Dagarna går. Jag känner mig ganska tom och trött på något sätt. Jag gör det jag behöver, men mycket annat orkar jag inte bry mig om. Jag tänkte tex igår att jag skulle spela lite pingis, men jag orkade inte bry mig. Jag har för mycket tankar på annat. Allt är liksom för rörigt och då vill jag bara  inte att göra något mer än det man känner att man absolut måste göra. Typ jobba, äta, sova, betala räkningar och andra vardagliga grejer. De jag måste göra är vad jag orkar med just nu. Ibland tar jag mig ut på en pw. Det gör jag mest för att jag inte ska gå ner mig för mycket. Jag gillar inte de känslor jag just nu går och bär på, men jag orkar ite heller göra något åt dom. Det får vara som det är just nu.

 

Idag har man jobb, men först ska jag sitta på ett möte i Trollhättan i 3 timmar. Mötet kallas arbetsplatsträff och sen när det är klart då ska jag köra buss några timmar. Så jag har nästan en halv dag där jag bara ska sitta och lyssna och sen har jag en halv dag där jag inte bara ska sitta och lyssna utan också köra. 

 

 

 

 

Jag har ju valt att avbryta mitt skrivande som handlade om hela mitt liv. Jag ville ju skriva en sk självbiografi. Många andra har ju gjort det, och då tänkte jag att jag borde fixa detta också.

 

Man kan säga att de är några huvudskäl till varför jag väljer att bara avbryta mitt skrivande om hela livet. Jag kände när jag satt här och skrev att det var väldigt lätt att vara hård och dra på mot alla möjliga andra personer. Det kändes inte bra, och när jag kände att jag kanske var för hård mot andra så känslan av att vara för hård mot andra över i att jag anklagade mig själv istället. Det är ju lätt att man gör det när man råkar ut för något som tex kanske är jobbigt eller obehagligt. Man tycker att det kan vara ens eget fel att något har hänt och även om det inte skulle vara så tänker man lätt att man får skylla sig sjäv. Skriver man på ett självanklagande sätt så är ju inte det bra heller helt enkelt. Någonstans i detta så vill jag hitta något som är lagom. Inte för hård mot andra och inte för hård mot mig själv. Lagom ska det va, men jag kände inte att det blev så när jag satt här och skrev på min självbiografi.

 

En annan grej som jag märkte var att när jag skrev om sånt som jag är  glad över att jag har fått uppleva eller när jag skriver om personer som jag gillar väldigt mycket det var att  då blev det överdrivet positivt. Det blir lätt att skriva värsta "hyllningstexten" till något eller någon. Det är ju kanske inget fel att överdriva något som man tycker har varit roligt att få uppleva, men det blir lätt för mycket skryt. Sen ska man ju som jag sa inte vara för hård mot sig själv heller.  När jag med mitt skrivande ville berätta om personer som jag ser upp till eller bara tycker om så blir det lätt att man kör den där hyllningstexten och det känns på något sätt lite fånigt att läsa texten sen. Även om man gillar en person väldigt mycket för vad hen har gjort så kanske man ändå inte bara ska låta allt komma ut hur mycket som helst. Det blir bara fåningt. Eller så är det inte det , jag vet inte.

 

Andra saker som fick mig att inte fortsätta med detta just nu var att jag kände att detta var för svårt. Jag är helt enkelt inte redo att ta det steget att skriva om hela mitt liv. Jag har minnen som har präglat hela mitt liv, men att bara skriva om berätta om dom gör man inte bara hur lätt som helst. Jag måste ha mer tid att fundera över allt innan jag kan skriva berättelsen.  Dessutom är det väldigt mycket som händer just nu och då blir det ännu svårare att skriva om berätta om allt som har varit tidigare när man samtidigt har fullt upp med att få ihop livets "pussel" just nu. Det är ett stort steg att ta och jag känner mig inte redo. Jag trodde liksom inte på att denna grej skulle gå bra från början. Jag känner att jag måste ju komma till en punkt där jag bara sätter sig ner och tänker att detta ska nu bli en skitbra berättelse där jag ska tänka på allt. Att skriva om hela sitt liv gör man ju förmodligen bara en gång i livet och då känner jag att jag verkligen vill tänka igenom detta mer än vad jag hittills har gjort. Jag behöver mer tid och jag måste ge mig själv den tiden. 

 

Det känns skönt i alla fall att jag inte känner något vemod över att jag inte orkade slutföra denna grej denna gången. Jag konstaterar bara att jag måste vara mer redo innan jag kan klara av detta. Kanske gör jag ett nytt försök någon gång i framtiden, men just nu struntar jag i det.

 

 

 

Läste detta precis.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Detta var den godaste glassen jag någonsin har ätit! I fortsättnngen måste jag alltid se till att ha minst fem paket Gräddglass BANAN SPLIT i min frys.

 

Det är sällan det känns mer rätt att ta sig ut på en promenad än vad det gjorde i morse. Jag ville ut bara få luft. Sitta inne och grubbla om allt som är tufft funkar ju inte. Bättre att komma ut, få lite luft och bara röra på sig.

 

 

 

Jag minns att jag skrev för inte så längesen att jag mådde ganska bra. Det hade börjat vända och jag fick för mig att orsaken till detta var att jag faktiskt försökte ta tag i alla bekymmer och problem som jag liksom. Att bara sitta still och inte göra någonting kändes för ett tag sedan som helt fel strategi. Jag tog ju tag i mycket  och det kändes faktiskt ganska bra efteråt, men nu känns det långt ifrån bra. 

 

 Från att ha mått ganska bra under större delen av förmiddagen igår så vände den känslan ganska snabbt och jag började istället känna av kombination i kroppen av orolighet och mycket illamående. Lägg därtill att mycket tankar börjar snurra huvudet. Så känner jag mig i stora drag nu just nu: Orolig, illamående och massor av tankar som far igenom huvudet.

 

Nästan under hela gårdagen oroade jag mig för en massa saker. Någon matlust hade jag inte heller. Jag åt kanske knappt en fjärdel av den lunch som jag hade på tallriken. Jag åt ingenting varken före eller efter lunchen igår. Jobbade på gjorde jag  trots mitt illlamående. På rasten bestämde mig för att bara gå ut och promenera runt lite. Jag brydde mig inte om att äta något. Jag drack lite vatten bara och sen "rullade" jag på några timmar till. Jag var liksom inte hungrig eller nåt. Hade jag försökt äta så hade det inte fått i mig nåt ändå. Det är jag helt säker på. Flera gånger under gårdagen fick jag frågan om hur jag mår. Jag sa att jag mådde bra, men jag kände ju direkt när jag sa  att jag mår bra att det är ju inte sant. 

