Jag håller ett ganska högt tempo nu med det mesta. Mycket vill jag få gjort och sen har det under denna veckan hänt lite grejer som jag inte riktigt hade räknat med, men jag är glad att jag hanterade hela händelsen på ett bra sätt. Man kan ju inte alltid hjälpa vad man blir drabbad av, men man kan alltid styra och hantera saker man drabbas av på det sätt man tror är bäst för sig själv. Är det något jag känner mig nöjd med nu så är det hur jag just hanterade det jag drabbades av tidigare i veckan på ett för mig väldigt bra sätt. Jag tänker inte säga så mycket och vara konkret, men det känns i alla fall bra att jag alltid hittar sätt att må bra på. Jag mår ju bra nu i alla fall. Det är ju alltid det viktigaste. 

 

Men sen är det ju så också att även jag kan må lite dåligt ibland. Även om det sällan känns jobbigt speciellt länge så är det jobbigt under dom stunderna det händer. Det blir väl så när jag är en sådan person som lever nära mina känslor. Vissa saker känns lite extra jobbigt och då kommer väl den där känslan av att man inte mår bra också. Många saker har hänt tidigare i mitt liv som har satt ganska djupa så i mitt hjärta och att jag skulle kunna vara så stark att jag bara kan tränga bort dessa saker är nog så gott som omöjligt. Dessutom vill jag nog inte det heller för hade jag klarat att tränga bort och bara släppa sånt som jag tycker är bland dom jobbigaste sakerna som har hänt i mitt liv, då hade jag väl varit psykopat eller nåt liknade. Det är ju inget jag vill vara i alla fall. Då mår jag hellre lite dåligt ibland och känner av alla mina känslor på just det sättet som dom känns. 

 

En känsla som jag tycker är bra att jag får även om jag kan må dåligt av den det är att jag blir jävligt förbannad när en eller flera personer jävlas med mig på något sätt. Jag mår egentligen aldrig dålig av vad folk gör eller säger till mig. Till en början blir jag mest bara förbannad över att jag inte får vara ifred. Jag tänker så här:  Sen kanske jag kan må dåligt i efterhand, men då handlar det mer om att jag har blivit för arg och jag kanske inte tycker att jag har hanterat den ilskan på det bästa sättet för mig själv. Sen tycker jag ändå att det är bra att jag blir arg för det visar ju ändå någonstans att jag inte bara accepterar och tillåter mig själv att tåla precis vad som helst. Jag känner ju verkligen nånting med full kraft och det är ju precis så jag vil att det ska vara. Dessutom tror stenhårt på att om man blir lite arg för saker som man inte accepterar att folk utsätter mig för, då klarar jag mig bättre rent mentalt. I slutändan får nog ilskan mig att må bra trots allt. Jag brukar säga: Lite skit får man ta och mycket skit får man acceptera, men inte vad som helst. Nånstans måste man ju dra en gräns och visa att man inte tar hur mycket skit som helst. Det tycker jag i alla fall. 

 

