Jag kände ju för ett tag sen att jag ville tagga ner. Jag tyckte jag grejade för mycket och de mesta av allt jag har hållit på med ger mig liksom inget tillbaka. Sen är det väl också så att jag ibland har svårt att låta bli att göra saker, fast jag någonstans vet de jag gör förmodligen kommer att vara helt meningslöst att ha brytt sig om i slutändan. Tex är har det under en period nu varit en del äckliga människor som har jävlats med mig och jag vill ju naturligvis inte ha något med dessa sk människor att göra, men det är lite svårt att veta hur man ska hantera vissa situationer. Det känns ibland svårt att inte bry sig, fast jag egentligen bara vill det. Man har ju liksom inte hur mycket tålamod som helst och man accepterar ju heller inte vilket skit som helst. Lite skit får man ta och mycket skit kan jag ta, men inte vad som helst. När man kommer till punkten: Inte vad som helst...då tycker jag det blir svårt att hur jag ska göra. Jag vill ju helst inte bry mig, men det känns lite som att det blir samma sak som att acceptera det man blir utsatt för. Där har jag svårt att tagga ner, men det bästa jag kan göra är väl att ta det lugnt ändå. Man kan ju ligga lågt och vänta på rätt läge. Tålamodet är väl viktigt. 

 

Man ska väl tänka på att göra saker som man mår bra av. Man kan ju inte alltid hjälpa att man blir darbbad av saker som man kanske inte gillar, men man kan ju alltid välja hur man vill hantera sånt som man blir drabbad av. 

 

Jag känner också att mycket är så tråkigt just nu. Jag har en ganska tuff arbetsperiod under hela denna månaden. Även om jag trivs bra med mitt jobb så finns så har jag ganska många pass nu som jag skulle vilja slippa. Sen är det ju bara att bita ihop och jobba på. Jag har ju precis som de flesta andra många vardagliga saker att pyssla med. Varje dag och det går i ett. Om och om igen. Detta är ju oftast inte roligt heller. Coronaviruset och alt som det medför är ju också bara tråkigt just nu. Inte mycket är ju, eller har varit bra med denna pandemi.

 

Om jag fick välja och hade kunnat så vill jag ju BARA greja med att komma närmare den vision jag har. Min högsta dröm är viktig för mig och det målet som jag har vill jag bara nå. Jag känner det så starkt. Inget annat är viktigare just nu. Det enda som kan vara viktigare än min vision är att jag mår bra. Jag kan absolut leva med att jag misslyckas med saker som jag strävar efter om jag ändå mår bra. Det är heller inte värt att förverkliga någon dröm om detta samtidigt skulle göra att jag mår dåligt. Det enda vi alla vill är väl att må bra? 

 

Jag ska försöka tagga ner mer framöver. Inte bry mig så mycket om saker som jag bara tycker är skit att hålla på med. Det bästa man kan göra är väl att  bara skita i sånt som jag helst inte vill bry mig om. Svårare än så är det ju egentligen inte. 

 

Nu är vi inne i november. Det känns ju fortfarande som det är höst och så får det gärna kännas året ut. Jag vill inte ha vinter och snö. Det blir ju bara jobbigt och besvärligt. Dessutom är det ju ofta jävligt kallt när det är riktigt vinter. Så jag tycker det blir bättre om hösten bara fortsätter ett tag till.

 

Hur jag ska klara att sätta 80 000 steg denna veckan har jag inte riktigt räknat ut just nu. Jag jobbar ganska mycket, och lite "dumma" tider, men jag kommer nog på något. Det löser sig. Jag behöver ju göra ca 11 500 steg i snitt varje dag för att i slutändan nå 80 000 steg under en och samma vecka. Normalt sett gör jag mellan 5000 och 7000 steg under en arbetsdag. Om jag under 5 arbetsdagar bara ser till att komma över 10 000 steg varje dag så kan jag nog fixa resten av alla steg till helgen, utan att ta i så jag "spyr" 

Helgen börjar lida mot sitt slut och jag har haft en väldigt lugn och avspänd sådan. Jag känner mig jättenöjd över att jag har varit så avslappnad, inte bara i helgen utan under en längre tid. Jag är det och jag tänker inte ens på det.

