Jag har några sköna lediga dagar nu. Får se om det blir någon utgång eller så. Det är ju lite festival här i Vänersborg så vill jag ha lite roliga utekvällar så går det ju bra att gå ut på "hemmaplan". 

 

Jag har varit ledig idag och jag är ledig resten av denna veckan. Jag har bara jobbat tisdag och onsdag. Rätt "soft" arbetsvecka ju. Denna också. Innan min semester (som jag har i juli) så har jag väl en lite tuffare arbetsvecka och det är (vecka 25) midsommarveckan. Annars är det ganska lugnt och vecka 27 börjar jag en efterlängtad semester. Så de mesta känns ganska "nice" nu med busskörning och ledighet. 

 

Jag har dom senaste dagarna kollat på lite olika resmål. Alltså mer på allvar kollat vad jag kan tänka mig att göra. Jag har väl fått ganska klart för mig vart jag vill åka, men så mycket mer har jag inte lyckats planera upp. Jag känner mer nu för att bara släppa planeringen. Jag vet vart jag vill åka och allt handlar om städer i Europa. Sverige är jag ganska klar med även om gärna åker till Stockholm och Göteborg ibland. Men när det gäller resor utomlands så tror jag att det lättaste för mig bara är att boka resa och hotell och sen bara ta allt lite som det kommer. Jag kan ju kolla upp mer saker när jag befinner mig på plats. Jag har fram till nu varit lite inne på att planera väldigt mycket inför alla resmål, men jag inser nu att det är svårt att få grepp om vissa resmål. Speciellt dom städer där jag inte har varit förut. Jag vill inte heller krångla till det och försöka panera för mycket innan. Jag försöker få till resorna och sen åker jag bara. Jag behöver inte veta så mycket innan. Åk och se hur det blir. Allt kommer inte att vara dåligt ändå och jag kommer ändå aldrig att kunna veta om något är bra eller dåligt om jag inte åker. Jag känner ju att jag vill veta och få dom erfarenheter som jag får av att besöka platser som städer som jag aldrig har varit i förut. 

 

Sen är jag ändå inte säker på om det blir några resor. Jag har ju kollat på mycket grejer som jag skulle vilja köpa, så som smycken och kläder. Kanske väljer jag att bränna mycket pengar på sånt istället och då får jag ju tagga ner resplanerna som jag har. Det viktigaste är väl att jag mår bra av dom beslut som jag tar och att jag köper sånt som jag verkligen vill ha. 

 

Jag har varit väldigt trött idag. Jag har inte orkat göra speciellt mycket. Jag har gått en promenad på ca 5 km. Jag har ätit lite på min "favvorestaurang" Annars har jag mest slappat med TV eller läsande. Rätt skön dag och jag är glad att jag inte känner någon stress eller oro överhuvudtaget. Man kan ju också roa sig med att tänka på hur bra man ändå har det. Pengarna rullar in bra för mig nu. Jag lever ett liv som jag trivs med. Jag mår bra och jag lever i nuet. Jag är också noga med att tänka på att jag ska göra min grej, oavsett vad andra tycker. Något jag upprepar väldigt ofta för mig själv är: Jaga inte människor. Jag gör min grej, och sen får rätt människor omkring mig som jag kommer att må bra över att jag har där. 

 

Jag jobbar ungefär en månad till innan jag får den semester som man typ alltid längtar efter i 11 månader. När jag sen har den så kan jag väl inte säga att jag längtar tillbaka till jobbet, men jag blir väldigt slö och av allt man tänker innan semestern att man ska göra så får i alla fall inte jag gjort speciellt mycket. Jag slöar till och jag hamnar lätt den tanken att gör jag inte något idag så tar jag det en annan dag. Jag har ju semester så jag hinner nog. Sen går alla dagar och veckor och semestern tar slut. I bästa fall har jag fått gjort en fjärdedel av allt som jag först tänkte att jag skulle göra. 

