Jag kämpar med mig själv och brottas med tankar. Kan jag göra mer än vad jag gör just nu? Om inte va för att jag vill spara en hel del pengar så hade jag ju kunnat göra mer. Men det jag helst vill kräver mer pengar än vad jag har just nu. Jag vänder och vrider och försöker få ihop saker, men oftast får jag ge mig eftersom det är sparandet som jag prioriterar just nu. Det känns lite jobbigt för egentligen är ju inte pengarna viktiga. Det är ju vad man gör för dom som räknas i slutändan.  

Jag vill göra massor med saker och jag bollar med mycket pengar nu och bara det känns obehagligt. Jag tänker att jag kan väl släppa lite på sparandet redan nu, men så vill jag inte det och skulle jag ändå göra det så vet jag att jag kommer att ångra mig sen. Så går tankarna runt i mitt huvud och även om nästan allt som jag tjänar pengar på just nu går bra, så blir jag aldrig riktigt nöjd. Efter att jag har gjort något och allt har blivit som jag har tänkt mig, så biter sig ändå en känsla kvar av att jag kunde ha gjort saker bättre. Eller så tänker man den där jävla tanken att: Varför gjorde jag inte detta tidigare? 

Jag får vänta och vänta. Jag är ganska mycket ledig i slutet på april och i början på maj. Jag har börjat titta på lite saker som jag kanske ska göra  då. Det kan funka, men känslan jag har är att pengarna inte räcker (om jag nu inte ska släppa på sparandet) till. Funkar det inte, så får jag väl vänta till min semester som jag har i från mitten på juli  till mitten på augusti. Mer väntan och det jobbigt när jag vill så mycket nu. Samtidigt kan jag ändå tänka mig för på semestern också för jag tror jag måste spara pengar hela detta året och en bit in på nästa om jag ska nå mitt mål och ge den där visionen som jag har en chans. 

Detta känns som sagt lite jobbigt, i alla fall om jag tänker för mycket. Jag vill, men måste vänta. Jag tänker kanske för mycket slutresultatet. Jag känner igen känslan från tidigare år där jag har satt upp ett mål som jag sen inte klarar för att jag blir sugen på sånt jag kan göra här och nu. 

Jag får greja vidare och försöka att inte tänka för mycket på alla slutresultat som jag vill nå. Jag har ju ganska mycket kvar och den sanningen får jag bara acceptera, samtidigt som jag jobbar vidare. 

Ny vecka. Börjar med en ledig dag och sen har jag fyra dagar av jobb. Eftermiddag, kväll och en nattkörning. Jobbelijobb. 

Jag tror också att det är denna veckan som det är dags att söka nytt schema. I höst blir det ganska många förändringar på jobbet och nya scheman är en av alla dessa ändringar som är på gång. Jag tror redan nu att jag vet vad jag vill ha, men jag kan ju aldrig vara säker på att jag får som jag vill. Oftast får jag som jag vill till 100%, men på det sättet som det funkar idag så är det ju den som har jobbat flest år som får välja schema först och sen går det neråt på en sk  turordningslista. Det gör ju att jag har ganska många år kvar att jobba på innan jag kan vara helt säker på att jag får som jag vill. Men jag söker ju alltid det jag helst vill ha och sen får man se vad man får.

Annars vill jag få gjort ganska mycket, men jag har också lärt mig nu att jag inte ska försöka tänka att jag kan fixa så jäkla mycket, även om tiden kanske finns. Jag har fattat att jag inte orkar att bara köra på och hela tiden vara på väg, från en grej till en annan. Jag har börjat att tagga ner det där tänket mer och mer. Jag behöver inte klara allt nu. De mesta av allt man har att göra kan vänta till sen, och det är ok att göra lite taget. Det ska ju vara gott att leva också. 

Två bra dagar av jobb är avverkade och jag har en arbetsdag kvar att göra denna påskhelg. Det har gått bra att jobba på och det har varit hur lugnt som helst. Jag är glad att jag fick dom tidigaste tjänsterna. Får man sluta klockan 14:00 så finns inte mycket att gnälla över.  Sen är det ju skönt att man har en ledig måndag som jag dessutom  får komptimmar för, om jag nu har fattat avtalet rätt. 

 

Annars går jag mina promenader. Under helgen kör jag 5 km varje dag och imorgon hamnar jag väl på dom där 100 000 stegen i veckan som alltid är mitt mål för varje vecka. 

 

Konstprojektet har gått riktigt bra i helgen, men jag ska nog inte jobba så hårt med det som jag har gjort under dessa två dagar. Det blir för mycket jobb på  jobbhelgen och jag tjänar inte så bra på konsten så att det i slutändan blir värt det. Även om jag ser många möjligheter att tjäna pengar på detta, så är det inte värt att göra allt som jag kan göra. Ibland måste jag släppa lite på jobbet kring detta och inte bry mig, även om jag vet att mycket mer går att göra. Det är bara inte värt. Jag måste tagga ner lite, även om jag kommer att köra på framöver också. 