 

Dessutom har jag varit väldigt bra de senaste tiden på att helt skita i vad folk: tycker, tänker och säger till mig. Jag lever mitt liv som jag vill göra och jag strävar efter dom mål som jag känner är värt att kämpa mot, oavsett vad andra tycker. 

 

 Det har nu blivit november och det första jag då kommer att tänka på är att jag under hela denna månaden har ganska tuffa jobbveckor. Det känns väl inte jätteroligt, men jag kommer att bita ihop. Känner jag mig bara avspänd i kroppen när jag jobbar på så är det lugnt. På jobbet är det ju också så att vi är i full gång med att söka nya scheman. Från mitten på december börjar vi ju sen köra efter dessa och just nu funderar i alla fall jag väldigt mycket på vad jag ska söka. Hur ska jag tänka? Jag vet just nu vad jag inte vill ha. Det ska jag nog kunna slippa få. Vad vill ha vet jag egentligen inte just nu. Som jag tänker så vil ljag ju helst slippa jobba helgen och då finns det ett schema där man bara jobbar: En hel helg och en halv på 6 veckor. Det känns ju helt ok, men jag vet inte om det är rätt att välja schema bara för att det är mindre av helgjobb än vad det är på övriga scheman.

 

Ett annat schema som jag annars har tittat på har ganska mycket av den körning som jag gillar att köra och det är också (enligt mig) ganska bra tider. Jag slipper också nattkörningen, fast en annan sen kväll kan det bli. Där är det också ganska tuffa helger. Det är inte så lätt att veta hur man ska tänka. Dessutom kan jag aldrig vara säker på att jag får just det schemat jag vill ha och söker. Ordningen är så att den som har jobbat flest år får välja schema först och sen går man neråt på denna turordningslista. Nu är jag ändå ganska säker på att jag får det som jag vill ha, men säker på det kan jag aldrig vara. Jag ligger liksom inte tillräckligt högt upp än. Jag får väl jobba med busskörningen i minst 15 år till för att jag ska komma upp bland dom som har jobbat längst. 

 

När det gäller mina promenader så känns det ganska bra just nu. Jag hittar alltid ett bra sätt att klara av alla steg som jag varje vecka har som mål att klara. Jag får tänka annorlunda varje vecka eftersom jag jobbar lite olika från vecka till vecka. Om jag skulle önska att något var bättre så skulle jag nog vilja höja målsättningen i snabbare takt, men jag vågar heller inte riktigt göra det för jag vet att jag lätt tröttnar då och sen bara jag skiter i det helt. Det är därför bättre för mig att jag bara fortsätter med samma antal steg tills det känns mer naturligt att öka målsättningen. Kanske går det lättare att höja målsättningen när jag börjar köra på ett annat schema. Jag kanske också ska väga in detta med promenadrundor när jag söker nytt jobbschema. Vilket är bäst att ha för att jag sen ska orka med, och få tid att röra på mig. Det är ju värt att tänka på detta också till årets sökning. När det gäller pengar så upplever inte jag att man varken tjänar mer eller mindre, beroende på vilket schema man kör efter. Det har verkligen ingen större betydelse och är det så att det finns någon skillnad som jag inte kan se, så är den väldigt liten i så fall.  

 

När jag ändå tänker pengar så blev oktober en bra månad. Jag kunde lätt hålla mitt sk ekonomimål. Jag har ganska tuffa mål resten av detta året, men det är ju nu bara 2 månader kvar och sen kommer jag att sänka kraven. Så jag tänker att om jag bara klarar av årets målsättning så blir det ju riktigt bra nästa år. Då kan jag ju leva mer för pengar som jag tjänar, men ändå ha ett sparande som jag sen ska använda till att nå den vison jag har och som jag har tänkt på sen jag var liten. 