Mitt liv är inte perfekt och det kommer det väl aldrig att bli. Jag försöker ju ändå nu att uppfylla min högsta dröm i livet. Även om hur jag har det idag och hur jag har haft det tidigare så vill jag något mer och det känns bra att jag har börjat göra något konkret för att i alla fall ge min högsta dröm en rimlig chans. Samtidigt känns det lite jobbigt att jag inte har försökt tidigare. Jag har ju gjort andra saker och ibland har man ju också spenderat mycket pengar. Ibland får jag en tanke att jag kanske borde investerat dessa pengar i min högsta dröm istället för att göra alla möjliga resor eller festat upp pengarna. Sen ska man väl egentligen inte tänka så heller för hade jag tidigare inte gjort som jag hade gjort så kanske jag hade suttit här i detta blogginlägget och ångrat att jag inte hade rest och festat mer när jag hade chansen och orken att göra sånt. En hel del av sånt jag har gjort sen tidigare, som tex vissa Musikhjälpen-grejer, är jag ganska säker på att jag inte kommer att få chansen att göra och uppleva igen. Jag kan liksom inte sitta här och ångra att jag har haft ganska roligt för mycket av mina pengar. Det är ju ändå pengar som jag har jobbat och slitit för. Jag känner ju ändå att det finns ett värde i att slita för sina pengar och sen unna sig saker som man gärna vill ha. Även om jag nu känner att jag hade kunnat gjort mer för att komma närmare min högsta dröm så har jag ju förverkligat andra drömmar också. Jag kan ju aldrig göra allt på samma gång. Allting tar ju sin tid att fixa liksom. Om jag i framtiden kommer att nå min vision och högsta dröm i livet, då är jag ju ändå mer än nöjd med vad jag har gjort och hur jag har fått det i livet. Om jag inte klarar det så kan jag nog någonstans vara nöjd ändå. Allt jag nu gör för att komma närmare den vision jag har kommer ändå bara att bli till det bättre för mig. Det är ändå en väldigt skön känsla att bära med sig, oavsett om jag ibland känner saker som jag kanske i stunden skulle må bättre av att förtränga. Men det nog också bara i stunden. Sen skulle jag nog ändå må dåligt på sikt och jag inte tillåter mig själv att känna precis det jag just i stunden känner. 

 

 

Ny vecka igen och man kan ju lugnt säga att man är igång med jobbet.  Fullt ös har det varit direkt efter att jag nu har jobbat två veckor efter semestern och ännu mer lär det väl bli. Det känns som mycket bara "snurrar på fortare och fortare och man får bara jobba på mitt i det, och hänga med så gott man kan. 

 

Annars blir det väl ganska "soft". Om jag inte jobbar så blir det mest så att jag tar dagarna som dom kommer. Inga planer direkt.  Promenader prioriterar jag och jag ser till att må så bra som möjligt. Njuta av sommaren och sen längtar man ju till att man kan förverkliga någon dröm. 

 

 

Jag har genom åren blivit utsatt för brottet olaga hot, eller hot mot tjänsteman vid ett flertal olika tillfällen. I dom flesta fall har jag valt att polisanmäla och det har absolut inte alltid varit förgäves. Vid flera tillfällen har det kommit till gärningspersonens kännedom, via polisen att jag har polisanmält och vid ett tillfälle har också min anmälan i slutändan resulterat i ett åtal och en fällande dom om hot mot tjänsteman. 

 

Jag har också försökt förstå vad lagen faktiskt säger när det kommer till ett olaga hot. Jag kan ju ändå säga att jag genom åren har blivit hotat om att någon eller några ska göra si eller så mot mig och bla bla bla... Många gånger är jag helt säker på att folk bryter mot lagen när dom har sagt som dom har sagt. Egentligen är det ganska enkelt att veta när någon har gått över gränsen, juridiskt sett. Hotar man någon eller hotar med att göra någonting som är brottsligt i juridisk mening så kan man nog vara ganska säker på att man minst har gjort sig skyldig till brottet olaga hot. Jag har som sagt ofta känt mig säker på det när jag själv har blivit utsatt. Jag har allt som oftast polisanmält dom gångerna. Men.. vad står det i lagtexten när det kommer till just brottet olaga hot. 

 

4 kap 5  § Brottsbalken

Den som hotar någon annan med brottslig gärning på ett sätt som är ägnad hos den hotade  att framkalla allvarlig rädsla för egen eller annans säkerhet till person, egendom, frihet eller frid döms för olaga hot till böter eller fängelse i högst ett år. 

 

Jag tycker inte att det är så svårt att tolka vad lagen säger här. Hotar någon dig med att göra något som är brottsligt mot dig så är med största sannolikhet minst olaga hot som det handlar. Blir du dessutom som utsatt för hotet rädd då verkar det som att brottet klassas som allvarligare. Det är så jag tolkar det och jag har också varje gång som jag har gjort en polisanmälan om olaga hot fått frågan av polisen om jag just blev rädd för det gärningspersonen sa. Naturligtvis blir jag det och jag svarar alltid ja på den frågan. 

