När mycket i dessa pandemitider bara känns så tråkigt så tänker jag ändå inte låta coronaviruset förstöra årets mål som jag har med min ekonomi. 

 

 

 

Mycket känns ganska tufft nu. Det känns som att vad jag än grejar med så blir det sällan bra. Efteråt tycker jag ofta saker kan göras bättre. Det kan handla om vad som helst. Den senaste tiden har jag sällan känt mig nöjd med nånting, när jag ser på resultatet av sånt jag grejar med. Kanske har jag lite låg självkänsla. Kanske fortsätter jag att vara för hård och ställa för höga krav på mig själv. 

 

Det finns nånting i allt detta som oroar mig. Jag vill inte gå runt och känna att jag borde göra saker och ting bättre än vad jag gör. Jag vet att jag aldrig kommer att göra allt perfekt heller, men jag vill känna en stor inre frid som består i att jag känner att jag har gjort så gott jag har kunnat.  Det känner jag ju inte heller eftersom jag ofta tänker tanken att jag borde kunna göra saker lite bättre än vad jag har gjort. Det som oroar mig är att något en dag kan bli väldigt fel och sen står jag där och kan inte göra något för att rätta till det eller göra det bättre. 

 

Jag kanske borde stanna upp mer och tänka efter. Fundera på vad som faktiskt är rätt att göra för att jag ska kunna känna att jag har gjort så gott jag har kunnat, utan att jag ångrar eller tänker att jag borde gjort saker och ting annorlunda. 

 

Jag tänker väldigt mycket nu. Min sömn är en grej som jag tänker på en hel del.  Går jag och lägger mig tidigt så vaknar jag för tidigt. Lägger jag mig ganska sent då känns det ju inte så skönt när klockan ringer och det är dags att kliva upp. Jag sover gott när jag väl sover, men jag känner ofta att jag borde sova mer än vad jag gör. Det är lite jobbigt för jag vill kunna sova mer än vad jag under en längre period nu har gjort. Jag gissar att jag får vänta tills min semester innan jag känner att jag kan ta tag i det där med sömnen på allvar. 

 

Jag har som sagt tänkt väldigt mycket på allt möjligt den senaste tiden. Ibland blir jag lite rädd för hur jag tänker och jag känner ofta att jag liksom måste överlägga med mig själv om vad som är rätt och fel. Sen är det ju ändå skillnad på att tänka och göra något. Men jag känner ofta att jag måste tänka samma tankar en gång till och verkligen känna att jag blir säker på vad jag tycker känns mest rätt när jag väl ska göra något. Jag kan ändå känna att även om något innerst inne känns fel att göra så har jag svårt att släppa vissa tankar som gör mig övertygad om att jag har rätt. 

 

 Något som känns bra att tänka på är ju den visionen jag har. Jag känner av hela mitt hjärta att detta är rätt att försöka ha som målsättning just nu. Även om säkert inget kommer att hända i år som gör att jag ens kommer i närheten av den vision jag har så är ändå årets målsättning något som sen kommer att göra att jag får en stabilare ekonomi än vad jag någonsin har haft det tidigare. Bara den grejen känns värd att sträva efter. Jag tänker mycket på detta och jag vet ju inte hur många gånger nu som jag har skrivit om detta på min blogg. Det är säkert väldigt tjatigt för typ alla som har läst min blogg under en längre tid, men för mig är detta viktigt och att skriva om det mycket är ett av alla sätt för att jag i slutändan ska klara av alla mina målsättningar i detta. Jag tänker inte ge upp i första taget och den inställningen gillar jag att jag har just nu. 

 

Jobbat på har jag gjort sen i fredags, men idag slutade jag väldigt tidigt och imorgon är jag ledig vilket bara känns skönt. Går man upp sjukt tidigt nästan varje dag så är det svårt att inte känna sig sliten och trött efter ett tag. Jag vaknar ju också lite för tidigt och sen har jag svårt att somna om. 

 

Jag går i alla fall mina promenader och jag är väldigt noga med att prioritera dom, oavsett hur trött och sliten jag känner mig. Jag hade känt mig jävligt sunkig och ännu mer sliten om jag  inte hade brytt mig om promenaderna. Jag orkar med min vardag för att jag går mina promenader och har ett mål med varje vecka som jag inte tillåter mig själv att misslyckas med. 

 

 Jag är också väldigt nöjd med hur jag tänker kring pengar nu. Det går bra och jag har ju satt upp ett sparmål för varje månad. Tanken är inte krångligare än att jag ska spara samma summa varje månad och sen när jag är färdig i slutet av december i år så har jag ju fått ihop en större summa pengar. Jag bestämde mig för en summa, sen har jag delat den med 12. Jag har sen i januari varit väldigt noga med att hålla det sparandet och jag fortsätter vara det, även det nu går mycket bättre med att få in pengar än vad det har gjort på länge. Jag skulle kunna spara mer än vad jag gör, men grejen är att jag vill inte det. 