 

Nu har det blivit helg och det är alltid skönt när man blir ledig. Jag ska ta vara på ledigheten och vila ordentligt. Ska man följa dom nya råden om hur man ska skyddas sig själv och andra mot COVID-19 så ska man ju typ bara träffa dom man bor ihop med och lever man själv så kan man träffa några få, men inte fler. Så fattar jag det som i alla fall. Det verkar som det går en andra våg av coronavirus just nu. Jag har sen i mars haft respekt för detta och jag tycker det är obehagligt. Jag vet däremot inte om jag har haft det eller inte. Jag har inte känt mig sjuk, men man kan ju ha haft något mindre symptom som man knappt har märkt av. Man har ju hört hela tiden att den som känner av minsta symtom ska stanna hemma, men skulle jag följa det rådet till 100% så kan jag lika gärna sluta jobba helt. Jag känner alltid av nånting och det tror jag dom flesta av oss gör. Jag kan ju inte vara hemma för saker som jag har känt av i hur många år som helst. 

 

Det har annars gått bra med mina promenader och jagande av steg denna veckan.  Jag har på 5 dagar fixat 70 000 steg. Målet är ju 80 000 steg på 7 dagar så det känns ju ganska klart att jag kommer att fixa det. Jag gillar ju också att vara ute och röra på mig. Det känns bara skönt och inte jobbigt överhuvudtaget. Jag kan snart kan höja till 90 000 steg i veckan? 

 

Halloween är det denna helgen. Jag kommer väl inte att bry mig så mycket, men jag har köpt godis som jag har hemma och då slipper jag väl att barn busar om någon eller några skulle ringa på min dörr.  

 

Happy halloween!  

 

 Nu börjar pengarna att rulla in igen. Denna månaden har har känts som en evighet. Jag har typ längtat som fan till just denna veckan. Jag vill ju bara komma framåt i grejandet av min högsta dröm. Nu har jag äntligen fått undan en ansenlig summa pengar och detta tar mig ju i alla fall närmare den vison jag har. 

 

Denna månaden har jag mest stått och stampat. Jag har tänkt massor med gånger att jag bara ska strunta i allt som har med visonen att göra, men på något sätt har jag ändå valt att behålla tålamodet och lugnet. Detta har ju lönat sig nu och jag är så glad för det. Jag vill ju verkligen hålla mig till vad jag har planerat. Detta är något som jag är så säker på att jag vill köra på. Jag tror ändå att detta är bra för mig. Jag kämpar med något som för varje månad kommer att löna sig bara jag klarar av det. Jag vill ju också nå den känslan jag känner nu. Att jag klarade av något som tidigare har känts på tok för svårt. Den känslan är ju svår att beskriva, men det känns ju bar när mman har kämpat med sig själv som fan för att man inte ska ge upp. Jag tror ju på detta och känner att jag gör rätt som försöker förverkliga en dröm som jag har haft sen jag var riktigt liten. Det är ju långt ifrån klart, men jag klarade av att ha tålamod till max och då behöver jag ju inte tveka på att jag inte kan klara av det igen. 

 

Det som känns bäst nu är att jag faktiskt tjänade på att ha tålamod. Det kommer ju därför att kännas lättare att behålla tålamodet framöver också. 

 

Skönt att börja denna veckan med en helt ledig dag. Jag var ju ledig igår med, så under ganska lång tid nu så har jag varit inne i en ganska bra arbetsperiod med lite mer ledigt och lagom med jobb. Denna veckan kör jag 4 dagar och jag slutar i ganska bra tid så jag ska väl lätt kunna fixa mina promenadrundor, utan att behöva kämpa med dom sent på kvällarna.

Skönt att det kommer in en hel del pengar under denna veckan. På typ 2 sekunder kan jag göra en hel del för att närma mig min högsta dröm. Sen får jag förmodligen vänta 1 månad innan jag kan göra något som tar mig ett större kliv närmare den vision jag har. Jag måste ha: Tålamod, vara motiverad och hålla mig till min plan. Bara då kan jag lyckas med det jag helst vill i hela livet. Men det ska jag fan klara!!

 

I år känns det ju som att det inte kommer att bli av. Vi är snart inne i november och allt med coronavirus är ju inte över på långa vägar. 