 

Men vad ska man svara? Säger jag att jag inte mår så bra då kommer det ju fler frågor och jag orkar bara inte öppna mig så mycket just nu. Det tar ju kraft och energi och jag vet att det kommer att komma dagar nu ganska snart där jag behöver ha all kraft och energi som jag kan hitta. Redan imorgon kommer det att bli riktigt tufft för mig och sen får jag se om jag orkar jobba med busskörningen efter jag liksom genomgår den första "prövningen",  av ett flertal "prövningar" som sen kommer att komma, och som jag kommer att behöva stå ut med och försöka hantera på bästa sätt. 

 

En sak som jag nu defentivt har lagt åt sidan är mitt skrivande på min självbiografi. Jag palar inte just nu och jag tänker inte göra något försök just nu. Det är ett för stort steg för mig att ta. Jag behöver mer tid att fundera och känna på denna grejen med att skriva om hela mitt liv. Just nu känns det inte som rätt lägen och dessutom är det så fruktansvärt svårt. Jag gav mig in i något som jag just nu känner att att jag inte klarar av. Jag tänker inte försöka just nu igen. Hur jag gör med denna grej i framtiden det får jag se, men nu släpper jag det helt och bryr mig inte alls. Det blev för mycket för mig och för tufft. Jag kan liksom inte ens ta steget just nu att skriva på det sätt som jag hade tänkt mig från början. Kanske behöver jag mer tid att fundera igenom denna grej. Kanske kommer jag att komma på att jag låter detta vara. Som jag känner nu så är det bara för stort och för svårt för mig att slutföra, och då ger jag upp det för nu utan att fundera mer kring det.

 

Vad det gäller mitt bloggande så funderar jag på att ta en liten paus. Just nu är det för mycket tankar och jag gör väldigt mycket av sånt som jag absolut inte vill blogga om. Jag vet av erfarenhet att allt ska man verkligen inte blogga om.  Jag vill blogga lite om allt möjligt varje dag, men om jag mår dåligt så har jag svårt att sitta här och skådespela och försöka vara roligt. Jag vill ju att min blogg ska handla om mycket av de som är roligt och som gör att man mår bra här i livet. Kombinationen orolig och illamående hör ju självklart inte till kategorierna roligt och mår bra. När allt känns som det känns just nu så är nog en paus att föredra, men jag tar ju inte en paus om jag nu vill blogga om något. Det är bara det att jag orkar inte riktigt bry mig om min danneblogg och liksom fundera kring den just nu. 

 

I natt har jag inte sovit bra och jag mådde fruktansvärt illa när jag vaknade i morse. Jag fick nästa lite panik över hur det kändes. Jag hoppas naturligtvis att allt blir bättre, men just nu vet jag varken ut eller in. Jag får göra vad jag känner att jag måste och hoppas på att jag klarar av allt på ett bra sätt ännu en gång. Solen har börjat  skina ute nu  och fint vårväder är det. De är nog det enda som jag kan känna riktigt och glädje för just nu. Annars är mycket nu tuffare än på väldigt länge. 

 

I morse gjorde jag ett rekordförsök när jag var ute på en pw. Jag gick en runda på ca 3,5 km och jag har vid ett flertal gånger gått denna runda på tid. Jag har ett personligt rekord som känns jävligt svårt att slå varje gång jag gör ett försök.

 

 

När jag nu gjorde ett ärligt försök igen så gick det ganska bra. Jag ökade farten för hela tiden om man räknar på vad jag gick per km. Men sen blev det som vanligt. Man har ca 1 km kvar och då känner man på sig att detta kommer jag inte att klara idag heller. Sen när tiden är ute så missar man rekordet med ca 1 minut. Nu är det väl så att när jag vet säkert att det kört att sätta personligt rekord så skiter jag i tiden helt och hållet. Sekundrarna tickar iväg och det blir ett resultat som skulle ha varit lite bättre om jag körde hela vägen in i mål. 

 

Det är ändå inte med så mycket som jag missar rekordet. Varje gång jag gör ett ärligt försök så blir resultatet likadant. Jag tror nog att jag kommer att förbättra mitt personliga rekord någon dag i år. Jag är ju alltid så nära att fixa det. Jag skulle naturligvios kunna springa varvet och slå mitt rekord, men då blir det fusk. Jag ska slå det med en grym pw.

 

Arbetsveckan sätter igång idag. Nu är det mera jobb än ledigt igen. Bara att jobba på igen och försöka hantera alla nya problem på ett bra sätt. 

 

Nu ska jag äta. Det för bli lite köttbullar. Det äter jag nog en gång i Veckan eftersom det bara är så gott.

 

 

 

Jag håller ju på och skriver mina sk memoarer. Om jag nu skulle välja att börja publicera här på bloggen vad jag har skrivit så har jag väl material till kanske 20 ganska välskrivna inlägg och innehålls rika blogginlägg. Jag har väldigt mycket kvar innan jag ens närmar mig hälften av allt jag har tänkt att skriva om. Jag vet ju fortfarande inte vad jag ska göra med allt jag skriver. Och det kanske jag aldrig kommer att veta det, men nu känns det i alla fall som jag har kommit loss lite i mitt skrivande.

 

Kommer jag på någon händelse jag vill skriva om så kanske det bara är något minne jag har där själva händelsen som det kretsar kring bara varar i någon minut, men ändå kan jag skriva så otroligt mycket den händelsen. Vad beror detta på? Jag har väl ett extremt bra minne kanske? Jag glömmer liksom aldrig. Lite jobbigt känns det på ett sätt för jag tycker ju någonstans att jag borde glömma och släppa vissa saker. Mycket spelar ju ingen roll idag. Men man kommer ihåg och jag har nu när jag har skrivit ett tag kommit på att jag kommer nog ihåg  väldigt mycket som jag egentligen inte har fattat något av tidigare, men det gör jag nu desto mer. Det blir liksom att man funderar en gång till på om det verkligen är så som jag kommer ihåg det. Kan detta verkligen stämma att jag kan komma ihåg så mycket detaljer om ett enskilt minne som bara varar i någon minut? Det känns lite som man minns fel liksom, men man kommer ju ihåg det man kommer ihåg. Är de mycket då så är det ju så.

 

En annan märklig känsla man får av detta är att när man sitter och skriver om en sak som man kanske blev ledsen eller arg för på den tiden då det beagav sig. Den händelsen kan man idag känna nästan likadant för, fast om själva händelsen skulle  hända idag så känner jag att jag i de flesta fall inte skulle bry mig överhuvudtaget. Det blir  att jag får funderingar kring vad det var som gjorde att jag reagerade som jag gjorde då och varför jag förmodligen inte skulle reagera på samma sätt idag. Jag tror inte att jag någonsin har haft sådana här funderingar tidigare, men jag har ju heller aldrig skrivit på det sätt som jag just nu skriver. När man har suttit ett tag och skrivit så blir man ganska trött av alla tankar som far runt i huvudet pga a denna "memoargrej". Det märkligaste är att jag kan ha så mycket funderingar när det jag skriver om en händelse som kretsar kring ett minne som varar bara vara i någon minut. 

