Nu är det väl också bäst att säga att ingenting av allt jag vill fixa är ju klart och jag får ju fortsätta kämpa och ha tålamod, men det blir ju lättare att motivera sig när man vet att man kommer att få in mer cash än vad man från början har räknat med. Varje år så glömmer jag alltid att jag kanske får tillbaka på skatten, så det kommer alltid som en positiv överraskning. 

 

 

 Pengar rullar in som fan nu; men ändå är jag inte riktigt nöjd. Jag trodde att det skulle bli bättre, men jag inser nu att jag nog får räkna med mindre än vad jag först trodde. Kanske hoppades jag för mycket och känslan blev så stark så jag trodde sen att det var så det skulle bli.  Samtidigt försöker jag att tänka på att jag får ju in pengar under hela denna veckan och jag vet ju egentligen inte förrän på måndag det ser ut. Det kan bli som jag trodde. Eller så går det som jag typ från början räknat med. 

 

Fast det är lite tråkigt nu. Jag är liksom mitt i allt jag grejar med. Ingenting går varken bättre eller sämre än vad jag har räknat med. Allt går exakt som jag har planerat och det kanske man bara ska vara nöjd med. 

 

Sen känns det också lite tråkigt att jag kanske inte kan göra så mycket annat än att jobba på och leva som vanligt. Jag vill spara ganska mycket pengar och jag har ett högt uppsatt slutmål. Detta ska jag klara. Det är min inställning. Det har jag fan bestämt mig för. Jag vill så gärna ge min vision en chans. Så tänker inte slarva bort det. 

 

Sen är det ju så att jag vill mycket annat också och jag har svårt att acceptera att jag kanske inte klarar av allt jag vill fixa i år, om jag samtidigt ska spara en hel del pengar.  Jag kan ändå tänka att jag behöver ju inte ge upp. Detta året har ju många månader kvar och jag kämpar ju för att hitta lösningar och jag har aldrig tänkt att jag ska göra så mycket just nu. Jag vill vänta till typ sommaren och hösten innan jag kanske åker ut och gör saker som är lite utöver det vanliga för mig. Så som jag gör nu har varit tanken hela tiden och även om jag inte nu ser lösningar på allt för dom närmaste månaderna så är ju ingenting kört för det. Sen önskar jag ändå att jag redan nu kunde säga att detta blir bra i slutändan. Jag fixar allt, men det har jag svårt att tro på just nu. Jag får bara fortsätta göra som jag har tänkt mig och hoppas på det bästa. Det är mycket tålamod det handlar om för min del. 

 

Men jag kör ju på med min vardag i alla fall. Jag rör på mig, äter gott och jag får saker och ting gjort. Allt detta och mycket mer får mig ju att må bra. 

 

 

 Skönt att man har en vecka nu där man inte behöver gå upp så jävla tidigt. Om jag vill kan jag ha sovmorgon varje dag. Jag har 5 dagar av jobb och jag har en kvällsvecka med ganska bra pass. Det är väl bara fredagen som känns lite tuff att jobba sig igenom. Men det är ju skönt att var ledig helgen. Kanske tycker jag att detta är en av dom bättre arbetsveckorna som jag har på detta schemat. Fast förra veckan tog jag ledig måndag och då blev den arbetsveckan ganska "soft".  Bara 3 dagar av jobb och slutat tidigt varje dag. 

 

Under denna veckan får jag ju in en hel del pengar och det började redan i natt. Nu har jag kommit över den "spärr" som jag länge har kämpat för och längtat efter att komma över. Det känns bra, men jag kommer att få kämpa på med tålamod och sparande av pengar. Pengar kommer in och mycket sköter sig själv. Men jag behöver kämpa när det gäller att hålla budget och inte ändra på något av allt som jag har planerat. Ju närmare jag kommer det stora målet, ju mer noga känns det som jag måste vara med sparandet. Nästa "spärr" har jag planerat att ta mig över i slutet av maj. 