Jag känner liksom inte  i dessa tider att det bara är att åka och typ skita i att vi fortfarande är i en pågående pandemi. Det vore oansvarigt av mig att åka till tex Stockholm och tycka att hålla på en liten tradition som jag har är mycket viktigare. 

Jag ändå inte säker på om det är fel att åka. Jag ju hittills inte känt mig sjuk och jag har ju heller inte isolerat mig i någon större utsträckning. Jag har bara valt att inte resa utomlands eller till Stockholm.  Annars lever jag ju som jag gjorde innan denna pandemi bröt ut. 

Jag vet inte riktigt hur jag ska göra. Jag vill gärna åka upp, samtidigt känns det fel. Då är det väl mest rätt att inte bry sig år. Men jag gillar ju Stockholm. Jag trivs alltid så bra där. Så lite tråkigt skulle det vara om jag inte åkte dit i år. Men sånt är livet. Jag tänker ändå göra det som känns mest rätt att göra. Man får gå på magkänslan. Livet går ju vidare även om man inte besöker Stockholm. 

Jag kan fundera vidare på hur jag mår. Kort sagt kan man säga bra. Jag mår bra av att jobba mig närmare min vision. När jag tänker på hur jag får det i livet om jag lyckas nå den så känns det typ: Mysigt bra. Jag känner äntligen att jag faktiskt kämpar med att nå ett mål som är helt rätt för mig. Som jag sa så känns det mysigt bra...och väldigt coolt. 

Jag hoppas att jag nu bara jobbar på med detta och inte sabbar för mig. Jag måste ha en hel del tålamod och hålla motivationen uppe. Jag tro på mig själv och att det är möjligt. Annars kan jag lika gärna lägga ner nu direkt. Just nu känns  det som sagt mysigt bra och jag hoppas att den känslan bara består. Jag vill aldrig att det ska kännas för bra, men inte heller för dåligt. Lagom är väl bäst, eller bara mysigt bra.

Jag måste ändå vara försiktig så jag inte säger för mycke eller tar ut nåt i förskott. Jag måste hålla mig till vad jag har planerat. Jag kan inte göra mindre än vad jag har sagt och sen tro att de mesta på något sätt löser sig ändå. Det känns som det är viktigt att vara i nuet och kanske också släppa tankar på min högsta dröm när jag inte jobbar så mycket med den. Blir det för mycket med det och jag kanske funderar mer på saker som inte är här och nu, då kan jag tänka mig att jag lätt kan bli slarvig. Är jag inte grymt fokuserad på nuet då kanske jag försöker komma framåt för snabbt och då blir det nog i slutändan inte bra. 

Det är skönt att ha två lediga dagar mitt i veckan. Jag ska ju jobba på lördag och hade det inte varit för coronaviruset, pandemin och allt kring detta så hade det ju varit marknad i Vänersborg och jag hade missat rubbet eftersom jag jobbar hela jäkla lördagen. 

 

Jag har börjat känna av lite sug på att gå ut igen. Krogen eller bara hänga en kväll och natt på något mysigt ställe som jag trivs på. Samtidigt har jag fortfarande respekt för coronaviruset och av de lilla jag kan förstå så är ju faran inte över nu på långa vägar. Dessutom tycker jag mig höra varje dag att alla bör tänka på att undvika att åka buss om man inte nödvändigtvis måste. Jag som jobbar med att köra kan ju bara säga att jag inte märker att folk åker mindre än tidigare. Samma tänker jag när jag ser folk på uteställen. Ingen verkar bry sig längre. Ska jag bry mig så mycket som jag gör? Jag känner att jag vill det, men samtidigt har jag mått lite dåligt av att jag tex inte väljer att gå ut en kväll, fast jag känner mig sugen som fan. Jag vill vara duktig och följa dom sk restriktionerna men jag vill ju göra mer och jag tycker ingen annan verkar bry sig om detta med pandemin längre. Jag tänker att jag inte heller behöver bry mig, men sen tänker jag ändå att det klokaste och bästa att göra är att faktiskt bry sig och följa alla rekomendationer så gott man kan. 