 

Det är ganska roligt så jag lär hålla på med detta ett tag till. Jag vet inte om jag kommer att komma till en punkt då jag blir färdig med detta. Om jag skulle känna mig färdig så vet jag inte (just nu) vad jag kommer att göra med detta  som jag nu har börjat skriva på. Men jag hoppas att jag kan finna några svar på varför och kanske kan man också en gång för alla släppa alla minnen som på något sätt kanske har präglat hela mitt liv. Det känns på något sätt som jag är tvungen att skriva, för min egen skull. 

 

 

 Denna måndag börjar lida mot sitt slut. Jag har mest varit hemma och bara tagit det lugnt. Det har bara varit skönt att få vara ledig en dag till. 

 

Jag känner att jag skulle behöva ta typ semester eller nåt redan nu, men jag får ju vänta. Vänta till mitten på juli faktiskt. Samtidigt har jag sen länge känt att jag inte vill jobba på några andra tider eller efter något annat schema än vad jag nu gör. Det är bara lagom mycket jobb och blir jag trött, sliten eller liknade så beror det inte på jobbet längre. Det blir ju betydligt lättare att komma ur en ev känsla av trötthet när man inte jobba överdrivet mycket. Det känns bra.

 

Annars har de senaste två veckorna varit rätt tuffa. Jag har haft mycket som fan att göra. Det är bara nu i helgen och idag som jag har känt att jag inte behöver göra ett skit. Det har tex varit väldigt skönt att slippa telefonsamtal från folk som aldrig blir nöjda med vad jag än gör. Och det har också varit skönt att slippa ringa någon myndighet där någon person säger att ansvaret ligger på någon annan myndigehet och där någon annan myndighet antingen säger tvärtom eller säger att ansvaret ligger hos en tredje myndighet som jag själv måste kontakta och bla bla bla. En annan grej som har varit skönt att få slippa nu har varit allt folk som tjatar på mig i största allmänhet.  

 

Jag mår ganska bra igen. Det har varit tufft ett tag och ibland är det så bara. Jag känner ändå nu att jag har gjort allt jag kan med väldigt mycket och jag kan liksom inte göra mer. Om allt inte blir som jag vill nu så behöver jag ju i alla fall inte känna att jag inte gjorde något. För jag har gjort hur mycket som helst den senaste tiden! 

 

Det har det varit så skönt att bara ha kunnat koppla av nu i några dagar. Sen kommer det väl att komma en period igen då det blir lite tufft, men om det blir jobbigt så får jag ta tag i det problemet då. Nu är det mesta bra igen och då är det bara att hoppas att den känslan håller i sig och att den vara länge. Jag känner mig faktiskt just nu ganska nöjd över att jag har fått ordning på väldigt mycket. De var saker som bara för en vecka sen kändes som helt hopplösa få ordning på. 

 

 

 Har kollat på Beck-filmen FAMILJEN nu. Den är betydligt bättre än filmen RUM 302. Varje ny Beck-film som kommer ut blir förhoppningsvis bättre och ännu bättre för varje gång.

 

Jag känner inte någon "wow" över denna filmen  heller, men jag tycker ändå att det är en bra film. Fast jag hade velat att någon annan skulle vara mördare än den som det visade sig vara. Då hade filmen varit ännu bättre.

 

Denna filmen är värd att se, men jag väntar på ett WOW, som jag hoppas att jag kommer att få uppleva med någon av de nya Beck-filmerna.

 

 

 

Skönt att ha en ledig måndag också. Just nu sitter jag och slappar i massagestolen och jag tänker samtidigt kolla den senste Beck-filmen. FAMILJEN .. 

 

 

En helt ok film som absolut är värd att se. Jag hoppas ändå att någon eller några av de andra nya Beck-filmerna som kommer att komma nu under året  är bättre än vad denna är. Rum 302 var inte dålig, men det var liksom inget "wow" över filmen om man säger så. Det var en helt ok film att se när man vill slappa i massagestolen och ha en ledig helg.  

 

 

Jag ska avsluta denna fredag med att sitta i massagestolen och kolla den senaste Beck-filmen. 

 

 

 Har varit ute på en pw nu på morgonen. Har annars känt mig ganska slö och seg denna veckan. Jag känner mig sådär mörbultad och ganska trött i kroppen. Jag är ganska trött på att hela tiden känna att jag har mycket att göra. Dessutom vet jag att det kommer att bli ännu mer. Jobbig känsla liksom..

 

Det har varit mycket "surr" denna veckan.  Utbildningen i måndags kändes ju seg. Jag gillar ju inte att ha utbildningsdagar.  I tisdags blev det mycket babbel efter pingisträning. Jag tror vi kom fram till att alla vi håller på med pingis för att vi vill spela pingis. Något annat som typ har med föreningsliv och klubb och bla bla bla bla, vill ingen av oss syssla med. I alla fall är det så för mig. 

 

Igår var det också mycket "surr". Telefonen ringde typ flera gånger i timmen hela morgonen. Det är den ena lilla skitsaken efter den andra. Jag fick även lite kritik för att jag inte hade fixat en grej tillräckligt snabbt. Jag kände då att: Jävlar vilka krav vissa har. Man ber mig ordna en grej som jag varken har betalt för eller är skyldig att fixa. Jag säger att jag förmodligen kan fixa det och jag fixar det så snabbt jag bara kan, men ändå ska det gnällas. Hade jag skitit i det totalt (vilken jag nu ångrar att jag inte gjorde) så hade jag fått kritik för det i alla fall.

 

Sen är det ju så att allt tar ju sin tid och jag funkar ju så att jag lägger saker på en lista. Jag har vissa saker att göra, men man måste ju proritera sånt man har att göra just nu och en hel del av sånt som man har lovat att man ska fixa har man kanske inte alltid tid att ens hinna tänka på direkt efter att man har tagit på sig att göra en grej. 

 

 

 Nu under morgonen så var det skönt att få rensa skallen lite från allt "surr" och "babbel" som man har fått stå ut med under denna veckan. En pw på några km och nu känns det som allt kommer att gå hur lätt som helst framöver. I alla fall kommer det att kännas så tills nästa "surrande" drar igång.

 

 

 

 

 

 

 

 

Tränade lite pingis igen. Jag spelade tyvärr ganska dåligt, eller så var motsåndet för bra ikväll. Det kanske är bästa att bara erkänna det?