 

Det skulle ju kunna vara så att en person eventuellt säger att hen skojade om något som man som utsatt uppfattar som ett olaga hot, men om man läser lagtexten så känns det som att blir man som utsatt rädd för ett hot, då spelar det liksom ingen roll att en person säger att hen hotet inte var allvarligt menat. Bedömningen av detta tolkas mer utefter vad den som är utsatt känner kring det eventuella hotet. 

 

Jag kan väl generellt sätt tycka att man ska alltid vara försiktig med vad man säger och också skriver. Det är ju inte värt att utrycka sig på ett sådant sätt så att man gör sig skyldig till brott. Det man vill få sagt kan aldrig vara så viktigt att säga om man samtidigt  riskerar böter och fängelse. Jag har svårt att se att det någongång skulle vara ok att hota någon med att utsätta någon för en brottslig gärning , oavsett vad den personen som blir utsatt för hotet har gjort. 

 

 

 

 

 

 

 

Jag är ju ingen perfekt människa. Det kommer jag aldrig att bli. Jag har ju mina svagheter, jag gör fel och jag som alla andra begår misstag. Jag har också mina bra sidor. Sånt som jag kan räkna till mina styrkor. Vissa saker gör man bättre och sen finns det också saker som man är riktigt bra, eller så är det bara bra att man har vissa typer av egenskaper som människa. Kort sagt: jag har mina styrkor och jag har mina svagheter som människa. Jag tänkte i detta inlägget försöka rannsaka mig själv lite. Men jag vill blanda lite med både sånt jag gillar med mig själv och sånt som jag kanske önskar att jag var bättre på. I detta inlägget kanske jag också ibland inte riktigt vet om jag tycker att en viss egenskap som jag tycker att jag är dålig eller bra. Jag har egentligen inte tänkt så mycket på sånt här tidigare så det blir spännande och se var jag känner att jag landar med mina tankar efter att jag har skrivit klart detta blogginlägg. Senare kanske jag kan skapa ett blogg inlägg till där jag skriver om hur det känns efter att jag har skrivit detta inlägget.  Nu kör vi!

* En grej som alltid har gillat med mig själv det är att när jag frågar någon om något då är jag intresserad. Jag skulle aldrig fråga någon om nåt om jag inte innerst inne är intresserad av att få veta något. Det kanske är för mycket att kalla detta för en av mina styrkor, men jag gillar ändå att jag kanske inte lägger så mycket av min tid på att fråga folk om saker som jag egentligen inte bryr mig om. 

 

* Ibland kan jag säkert uppfattas som otrevlig, även om jag inte medvetet vill vara det. Är jag på dåligt humör eller om det bara är så att jag tänker på nåt som gör mig upprörd så har jag nog nära till att ta ut detta på någon annan. Jag gillar naturligtvis inte detta med mig själv, men jag är ju medveten om det och då händer det ju inte så ofta. Jag gillar att leva nära mina känslor och vara precis så som jag för stunden känner, men om jag blir otrevlig mot en person som inte har gjort något då är det ju nåt som jag måste jobba på och som är en brist hos mig. Jag kan ändå säga att detta är något som jag under dom senaste åren har blivit bättre på. Nu för tiden är det inte så ofta som jag tar ut min frustration på andra personer överhuvudtaget. 

 

* En sak som jag har hört andra säga om mig men som jag inte har tänkt på så mycket själv det är att jag skulle ta bort människor i mitt liv som bryr sig om mig. Jag tror egentligen inte att det ligger så mycket i det där. Jag har tagit bort människor och jag har brutit vänskap och andra typer av relationer med folk under alla år. Men det är väl så som alla mer eller mindre gör. Människor i ens liv kommer och går och dessutom är jag en person som inte vill ha så många vänner omkring mig. Jag har hellre några få som jag litar på. Massor med folk omkring mig har jag aldrig överhuvudtaget trivs med. Om detta är bra eller dåligt, styrka eller svaghet, jag vet inte. Jag vet bara att jag vill inte bli utnyttjad eller ha människor omkring mig som jag inte är säker på vill mig väl. Det tycker jag är en bra egenskap med mig och jag tycker att det är en styrka att jag idag känner att jag har lyckats få  dom människor omkring mig som jag vill spendera tid med. Jag tror att jag har fått det för att jag inte jagar andra människor. Jag gör min grej och sen tror jag på att jag får dom människor omkring mig som är bra för mig.  

