Helgen börjar lida mot sitt slut och jag har haft en väldigt lugn och avspänd sådan. Jag känner mig jättenöjd över att jag har varit så avslappnad, inte bara i helgen utan under en längre tid. Jag är det och jag tänker inte ens på det.

 

Dessutom har jag varit väldigt bra de senaste tiden på att helt skita i vad folk: tycker, tänker och säger till mig. Jag lever mitt liv som jag vill göra och jag strävar efter dom mål som jag känner är värt att kämpa mot, oavsett vad andra tycker. 

 

 Det har nu blivit november och det första jag då kommer att tänka på är att jag under hela denna månaden har ganska tuffa jobbveckor. Det känns väl inte jätteroligt, men jag kommer att bita ihop. Känner jag mig bara avspänd i kroppen när jag jobbar på så är det lugnt. På jobbet är det ju också så att vi är i full gång med att söka nya scheman. Från mitten på december börjar vi ju sen köra efter dessa och just nu funderar i alla fall jag väldigt mycket på vad jag ska söka. Hur ska jag tänka? Jag vet just nu vad jag inte vill ha. Det ska jag nog kunna slippa få. Vad vill ha vet jag egentligen inte just nu. Som jag tänker så vil ljag ju helst slippa jobba helgen och då finns det ett schema där man bara jobbar: En hel helg och en halv på 6 veckor. Det känns ju helt ok, men jag vet inte om det är rätt att välja schema bara för att det är mindre av helgjobb än vad det är på övriga scheman.

 

Ett annat schema som jag annars har tittat på har ganska mycket av den körning som jag gillar att köra och det är också (enligt mig) ganska bra tider. Jag slipper också nattkörningen, fast en annan sen kväll kan det bli. Där är det också ganska tuffa helger. Det är inte så lätt att veta hur man ska tänka. Dessutom kan jag aldrig vara säker på att jag får just det schemat jag vill ha och söker. Ordningen är så att den som har jobbat flest år får välja schema först och sen går man neråt på denna turordningslista. Nu är jag ändå ganska säker på att jag får det som jag vill ha, men säker på det kan jag aldrig vara. Jag ligger liksom inte tillräckligt högt upp än. Jag får väl jobba med busskörningen i minst 15 år till för att jag ska komma upp bland dom som har jobbat längst. 

 

När det gäller mina promenader så känns det ganska bra just nu. Jag hittar alltid ett bra sätt att klara av alla steg som jag varje vecka har som mål att klara. Jag får tänka annorlunda varje vecka eftersom jag jobbar lite olika från vecka till vecka. Om jag skulle önska att något var bättre så skulle jag nog vilja höja målsättningen i snabbare takt, men jag vågar heller inte riktigt göra det för jag vet att jag lätt tröttnar då och sen bara jag skiter i det helt. Det är därför bättre för mig att jag bara fortsätter med samma antal steg tills det känns mer naturligt att öka målsättningen. Kanske går det lättare att höja målsättningen när jag börjar köra på ett annat schema. Jag kanske också ska väga in detta med promenadrundor när jag söker nytt jobbschema. Vilket är bäst att ha för att jag sen ska orka med, och få tid att röra på mig. Det är ju värt att tänka på detta också till årets sökning. När det gäller pengar så upplever inte jag att man varken tjänar mer eller mindre, beroende på vilket schema man kör efter. Det har verkligen ingen större betydelse och är det så att det finns någon skillnad som jag inte kan se, så är den väldigt liten i så fall.  

 

När jag ändå tänker pengar så blev oktober en bra månad. Jag kunde lätt hålla mitt sk ekonomimål. Jag har ganska tuffa mål resten av detta året, men det är ju nu bara 2 månader kvar och sen kommer jag att sänka kraven. Så jag tänker att om jag bara klarar av årets målsättning så blir det ju riktigt bra nästa år. Då kan jag ju leva mer för pengar som jag tjänar, men ändå ha ett sparande som jag sen ska använda till att nå den vison jag har och som jag har tänkt på sen jag var liten.