 

Jag har under en period mått lite dåligt. Vad exakt det beror på vet jag inte, men nu känns det i alla fall bättre igen. Jag kanske har oroat mig lite för mycket. Ett tag kände jag att det kanske inte kommer att gå så bra med att dra in pengar som jag först hade tänkt. Det är sånt som jag i alla fall kan bli lite nedstämd för. Sen har det ändå ALLTID varit så för mig att när jag känner att  jag inte får ekonomin dit jag vill och när mycket är på väg att bli sämre än vad jag har räknat med så blir jag bättre på att greja så att jag får in pengar. Jag ger mig liksom inte förrän jag har en lösning och sen blir det i slutändan oftast bättre än vad jag från början hade räknat med. 

 

Det är ändå inet säkert att jag mår bra av det. Pengar och framgång spelar egentligen ingen roll. Jag måste jobba med mig själv mer mentalt och komma ner i varv och slappna av. Kanske sova mer och koppla av mer. Klarar jag av dom där sakerna, då känner jag att jag mår mycket bättre. Jag har fattat sen länge att framgång inte spelar någon jävla roll om du inte mår bra. 

 

Jag mår bar nu i alla fall. Jag jobbar ju på med att nå min vision och högsta dröm i livet. Detta har jag tänkt på sen jag var liten och allt med detta känns bra. Jag är positiv och tror på att det är möjligt. Samtidigt vet jag att även om jag inte skulle lyckas fullt så lever jag ändå närmare min vision och får det också bättre för varje grej jag gör nu som tar mig närmare målet. Det är en ganska skön känsla att känna. Bara jag gör något av allt jag har planerat att göra, så får jag nytta av det i slutändan. Och ju mer jag gör, ju lättare känns det att jobba mot målet.

 

Bara jag mår så bra som möjligt så är det bara att köra på med vad jag än bestämmer mig för att göra. Det är ju skönt att pandemin och coronaviruset inte har förstört mina möjligheter att nå min högsta dröm i livet. Det är nog pga av coronaviruset som jag har kommit på hur jag ska göra. Jag har fått tid att fundera eftersom man har varit hemma mer i år än vad jag hade tänkt att jag skulle vara.  

Massor med jobb har jag. Nu börjar väl en ny period av lite mer jobbande igen. Jag har ju under en period nu jobbat lite mindre än normalt. Det har varit jätteskönt att få vara mer ledig, även om jag får jobba rätt mycket när jag väl befinner mig på jobbet. Denna veckan har jag ändå tagit bort en jobbdag som jag skulle ha haft enligt schemat. Det gör att jag trots allt får två lediga dagar på raken i mitten på denna veckan och två lediga dagar på raken i slutet (söndag) och i början (måndag) av nästa vecka. Så jag ska inte klaga nu heller. Det blir en rätt bra arbetsvecka detta också. 

 

Promenadrundorna gick riktigt bra förra vecka. Det är ju 80 000 steg som gäller varje vecka nu och jag kämpade på bra med detta förra veckan. Även om jag hade någon lång jobbdag så tvingade jag mig ändå ut på en runda. När man jagar ett resultat, då blir det lättare att motivera sig och jag kände också för första gången att jag gillade att gå kvällspromenader. Det känns som det var länge sen som jag tyckte att en kvällspromenad kunde kännas skön att gå.

 

Annars blir det väl en liten "mellanvecka". Jag tror inte jag kommer att tjäna så mycket pengar just denna veckan. Det har annars varit ganska bra med cash in under denna månaden, men nu blir det nog inte så mycket mer förrän vi kommer till slutet av denna månaden. 

 

Ganska lugn vecka om man bortser från jobbet. Jag har inga fler syskonbarn nu som ska döpas och ingen släkting överhuvudtaget ( av dom som jag bryr mig om) som fylller år under denna veckan. I helgen var jag ju på både dop och födelsedagskalas. Brorsans äldsta dotter fyllde 3 år igår och den yngsta döptes ju i lördags. 

 

Ni får ha en bra vecka. Hösten håller väl i sig ett tag till. En fin årstid tycker jag. 