 

* En sak som jag kan känna har blivit en svaghet hos mig är att jag inte är så bra på att ge folk en chans att lära känna mig, eller bli vän med mig. Jag kan ibland känna att jag borde vara mer öppen och under en längre tid kanske ge människor chansen att lära känna mig, om det är vad dom vill. Jag kan känna att jag tar bort människor lite väl tidigt och då kommer vi ju tillbaka till den där punkten där många sagt att jag kanske tar bort människor som faktiskt vill bry sig om mig. Men det är ju också så att jag i mitt liv många gånger har känt att vissa personer har fått för många chanser och sen har jag blivit sviken gång på gång. Jag har blivit utnyttjad och lurad av många genom åren och då blir det väl lätt så att man ger färre personer chansen under en längre tid att komma mig in på livet. Får jag lite dåliga vibbar av en person så känns det helt naturligt för mig att inte släppa in den personen. Jag kanske borde känna mer än dåliga "vibbar" av en person innan jag bestämmer mig för om jag vill ha mer, mindre eller inte alls med personer att göra. Svagheten ligger väl i att jag låter mina tidigare erfarenheter av opålitliga personer styra hur jag reagerar mot en hel del människor idag. Jag borde i alla fall vara mer öppen och ge folk en mer rimlig chans innan jag väljer inte fortsätta ge vissa personer en chans till. Sen är det ju ändå inte så att jag inte ger någon alls en chans. Det där meningen upprepar sig igen: Jaga inte människor. Gör din egen grej så kommer du förr eller senare få rätt människor omkring dig. Människor som är bra för dig och som gör att du mår bra. 

 

 

* Detta är en punkt som jag bara tänker ta väldigt kort och som jag tycker är bra med mig. JAG LJUGER INTE. Mer än så behöver jag inte säga. 

 

* Jag försöker att inte prata med andra människor om sånt som jag är intresserad av om jag samtidigt vet eller märker att mitt intresse inte intresserar den eller dom jag pratar med. Man vet ju själv hur tråkigt det är när andra pratar om saker som dom är intresserad av, fast själv är man inte ett dugg intresserad. Det är ju så tråkigt och jag försöker tänka på det i samtal med andra människor. Det är ju roligare om tex två personer samtalar om något som båda är mer intresserad av. 

 

* Jag kan nog ibland vara för hård mot mig själv. Jag tycker ofta att jag borde ha gjort vissa saker bättre, även när jag tycker att jag har gjort något bra. Jag borde i alla fall mer säga till mig själv att jag har gjort saker bra och att jag ska vara stolt över mig själv. 

 

* Jag vill fortfarande uppleva och göra mycket saker i mitt liv. Ta bara detta med min högsta dröm och vision. Det är ingen liten grej, men jag vill så in i helvete och det brinner i kroppen. Jag tror på det stenhårt och jag tycker att detta är en bra egenskap med mig. Jag vill hela tiden förverkliga mina drömmar och jag gör vad jag kan för att klara av det. Jag tycker ju någonstans att meningen med livet är just att fullfölja drömmar. Det är väl bara bra att jag tänker så?

 

* Jag säger ofta till mig själv att jag mår bra och att det viktigaste i livet är att man just mår bra. Jag är rätt säker på att ingenting annat spelar någon roll om man inte mår bra. Framgång, pengar och förverkligande av drömmar är bara ingenting om man ändå inte mår bra. Däremot kan man ju må bra av framgång, pengar och förverkligande av drömmar, men det viktigaste är ändå att man alltid mår bra. Jag tycker att detta är en styrka hos mig att jag hela tiden hittar sätt att vara, verka och leva för att jag ska må bra. Jag har verkligen inte alltid mått bra och på något vis är det väl bara en styrka att jag har kunnat vända från att ha mått ganska dåligt till att må väldigt bra. 