 

Under dom närmaste veckorna innan årets semester så har jag det ganska lugnt med jobb. Jag är ledig från busskörning 3-4 dagar nästan varje vecka. Under denna veckan är jag ledig 5 dagar.  Det känns som att det bara är midsommarveckan som är lite tuff. Jag jobbar tex under hela midsommarhelgen och det är långa arbetsdagar. 

 

Jag har inte så mycket planerat. Varken under denna månaden eller i juli när jag har min semester. Jag vet ju hur mycket jag ska köra buss, men annars känns det som jag bara kommer att ta allt som det kommer. Jag hoppas att jag rör mig och tränar lite pingis. Det känns som säsongen är slut, men det är några som har pratat om att man gärna vill köra på lite under sommaren och jag ska försöka hänga på där. Det känns inte bra att ta en paus på 1-3 månader och sen när nästa säsong drar igång så ska man försöka komma igång med pingisen igen. Förövrigt har man folk i styrelsen på pingisen i Trollhättan frågat mig redan nu om jag vill ingå i något serielag under nästa säsong. Jag svarade väldigt tydligt NEJ. Sen var det ingen som pratade med mig mer om det. 

 

 

Annars får jag se hur allt blir under semestern. Jag tänker att jag vill åka till Prag, men jag har inte riktigt bestämt mig än. Men blir det någon utlandsresa inom den närmaste framtiden så är jag rätt säker på att det är till Prag jag vill åka. Blir det ingen resa under semestern så känner jag i alla fall att jag gärna vill åka till hösten. Så jag tror att det blir en resa till Prag i år i alla fall. 

 

 Det känns väldigt skönt att jag har lagt ner det s.k. konstprojektet. Jag gör ju samma saker som förut, men jag har inga krav på mig själv längre. Det är jätteskönt. Allt man gör nu känns mycket lättare och även annat som jag gör som aldrig har haft med något konstprojektet att göra, känns också mycket lättare att greja med. Konstprojektet var nog bara en tung ryggsäck som jag gick och bar på, fast jag egentligen inte orkade det. Det inser jag nu och jag är glad för att jag har kommit till den insikten. 

 

 

Jag fortsätter med att göra en sak i taget och det funkar bäst för. Jag har många saker framöver som jag vill få gjort och mycket känner jag att jag måste förbereda för att ha någon chans att få dom gjorda. Det är mycket pengar i omlopp nu också. Mer blev det ju också när jag lät "konstpengarna". Det som känns lättaste då är att ta en sak i taget och leva i nuet. Nuet funkar ju alltid eftersom det är det enda som jag kan veta något om. Det känns också som att jag har lättare att få saker och ting gjorda nu när det har blivit riktigt sommar och fint väder. Vad det beror på vet jag inte, men jag vet i alla fall från tidigare år att just sommarmånaderna brukar vara den perioden då jag tjänar som mest pengar på ett år. Sen har jag egentligen aldrig fattat varför det ofta blir så, men ingen blir gladare än jag när det händer. 

 

 

 

 

 

 

 

 Jag har funderat ganska mycket den senaste tiden på hur livet och allt runtomkring kommer att vara för mig när jag blir gammal. Hur vill jag att det ska vara? Vad får man acceptera som gammal? Hur kommer det att bli? Med gammal menar jag 75 år och äldre.  Jag är väl medveten om att man aldrig kan veta om man ens får bli så gammal. Kanske blir man det eller så dör man tidigare. Kanske blir man ännu äldre. 100 år vore kanske coolt att bli. Känner man sig bara frisk så har jag inget emot det, men det kanske är svårt att känna sig frisk om man skulle bli så gammal, men hundra år med lite småkrämpor är ok att leva med om jag blir så gammal. Sen kan man aldrig veta och det kanske bara är bra?