 

 

Då börjar denna helgen också lida mot sitt slut. Det är ju så typiskt att alla lediga helger går så fort. En jobbhelg brukar ju kännas som en evighet. Hmm... 

 

 

 

 

 Idag har jag haft en ganska lugn dag. Jag har varit ganska trött så jag har faktiskt sovit några timmar under eftermiddagen.

 

 

 

 

Idag har jag varit i Uddevalla och gjort fint på min mammas grav. Det behövdes verkligen. Det var bara en massa vissna blommor och en hög med löv. Jag städade upp lite och sen lade jag dit en krans. Nu är det fint inför vintern  på mammas grav,  och det är ju så det ska vara. 

Jag tog också en tur till Överby. Jag köpte bla ett par nya promenadskor. Igår köpte jag mig också ett par nya skor. Jag behövde ett par som jag har tänkt att mest ha på jobbet. 

Jag hade även ett ärende att uträtta i Trollhättan idag. Det var något som jag också tjänade pengar på så jag är glad att jag inte struntade i det. Det blev ju ändå 3000 kr till Danne, och det blir man ju inte ledsen för att man kan tjäna. Det bara att "köra" på, så kan man tjäna cash sen. 

 

Jag har som sagt varit lite dålig på att blogga under en period nu. Jag ska försöka bli bättre för jag vill verkligen inte sluta att hålla detta med bloggen vid liv. Jag mår ju väldigt bra av det. Dessutom är det ganska roligt också. I alla fall när man känner att man har bra "flow" i skapandet av nya blogginlägg. Överhuvudtaget ska jag försöka bli bättre på att skapa i mina sociala medier. Det är ju roligt att hålla på liksom. 

 

 

 

 

 

 

 4 dagar av jobb och sen har jag tre dagar på raken av ledighet. 

 

Till helgen är jag bjuden på dop. Det är min brors minsta dotter som ska döpas. Jag var bjuden  redan i våras, men som läget var då med coronaviruset så blev det inställt den gången. Nu blir det av, men det blir bara med dom närmaste. Inte så mycket folk. Ska bli skönt. 

 

När det kommer till promenadrundor så tänker att jag vill nå 80 000 steg till på söndag. Detta gör att jag får ta mig ut efter jobbet som närmaste dagarna för att jag ska vara säker på att jag ska klara detta. Jag har ju ingen lust att gå några "megalånga" promenader i helgen bara för att kunna uppnå målsättningen, men samtidigt vill jag vara noga med att klara av det. 

 

Annars har jag lite småsaker som jag vill få gjort denna veckan. Jag ska ta mig till mammas grav och göra lite fint där inför vintern. Jag brukar göra det just vid denna tidpunkten på året. Det ser säkert bra ut nu ändå, men jag har inte besökt graven på länge och jag vill försäkra mig om att det ser fint ut. Det tycker jag är viktigt. 

 

Jag tycker det är jättefint och mysigt med så mycket höst nu. Jag tror detta är min "favvoårstid". 

 

 

Det har varit skönt att få börja sin ledig helg redan idag (fredag). Jag har avverkat över 20 000 steg idag och nu känns det bara skitbra i kroppen. Jag har ju höjt målsättningen med antal steg i veckan så jag behöver ju ta mig ut och gå någon mer promenadrunda per vecka än vad jag har gjort tidigare. Jag vill nu alltid nå 80 000 steg per vecka. Jag kör så ett tag och sen får vi se när jag ökar det där. Det känner jag i alla fall att jag vill göra, och också behöver göra. 