 

* Ibland är jag lite rädd för att ta risker. Jag funderar ibland lite för mycket på allt som kan gå fel istället för att se möjligheterna med att göra saker. Jag borde släppa lite mer på försiktigheten och mer våga göra fel. Det behöver inte bli så fel i slutändan som jag ibland har en tendens att tro. Det är väl en lite svaghet hos mig. Samtidigt är det väl bara att man inte bara blåser på för mycket heller. Någonstans måste man ju ha ett konsekvenstänk också. Jag skulle ju må skitdåligt om jag först tar för mycket risker och sen förlorar allt. Så vill man ju inte ha det i livet. Annars finns det en tanke som jag går och bär på som oftast känns lite frestande att testa teorin kring. Jag tänker: Ju större risk jag vågar ta, ju mer ökar också möjligheterna. Det ligger nånting i det där, men jag vågar sällan testa fullt ut. Kanske kommer jag att våga någon dag i framtiden. Det vore kul, men samtidigt känns det väldigt otäckt också. 

 

* Något som jag verkligen gillar med mig själv och som jag lätt kan se som en styrka är att jag vill alltid göra rätt för mig. Jag vill tjäna mina pengar på ett hederligt och lagligt sätt. Jag ska kunna se mig själv i spegeln och veta att jag har gjort mig förtjänt av det jag får i livet. Jag kan nästan inte leva med att veta att jag inte ha gjort rätt för mig. Jag tycker att detta är en styrka hos mig att jag alltid sträva efter att göra rätt för mig. Jag är säker på att det är därför som jag ibland lyckas så bra med saker som jag väljer att göra. Jag gör saker på ett sätt som jag inte behöver känna att jag skäms för efteråt. Jag vet på tok för många människor som tex tjänar sina pengar på ett sätt som jag själv inte skulle kunna leva med om jag gjorde på dessa sätt. Jag är glad för att jag vill och är en person som vill göra rätt för mig. Ärlighet vara längst sägs det ju också. 

 

* Jag försöker stå för vad jag har gjort om jag kommer till insikt med att jag har gjort fel. Det är väl en bra sak med mig, men samtidigt kanske jag ibland är för hård mot mig själv. Ibland kan det ju finnas många andra som tycker att jag har gjort fel, men innerst inne kanske jag inte själv tycker det. Det bör jag väl inte säga att jag har gjort fel? Ibland gör jag kanske det för jag orkar inte med att "babbla". Ibland kan det ju också vara så att andra har fel och jag har rätt, fast dom som tycker att jag har fel kan få min fulla förståelse. Men det betyder ändå inte att jag tycker att jag har gjort fel. Men om jag kommer till insikt med att jag har gjort fel, då står jag för det. Jag står för vad jag har gjort och jag är inte ofelbar på något sätt. 

 

* En svaghet som jag kan känna att jag har det är att jag ofta vill övertyga personer om en viss sak när jag är 100% säker på att jag har rätt och dom har fel. Det är sällan något som är nödvändigt att göra och jag tror nog att det ofta är bättre att bara tagga ner, även om man vet att man själv faktiskt har rätt. Man kan istället låta dessa personer komma till insikt själva med att dom har fel. Jag behöver ju inte alltid försöka övertyga om andra om saker, även om det jag säger visar sig vara rätt. Ibland spelar det ju liksom ändå ingen roll vad man säger. Vissa lyssnar ändå inte och jag kan ibland önska att jag såg detta lite bättre och inte slösade onödig energi på att övertyga andra om vad jag vill få dom att förstå. 