 

Jag tänker ändå i detta blogginlägg fundera lite på hur det kommer att bli och hur jag vill att det ska vara för mig när jag blir gammal. Jag ska fundera lite fritt om allt möjligt och jag ska utgå ifrån att jag blir gammal. Inte om jag blir det och bla bla bla Jag vill tänka kring ett levande liv som 75 plus och hur jag i alla fall önskar att jag är och hur mitt liv ser ut då. Så jag kommer inte att skriva inlägget utifrån någon annan utgångspunkt än att jag lever då när jag har kommit upp i dom åren att jag har varit pensionär sen länge. 

 

Det första jag egentligen tänker på om hur livet blir som gammal det är hur många vänner jag kommer att ha då som lever. Hur många kommer att vara jämnåriga med mig? Har jag fått nya vänner när jag själv är en gammal man? Hur många av mina nära vänner som jag har idag kommer att vara i livet då? Mer än så om  just detta vill jag nog inte fundera. Livet kommer att vara som det är då. Kanske lever jag ensam eller så är jag tillsammans med någon. Jag tror inte att jag som gammal kommer att tycka att det är jobbigt om jag lever ensam då. Det är aldrig något jag har känt någon direkt sorg över. Jag tror inte att jag gör det som gammal heller. Undra om jag lever i samma lägenhet som jag gör idag eller om jag har flyttat? Kommer jag att ha blommor i fönstren när jag blir gammal? Har jag det så hoppas jag att jag kommer ihåg att vattna dom. För vad ska man ha blommor till om man inte sköter dom. 

 

Jag har ju under ganska många år nu läst och skrivit mycket. Det har gillat att göra och jag söker ofta den där känslan när allt annat runtomkring bara försvinner och sen hamnar man som i ett rus där man bara är fullt fokuserad på läsande eller skrivande. När jag är gammal så får man väl se om man kommer ihåg allt som man genom åren har läst och skrivit. Jag tror att jag kommer att läsa mycket när jag blir gammal, men skrivandet på tex en blogg är nog inget som jag ägnar mig åt då. Dannebloggen som hänger med mig på alla möjliga sociala medier idag, är nog inte med mig så mycket när jag är en väldigt gammal man. Fast man vet ju aldrig med mig. 

 

Jag hoppas att jag inte stretar emot för mycket när det kommer till utvecklingen och saker som underlättar för mig i livet. Jag hoppas att  är öppen för ny teknik och hur man använder det. Jag vill gärna ha den senaste modellen på telefon eller den största teven som finns på marknaden. Jag hoppas att jag hänger med när jag blir gammal också. Utvecklingen går ju framåt på alla möjliga sätt och jag vill hänga med den så mycket jag kan, så länge jag lever. Jag tänker tex att läkarvetenskapen mycket inom medicin  har gått framåt så mycket så att jag får bra vård som hjälper mig att kunna leva ett liv som gör att jag klarar mig själv så mycket som möjligt. Utvecklingen där går ju alltid framåt och mycket blir hela tiden till det bättre. Är det något jag alltid har sagt till mig själv så är det att jag aldrig ska säga att det var bättre förr. För det tycker jag inte att det har varit. Jag tycker det känns spännande att få veta hur allt kommer att ha utvecklats när jag blir gammal. 

 

Jag hoppas att jag klarar mig bra själv när jag blir gammal. Jag tänker att kan jag ta mig fram utan rullator eller andra hjälpmedel så är jag nöjd.  Lite småkrämpor får man väl räkna med att man kommer att få. Jag vill kunna gå ut och handla själv. Jag kommer som en gammal man vara nöjd med min hälsa om jag kan gå själv och komma ut för att göra ärenden på stan. Behöver jag stödja mig med en käpp och inget mer, då hoppas jag att jag känner mig nöjd när jag är gammal. Jag tror dessutom att jag gärna vill ha en käpp när jag är ute och rör på mig då. För säkerhets skull liksom. 

 

Jag hoppas att jag kommer att känna mig nöjd med det liv jag har levt och att jag inser att jag har haft det bra och att jag har gjort så gott jag har kunnat för att få mina drömmar förverkligade. Jag hoppas att jag känner det har varit värt besväret att leva. Annars blir man nog lätt väldigt ledsen. 