 

Jag känner av ganska mycket rastlöshet, men det är ju promenader ett bra sätt att stila den. Ett annat sätt kan vara att bara gå och lägga sig. Igår kände jag att jag vill göra något på kvällen. Helt sjukt att jag kan känna så när jag har haft en över 10 timmar lång arbetsdag (två dagar i rad) som kändes som fan i kroppen igår. Men jag har ibland lite svårt för att bara sätta mig till och inte göra nånting. Jag har ändå dom senaste åren blivit bättre på att återhämta mig och bara vila, men den där rastlösheten smyger sig på ibland och det kan kännas jobbigt för om jag tex har jobbat mycket en dag så kommer ju kroppen att säga ifrån ganska snabbt om jag inte taggar ner lite när jag kommer hem. Nu var det ändå så att jag klarade av att hålla tillbaka rastlösheten, men den är ändå lite jobbig att behöva kämpa med. Jag vill inte att den ska ta över kroppen på mig. Samtidigt vill jag ändå känna av den för att jag inte ska bli slö och få för lite gjort. Det kanske är lite löjligt att jag bryr mig om vad jag känner kring rastlösheten, men jag vill bara inte att den ska ta över kroppen så att jag i efterhand mår dåligt av det. Jag känner att jag har väldigt lätt för att hamna där. 

 

Här är ju bloggen bra för mig. Genom att bara sitta här och skriva lite om att jag känner mig rastlös så stillar jag ju min rastlöshet på ett för mig väldigt naturligt sätt. Jag tänker, skriver ner och funderar vidare och jag känner nu ett behagligt lugn i kroppen. En blogg är allt bra att ha. 

Livet känns bra nu. Jag tänker mycket på min högsta dröm och känslan jag har är att många av mina delmål som jag har under dom näsrmaste månaderna kommer jag att sätta hur lätt som helst. Jag ska aldrig ta ut något i förskott, men mycket känns så bra redan nu och jag gjort så under en längre. Jag kan inte se ett misslyckande. På ett sätt har jag redan lyckats eftersom allt jag gör som tar mig närmare det slutgiltiga målet, blir till det bättre för mig ekonomiskt. Ju bättre det blir, ju lättare tror jag att jag kan klara framtida delmål. Om allt bara känns lättare och lättare ju mer jag gör och ju längre tiden går, då borde jag ju logoiskt sätt lyckas med att nå min vision. Det där känns bra och jag har svårt att släppa den tanken på att jag vill lyckas med det. Eftersom det också blir bättre och mer stabilt för mig ekonomiskt för varje delmål som jag sättre, så kan man ju säga att jag för varje delmål som jag klarar av. De enda som jag tänker på som kan bli till ett misslyckande det är att jag förmodligen kommer att komma till en punkt där jag måste våga ta lite risker och kansek också släppa nånting som jag har som är väldigt bra. Detta behöver jag förmodligen göra för att det ska finnas en möjlighet för mig att nå den dröm som jag har tänkt på ända sen jag var liten. 

 

Annars då? 

 

Jag känner att jag har ganska många saker jag vill få gjort nu. De mesta är ju bara vardagliga saker som alla har att greja med varje dag. Jag försöker dela upp allt vecka för vecka. Saker jag tidigare kansek gjorde på en och två dagar gör jag nu istället på en vecka. Jag vill inte ha tex lediga dagar där jag grejar med hur mycket som helst bara för att jag kanske inte hinner med eller orkar efter vissa arbetsdagar. Jag är glad över att jag tänker på att återhämta mig och vila ordentligt på dagarna. Mycket av allt jag vill få gjort kan ju ofta vänta till en annan dag. 

 

Jobbet?

 

Jag kan känna att jag har lite för många perioder där jag jobbar väldigt mycket och det ska jag nog tänka på att försöka ändra. Jag kan tänka mig att det snart är dags att söka nya scheman och jag ska verkligen försöka få ett schema där jag har lite färre av dom pass som är på över 10 timmar arbetstid. Dom har börjat kännas ganska tuffa, även om jag nu har ett schema som på många sätt är bra. Nu vet jag ju inte hur allt kommer att se ut. Jag väger ju in alla för och nackdelar med alla möjliga olika scheman och sen söker jag det som jag tror att jag vill ha. Sen får man ju se vad man får. "Ordningen" är ju så att den som har jobbat längst som bussförare får välja schema först ocsen fyller man liksom på i tur och ordning. Jag brukar få vad jag söker, men jag är ju långt ifrån att vara högt upp på någon lista. 

 

Promenader?