 

* Jag borde bli bättre på att sätta upp tider för mitt grejande med sociala medier. Ibland håller jag på för mycket. ibland skulle jag vilja göra mer, men när man har haft en period av mycket grejande med tex bloggen eller Instagram så  tappar man lätt fart vid ett senare tillfälle. Jag skulle vilja ha lite mer jämt flöde ibland. Jag har blivit bättre på detta när det gäller bloggen. Jag jobbar ju inte lika mycket med den som jag gjorde för, men ändå kommer det regelbundna uppdateringar. Jag skulle önska att jag var lite bättre på att hitta en bra balans i alla mina sociala medier överlag. 

 

* Ibland skulle jag önska att jag kunde vara lite bättre på att tagga ner med saker och ting. Jag lite för på ibland och det kan slå tillbaka på mig för man orkar inte riktigt alltid hålla uppe ett sådant tempo som man har startat. Ibland kanske man bara kan ha lite mer tålamod och vänta på rätt läge. Eller inte bry sig så mycket alls. Livet är ju liksom ingen tävling och jag tänker väl egentligen inte så heller. Men jag vill lite för mycket ibland och jag tänker inte alltid på att något kanske kräver mer arbete än vad man vad man tror. Om detta är bra eller dåligt med mig...jag vet inte. Man får kanske bara prova och sen får man ju reda på om det man gjorde var rätt eller fel. Hmm... 

 

* Jag gillar med mig själv att jag inte alltid tar livet och mig själv på för stort allvar. Jag har ofta fått höra att jag borde växa upp mer. Men jag tycker bara det verkar så tråkigt. Jag är gärna lite barnslig. Det känns mycket roligare att mer vara en sådan person än att försöka vara mer vuxen. Jag vill ju bara vara mig själv och jag vill vara en person som har mycket av mitt barnasinne kvar. Jag tänker ju också nu att jag ska förverkliga en av mina drömmar som jag hade som riktigt liten. Ska jag fixa det så måste jag nog vara lite barnslig och inte alltid tänka vuxet och moget. 

 

Jag har funderat lite under kvällen på min blogg. Det gör jag ju varje dag när det kommer till vad jag vill skapa. Vad ska jag välja att ta med av mitt liv och vad vill jag inte ta med eller vad är jag tveksam kring om jag vill ta med. Jag har egentligen samma princip till saker som jag är tveksam över som jag har till sånt jag väljer att inte ta med. Jag tar inte med nåt som jag tvekar på och jag tror att jag har tänkt så kring dom flesta blogginlägg i alla år. Det en av alla principer som jag har haft med min blogg som jag är glad över att jag har hållit fast vid. 

 

En annan princip som jag har hållit ganska hårt på det är att när jag skriver om nånting så har jag försökt så långt jag kan att hålla mig till vad jag vet, men jag har också tänkt på att jag inte ska berätta allt för då kan det lätt gå till överdrift. Hellre att jag skriver och liksom lägger mig lite i underkant än att jag överdriver och drar på, mer än vad det faktiskt är. Jag har aldrig känt någon behov av att skriva och berätta allt bara för att jag vet så mycket mer om nånting. Jag känner inget behov av att yttra mig om allt och hela tiden berätta vad jag tycker och tänker bara för att jag har rätt att ha en åsikt. För mig har det aldrig känts rätt att ta precis allt i sociala medier. Om jag bedömer att konsekvensen av något som jag publicerar skulle bli negativ för mig. Om jag känner att jag någon gång skulle må dåligt över något som jag har valt att publicera, då är det ju aldrig värt att lägga ut det. Det viktigaste är ju ändå alltid att jag mår bra. Jag vill ju också känna att jag mår bra av att blogga och uppdatera. Det ska ju inte vara tvärtom liksom. 

 

 Jag kan lätt och helt ärligt säga att egentligen finns det inget som jag ångrar att jag har lagt ut på min blogg. Jag tycker jag hör alla möjliga människor som säger att dom ångrar saker senare i livet som dom då tidigare har delat på alla möjliga plattformar. För min egen del är det inte så. Mycket annat i livet som jag har gjort ångrar jag, även om jag inte tänker så mycket på allt de idag. Det är ju ganska meningslöst att ångra saker. Det bästa man kan göra är väl bara att stå för vad man har gjort och sen gå vidare. Man får lära sig av sina misstag och hoppas att det kan komma något positivt av den insikten som man förhoppningsvis har får.