 

Jag tror att det bästa jag kan göra det är att bara lägga undan dom pengarna som jag från början har sagt att jag ska göra och sen kommer jag ju att nå årets mål som jag har med mitt sparande. Svårare än så är det ju inte. Om jag nu skulle försöka spara mer bara för att det går mycket bättre än vad det behöver göra just nu så kommer jag nog bara att jobba för hårt och det kan i sin tur resultera i att jag tröttnar och lägger av med allt sparande. Händer det så finns det ju ingen meningen med att ens ha börjat spara pengar. Jag har gjort det misstaget många gånger förut. Jag bestämmer mig för att få ihop en viss summa pengar och sen ser jag hur många möjligheter som helst att kunna få ihop dom där pengarna på ett snabbt och effektivt sätt. Sen kommer man till en punkt där det bara blir för jobbigt eftersom man hela tiden bara försöker göra mer och mer. Bättre att bara dra en gräns och låta det ta den tid det tar. Som jag gör nu. Dessutom känns det ju mer motiverande om jag hela tiden kan lägga undan en större summa pengar, samtidigt som jag har mycket pengar kvar att leva för efter att räkningar och sparandet är fixat. Så är det just nu och det känns bara skitbra. Jag har det bra nu och bättre kommer det att bli. 

 

 

Jag har känt den senaste tiden att jag skulle vilja blogga lite mer och bättre än vad jag har gjort. Jag har tänkt mycket på alla möjliga saker, men jag har den senaste tiden haft svårt med att få ner alla tankar i olika inlägg på bloggen. Jag vill det.  Jag tror att felet är att när jag börjar tänka väldigt mycket på nånting så sätter jag mig inte ner direkt och skriver. Jag tänker för mycket och sen gör jag något annat .  När man lite senare försöker skriva om något som man vid ett tidigare tillfälle har tänkt rätt mycket på så har man typ glömt över hälften och då finns det ju inte så mycket kvar att skriva ner. 

 

Samtidigt vill jag vara försiktig med att skriva i "stundens hetta". Är man väldigt arg över något som man har tänkt mycket på så vet jag av tidigare erfarenhet att man gör bäst i att vänta lite innan man sätter sig ner för att skriver ett blogginlägg om det. Man kan absolut skriva om saker som man blir väldigt arg över, men är du samtidigt väldigt upprörd så är nog risken ganska stor att du skriver saker som du sen ångrar. 

 

Men sånt jag har tänkt på den senaste tiden har inte handlat så mycket om sånt som har gjort mig förbannad. Det har mest handlat om lite djupare tankar om livet och framförallt hur allt kommer att bli framöver. Jag har tänkt jättemycket, men det stör mig att jag inte har fått ner så mycket  i några olika blogginlägg. Jag måste försöka bli bättre på att faktiskt sätta mig ner och skriva just i dom stunderna då jag tänker som mest på nånting. Egentligen spelar det ju ingen roll vad jag skriver. Det är ju vad jag publicerar som räknas när man skapar en blogg.  Känner jag att jag kanske inte borde publicera vissa texter i ett blogginlägg så är det ju bara att ta bort text innan man publicerar. Det känns alltid bättre när man har skrivit för mycket och sen tar bort, istället för att man skriver för lite och sen känner att man måste lägga till. Jag vill skriva mer än vad jag den senaste tiden har gjort. Blogga är ändå något som jag tycker är väldigt roligt att hålla på med. Bara jag bloggar på det sättet som jag själv vill göra. 

 

Hej!

 

Jag är mitt i jobbhelgen och jag tänker inte så mycket mer på det. Jag gör vad jag måste göra och sen bryr jag mig inte. Jag vill fortsätta känna mig maximalt avspänd och så bra i kroppen som jag har känt mig den senaste tiden. Jobbet blir ju oftast vad man själv gör det till, även om man inte alltid själv kan påverka hur ens arbetsdag ska bli. Idag kändes det bra i alla fall. 

 

Annars är jag ganska nöjd över att jag är ganska fri från konflikter med andra människor just nu. Jag vet att det där kan vända från en dag till en annan, men med tanke på vad jag har sett i sociala medier dom senaste dagarna så kändes det bara skönt att man inte är en person som är med om några större draman och att sådana saker går virala på internet. Det kan absolut "blåsa"  om mig också, men det finns ju alltid olika styrkor på stormar om man säger så.  Jag slipper alltid folks åsikter utifrån som från början inte har med saken att göra.  Skulle det vara så att någon utifrån ändå lägger sig i så skiter jag bara i det. Det är inte svårt för jag känner aldrig att jag behöver bry mig om vad andra säger som bara gillar att lägga näsan i blöt. 

