Det är skönt att ha två lediga dagar mitt i veckan. Jag ska ju jobba på lördag och hade det inte varit för coronaviruset, pandemin och allt kring detta så hade det ju varit marknad i Vänersborg och jag hade missat rubbet eftersom jag jobbar hela jäkla lördagen. 

 

Jag har börjat känna av lite sug på att gå ut igen. Krogen eller bara hänga en kväll och natt på något mysigt ställe som jag trivs på. Samtidigt har jag fortfarande respekt för coronaviruset och av de lilla jag kan förstå så är ju faran inte över nu på långa vägar. Dessutom tycker jag mig höra varje dag att alla bör tänka på att undvika att åka buss om man inte nödvändigtvis måste. Jag som jobbar med att köra kan ju bara säga att jag inte märker att folk åker mindre än tidigare. Samma tänker jag när jag ser folk på uteställen. Ingen verkar bry sig längre. Ska jag bry mig så mycket som jag gör? Jag känner att jag vill det, men samtidigt har jag mått lite dåligt av att jag tex inte väljer att gå ut en kväll, fast jag känner mig sugen som fan. Jag vill vara duktig och följa dom sk restriktionerna men jag vill ju göra mer och jag tycker ingen annan verkar bry sig om detta med pandemin längre. Jag tänker att jag inte heller behöver bry mig, men sen tänker jag ändå att det klokaste och bästa att göra är att faktiskt bry sig och följa alla rekomendationer så gott man kan. 

 

Jag har under en period mått lite dåligt. Vad exakt det beror på vet jag inte, men nu känns det i alla fall bättre igen. Jag kanske har oroat mig lite för mycket. Ett tag kände jag att det kanske inte kommer att gå så bra med att dra in pengar som jag först hade tänkt. Det är sånt som jag i alla fall kan bli lite nedstämd för. Sen har det ändå ALLTID varit så för mig att när jag känner att  jag inte får ekonomin dit jag vill och när mycket är på väg att bli sämre än vad jag har räknat med så blir jag bättre på att greja så att jag får in pengar. Jag ger mig liksom inte förrän jag har en lösning och sen blir det i slutändan oftast bättre än vad jag från början hade räknat med. 

 

Det är ändå inet säkert att jag mår bra av det. Pengar och framgång spelar egentligen ingen roll. Jag måste jobba med mig själv mer mentalt och komma ner i varv och slappna av. Kanske sova mer och koppla av mer. Klarar jag av dom där sakerna, då känner jag att jag mår mycket bättre. Jag har fattat sen länge att framgång inte spelar någon jävla roll om du inte mår bra. 

 

Jag mår bar nu i alla fall. Jag jobbar ju på med att nå min vision och högsta dröm i livet. Detta har jag tänkt på sen jag var liten och allt med detta känns bra. Jag är positiv och tror på att det är möjligt. Samtidigt vet jag att även om jag inte skulle lyckas fullt så lever jag ändå närmare min vision och får det också bättre för varje grej jag gör nu som tar mig närmare målet. Det är en ganska skön känsla att känna. Bara jag gör något av allt jag har planerat att göra, så får jag nytta av det i slutändan. Och ju mer jag gör, ju lättare känns det att jobba mot målet.

 

Bara jag mår så bra som möjligt så är det bara att köra på med vad jag än bestämmer mig för att göra. Det är ju skönt att pandemin och coronaviruset inte har förstört mina möjligheter att nå min högsta dröm i livet. Det är nog pga av coronaviruset som jag har kommit på hur jag ska göra. Jag har fått tid att fundera eftersom man har varit hemma mer i år än vad jag hade tänkt att jag skulle vara.