 När det kommer till min blogg så är jag så glad och nöjd över att jag inte sitter här och har ångest och mår dåligt över saker som jag har publicerat sen tidigare. Jag har bara mått bra av detta och även om jag ibland har skrivit om saker som för mig är jobbiga och har gjort ont i mitt hjärta så har jag inte känt att jag har mått dåligt över sånt som jag ändå väljer att själv dela med mig av. Principen är ju ändå alltid att är jag tveksam, då publicerar jag inte. Med den tanken så har jag svårt att tro att jag kan må dåligt över saker som tidigare har lagt ut. 

 

Jag har ju vid några tillfällen kommit till insikt med att jag kanske måste börja blogga på ett annat sätt än vad jag tidigare har gjort. Men detta handlar ju mer om att man vill hitta det sättet att blogga på som känns bäst för mig personligen. Jag tycker ju att jag ska skapa inlägg på det sättet som jag gillar att göra det på. Hur jag känner att jag vill göra ändrar sig ju med jämna mellanrum. Mycket av sånt som kändes rätt och bra när jag började med Dannebloggen, kanske inte funkar på bloggen idag. Jag ska ju inte skapa av någon annan anledning än just det som känns optimalt för mig just nu. Jag om något år kanske jag vill göra på ett annat sätt och då kanske jag kör på det istället. Det viktigaste är ju också att jag mår bra. Jag tror att bloggen har hjälpt mig även på den punkten. Jag mår ju dåligt ibland, men jag har många gånger känt att jag i alla fall kan börja må bättre när jag bara har suttit och skrivit och skapat lite på min blogg. Jag gillar ju också och blogga och gör man något man tycker är roligt och trivs med, då mår man väl bättre av att bara få hålla på med det. 

 

Jag har också många gånger genom åren valt att inte motreagera genom att använda mina sociala medier till att kasta skit på folk som typ på något sätt har jävlats med mig. Jag vill inte uppmärksamma det eller dessa personer för jag tror inte att det kommer något positivt ur det i slutändan. Man ser ju många exempel dagligen på nätet  där människor väljer att använda sina sociala medier för att sprida saker om andra personer som kanske inte alltid är så positivt för alla inblandade. Vid några tillfällen har ju även lilla jag varit med om att bli uthängd och sen är ett s.k. drev igång mot mig. Det har hänt mig också, men jag väljer oftast att lägga locket på när det kommer till min blogg eller andra plattformar som jag har. Jag vill inte motreagera och använda tex min blogg som ett vapen mot någon annan. Jag väljer hellre att låtsas som ingenting för börjar man lägga ut den typen av saker då uppmärksammar man ju bara "skit" ännu mer. Fler kommer ju bara att hänga på och mer hat åt alla håll kommer bli resultatet av det. Mycket är bäst att bara lämna utanför, och återigen landar jag i det där att jag vill må bra. Skulle jag sitta här och försöka "hämnas" på folk som kanske har hängt ut mig så in i helvete då skulle jag nog med ganska stor säkerhet, förr eller senare må skit av det. Man kan  göra saker på andra sätt som nog är bättre för mig själv än att lägga ut påhopp, "skvallerbabbel" och  sån skit i sina sociala medier.  Jag vill ju skapa trevliga och mysiga inlägg i mina olika "plattformar" Content som jag gillar att köra på och som jag tror och vet att jag mår bra av. 

Ny vecka och mera jobb är det som gäller. Det känns skönt att man får börja denna veckan med en helt ledig dag. Sen i torsdags har jag ju jobbat ganska tufft och jag ska väl vara ärlig och säga att det inte har varit roligt. Det kändes bara jobbigt och jag fick mest kämpa med allting. Sen kan jag ändå säga att allt kändes bättre än vad jag trodde att de skulle göra, men det kan ju kännas tufft ändå. 