 

 Jag rörde mig ganska dåligt. Slag som egentligen är ganska enkla att utföra blir ju svåra eftersom jag står för mycket still och inte rör på fötterna. Antingen viker jag in kroppen innan jag ska slå, eller så sträckar jag mig och försöker nå bollen innan jag ska slå. Grejen är att man ska röra på fötterna först och stå still när man slår. Inte stå still och försöka kompensera det dåliga fotarbetet med kroppen och armen. 

 

Annars vet jag inte hur mycket mer pingis jag kommer att spela nu. Denna säsongen (2014/2015) är väl egentligen över. Normalt börjar väl en pingissäsong i augusti och håller på till slutet på maj. Men det känns liksom i luften nu, som att det snart är över. Nästan allt seriespel är slut och knattarna som tränar har i princip slutat redan.

 

 För min egen del så  spelar ju inte efter någon säsong eftersom jag inte tävlar eller spelar seriespel. Jag kommer heller inte att ändra på detta inför nästa "säsong" (2015/2016). Jag kanske inte ens får spela i serie för jag är ju inte tillräcklig bra. Fast tävla och spela seriespel på lägre nivå kan man ju alltid göra om man skulle vilja. Men jag vill bara träna. Och jag hoppas att jag orkar och har möjlighet att fortätta med det.  Träna för min hälsas skull och som det känns just nu så vill jag inget annat med pingisen alltså. Inget serispel, inga tävlingar och inte vara tränare för någon ungdomsgrupp eller likande. Jag vill bara träna och hålla igång pingisen.

 

Nu är det ändå så att det finns en spelare i våran klubb som vill hålla igång med pingisträningen ett bra tag till. Han ska nämligen spela någon ganska stor turnering i Italien i juni, tror jag det var. Jag kände direkt att om jag har möjlighet att träna med honom ett tag till så vill jag gärna göra det. Han behöver ju köra på ända in i det sista före den tävligen. Gör han inte det då är min åsikt att han inte har något att göra på den tävlingen i Italien. Jag vill ju också träna på för min hälsas skull och man måste ju vara 2 för att kunna träna. Så jag tror att det kan bli lite mer träning för min del, i alla fall fram till juni månad. Sen får jag väl ta ett "break" från pingisen. Fast vill någon lira så kör jag gärna på. Jag spelar ju som sagt inte för något annat än min hälsas skull och jag bryr mig inte om det är säsong eller inte säsong.

 

Känns skönt att man inte har jobb idag. Efter gårdagens snurr i huvdet som man fick av utbildningen och dagens snabbis i Göteborg som också innehöll ett träningspass iform av löpning i högt tempo genom centrala stan så hade en arbetsdag nu inte varit kul att behöva genomgå. Pingis vill jag däremot spela ikväll, men det får bli lugnt fram till det är dags att dra igång den träningen. 

 

Igår kväll bakade jag lite här hemma.  Det kändes så i alla fall. Jag kollde i kokboken och tog reda på hur man gjorde riktiga piroger. Jag har tidigare i princip bara köpt sånna där snabbmatsvarianter till piroger, men sånt tröttnar man ju på direkt liksom.. Igår hade jag inte så mycket att göra under kvällen så jag gjorde några piroger som jag idag bara kunde värma och sen sätta mig för att äta. Det blev några riktigt goda piroger. Nu vet jag att jag kan fixa sånt också. Jag har faktikt aldrig gjort piroger förut. Jag blev så glad när jag insåg att jag kunde. Gott blev det också.

 

Det var inte så svårt som jag trodde att det skulle vara, fast det känns lite sjukt att jag nu vet hur man gör piroger och sen har jag ingen aning om hur man slänger ihop tex kåldolmar som typ är något som jag tror är lättare att fixa till, fast det gillar jag ju inte så det lär jag nog aldrig prova att göra.

 

 

 

 

 

 

 

Har varit nere i Göteborg nu under förmiddagen. Jag skulle ta lite blodprover som ska analyseras av Scilife Clinic i Stockholm. 

 

Jag var nere i Göteborg Ca 08:00 sen tar det ca 20 minuter att gå från stationen och till något som kallas Axesshuset som ligger ganska centralt i Göteborg. Väl där så tar det typ 15 minuter med väntetider och  provtagning. Ett nålstick senare så var allt klart för denna gången

 

När jag skulle ta mig tillbaka till Centralstationen i Göteborg så ville jag väldigt gärna hinna med det tåget som avgår klockan 09:00 mot Vänersborg. Jag hade kanppt 15 minuter på mig. Det tar 20 minuter att gå, så alternativen är ju att springa och hoppas på att jag hinner, eller ta ett tåg som går en timme senare. Jag valde efter att funderat lite fram och tillabaka att jag skulle springa och göra ett försök att hinna med tåget som skulle avgå klockan 09:00. Jag ville likosm inte dra runt i Göteborg ens i en timme till.  Det blev en löptur och sträckan är ju på lite mer än 2 km. Jag visste att antingen hinner jag precis eller så missar jag tåget precis. Får jag inte stanna för mycket vid övergångställen och annat så borde man ju klara av att avverka 2 km ganska snabbt, även om jag inte är någon van löpare direkt

 

Jag hann, men hade jag varit bara 30 sek sen så hade tåget gått ifrån mig och jag hade fått vänta en timme på nästa tåg.  Jag blev såklart helt dysvett och jag kände av mjölksyran om man säger så. Blodsmak i munnen fick jag också. Men det var skönt när jag satt på tåget och var på väg hem redan klockan 09:00 igen.

 

 

 

Från 10 september 2008 tillämpas en  lag för förare av bla buss, som ska säkerställa att alla förare har den kompetens som är nödvändig för yrket. När man har genomgått fortbildning på minst 35 timmar inom en 5 årsperiod då är man godkänd. 

 

Idag var jag på  utbildning i Trollhättan och skrapade ihop de sista timmarna som jag behöver för att få ett sk yrkeskompetensbevis. Jag kommer väl att få ett förarkort som bevisar att jag har genomgått utbildning på de som krävs och som alltså är lag på.

 

Dagens utbildning handlade om gods och persontransporter. De var mycket grejer som lastbilschaffisar måste ha koll på. Jag är ganska säker på att ett åkeri kräver av sina förare att dom ska ha koll på mycket av de som vi gick igenom idag. För min egen del så kändes det inte som detta var något som jag har användning för i mitt arbete.  Men samtidigt är det väl alltid bra med utbildning. Och detta är det ju lag på. Bara att vara närvarande och gilla läget liksom. För att bli godkänd krävs enligt lagen 100% närvaro under utbildningen.

