Jag har ju valt att avbryta mitt skrivande som handlade om hela mitt liv. Jag ville ju skriva en sk självbiografi. Många andra har ju gjort det, och då tänkte jag att jag borde fixa detta också.

 

Man kan säga att de är några huvudskäl till varför jag väljer att bara avbryta mitt skrivande om hela livet. Jag kände när jag satt här och skrev att det var väldigt lätt att vara hård och dra på mot alla möjliga andra personer. Det kändes inte bra, och när jag kände att jag kanske var för hård mot andra så känslan av att vara för hård mot andra över i att jag anklagade mig själv istället. Det är ju lätt att man gör det när man råkar ut för något som tex kanske är jobbigt eller obehagligt. Man tycker att det kan vara ens eget fel att något har hänt och även om det inte skulle vara så tänker man lätt att man får skylla sig sjäv. Skriver man på ett självanklagande sätt så är ju inte det bra heller helt enkelt. Någonstans i detta så vill jag hitta något som är lagom. Inte för hård mot andra och inte för hård mot mig själv. Lagom ska det va, men jag kände inte att det blev så när jag satt här och skrev på min självbiografi.

 

En annan grej som jag märkte var att när jag skrev om sånt som jag är  glad över att jag har fått uppleva eller när jag skriver om personer som jag gillar väldigt mycket det var att  då blev det överdrivet positivt. Det blir lätt att skriva värsta "hyllningstexten" till något eller någon. Det är ju kanske inget fel att överdriva något som man tycker har varit roligt att få uppleva, men det blir lätt för mycket skryt. Sen ska man ju som jag sa inte vara för hård mot sig själv heller.  När jag med mitt skrivande ville berätta om personer som jag ser upp till eller bara tycker om så blir det lätt att man kör den där hyllningstexten och det känns på något sätt lite fånigt att läsa texten sen. Även om man gillar en person väldigt mycket för vad hen har gjort så kanske man ändå inte bara ska låta allt komma ut hur mycket som helst. Det blir bara fåningt. Eller så är det inte det , jag vet inte.

 

Andra saker som fick mig att inte fortsätta med detta just nu var att jag kände att detta var för svårt. Jag är helt enkelt inte redo att ta det steget att skriva om hela mitt liv. Jag har minnen som har präglat hela mitt liv, men att bara skriva om berätta om dom gör man inte bara hur lätt som helst. Jag måste ha mer tid att fundera över allt innan jag kan skriva berättelsen.  Dessutom är det väldigt mycket som händer just nu och då blir det ännu svårare att skriva om berätta om allt som har varit tidigare när man samtidigt har fullt upp med att få ihop livets "pussel" just nu. Det är ett stort steg att ta och jag känner mig inte redo. Jag trodde liksom inte på att denna grej skulle gå bra från början. Jag känner att jag måste ju komma till en punkt där jag bara sätter sig ner och tänker att detta ska nu bli en skitbra berättelse där jag ska tänka på allt. Att skriva om hela sitt liv gör man ju förmodligen bara en gång i livet och då känner jag att jag verkligen vill tänka igenom detta mer än vad jag hittills har gjort. Jag behöver mer tid och jag måste ge mig själv den tiden. 

 

Det känns skönt i alla fall att jag inte känner något vemod över att jag inte orkade slutföra denna grej denna gången. Jag konstaterar bara att jag måste vara mer redo innan jag kan klara av detta. Kanske gör jag ett nytt försök någon gång i framtiden, men just nu struntar jag i det.