 

Jag hoppas också att jag är en man som tar det lugnt och stannar upp när jag möter andra människor. Om någon vill prata med mig och gör det på ett respektfullt sätt så hoppas jag att jag ger den människan tid. Jag behöver ju inte vara en farbror som hela tiden är på väg till nånting annat. Jag kommer att ha tid att stanna upp mer och jag hoppas att jag också gör det när jag blir gammal. Jag hoppas  däremot inte att jag besvärar andra människor och pratar om saker med folk som dom inte är intresserade av att höra. Om någon vill lyssna på mig och prata mycket med mig så kan jag väl göra det, men jag hoppas inte att jag känner något behov av att prata av mig om saker och ting som jag ibland kan uppleva att många äldre gärna vill göra. Jag förstår att många vill det, men jag hoppas inte jag blir sådan person. 

 

 Jag vill vara en människa som även när jag blir gammal lever på ett sätt som jag tycker är: Roligt, gott eller trevligt. Om jag också kan klara mig själv och gå ut handla, med på sin höjd stöd av en käpp. Då känner jag att det är ett bra liv att ha som en gammal man. 

 

Jag kände i början av veckan att jag kommer att ha mycket göra från måndag till fredag. Jag har haft en hel del att göra, men jag har varit noga med att bara hålla mig till sånt som jag har planerat. Förövrigt har jag tagit det ganska lugnt. Ibland gör jag ju massor med saker som jag bara kommer på spontant och det blir så när jag får tid över för att jag har typ fått gjort sånt som jag kanske mer har planerat. Det gör att det ibland kan bli väldigt mycket grejande med allt möjligt och mot slutet av dessa dagar så känner jag mig helt slut. Det känns inte alltid så skönt. 

 

Jag har vilat och tagit väl hand om mig den veckan, även om jag har haft mycket göra och tider att passa hit och dit. Det kommer ju att fortsätta idag och hela helgen också. Då har jag ju mycket att göra med busskörningen. 

 

Annars känns de mesta bra. Jag har fått till ekonomin som jag vill ha den och allt föll på plats som jag hade tänkt mig redan i tisdags. Jag vet inte om det blev så bra, men jag funderar inte så mycket på vad jag skulle gjort annorlunda heller. Det var bara skönt att få gjort vissa saker med detta och jag vet att jag tjänar på det i slutändan. Ibland får man vara lite hård mot sig själv och göra det som känns mest moget istället för allt som man kanske tycker är roligt. Håller jag i denna budget som jag har satt för juni då känns allt lugnt med vad jag vill åstadkomma under resten av detta året. Det kan det ju vara värt att kämpa lite för. Jag mår i alla fall bra och livet känns "gött" att leva. 

 

 

 

Jag har massor med saker att göra denna veckan. Lite jobbigt är det, men min strategi är att jag hela tiden gör en sak i taget. Om jag börjar på något då slutför jag också det, innan jag börjar på något nytt. Jag tänker heller inte på saker som jag vill ska hända längre fram. Det är mer nuet som gäller. Jag har lärt mig att inte mycket blir som jag har tänkt mig, men nuet vet man i alla fall att det är det enda man kan vara säker på.

Som sagt: Jag tar en sak i taget. Jag tänker hela tiden på nuet. Sen får jag se vad det jag har gjort skapar för förutsättningar sen. 

Jag har också denna veckan avstått från att göra saker som jag har sett att jag kan tjäna pengar på. Vissa affärer som jag tyckte mig se möjligheter i valde jag trots allt att bara skita i. Återigen tänkte jag på vad jag nu har lovat mig själv. 

1. En sak i taget. 

2. Lev i nuet. 

3. Gör saker som du vet att du mår bra av. 

4. Jaga inte människor. 

Detta är 4 punkter som jag tror på väldigt mycket och som kommer att vara bra för mig att försöka leva efter, oavsett vad jag väljer att göra. Det viktigaste är ju att man mår bra. Annars spelar ju inget annat någon roll. Tror jag nånting annat då är ju det den största lögnen jag kan gå på. 