 

 

 Jag har tagit det väldigt lugnt hela denna helgen och det känns skönt. Igår funderade jag en kort sekund på om jag skulle gå ut och typ festa lite, men den tanken slog jag snabbt bort. Nu är jag glad för det. Hade jag gått ut igår så är jag ganska säker på att det hade blivit en partynatt där jag efter fullt ös hela natten hade kommit hem idag  klockan 08:00 på morgonen. Sunkig och jävlig hade man känt sig och det är ju inte lätt att somna heller när man kommer hem efter en partynatt. Hela denna söndag hade väl också känts ganska tung att ta sig igenom.   Jag är därför glad att jag inte gick ut igår och det som känns extra bra var att det inte ens var ett svårt beslut att ta att bara stanna hemma och gå och lägga sig tidigt.

 

Annars vet jag att jag tidigare har känt lite abstinens på att gå ut och festa. Ofta kommer suget efter en intesiv vecka med mycket att göra. Denna veckan har varit en sådan vecka.  Men jag känner inte längre att jag måste bort hemifrån eller göra något helt annat bara för att man har haft många tuffa dagar med jobb och annat vardagligt skit.  Dessutom har jag ju börjat göra en budget igen på min intjänade pengar varje månad. Ska jag följa budgeten, vilket jag naturligvis vill göra  så finns det inte  så mycket  utrymme att festa för denna månaden. Jag har faktiskt en sk kategori i min budget som jag kallar för party, och dom pengarna är slut redan. Man skulle ju alltid kunna låna av sig själv från någon annan kategori, men nu ska jag vara noga och inte slarva. Mer party blir det nog i framtiden ändå. Det kan jag nog vara ganska säker på.

 

.          

 

 

Annars sitter jag ju här och skriver lite om hela mitt liv. De jag känner spontant är att det är ganska kul att sitta här och minnas tillbaka på någon händelse i skolan eller hur det egntligen gick till närt jag började med pingis. Börjar man skriva om livet efter döden och rymdvarelser också då känner man att detta med mina memoarer kan sluta precis hur som helst. 

 

Det som kan vara lite tufft det är att jag inte alltid riktigt vet vad jag ska skriva. Vissa händelser har man lite minne av, men hur var det egentligen? Man blir lätt sittande här, stirrande utan att man skriver någonting på kanske 2 timmar. Ibland lossnar det och då är man som en maskin i skrivandet, fast problemet är att det lossnar inte alltid när man verkligen vill sitta här och skriva. Man måste liksom räkna med att man kan bli sittande här utan att man klarar  av att spotta ur sig någonting. dessutom kommer man ofta på saker att skriva om när lusten med skrivandet kanske inte riktigt finns där. Men det är alltid ändå bättre att direkt när man kommer på något att skriva om, sätta sig ner och skriva. Jobbigt, men roligt är nog det bästa man kan säga som en sammanfattning på hur det känns när man skriver om hela sitt liv.

 

Nästa vecka tar man nya tag. På ett sätt är det rätt skönt att jag bara ska köra buss 3 dagar nästa vecka. Det jobbiga är att jag ska upp tidigt typ 3 dagar nästa vecka.  I morgon ska jag på kurs istället för att köra buss. Kursen börjar redan klockan sju på morgonen. Jag är inte så grymt sugen, men jag är ju skyldig enligt lag att genomgå denna kurs om jag ska få fortsätta att jobba som bussförare. På tisdag ska jag upp tidigt också. Jag ska ta lite blodprover som ska skickas upp för analys till Mouna i Stockholm. På ferdag har jag också en dag då jag måste gå upp tidigt. Jag vill ju hinna med lite vardaligt trökgöra och det är ju en ganska bra dag att göra allt sånt på. Man får liksom undan mycket så man återigen kan ha en trevlig och bra helg. 

 

 

 

 

Idag har jag varit ute på en riktigt lång promenad. Jag gick ett varv som idag måste vara en klassiker. Stan, Onsjö, Korseberg, Brätte, Öxnered, Blåsut, Dalbobron och sen är man i stan igen. varvet är ca 11 km långt. Jag går inte detta varv så ofta, men tittar man tilbaka på min blogg från tidigare år så kan man läsa att jag har gått detta varvet flera gånger i veckan. Nu är det inte så ofta, men någon gång ibland känner man för det. 

 

När jag under dagens runda kom till Brätte så var det någon form av kontroll där. Det stod en dam där och frågade mig om jag skulle stämpla typ. Jag fattde såklart ingenting. Hon sa något om vad det var som gjorde att hon frågade mig om jag skulle stämpla, men jag fattade inte ändå. 

 

Sen gick man bara vidare och när det var typ 3 km kvar av dom 11 som jag skulle gå då blev jag riktigt trött så dom 3 sista var dom tyngsta. Men nu känns det bra att jag tog mig ut, och runt i alla fall.

 

 

 

 

Vilken jävla dag jag har haft. Snacka om att få känna på byråkratins Sverige. Jag vill inte exakt gå in på vad jag gjorde idag för det är lite för privat just nu i alla fall. Men jag kan säga att jag under förmiddagen har ringt lite myndigheter. Vissa saker vill man ju bara dra till sin spets och detta är en sådan sak.

 

Första samtalet varade i en timme. När jag sedan trodde att detta var allt så sa killen som jag pratade med att nu ska du göra så, så, så, så och så. jag tänkte bara: Herregud... hur ska jag komma ihåg allt detta??? Jag är ju mycket för att skriva upp saker så jag ska komma ihåg. Jag gjorde så nu och sen var det bara att ringa nästa samtal till nästa myndighet för den första myndigheten som jag ringde idag hade tydligen inget samarbete alls, trots att jag tycker att dessa två borde ha det.Man tror liksom det och kanske är det så att dom samarbetar bara att de personer som jobbar där inte har riktigt koll på detta. 

 

Ok samtal nr 2. Jag får bara till svar att jag inte ska ringa dit  utan ring ett annat nummer fårjag höra på det andra samtalet Samtal nummer 3:  Där får jag förklara hela historien om vad saken gäller en gång till. Jag hade ju redan typ pratat i en timme på första samtalet och nu på tredje så är det så igen. Nu vara jag ju ganska van och visste vad jag skulle säga utan att tänka  så jag lyckades korta ner detta samtalet i alla fall. Det blev inte en timme utan kanske en halv.  Under samtal 3 så fick jag en info att jag skulle ringa tillbaka till han jag pratade med under det första samtalet. Jag gjorde så då. Då fick jag info att jag skulle blanda in en myndighet till typ. Hänger ni med? Måste vara femte samtalet nu. När jag ringer och pratar där så får jag reda på att jag egentligen inte hade behövde ringa det samtalet, fast det var ändå bra att jag gjorde det tyckte han jag pratde med ändå. Vi ringer till dig sen när det är dags och tar inte längre tid en 2 år fick jag höra när jag hade ringt det femte samtalet i ordningen. Det går nog fortare än 2 år, det är jag gansak säker på. För så jäkla krångligt är väl inte detta???