 

Från det ena till det andra.

 

En grej som jag tycker är lite roligt just nu det är att jag sen i slutet av mars egentligen inte har bränt några pengar. Jag köper grejer och naturligvis mat var och varannan dag, men efter att jag har köpt något så tar det bara några timmar eller en dag och sen får jag in pengar på nånting. Massor med gånger under de senaste veckorna har jag upplevt just detta. Jag köper något och sen får jag tillbaka lika mycket eller mer pengar.  Det är inte så att jag tjänar pengar på något jag köper, men jag får in pengar på saker som jag vid något tidigare tillfälle har jobbat in på något sätt. 

 

Jag har haft en ledig dag. Jag mest tagit det väldigt lugnt idag. Jag i ca en vecka nu känt mig maximalt avspänd och fri från stress. Jag grejar på med mina saker, men det känns lugnt och jag gillar attrahera inte känner att jag behöver skynda på med nånting. 

 

Idag startade jag dagen med en promenadrunda på 5 km. Det känns alltid bra att få gjort den direkt. 

 

 

 

 Det har varit skönt med den lite längre ledighet som man nu har haft. Jag har mest njutit av livet och inte grubblat så mycket över vad meningen med livet faktiskt är. Jag har bara mått bra och varit rädd om mig. Det är väl det bästa man kan göra i dessa tider. 

 

Jag känner ju annars att mycket framöver är svårt att veta något om. Jag får mest vänta och se hur det blir. Sen när man vet, då får man göra det bästa av det då. Det känns som de mesta handlar om att bara vänta just nu.

 

Jag vill gärna ta vaccinet mot COVID-19 snart, men man får ju vänta på det där brevet som talar om när det är dags för mig. Jag är ganska trött på att höra en del folks bortförklaringar och tankar kring varför dom inte tänker ta vaccinet. Jag är ingen expert och jag kan inte veta nånting om detta, men jag tror nog man bara ska ta vaccinet så fort man får den möjligheten. Det vore bara korkat och dumt att avstå. 

 

En annan sak som jag bara längtar efter det är min semester och den får jag ju vänta på ett tag till. Det känns lite segt. Hela våren och typ halva sommaren måste gå innan jag ens får börja min semester. Jag har inga planer så, men jag känner mer nu än tidigare att jag skulle vilja komma bort ifrån jobbet mer än vad jag kommer att få göra under den närmaste framtiden. 

 

Jag längtar också till dom dagarna där jag kommer att få vissa besked om hur allt blir på jobbet. Det kommer att ske ett stort antal förändringar och vissa saker får man väl reda på ganska snart och sen beroende på vad som kommer att ske så får man reda på mer och mer exakt hur allt kommer att bli. Jag är mest nyfiken och inte så orolig. Jag vill bara veta och det kommer jag ju att få, men jag vill helst veta nu, men jag måste vänta på detta också. Jag måste vänta precis som alla andra. 

 

En annan grej som jag bara vil få klart och som jag tänker på varje dag är mitt ekonomiska mål som jag har för detta året.  Jag kommer inte att nå detta målet förrän i mitten på december i år. Jag orkar liksom inte jobba snabbare med detta än vad jag just nu gör.  Det är ju långt kvar och jag får bara: Jobba på, ha tålamod, spara och vänta. Ibland önskar jag att något bara händer så att jag nu direkt kan lägga undan den summa pengar som jag bara nu som går. Det känns bra med det kommer närmare för varje månad som går. Jag ska sätta detta och detta är det enda jag verkligen vill lyckas med i år. Därför känner man väl väldigt starkt att man bara vill få det klart nu med en gång. Sen känns det ju ändå bra att jag har slagit mig till ro med att detta är något jag får hålla på med året ut. Det känns liksom lugnt så. 

 

Under denna veckan har jag ganska mycket jobb, men det känns bra att ha haft en ledig dag igår och sen har jag både idag och imorgon sovmorgon innan jag ska ta mig till jobbet. Sen får jag en ledig dag (torsdag) och sen börjar jag en period av en hel del jobb och, då hinner man inte med så mycket annat. Det enda förutom jobb som jag då kommer att prioritera är mina promenadrundor. Jag ska sätta mina 80 000 steg i veckan, oavsett mängden arbete. Jobbet får aldrig bli orsaken till att jag rör mig för lite. 

 

Denna veckan blev ju ganska bra. Jag hade fyra arbetsdagar och nu har jag varit ledig hela påsken. 

 

 Det blev många promenadrundor denna veckan. En efter varje arbetsdag. Då blev det ca 5 km på varje runda. Hade väl lyckats göra ca 60 000 steg på 4 dagar. Sen vilade jag på långfredagen för att sen sätta dom sista  stegen igår och idag.