Ledig i tre dagar och jobbar 4. Rätt skönt att ha en sådan vecka även om jag har massor att göra under hela jävla veckan. Oavsett om jag kör buss eller inte. 

 

Annars  så ska jag fixa nytt pass denna veckan.  Mitt pass går ut i augusti, men jag tänker att det kan vara skönt att i alla fall ha lite marginal så man inte blir stående utan om man nu kommer på att man behöver det för någon resa inom den närmaste framtiden.  Klippa mig ska jag göra också. Jag ligger några veckor efter med klippning. Tanken var ju att det skulle ha blivit av när jag var i Stockholm för några veckor sedan, men inget med den resan blev ju som jag hade tänkt mig från början. Såhär i efterhand kan jag tycka att det var lika bra det. Jag fick ju betydligt mer pengar plånboken för att inte resan till Stockholm blev som den var planerad. Dessutom är jag ju nöjd med den frisören som jag brukar gå till här i Vänersborg. Så det blir nog bra. 

 

Pengarna tar en jävla fart. Det gäller att hänga med så man får allt på "rätt" plats. Det som känns bra är att jag når ett större ekonomiskt mål nu och detta har jag ju kämpat ett tag för.  Full fart mot sommaren!!! Nu kör vi!

 

 

 

 

Jag har bestämt mig och jag är helt säker. Jag kommer att avbryta det som jag nu i flera år har kallat mitt konstprojekt. Jag förstår nu att det målet som jag satte upp när jag började med detta är på tok för stort och övermäktigt för mig. Hur jag än vänder och vrider så blir det konstverket som jag ville skapa något som i slutändan inte kommer att vara värt allt jobb som jag känner att jag måste göra. Det går inte att fixa detta på ett sådant sätt som jag först hade tänkt mig. Jag har varit lite för fast i denna grej och jag känner nu bara att jag måste släppa detta. Jag kommer bara att må skit av allt jag måste gå igenom, och sen kanske jag ändå inte klarar av detta fullt ut. 

 

Däremot är det ju så att jag har ju sparat alla pengar som jag hittills har tjänat på mitt s.k. konstprojekt. Dom pengarna är ju sköna att ha nu, även om jag inte längre tänker använda dom till det jag hade tänkt mig. Dessa pengar går nu in i något annat. Jag gör vad jag vill med dom istället för att öronmärka dom för en grej som jag inte längre tror att jag klarar av. 

 

Dessutom är det ju tråkigt att spara en större summa pengar under en längre tid. Jag vill inte vara en sådan person som sätter pengarna på ett sparkonto på banken och kollar siffror på kontoutdrag. Jag köper hellre nånting som jag kan ha glädje eller nytta av. Jag äger ju också en hel del som idag är värt betydligt mer än vad jag har köpt det för. Köp något som sen ger mig minst pengarna tillbaka. Det finns ju risker med det, men det känns ofta värt att ta risken. 

 

Jag ångrar egentligen ingenting med konstprojektet. Jag har ju tjänat och sparat ihop en hel del pengar. Dom är som sagt sköna att ha nu. Jag kommer säkert att fortsätta med detta arbete som jag hittills har gjort, men det jag väljer att avbryta är min strävan efter att nå det målet jag hade. Dessutom slutar jag kalla sakerna jag gör för ett konstprojekt. Det kommer inte att funka i slutändan. 

 

Det är ju också så att pengarna som jag hade som mål att tjäna ihop på min konst är jag ganska säker på att jag  kan få ihop snabbare och effektivare på andra sätt som jag vet funkar för mig. Det är ju bara att köra på och jag känner nu att jag lätt kan acceptera att jag inte lyckas skapa det konstverk som jag strävade efter. Jag känner mig inte ledsen eller något för det. Jag testade detta och ville se om det funkade. Det gör inte det och då lägger jag ner min strävan att nå målet. Hade jag känt att jag orkade och fortsatt tro på detta, då hade kört på och öst in mera i det. Mer än så behöver jag inte tänka kring detta. Ska jag vara ärlig så känns det rätt skönt att jag har bestämt mig för att avbryta. Det är som att ta av sig en stor och tung ryggsäck full med stenar. 