 

Det var snurrigt ett tag, men jag är jävligt envis när jag vill dra något till sin spets. Och nu tycker jag att jag har bra ordning på allt som jag inte visste något om i morse när jag vaknade. Vad det var spara jag nog till mina memoarer eller nåt. 

 

Efter detta ville jag ju bara ta det lugnt, men nej. Jag fick mer att göra. jag höll på nere i tvättstugan också. Jag sprang upp och ner i trappan hela morgonen, mellan samtalen så  fick jag fixa lite med tvätten också. Typiskt att det skulle vara just denna morgonen jag hade en bokad tvätttid. Men när tvätten var klar då tänkte jag att nu är jag väl klar. Så fan heller!! Snart ska jag jobba och då kommer jag på att kanske måste äta något också.

 

Jag hinner inte laga min mat idag. Jag gick ut köpte mig en pasta. När jag är på väg hem så ringer telefonen. Det var vår personalplanerare som ville tala om för mig att min ledighetsansökan var beviljad till hälften. Jag har sökt ledigt 2 dagar nästa vecka, men jag kunde bara få ledigt på en av dom. Hon berättade också att hon sätter mig på utbildning igen nästa vecka. Bra qtt jag fick ledigt en dag i alla fall. Hade gärna velat vara ledig 2 och slippa utbildningen, men så blev det inte. Utbildningen är en sån där kurs som man måste gå enligt lag när man jobbar med tung trafik som tex busskörning. Jag kan allstå inte välja bort den för då kan jag ju snart inte jobba mer. Jag gillar det inte, men så är det. 

 

Ok! Nu kan jag väl sätta mig ner och äta i lugn och ro. Jag har två timmar kvar till jobb och då kommer jag på att jag måste hämta min tagg (nyckel) på Sportcentrum som jag redan igår försökte fixa. Jag lovade ju dessutom tjejen där igår att jag skulle komma in under förmiddagen idag. Då var det ju bara att gå ut igen. 

 

Jag tänkte först ta bussen, men det gick ju såkklart ingen buss när jag ville åka. När det går snabbare att gå då väljer jag att gå. När jag kom bort till Sportcentrum efter att jag hade genomsvettats en blandning mellan promenad, pw och ett löppass så kom jag i alla fall in på ett kontor borta på Sportcentrum. Det var precis innan dom skulle ta lunch. Lite tur där liksom. Jag fick min tagg, äntligen. Tänk om jag hade fått ta den där jävla blandningen av promenad, pw och löpning och tagga tillbaka hem igen utan en tagg. Fy fasen var det hade förstört denna dagen fullständigt. 

 

Jag gick alltså raskt hem igen. Lunch och sen göra sig iordning för jobb. Nu har jobbat halva passet. Jag har kvällen kvar snart och jag hoppas inte jag får allt för mycket att göra nu. Jag har fan nästan grejat och snurrat mer idag än vad jag normalt gör på en hel vecka. Nu vill jag bara ta det lugnt resten av kvällen liksom...

 

Ha en trevlig kväll!

 

 

 

 

Onsdag idag och jag har jobb ikväll, men innan man ska tagga iväg och slita för sitt dagliga bröd så vill man ju hinna med lite annat också. Tex handla sitt dagliga bröd.

 

Jag har varit ute på en pw. Det gick ganska snabbt idag. Jag gick bla runt Sportcentrum.

 

 

 

Jag gick också in på Arenan för jag tänkte att jag skulle få tag i den där taggen (nyckeln) till pingishallen. Det finns en dörr som alltid är låst och dom som typ ansvarar för stället där jag spelar vill att alla som går ut och in ska ha någon form av nyckel så att dom vet att man har behörighet att vara där.

 

Förra gången jag skulle hämta den där taggen så fick jag ingen pga att han som gör taggar hade semester. Efter den gången har jag inte orkat bry mig om att hämta någon tagg, men samtidigt ska ju alla som tränar i pingishallen ha en tagg.

 

.När jag nu kom in på Arena Vänersborg så  frågade jag återigen om jag kunde på den där taggen till pingishallen. Tjejen som jag pratade med på kontoret ställde några kontrollfrågor, men någon tagg fick jag inte denna gången heller. Jag skulle återkomma i morgon, och då skulle jag förmodligen få en i alla fall.  Jag gör ett tredje försök imorgon alltså. Den spännade fortättningnen på denna historia  fortsätter imorgon på min blogg.

 

 

Kvällens pingisträning kändes bra. Jag värderade bollen bra. Det jag menar med det är att jag spelar lugnt och fint med rätt hårdhet på varje boll. Jag är inte rädd för få hårda attacker på mig.  Det är bara att försvara sig bra genom att blocka, hålla bollen på bordet och vänta tills man själv får ett läge att kunna attackera på. Just det där spelsystemet stämde bra för mig ikväll. Jag var också mer avspänd än vad jag brukar vara. Stundtals var jag nog för avslappnad på något sätt. 

 

 

Det som jag också tyckte var kul det var att en gammal landslagsspelare var i pingishallen iikväll och tränade. Birgitta Rådberg som spelade VM på någon eller några gånger på 70-talet. Hon har också ett år vunnit Swedish Open Chapionships. Det är en tävling som alltid har hållit hög klass internationellt. Jag tror också om jag inte är helt fel ute att Birgitta Rådeberg har vunnit Svenska mästerkapen 1971, 1972 och 1973. Tre år i rad alltså.    Rådberg var väl inte som i gamla dar vid bordet ikväll direkt, men jag tycker det är starkt att hon tränar och spelar som hon gör nu ändå. 

 

Efter träning så tänkte jag hemska tanken att jag skulle köpa något i korvkiosken på vägen hem. Det får man väl inte göra idag. Just idag är det ju världshälsodagen. Då ska man ju tänka lite extra på vad man tex äter. Jag åt ju en bra lunch också. Det blev kokt torsk idag. Dessutom denna dagen till ära så har jag tränat bra också. En pw och ett pingispass. Ska jag slarva nu på kvällen? Typiskt mig på något sätt. Jag nöjd med mitt val. jag köpte en sallad i korvkiosken. Kycklingsallad och nu är jag glad att jag kan säga att jag har varit hälsosam hela denna världshälsodagen. 

 

 

Nu har jag äntligen börjat att skriva. Förra månaden berättade jag i ett inlägg att jag ville skriva min självbiografi.