 

Jag går mina promenadrundor och jag planerar vecka för vecka hur mycket jag ska gå varje dag för att jag i slutändan ska nå dom där 70 000 stegen som jag alltid vill ha fixat innan det blir en ny vecka. Jag tycker jag får till det bra för jag jobbar ju en hel del och då blir det ju inte så många steg. Jag har ju ett ganska stillasittande jobb. Jag känner också att upplägget känns bra för jag behöver inte gå så överdriivet mycket vissa dagar. Det räcker ju med 5 km lite då och då. Sen räknas ju alla steg som jag gör varje dag. Jag går ju fram och tillbaka till jobbet också. Bara det blir ca 4000 steg, dessutom går jag hem på mina raster och tillbaka igen. Tar man en ett varv på 5 km så blir det ju lätt  10 000 steg till. 10 000 + 4000 på en dag = EN BRA DAG I ANTAL STEG. 

Jag har nu höjt målsättningen till 80 000 steg per vecka. Det kändes helt naturligt för 70 000 är inga problem längre och dessutom gjorde jag över 80 000 steg förrra veckan och det kändes väldigt bra i kroppen. Man ska ju också komma ihåg at jag jobbade ju 6 dagar av 7. Därför känner jag att jag vågar höja det där nu. Så 80 000 steg är det som gäller framöver ...och det känns också bra. 

 

 Hösten?

 

Hösten är en årstid som jag tror jag gillar bäst av alla. Jag har nog i tidigare blogginlägg sagt att jag gillar sommaren bäst, men jag har nog ändrat mig. Eller så har jag kanske bara lugnat mig och hösten är ju en årstid då jag tycker det är ganska mysigt att läsa, kolla film eller gå promenader. Dessa saker gillar jag att göra året om, men det känns som jag ägnar mig mer åt alt detta när det är höst.  Jag gillar att ha en och annan rolig utekväll också. Under hösten också, men det blir liksom mer "soft" stämning när man är ute i höstmörkret. Jag gillar kanske att det är lite mörkare när jag går ut och även när tar mig hem efter ett besök på någon sk nattklubb. 

Jag har en bra arbetsvecka. Jag är ledig mer än vad jag jobbar. När jag jobbar så har jag bara dom pass som jag gillar att köra. 

Annars får det väl bli en och annan promenadrunda. Förra veckan gick nästan för bra. Jag gjorde över 80 000 steg och så mycket har jag inte gått på länge. 

Jag kan egentligen inte skriva så mycket mer. Jag gör inte så mycket annat än mina vardagliga saker.  Det som känns bra är att jag gör vad jag själv vill och jag känner ingen press eller stress eller nåting. De mesta känns bra och jag mår ju bra vilket är det viktigaste av allt. 

För ovanlighetens skull så har jag inte tänkt så mycket under helgen. Jag mest bara jobbat på eller så har jag suttit i min massagestol och kollat på filmer. Det har varit ganska skönt att inte tänka så det knakar i huvudet. Jag har ju säkert fram till idag skrivit hundratals inlägg där jag typ skriver: Idag har det snurrat i huvudet. 

Det kan ju vara så att jag är mer säker på vad jag vill än tidigare. Jag vet ju också vad jag behöver göra och de mesta handlar ju om att jag vill jobba mot att nå min högsta dröm i livet. Detta har jag ju tänkt på sen jag var väldigt liten och då har jag väl nånstans tänkt färdigt nu. Jag kan allt utantill liksom. Dessutom känns det så jäkla bra med detta så jag vågar nog redan nu säga att: Det är inte frågan om jag kommer att nå min vision. Frågan jag kanske ställer mig är när, och jag är ganska säker på att jag gör allt helt rätt. Det kan aldrig vara fel att försöka förverkliga sin högsta dröm i livet, så länge man inte skadar någon med det man vill göra. 

Hittills har jag haft en vecka där jag har fått väldigt mycket gjort. Mer än vad jag brukar i alla fall. Jag har tagit tag i saker och ting och inte väntat eller sagt till mig själv att jag inte orkar. Jag sett vad hag behöver göra och så har jag gjort det. Så har det varit hur mycket som helst denna veckan och det känns bra.