 

 En sak som jag har märkt under alla år som jag har bloggat eller hållit på med andra sociala medier det är att alla dessa s.k. hatare är väldigt känsliga när jag väljer att på olika sätt begränsa deras möjligheter att: Följa mig, skriva till mig eller bara sprida saker via mina sociala medier. Tex i kommentarsfält. Vissa skrivit till mig efteråt och berättat för mig att dom känner sig kränkta och att jag censurerar dom, samtidigt som dom tycker att det är dåligt av mig att inte värna om deras rätt till yttrandefrihet. Det är inte helt ovanligt att jag får den typen av kommentarer från personer som jag väljer att delvis eller helt begränsa från mina sociala medier. Egentligen skiter jag väl i vad personer tycker om att jag: Blockar, inte publicerar alla kommentarer, inte svarar på mail eller meddelanden m.m.  Men att så många människor kan börja gapa om rätten till yttrandefrihet och att dom känner sig kränkta för att jag då skulle censurerar dom. Just den typen av argument blir ju bara löjliga att lyssna på. Om man ska starta en diskussion med mig om sånt då kan jag tycka att man inte ska förväxla och babbla om saker som enligt mig varken har med yttrandefrihet eller censur att göra. Jag känner inte ens att jag vill ge mig in i en sådan diskussion med folk som bara verkar vara dumma i huvudet. 

 

Censur för mig det är innehåll via olika kanaler, tex TV, radio, sociala medier (internet).  Det handlar om material som staten (våra styrande politiker) väljer att censurerar i syfte att förhindra spridning av uppgifter som enligt dom styrande inte bör komma till allmän kännedom. Sen kan man väl gå djupare in i en diskussion kring censur och skillnaden på självcensur, men då kan jag tycka att folk som är på mig om detta måste i alla fall börja med att hålla med mig om att ordet censur vanligtvis inte handlar om så mycket annat än något som är statligt och lagstadgad. Därifrån kan vi börja snacka på riktigt om någon vill ta den diskussionen med mig. 

 

När det kommer till yttrandefrihet så upplever jag att väldigt många människor hävdar rätten till  yttrandefrihet och jag har fått på mig att jag då skulle begränsa vissa människors rätt att utrycka sin åsikt för att jag tex inte publicerar alla kommentarer som jag får. Eller blockar folk som kanske skriver saker till mig som jag inte vill ska finnas på mina sociala medier. Man har också genom åren varit på mig att jag måste tåla en viss kritik när jag lägger ut saker på dom sätt som jag väljer att göra i mina sociala medier. Det håller jag med om till viss del, men säg inte till mig att detta har något med yttrandefrihet att göra. 

 

Yttrandefrihet för mig är rätten till att den som lägger ut en skrift eller liknande själv har rätten att bestämma innehållet och också rätten att faktiskt ta bort dom som man inte tycker har där att göra. Det är ju verkligen vad yttrandefrihet handlar om för mig. Ni som vill ha åsikter och hävda att ni har rätt till yttrandefrihet ni kan skriva på en egen blogg eller liknade. Där bestämmer ni själva materialet och vilka som ska få ta del av det. Där kan ni också skriva eller prata om mig om ni känner att ni roas av det. Så länge ni håller er inom ramen för vad yttrandefriheten tillåter enligt svensk lag så håller jag med er som tycker att jag måste tåla en viss typ av kritik. Men på mina plattformar bestämmer jag de mesta själv och vill jag blocka eller på annat sätt fimpa dom som jag inte tycker har på Dannebloggen att göra, då kommer jag att utnyttja dom verktyg som finns på mina olika sociala medier för att jag i slutändan ska kunna upprätthålla min rätt till yttrandefrihet. För mig är det vad yttrande och tryckfrihet handlar om. 

