Jag har känt mig ganska trött hela veckan. Kanske inte så konstigt när man jobbar på alla möjliga tider. Kroppen hänger inte alltid med liksom. Jag vill också göra mer saker, men jag varken kan eller orkar göra allt som jag egentligen skulle vilja göra just nu. Jag vill vara mer spontan och inte hela tiden behöva kämpa med att få gjort saker som jag har planerat sen länge. Jag vill köpa mer grejer och liksom bränna mer pengar på nöjen och annat som man bara tycker är roligt. Många gånger känner jag att jag inte orkar för att jag är för trött. Det känns ok att det är så, men det jobbiga är också att jag inte alltid kan göra allt, för jag har ju större mål som jag behöver har mer pengar till för att kunna nå. Jag har det bra med pengar nu, men ändå räcker det inte och hela tiden har jag ett nytt delmål. Det har blivit jobbigt att kämpa emot viljan, samtidigt som jag också vill spara mer så att jag i alla fall ger min vision och högsta dröm en ärlig chans. Jag börjar förstå varför det har varit så tufft att komma vidare tidigare. Jag vill ju så mycket hela tiden och pengar finns ju alltid, men jag vill inte använda dom eftersom jag har en större dröm. När man jobbar mot sin dröm så är det inte så enkelt. Det känns extra tufft när man är mitt i det och känner att man måste ha ett oändligt tålamod. 

 

På måndag kommer jag i alla fall över en ekonomisk spärr som jag har kämpat mot länge. Kan jag bara hålla ut den tiden som är kvar av denna helgen så är pengarna på plats sen. Det är suget och lusten att göra mycket av sånt som jag redan nu har pengar till som är jobbigast att kämpa emot. Jag kan tänka mig att folk som är spelberoende, men som håller på att ta sig ur det, kan känna likadant som jag gör nu. Man känner suget efter att spela, men samtidigt vet man någonstans innerst inne att man kommer att ångra sig som fan efteråt. Den känslan har jag haft nu i typ två dagar, men nu börjar den abstinensen släppa. För jag orkar inte göra så mycket annat just nu än att bara vänta på att få in nya pengar. Att jag ibland känner mig trött kan ju vara något positivt ibland. 

 

Sen känns det ju också skönt att detta med kämpandet mot min högsta dröm inte kommer att hålla på i många år framåt. Jag har ju sagt hela tiden att om jag inte i början av nästa år har klarat alla mina mål som jag kämpar mot just nu, då kommer jag inte att försöka igen. Antingen klarar jag det där och då eller så gör jag inte. Jag kommer aldrig att lägga mer tid på detta med visionen, oavsett var jag är med allt 2024. Klarar jag inte det jag helst vill så finns mycket annat att göra. Snart kommer jag ju att vara stabilare, rent ekonomiskt, än vad jag någonsin tidigare. Orkar jag bara hålla mig till vad jag har planerat i några månader till så kommer ju inget att i alla fall att bli sämre sen. Så på något sätt känns allt ändå ganska bra. Jag kommer att kunna leva mer här och nu. Det är ju inget man ska vänta med att göra. En dag ska vi ju alla dö, med fler andra dagar tänker i alla fall jag föröka leva så mycket jag bara kan. Det är ju lite det jag just nu kämpar med att kunna göra mer av i framtiden. Jag tror att jag tänker rätt, men det viktigaste är ju ändå alltid att jag mår så bra jag bara kan. Annars spelar ingenting annat någon jävla roll överhuvudtaget.