 

Mycket har jag genom åren berättat, men inte allt. Det finns saker jag aldrig har berättat för någon. Minnen har jag, och mycket har jag hållit för mig själ.  Jag har länge velat skriva min historia. Jag kanske behåller min histora för mig själv när jag tcyker att jag har skrivit färdigt den. Men vad jag gör med det jag nu har börjat skapa bryr jag mig inte om just nu. Kanske låter jag alla se vad jag har skrivit, kanske visar jag det får någon/några eller så bara jag skriver och behåller allt för mig själv.

 

 

 Skönt med en ledig dag efter allat jobbande i helgen. Jag har haft mycket att göra niu under förmiddagen.  Jag har bla varit i Trollhättan och fått uträttat lite ärenden.Jag besökte djuraffären där och kollade lite på en papegoja som dom har där i butiken. Den är av samma sort som jag har, fast det är en hane.

 

Det fanns en varningstext på buren där det stod att man inte skulle sticka in fingrarna för då kan papegojan tro att det är godis som den ska få och börja bitas. Jag stack in ett finger i alla fall för jag såg direkt att papegojan ville bli kliad på huvudet. Eftersom jag har en likadan papegoja själv så visste jag ju att det var fullständigt ofarligt. Det är ofarligt även om den skulle bitas lite. Jag vet inte hur många gånger Mimmi (min fågel) har bitit mig, men det gör sällan ont om man är beredd på att den kan bitas. Dessutom hade jag svårt att låta bli att klia fågeln i djuraffären på huvudet när jag såg så tydligt att det var det den ville. 

 

När jag sen kom hem från Trollhättan igen så gick jag direkt ut på en pw. Det kändes bara tvunget nu efter påskens jobbande och allt grejande nu på morgonen.

 

Jag tror många av er vet hur det känns. Man ska ringa ett jobbigt samtal och för det är man nervös innan och man känner att det liksom låser sig på något sätt. Den känslan har jag haft nu på mogonen. Jag tycker det är så jobbigt. Jag blir bara nervös. Ändå vet jag att får man det bara gjort så känns det oftast bättre efteråt. Det spelar ingen roll hur jag tänker eller försöker känna före jag ska ringa något lite jobbigare samtal. Känslan är alltid detsamma. Det är jobbigt och man funderar mer än en gång om man ska ringa eller inte.

 

Hej!

 

Det finns en sista dag denna påskhelg också och den är idag. Annandag påsk och jag  har arbete ikväll, men innan jobbet så har jag tänkt att jag ska gå ut och äta en liten middag på restaurang.

 

Det var länge sedan nu som jag gick ut och satte mig någonstans. Någon gång i veckan under de senaste månaderna har jag hämtat mat ute och tagit med hem. Annars har jag lagat ganska mycket mat själv.  Under denna påskhelgen så har jag fan knappt ätit någonting. Jag har typ bara ätit min frukost och sen har jag levt på yogurt och frukt resten av dagarna. Det känns inte rätt, men samtidigt ska man ju inte äta för mycket heller. Jag måste hitta en balans där. Det tycker jag är svårt. Antingen äter jag för mycket och går upp i vikt, eller så äter jag för lite och blir snurrig i huvudet av att jag ijte får i mig tillräckligt med mat. 

 

Jag lagar ju mest min egen mat själv nu och då vet man ju vad man stoppar i. Det borde ju kunna gå och styra så man hittar den där balans mellan att äta tillräckligt, men inte för mycket eller för lite. Problemet är att jag kan egentligen inte laga så många olika rätter. Jag kanske kan 10 -15 olika. Det är några olika kött, fisk och pastarätter. Sen kanske man kan slänga ihop någon rätt på gårdagens middag. Det är typ det jag kan och många av dom rätterna jag kan laga är kanske inte dom nyttigaste i världen. Därför är det svårt att hitta rätt väg att gå här. 

 

Jag har ju lite press på mig också. Om några månader ska jag upp till Stockholm och gå igenom mitt hälsotillstånd med Mouna. Jag vill ju visa henne att jag har lyckats fixa bättre värden på sånt som inte var bra förra året. Dessutom vill jag ju visa att de värdena som blev bättre eller har varit bra fortsätter att vara bra. Då krävs det att jag tex hittar en bra balans i kosten. Inte för mycket mat, men ändå tillräckligt liksom.. Sen är ju sömn och träning något som är viktigt också, men just nu är det ett mindre problem. Sover gott om natten gör jag. Jag rör på mig minst varannan dag. Man kan naturligtvis göra mycket mer, men någonstans ska man ju leva också. 

 

 

 

Idag är det inte bara Annadag påsk. Det är också World Table Tennis Day. Jag gillar naturligtvis denna dagen lite extra eftersom jag bara älskar pingis.

 

Happy Table Tennis Day!

 

 Jag fick hem deklarationen i veckan. En massa siffror som visar att jag tjänade pengar förra året och att jag förverkligade min privatekonomidröm.

 

Men jag kommer aldrig att lägga ner det enorma arbete som jag gjorde då med min privatekonomi igen. Jag blev nöjd men det tog både kraft och energi.  Dessutom började jag slarva med pengar efter att jag lyckades förverkliga min dröm. Ganska farlig känsla det där med att vara nöjd med något. Jag måste ju fortsätta vara noga med min ekonomi och göra budget som innehåller ett sparande. Min ekonmidröm handlar ju inte om att jag sen månad för månad kan gå med back. Jag har fått en mer stabil ekonomisk situation liksom.

 

Nu har jag i alla fall ändrat på detta. Jag har som mål i år att varje månad spara någonting på mina intjänade pengar. För att inte tappa greppet och förstöra det som jag kämpade så hårt för förra året så måste min budget innehållla någon form av sparande. jag kan ändå unna mig mycket mer än vad jag någonsin har kunnat förut, men jag kan inte slarva så som jag den senaste tiden har gjort.

 

Om jag ska gå tillbaka till deklarationen så kan jag bara säga att den ser ut som jag hade förväntat mig. Inga överraskningar liksom. Jag fick tillbaka lite på skatten och jag behöver inte fundera på att flytta till Monaco eller något annat skatteparadis. 

 

Är ni bra på att deklarera? Jag menar är ni bra på fyllla i den på ett sådan sätt så att ni får avdrag och mer pengar tillbaka än vad som står från början? Jag är inte bra på sånt, eller jag bryr mig likosm inte. Jag lägger aldrig ner någomn tid direkt att ens försöka dra av något för att sen få tillbaka. Skulle jag ha rätt till något som jag inte redan har fått avdrag för så är nog det så lite pengar i alla fall. Jag får för mig att det inte riktigt är värt arbetet. Jag kan ha fel, men jag har ju lisom lite för dålig koll och så är det ju med allting. Har man inte koll på vad som är bästa att göra så brukar man ju inte tjäna några pengar heller. 