 

Annars hoppas jag att jag lägger in en extra växel när det gäller promenadrundor. Förra veckan var det precis att jag klarade av att nå 100 000 steg. Igår gick jag en runda på 14 km och sen behövde jag ändå gå ut igen för att nå mitt veckomål. Denna veckan ska jag försöka gå längre rundor i början av veckan. Jag tycker också att det känns ganska skönt i kroppen när man har avverkat en längre runda på 1-2 mil. 

 

Jag tror att det blir en bra vecka. Jag ska försöka njuta av livet så gott jag kan.  Jag hoppas också att jag inte känner mig så jäkla trött som jag stundtals gjorde förra veckan. Jag vill känna mg pigg och fräsch, samt må bra som fan. Det ska vara "gött å" leva. 

 

 

 

 

Jag har känt mig ganska trött hela veckan. Kanske inte så konstigt när man jobbar på alla möjliga tider. Kroppen hänger inte alltid med liksom. Jag vill också göra mer saker, men jag varken kan eller orkar göra allt som jag egentligen skulle vilja göra just nu. Jag vill vara mer spontan och inte hela tiden behöva kämpa med att få gjort saker som jag har planerat sen länge. Jag vill köpa mer grejer och liksom bränna mer pengar på nöjen och annat som man bara tycker är roligt. Många gånger känner jag att jag inte orkar för att jag är för trött. Det känns ok att det är så, men det jobbiga är också att jag inte alltid kan göra allt, för jag har ju större mål som jag behöver har mer pengar till för att kunna nå. Jag har det bra med pengar nu, men ändå räcker det inte och hela tiden har jag ett nytt delmål. Det har blivit jobbigt att kämpa emot viljan, samtidigt som jag också vill spara mer så att jag i alla fall ger min vision och högsta dröm en ärlig chans. Jag börjar förstå varför det har varit så tufft att komma vidare tidigare. Jag vill ju så mycket hela tiden och pengar finns ju alltid, men jag vill inte använda dom eftersom jag har en större dröm. När man jobbar mot sin dröm så är det inte så enkelt. Det känns extra tufft när man är mitt i det och känner att man måste ha ett oändligt tålamod. 

 

På måndag kommer jag i alla fall över en ekonomisk spärr som jag har kämpat mot länge. Kan jag bara hålla ut den tiden som är kvar av denna helgen så är pengarna på plats sen. Det är suget och lusten att göra mycket av sånt som jag redan nu har pengar till som är jobbigast att kämpa emot. Jag kan tänka mig att folk som är spelberoende, men som håller på att ta sig ur det, kan känna likadant som jag gör nu. Man känner suget efter att spela, men samtidigt vet man någonstans innerst inne att man kommer att ångra sig som fan efteråt. Den känslan har jag haft nu i typ två dagar, men nu börjar den abstinensen släppa. För jag orkar inte göra så mycket annat just nu än att bara vänta på att få in nya pengar. Att jag ibland känner mig trött kan ju vara något positivt ibland. 

 

Sen känns det ju också skönt att detta med kämpandet mot min högsta dröm inte kommer att hålla på i många år framåt. Jag har ju sagt hela tiden att om jag inte i början av nästa år har klarat alla mina mål som jag kämpar mot just nu, då kommer jag inte att försöka igen. Antingen klarar jag det där och då eller så gör jag inte. Jag kommer aldrig att lägga mer tid på detta med visionen, oavsett var jag är med allt 2024. Klarar jag inte det jag helst vill så finns mycket annat att göra. Snart kommer jag ju att vara stabilare, rent ekonomiskt, än vad jag någonsin tidigare. Orkar jag bara hålla mig till vad jag har planerat i några månader till så kommer ju inget att i alla fall att bli sämre sen. Så på något sätt känns allt ändå ganska bra. Jag kommer att kunna leva mer här och nu. Det är ju inget man ska vänta med att göra. En dag ska vi ju alla dö, med fler andra dagar tänker i alla fall jag föröka leva så mycket jag bara kan. Det är ju lite det jag just nu kämpar med att kunna göra mer av i framtiden. Jag tror att jag tänker rätt, men det viktigaste är ju ändå alltid att jag mår så bra jag bara kan. Annars spelar ingenting annat någon jävla roll överhuvudtaget.