 

Ni får ha en fortsatt Glad Påsk. Själv jobbar jag på´, men blir det så lugnt som det nu har varit i två dagar så är det ju bara skönt att köra och tjäna pengar. Pengar måste man ha. Jag vill ju göra mycket galna grejer i framtiden, då behövs det cash. Sen är det ju viktigt att man mår bra också. Taggar jag ner lite med konstprojektet så mår jag nog bra av att jobba med detta också. 

 

 

 Visionen:

Jag tror aldrig jag har känt mig så säker på vad jag vill satsa på att fixa som jag är nu. Jag har skrivit så förut och jag har då trott att jag har vetat vad jag vill, fast jag har inte varit redo att göra vad som krävs för att förverkliga alla dom drömmar jag har och i slutändan nå den vision som kommer att vara det största jag har gjort, om jag nu känner att jag sätter den. 

 

Just nu känner jag starkt att jag inte vill köra på något annat. Det som gäller nu är att jobba framåt. Ta allt steg för steg och inte slarva eller ändra på allt som jag har tänkt i många år på att jag måste göra. Nu tänker jag inte mer. Jag kör bara och går för att bara komma närmare och närmare alla mål jag har. Ibland sätter jag ett delmål och det känns bra en stund efter, men sen känner jag att jag måste hitta nytt fokus för att nå nästa mål. 

 

Jag är nöjd över att jag kör steg för steg och inte försöker hoppa över något och har för bråttom. Jag gör allt jag kan med egen kraft och jag tänker inte en tanke på att jag tex ska låna pengar för att komma snabbare framåt. Jag jobbar, tjänar pengar och sen fixar jag allt jag behöver göra för dom pengar jag har just nu. Den arbetsmetoden känner jag mig mest trygg med. Den känns mest rätt och det är ju något som alltid funkar, oavsett om jag når mina mål eller inte. 

 

Jag tänker ibland på alla som jag har sett genom åren som först verkar ha lyckas hur bra som helst. Dom verkar ha: Hur mycket pengar som helst, hur mycket prylar som helst, hur bra relationer som helst och sen faller allt för att dom typ har lånat massor av pengar som dom sen inte kan betala tillbaka. Jag har tappat räkningen på hur många människor som jag har sett genom åren som bara bygger upp luftslott. Dom lever i lyx en kort period och sen rasar den fasaden och sen ångrar personen/ personerna att dom inte taggade ner med att låna så mycket pengar. Själv känner jag kommer att vara stabil ekonomiskt om jag når mina mål och jobbar systematiskt framåt. Denna gången kan jag ärligt säga att jag aldrig har varit så säker på vad jag vill. Det är visionen som gäller. Jag är i alla fall säker på att jag vill försöka så mycket jag bara kan. 

 

Konstprojektet:

Jag vet ibland inte vad jag ska tänka kring konstprojektet. Ibland funderar jag på hur jag ens orkar med detta. Jag tycker att det går bra, fast egentligen får jag ju gansaka dåligt betalt. Men jag sparar ju allt jag tjänar på detta och nu har jag ju fått ihop en större summa pengar. 

 

Men jag är inte ens nära än att nå mitt slutgiltiga mål som sen kommer att göra så att jag kan slutföra detta. Ingenting kommer heller att kunna bli ett konstverk om jag inte når målet. Jag skulle ju kunna tagga ner och dra ner abitionerna och sen slutföra konstprojktet. Då blir det ju mitt konstverk, som är värt pengar, men allt blir bara mycket mindre än vad det var tänkt från början. Om jag lyckas slutföra mitt konstprojket som jag helst vill , då blir det väl min pensionsförsäkring. Så lång tid tror jag att det kan ta. 

 

Jag funderar varje dag på om det är värt att fortsätta, samtidigt kan jag inte lägga av så jag slutar ju inte att bygga vidare på det. För varje vecka som går så kommer det in nya pengar och jag sparar allt som jag får in på min konst. Där är jag stenhård. Utan dessa pengar kommer jag aldrig att kunna slutföra mitt konstprojekt. Typ allt handlar om pengar i slutändan. Ingen deg...inget kneg.  Jag är inte säker på om det är värt allt slit som jag lägger ner på detta, men så länge jag inte vet, så känner att det bästa jag kan göra bara är att fortsätta. En dag kanske allt blir så bra som man typ just nu inte ens vågar drömma om. Då kommer det ju att vara värt varenda minut av jobb som jag har lagt ner på det. 

 

 Det är alltid skönt med en helt ledig helg. Stundtals har jag känt mig ganska trött. Jag har också varit lite förkyld. Ibland har jag känt mig rastlös, fast samtidigt vet jag med mig att jag vill ta det lugnt och inte göra så mycket överhuvudtaget. 

Hela veckan har annars känts ganska bra. Jag har gått tre långa promenader och idag gick jag en lite kortare. Jag har fått ihop över 100 000 steg på att lägga upp det på detta viset. 3 långa och en kort. Det funkar och jag önskar att det hade funkat varje vecka. Men man jobbar ju olika  och med varierande tider så funkar det inte alltid på ett sådant sätt som man helst skulle vilja. Det viktiga är ju ändå att jag sätter 100 000 steg varje vecka och det har jag klarat i många veckor nu. Jag har inte misslyckats en enda vecka sen jag satte upp det målet, och det måste ju vara över ett år sedan nu. 