 

4 maj ska man typ ha bekräftat sin deklaration jag kommer väl bara att typ sms:a och sen har jag deklarerat på en minut och då vet jag vad sen säkert vad inkomståret gav mig år 2014. 

 

 

 

Hoppas allt är bra med er. Jag började denna påskdag med att vara ute på en pw. Jag gick i Skräckleparken och samtidigt lärde jag mig massor om Fridaststyn och Karins bro.

 

Igår hade jag nog det tuffaste passet av dom jag kör under denna påskhelgen. Samtidigt känns det fel att säga att gårdagens pass avr tufft, för när det verkligen kan vara tufft då blir gårdagens pass bara en vanlig dag på jobbet typ.

 

Om det ändå finns något som kändes lite extra så var det väl att jag jobbade ändå 8 timmar och jag hade en rast som var så kort så man fick typ välja om man skulle äta eller gå på toa. När man är mitt i en sådan arbetsdag så känner man inte efter så mycket, men när man kommer hem sen så är man ju helt tom och snurrig i bollen.

 

 

 Lundborgs Herrekipering hade idag under morgonen lagt ut 3 st påskägg på lite olika ställen runt om i centrum. 

 

När jag hörde talas om detta så tog jag mig snabbt ut på stan. Dom där äggen ska jag bara hitta! Tänk om man får en kavaj eller nåt som pris i denna äggletartävligen. Det första ägget hittade jag ganska snabbt. Det låg i närheten av torget kan man säga. Det andra ägget lyckades jag hitta i närheten av Koppargrillen. Det tredje ägget hittade jag aldrig. Jag tror ändå att jag letade på rätt ställe, men jag gissar att någon hade hunnit före mig.

 

Men 2 av 3 möjliga upphittade ägg  får man vara nöjd med. Och två par nya strumpor fick jag i pris. Strumpor behövs ju alltid.

 

Glad Påsk :)

 

 

 

Jag jobbar ju hela påsken. Jag kände igår att det var ganska lugnt och köra. Jag tror att det kommer att vara så under hela påsken för min del. Det känns så när man kollar på passen liksom.

 

Jag gillar känslan nu. Jag gillar att jobba när många andra normalt är lediga. Naturligvis är jag helst ledig också, men ska jag ändå jobba så har jag inte ont av att det tex är en storhelg som jag sliter mig igenom. 

 

 

Att jag jobbar hela påsken har jag inte ont av alls. Man får ju dessutom lite bättre betalt för att det är storhelg. Ibland har resenärer sagt till mig när dom kliver på bussen att dom tycker synd om mig för att jag får jobba på någon speciell dag. Tex påskafton, julafton eller liknade. Jag tänker alltid när jag hör någon säga så att synd om mig är det väl knappast. Jag sitter med lön och lite extra för att det är obekväm arbetstid och dessutom får man ju ännu mer för att det är storhelg. Jag tror också att jag får en del komptid för att jag jobbar just en storhelg.

 

 

Synd om mig är det inte och jag gillar dessutom att jobba på tider och dagar där många andra är lediga. Det känns som lite lyx när jag själv är ledig och dom flesta andra som har jobb arbetar på dagar och tider då man normalt gör detta. Fast vad är normalt att jobba år 2015. Nuförtiden finns det ju massor av männsikor som jobbar skift och på andra tider bara dagtid. Så ovanligt är det ju inte, och synd om alla är det ju inte heller.

 

 

 

 Nu blir det slappa och sen får man börja ta tag i påskhelgens första arbetspass. 

 

 

 

Hoppas ni har haft en bra skärtorsdag. Jag har haft det bra. Jag sovit mycket och när jag har varit vaken så har jag bara ätit gott och slappat. Ingen pw eller nåt liknade idag. För köra hårt under påskhelgen nu istället. Jag har massor av jobb i helgen, men det kommer att funka att köra pw också så jag hoppas verkligen att jag kör som fan nu liksom.. 

 

Hade det varit en vanlig torsdag så hade man ju spelat lite pingis ikväll, men under träningen i torsdag sa alla typ att dom inte skulle spela denna skärtorsdag. Påskfirandet ska var och en ha på annat håll än i pingishallen och då kan ju inte jag träna heller. Jag kan ju inte spela pingis själv liksom. Hade någon velat träna idag så kan jag säga att jag gärna hade gjort detta. Jag skiter i vad det är för dagar och så. jag kan alltid spela pingis liksom. Jag kanske skulle ha frågat J-O Waldner om han hade velat lira lite. Men han verkar också redan nu vilja börja fira påsk med lite större föremål än en liten pingisboll :) https://www.facebook.com/waldner.jo/posts/406965959485043

 

Annars då?

 

Jag köpte en sk kebabrulle idag en en viss mataffär här i stan. Inget gatukök eller nåt sånt nu. Jag hittade helt enkelt en färdig kebabrulle i charkdisken i en mataffär som jag ofta besöker. Det stod på själva innehållsförteckningen att det skulle vara kebab med kyckling, kebabsås mm.. 

Innan jag ska sätta mig för att äta denna rulle så ville jag värma den lite i micron. Jag öppnade då upp rullen lite för jag vill inte värma salladen som fanns i rullen. När jag Öpnnade rullen ocjh plockade bort salladen så fick jag se att den kebabrulle med kyckling som jag hade köpt inte innehöll någon kebab överhuvudtaget. Det var bara kyckling, sås och sallad liksom.. Jag har inget emot kycklingrulle, men det var inte vad jag hade förväntat mig. På förpackningen så stod det faktiskt med fet text kebab...och sen kom det finsstilta där det stod med kyckling. Inte bara kyckling liksom. Jag köpte alltså en kebabrulle utan ett spår av något kebabkött. jag känner mig lite lurad. Borde jag ha gått tillbaka med min rulle till affären? Borde jag ha klagat över att min kebabrulle inte innehöll någon kebab? Det hade varit lite roligt att bara få höra vad dom skulle ha sagt. Men jag är inte den personen som årkar bry mig. Dessutom är det ju inte fel att käka kyckling, även om jag kände mig lite lurad på kebaben.

 

 

 

 

 

1. Kontrollera att fyrverkerkeripjäserna du köpt inte är skadade

2. Förbered ditt fyrverkeri i god tid.

3. Var nykter

4. Följ instruktionerna noga som följer med vid löp av fyrverkerierna

5. Håll inte någon fyrverkeripjäs i handen

6. Luta dig aldrig över en tänd fyrverkeripjäs

7. Håll ett säkerhetsavstånd på minst 25 meter.

8 Om en fyrverkeripjäs inte fungerar, vänta en stund innan du går fram till den.

9 Visa hänsyn.

10 Kolla filmen om råd för säkrare fyrverkerier.