Hej!

 

Det finns en sista dag denna påskhelg också och den är idag. Annandag påsk och jag  har arbete ikväll, men innan jobbet så har jag tänkt att jag ska gå ut och äta en liten middag på restaurang.

 

Det var länge sedan nu som jag gick ut och satte mig någonstans. Någon gång i veckan under de senaste månaderna har jag hämtat mat ute och tagit med hem. Annars har jag lagat ganska mycket mat själv.  Under denna påskhelgen så har jag fan knappt ätit någonting. Jag har typ bara ätit min frukost och sen har jag levt på yogurt och frukt resten av dagarna. Det känns inte rätt, men samtidigt ska man ju inte äta för mycket heller. Jag måste hitta en balans där. Det tycker jag är svårt. Antingen äter jag för mycket och går upp i vikt, eller så äter jag för lite och blir snurrig i huvudet av att jag ijte får i mig tillräckligt med mat. 

 

Jag lagar ju mest min egen mat själv nu och då vet man ju vad man stoppar i. Det borde ju kunna gå och styra så man hittar den där balans mellan att äta tillräckligt, men inte för mycket eller för lite. Problemet är att jag kan egentligen inte laga så många olika rätter. Jag kanske kan 10 -15 olika. Det är några olika kött, fisk och pastarätter. Sen kanske man kan slänga ihop någon rätt på gårdagens middag. Det är typ det jag kan och många av dom rätterna jag kan laga är kanske inte dom nyttigaste i världen. Därför är det svårt att hitta rätt väg att gå här. 

 

Jag har ju lite press på mig också. Om några månader ska jag upp till Stockholm och gå igenom mitt hälsotillstånd med Mouna. Jag vill ju visa henne att jag har lyckats fixa bättre värden på sånt som inte var bra förra året. Dessutom vill jag ju visa att de värdena som blev bättre eller har varit bra fortsätter att vara bra. Då krävs det att jag tex hittar en bra balans i kosten. Inte för mycket mat, men ändå tillräckligt liksom.. Sen är ju sömn och träning något som är viktigt också, men just nu är det ett mindre problem. Sover gott om natten gör jag. Jag rör på mig minst varannan dag. Man kan naturligtvis göra mycket mer, men någonstans ska man ju leva också.