Jag minns att jag skrev för inte så längesen att jag mådde ganska bra. Det hade börjat vända och jag fick för mig att orsaken till detta var att jag faktiskt försökte ta tag i alla bekymmer och problem som jag liksom. Att bara sitta still och inte göra någonting kändes för ett tag sedan som helt fel strategi. Jag tog ju tag i mycket och det kändes faktiskt ganska bra efteråt, men nu känns det långt ifrån bra.
Från att ha mått ganska bra under större delen av förmiddagen igår så vände den känslan ganska snabbt och jag började istället känna av kombination i kroppen av orolighet och mycket illamående. Lägg därtill att mycket tankar börjar snurra huvudet. Så känner jag mig i stora drag nu just nu: Orolig, illamående och massor av tankar som far igenom huvudet.
Nästan under hela gårdagen oroade jag mig för en massa saker. Någon matlust hade jag inte heller. Jag åt kanske knappt en fjärdel av den lunch som jag hade på tallriken. Jag åt ingenting varken före eller efter lunchen igår. Jobbade på gjorde jag trots mitt illlamående. På rasten bestämde mig för att bara gå ut och promenera runt lite. Jag brydde mig inte om att äta något. Jag drack lite vatten bara och sen "rullade" jag på några timmar till. Jag var liksom inte hungrig eller nåt. Hade jag försökt äta så hade det inte fått i mig nåt ändå. Det är jag helt säker på. Flera gånger under gårdagen fick jag frågan om hur jag mår. Jag sa att jag mådde bra, men jag kände ju direkt när jag sa att jag mår bra att det är ju inte sant.
Men vad ska man svara? Säger jag att jag inte mår så bra då kommer det ju fler frågor och jag orkar bara inte öppna mig så mycket just nu. Det tar ju kraft och energi och jag vet att det kommer att komma dagar nu ganska snart där jag behöver ha all kraft och energi som jag kan hitta. Redan imorgon kommer det att bli riktigt tufft för mig och sen får jag se om jag orkar jobba med busskörningen efter jag liksom genomgår den första "prövningen", av ett flertal "prövningar" som sen kommer att komma, och som jag kommer att behöva stå ut med och försöka hantera på bästa sätt.
En sak som jag nu defentivt har lagt åt sidan är mitt skrivande på min självbiografi. Jag palar inte just nu och jag tänker inte göra något försök just nu. Det är ett för stort steg för mig att ta. Jag behöver mer tid att fundera och känna på denna grejen med att skriva om hela mitt liv. Just nu känns det inte som rätt lägen och dessutom är det så fruktansvärt svårt. Jag gav mig in i något som jag just nu känner att att jag inte klarar av. Jag tänker inte försöka just nu igen. Hur jag gör med denna grej i framtiden det får jag se, men nu släpper jag det helt och bryr mig inte alls. Det blev för mycket för mig och för tufft. Jag kan liksom inte ens ta steget just nu att skriva på det sätt som jag hade tänkt mig från början. Kanske behöver jag mer tid att fundera igenom denna grej. Kanske kommer jag att komma på att jag låter detta vara. Som jag känner nu så är det bara för stort och för svårt för mig att slutföra, och då ger jag upp det för nu utan att fundera mer kring det.
Vad det gäller mitt bloggande så funderar jag på att ta en liten paus. Just nu är det för mycket tankar och jag gör väldigt mycket av sånt som jag absolut inte vill blogga om. Jag vet av erfarenhet att allt ska man verkligen inte blogga om. Jag vill blogga lite om allt möjligt varje dag, men om jag mår dåligt så har jag svårt att sitta här och skådespela och försöka vara roligt. Jag vill ju att min blogg ska handla om mycket av de som är roligt och som gör att man mår bra här i livet. Kombinationen orolig och illamående hör ju självklart inte till kategorierna roligt och mår bra. När allt känns som det känns just nu så är nog en paus att föredra, men jag tar ju inte en paus om jag nu vill blogga om något. Det är bara det att jag orkar inte riktigt bry mig om min danneblogg och liksom fundera kring den just nu.
I natt har jag inte sovit bra och jag mådde fruktansvärt illa när jag vaknade i morse. Jag fick nästa lite panik över hur det kändes. Jag hoppas naturligtvis att allt blir bättre, men just nu vet jag varken ut eller in. Jag får göra vad jag känner att jag måste och hoppas på att jag klarar av allt på ett bra sätt ännu en gång. Solen har börjat skina ute nu och fint vårväder är det. De är nog det enda som jag kan känna riktigt och glädje för just nu. Annars är mycket nu tuffare än på väldigt länge.
2