 

 

 

 

 

Det känns som jag jobbar tufft med allt just nu. Jag försöker tänka så positivt jag bara kan, men jag måste nog erkänna att ingenting känns speciellt roligt att greja med just nu. Jag gör ju framsteg och mitt tålamod är det inget fel på. Jag håller mig till vad jag har planerat och är noga med det. Jag jobbar på med allt, men jag vill att nånting ska gå bättre än förväntat. Det händer liksom inte. Inget sånt där WOW vad bra detta blev. Mycket blir "bara" som jag har räknat med och då känns allt som ett evigt kämpande. 

 

Jag vill också passa mig lite för att greja för mycket. Jag får känslan ibland att jag göra saker och får saker gjort, men sen är det väldigt snabbt vidare till nästa grej. Jag känner ofta att jag behöver göra nånting för att sen få klart nånting annat och när något annat är klart måste jag skynda mig och få klart en grej till. Allt jag gör känns synkat på något sätt. Om jag inte jobbar vidare och hela tiden är på väg någonstans, då känner jag lätt att jag inte får gjort nånting och sen tänker jag på alla misslyckanden som jag tror kommer att komma med detta. Ibland behöver jag nog bara stanna upp och fundera på hur jag mår och vad jag faktiskt vill få gjort. Vad är viktigt och hur lägger jag upp allt grejande på ett sätt som jag på sikt mår bra av?  

 

Jag är i alla fall nöjd med att jag har mycket tålamod just nu. Jag gör sånt som känns rätt och bra för mig. Kanske har jag också mognat lite i mitt tänk kring vad jag kan göra framöver. Allt jag gör, oavsett vad det är går åt rätt håll. Även om mycket inte känns så kul att greja med just nu, så tror jag i alla fall att mina ansträngningar kommer att vara värda något i slutändan. Jag  har en känsla av att jag inte kan misslyckas, oavsett vad som händer. Så stabilt känns allt just nu, även om jag är försiktigt med att säga att jag känner mig säker på att jag kommer att lyckas. Jag har haft fel många gånger förut och då ska man väl inte säga för mycket redan nu. 

 

 

Det har varit skönt att börja denna veckan med två helt lediga dagar från busskörningen. Då kan jag greja med mycket annat som jag kom efter med förra veckan. Jag har tre dagar av jobb den veckan och jag börjar och slutar tidigt. Så detta är en bra arbetsvecka. 

 

Jag tjänar väl inte så mycket pengar denna veckan. Det smäller till nästa vecka, men denna veckan handlar mest om att ha tålamod och förbereda. Det kommer att vara värt det. Jag gör jag bara som jag har tänkt nästa vecka så kommer jag över en spärr som gör att det sen känns värt att fortsätta som jag har planerat. 

 

Denna veckan var det tänkt att jag ska skulle åka till Stockholm. Men jag insåg att jag inte får till allt på det sättet som jag vill. Det blir helt enkelt inget. Jag har också  känslan av att jag inte kommer att få till mycket av sånt som jag skulle vilja göra framöver.  Jag får fokusera på att få loss pengar så att jag någon jävla dag, på riktigt kan ge min vision en ärlig chans. Sen ligger ju Stockholm alltid kvar och jag kan ju försöka planera upp något, så att jag kan åka senare i år. Jag ger mig inte med nånting som jag vill göra, även om det just nu är sparande och investerande av pengar som gäller.  

 

 

 

 

 

 

Jag försöker tänka på att göra sånt som jag själv vill göra och bryr mig väldigt lite om vad andra tycker att jag ska göra. Jag tror stenhårt på att det oftast är bäst att följa sitt eget hjärta och leva efter den inre övertygelsen som jag har. 