Jag känner mig lite nervös och rädd inför nästa vecka. Jag har då så mycket att göra och under denna veckan försöker jag mest vänja mig vid tankar som att jag bollar med mer pengar än vad jag tidigare har gjort och att jag nu börja komma i det stadiet att jag behöver riskera mer för att tjäna dom pengar jag vill och har planerat sen länge att jag ska göra.

 

 

Allt som jag tänker att jag ska göra framöver börjar nu bli saker som går lite utanför min s.k. comfort zone. Det känns lite läskigt och inte riktigt som jag är mig själv när jag tänker på vad jag vill göra och har planerat. Samtidigt så måste jag ju våga förändra gamla vanor och rutiner för att få den förändring i min ekonomin som jag vill ha och har drömt sen jag typ var liten. Jag känner att jag framöver behöver vara mer öppen för saker som jag kanske inte alltid känner mig bekväm i. Jag kommer nog inte att lyckas med mina mål annars. Dessutom kan jag inte heller vara så rädd för att misslyckas och göra fel. Jag kan inte veta allt nu. Går jag på min magkänsla och gör min grej, så har jag gjort vad jag kan. Vad som sen var mer rätt än nånting annat, det lär jag väl veta efteråt. Oavsett vad jag kommer fram till så har jag väl lärt mig något nytt som jag kan ha nytta av när jag fortsätter att jobba med att förverkliga dom drömmar man har. 

 

En sak är jag säker på. Jag kommer inte att börja jaga andra människor. Jag gör min grej och sen är jag säker på att jag får "rätt" människor omkring mig som jag kan lita på och som då hjälper mig att komma vidare med sånt jag kanske inte kan klara själv. Börja inte jaga människor. Det funkar aldrig och det är fan något som jag har tror på och som en nära vän till mig lärde mig som jag litar väldigt mycket på. Hon tror på det lika mycket som jag och vi brukar påminna varandra om just detta. Jaga inte människor.

 

 

 

Jag jobbar lite mer under denna veckan än vad jag har gjort under dom senaste veckorna. Jag har busskörning 5 dagar och en del pass är sjukt långa.

 

Annars har jag egentligen inte så mycket planerat. Jag har också tappat lite motivationen. Konstprojektet har inte alls varit rolig att jobba på med under den senaste tiden. Jag har kunnat göra mer, men jag har inte haft någon lust att bry mig lika mycket som vanligt.  Pingisen har mer känts som att jag tvingar mig själv till. Jag vill liksom inte bli för bekväm, men samtidigt känns inte mycket med pingisen rolig just nu. Denna veckan ska jag försöka köra ett pass i alla fall. Det känns ju också att säsongen börjar lida mot sitt slut nu.  Jag kan inte riktigt bestämma mig för om jag ska ta en paus över sommaren eller om jag ska försöka köra på hyffsat regelbundet. Jag vet ju heller inte om någon annan spelare i klubben vill spela. Så man får väl se hur det blir helt enkelt. 

En paus från det kanske vore bra, men samtidigt vill jag hålla igång för att inte behöva träna upp grunderna en gång till efter sommaren. Det tog ju några månader innan spelet kändes bra under denna säsongen. Så vill jag inte behöva kämpa med pingisen efter sommaren. Ska jag slippa det så behöver jag nog träna ganska regelbundet i alla fall. 

 

 

 

 Jag blev färdig idag med den storstädning av min lägenhet som jag började på i måndags. Jag har tagit lite i taget, varje dag och nu i helgen gav jag mig fan på att allt skulle bli färdigt. Jag har städat allt från tak till golv och det finns inte en fläck kvar nånstans nu. Inget damm och ingen skit. Jag har städat, putsat fönster, bytt luftfilter som sitter bredvid varje fönster, plockat isär och gjort rent rören under diskbänken. Städat allt i kök och badrum. Städat allt i hallen och mina två rum. ALLT; ALLT ALLT!!!