 

 

 

 

Allt går åt rätt håll och även om livet stundtals känns lite tråkigt nu så får jag ju tid till att tänka och fatta rätt beslut. Jag tror att jag kan misslyckas längre. Allt kommer att bli bra... hur jag än vänder och vrider. 

 

 

 

 

Nu är det väl också bäst att säga att ingenting av allt jag vill fixa är ju klart och jag får ju fortsätta kämpa och ha tålamod, men det blir ju lättare att motivera sig när man vet att man kommer att få in mer cash än vad man från början har räknat med. Varje år så glömmer jag alltid att jag kanske får tillbaka på skatten, så det kommer alltid som en positiv överraskning. 

 

 

 Pengar rullar in som fan nu; men ändå är jag inte riktigt nöjd. Jag trodde att det skulle bli bättre, men jag inser nu att jag nog får räkna med mindre än vad jag först trodde. Kanske hoppades jag för mycket och känslan blev så stark så jag trodde sen att det var så det skulle bli.  Samtidigt försöker jag att tänka på att jag får ju in pengar under hela denna veckan och jag vet ju egentligen inte förrän på måndag det ser ut. Det kan bli som jag trodde. Eller så går det som jag typ från början räknat med. 

 

Fast det är lite tråkigt nu. Jag är liksom mitt i allt jag grejar med. Ingenting går varken bättre eller sämre än vad jag har räknat med. Allt går exakt som jag har planerat och det kanske man bara ska vara nöjd med. 

 

Sen känns det också lite tråkigt att jag kanske inte kan göra så mycket annat än att jobba på och leva som vanligt. Jag vill spara ganska mycket pengar och jag har ett högt uppsatt slutmål. Detta ska jag klara. Det är min inställning. Det har jag fan bestämt mig för. Jag vill så gärna ge min vision en chans. Så tänker inte slarva bort det. 

 

Sen är det ju så att jag vill mycket annat också och jag har svårt att acceptera att jag kanske inte klarar av allt jag vill fixa i år, om jag samtidigt ska spara en hel del pengar.  Jag kan ändå tänka att jag behöver ju inte ge upp. Detta året har ju många månader kvar och jag kämpar ju för att hitta lösningar och jag har aldrig tänkt att jag ska göra så mycket just nu. Jag vill vänta till typ sommaren och hösten innan jag kanske åker ut och gör saker som är lite utöver det vanliga för mig. Så som jag gör nu har varit tanken hela tiden och även om jag inte nu ser lösningar på allt för dom närmaste månaderna så är ju ingenting kört för det. Sen önskar jag ändå att jag redan nu kunde säga att detta blir bra i slutändan. Jag fixar allt, men det har jag svårt att tro på just nu. Jag får bara fortsätta göra som jag har tänkt mig och hoppas på det bästa. Det är mycket tålamod det handlar om för min del. 

 

Men jag kör ju på med min vardag i alla fall. Jag rör på mig, äter gott och jag får saker och ting gjort. Allt detta och mycket mer får mig ju att må bra. 

 

 

 Skönt att man har en vecka nu där man inte behöver gå upp så jävla tidigt. Om jag vill kan jag ha sovmorgon varje dag. Jag har 5 dagar av jobb och jag har en kvällsvecka med ganska bra pass. Det är väl bara fredagen som känns lite tuff att jobba sig igenom. Men det är ju skönt att var ledig helgen. Kanske tycker jag att detta är en av dom bättre arbetsveckorna som jag har på detta schemat. Fast förra veckan tog jag ledig måndag och då blev den arbetsveckan ganska "soft".  Bara 3 dagar av jobb och slutat tidigt varje dag. 

 

Under denna veckan får jag ju in en hel del pengar och det började redan i natt. Nu har jag kommit över den "spärr" som jag länge har kämpat för och längtat efter att komma över. Det känns bra, men jag kommer att få kämpa på med tålamod och sparande av pengar. Pengar kommer in och mycket sköter sig själv. Men jag behöver kämpa när det gäller att hålla budget och inte ändra på något av allt som jag har planerat. Ju närmare jag kommer det stora målet, ju mer noga känns det som jag måste vara med sparandet. Nästa "spärr" har jag planerat att ta mig över i slutet av maj. 

 

Annars hoppas jag att jag lägger in en extra växel när det gäller promenadrundor. Förra veckan var det precis att jag klarade av att nå 100 000 steg. Igår gick jag en runda på 14 km och sen behövde jag ändå gå ut igen för att nå mitt veckomål. Denna veckan ska jag försöka gå längre rundor i början av veckan. Jag tycker också att det känns ganska skönt i kroppen när man har avverkat en längre runda på 1-2 mil. 

 

Jag tror att det blir en bra vecka. Jag ska försöka njuta av livet så gott jag kan.  Jag hoppas också att jag inte känner mig så jäkla trött som jag stundtals gjorde förra veckan. Jag vill känna mg pigg och fräsch, samt må bra som fan. Det ska vara "gött å" leva.