 

Den senaste tiden har många kommit fram till mig och frågat om en bild. Jag har oftast inget emot det, men vid några tillfällen har jag känt mig lite obekväm och jag har ibland tänkt att jag ska säga nej till det. Sen är det ju oftast lättare att bara att säga ja och låta folk som vill ha en bild få det. Men för min egen skull så kanske jag ska säga nej när jag spontant känner att jag inte vill att vissa personer ska få ta den där bilden med mig. 

 

Jag vet egentligen inte varför jag tänker på detta. En bild spelar ju ingen större roll och det är ju inget att bråka om. Vill någon ha det, låt dom få det då.  Men vissa som kommer fram och frågar beter sig ibland på ett sätt som gör att man hellre vill säga nej. Känner jag mig dessutom obekväm i situationen så kanske det är bättre att säga nej och hoppas att den eller dom som har frågat respekterar att jag inte alltid vill. 

 

För de mesta känns det ändå ok. När det kommer fram folk som bara lyser i ögonen och frågar om en bild. Då vore det ju bara drygt och elakt av mig att säga nej. 

 

 

 

 

Jag har en jobbhelg framför mig. Mycket annat kommer jag inte att hinna med. Dessutom känner jag att jag inte orkar göra så mycket. Ibland har jag lite svårt att låta bli att greja med saker när jag känner att jag har tid med det. Det blir lätt att man kör skiten ur sig och sen mår man bara dåligt av det för att det någonstans blir för mycket. Under denna veckan har jag varit bättre än vad jag brukar vara på att faktiskt stanna upp och inte göra nånting, även om tiden har funnits. Det har nog varit bra för mig. 

 

 

Konstprojektet har jag inte orkat jobba så mycket med denna veckan. Jag tror ändå att jag i slutändan kommer att få in dom pengar jag har räknat med. Det är ju länge gått lite bättre än vad jag har räknat med. Nu när jag inte gör så jämnar det ju liksom ut sig. Jag vet inte hur jag riktigt ska jobba med min konst för att det ska gå bättre. Jag kanske inte är bättre än vad jag själv har räknat med att jag ska vara? Jag vill just helst att det ska hända något med detta som överraskar mig på något positivt sätt, men det händer inte. Det blir som jag har räknat med och inte bättre än så. 

 

 När det kommer till målen som jag har med min ekonomi i år så går det bra. Jag är väldigt noga och jag är stenhård med att hålla mig till allt de som jag har planerat att göra. Det ger resultat, men jag inser hur mycket tålamod jag måste ha för att klara av att få till allt som jag vill ha det. Jag förstår varför jag inte har lyckats så här bra tidigare. Jag har inte haft tillräckligt med tålamod och jag har haft svårt att bestämma mig för vad jag ska göra och sen hålla mig till att göra vad jag från början har planerat. Nu har jag lärt mig av dessa misstag och då funkar det och går bra. Däremot känns det lite surt att jag kanske inte kan göra så mycket annat än att spara pengar under detta året. Om jag ska få undan så mycket pengar som jag tror att jag behöver för att kunna ge min vision en chans, så kan det vara så att jag får hålla tillbaka med många andra saker som jag gärna skulle vilja göra under detta året. Jag får skala ner och prioritera och då är det sparandet som är viktigast för mig just nu. Detta känns lite tråkigt, men det som känns bra är att jag inte tänker så mycket på det. Jag får ju in bra med pengar och allt faller på plats som jag vill ha det. Lever jag bara på som vanligt så sköter sig ju mycket med ekonomin av sig själv. Jag har ju gjort så mycket sen tidigare och i dagsläget har jag nytta av allt jag har gjort sen tidigare. Dessutom har jag ju kommit till insikt med att jag mår ganska bra av att vila mer och göra mindre och då kanske detta med spara mer pengar nu kommer ganska lägligt. Även om det är lite tråkigt.