 

Denna veckan har jag jobb i 4 dagar, men jag är som sagt ledig idag. Sen blir det skönt med ledig helg också.  Det kommer nog att kännas lite tufft att jobba på framöver, men jag måste ändå säga att jag tycker att sommarshemat som jag kör efter är ganska bra. 

 

Annars går jag mina promenader och försöker njuta av den ledighet jag får. Idag tex. Till helgen gör jag det också. Det är mitt vanliga tänk som gäller. Det viktigaste är att jag mår bra och lever jag i nuet så blir det ofta som bäst i slutändan.  

 

 

I onsdags publicerade jag ett inlägg som handlade lite om att jag under min livstid vill uppnå den vision jag har i livet. Jag kommer inte exakt att säga vad det är för min uppfattning är att i den stunden jag berättar mer så minskar mina chanser att faktiskt komma till den punkten där jag vill vara helst av allt skulle vilja vara i livet. Jag tror att det alltid är bättre att behålla lite större saker som drömmar och visioner för sig själv. 

 

Sen är det ju också svårt att beskriv något som är en vision.  En vision för mig är ju att jag vill uppnå ett visst framtida tillstånd. Det går liksom inte att ta på som det gör med ett organisatoriskt mål. För mig är skillnaderna mellan ett konkret målsättning och vision att en målsättning är när du vill uppnå ett visst resultat i nånting.  Medans en vision för mig är att man med hjälp av konkreta målsättningar kan uppnå  nånting som du sen lever i och med. En konkret målsättning för mig är ett mätbart resultat. En vision är mer ett livstillstånd som jag drömmer om att få vara i. 

 

När jag var ute på en av alla mina promenader tidigare denna veckan (mer exakt så var det i tisdags) så gick jag ju runt och funderade mycket kring vad jag drömmer om och vad jag konkret behöver uppnå för resultatmål för att i framtiden kunna leva i den vision som jag har. Jag kände i tisdags att jag praktiskt hade en lösning och där jag genom att befinna mig i någon inre mentalt tillstånd  där jag inne i mitt huvud kunde se hur jag steg för steg, med hjälp av konkreta och organisatoriska mål skulle kunna förverkliga min dröm om att nå min vision. Det var en väldigt skön känsla tyckte mig ha en konkret lösning på hur jag ska få det liv som är min absolut högsta dröm att få uppleva. Jag skulle kunna lägga alla andra rent konkreta drömmar åt sidan, om jag bara får förverkliga den vision jag har i livet. Jag vill mer leva det livet jag verkligen vill ha, än leva ett liv där jag bara förverkligar en konkret dröm ibland...och sen går tillbaka till vardagen och kämpar på. Jag vill sluta kämpa och bara leva, i nuet och den framtida vision som jag drömmer om mer än något annat. Jag tror att jag på ett eller annat sätt i framtiden kommer att lyckas med det jag helst av allt vill uppnå. Man måste ju tro på det, annars är det ju redan kört liksom. Jobba hårt och målmedvetet och tro på det som fan. Då går det. Jag tror på det i alla fall, och nu tror jag mig veta hur jag steg för steg ska göra för att en dag också nå min vision. 

 

Jag kom till någon slags insikt ikväll som handlar om att jag känner att det finns saker som gör på ett sätt där jag kanske är en aning övertaggad. Jag kanske bara skulle tänka på att tagga ner lite. När det gäller jobbet så kan jag känna att jag ibland är lite för noga. Jag borde bara släppa "kontrollen", mer gå på känsla. Sen är det ju ändå viktigt vad skärpt och kontroll för man kör ju ett fordon som är några meter åt alla håll, väger några ton och innehåller levande "last". Men tror ändå att om jag kör mer på känsla så är det lättare att ha kontroll, för jag känner mig ofta mer avspänd då. Spänner man sig för och är lite övertaggad så är det lätt hänt att olika situationer som man hamnar i under en arbetsdag liksom går baklås, eller så fattar man bara ett väldigt felaktigt beslut. Så jag vill liksom bara tagga ner och bli mer avspänd. 

 

Jag har nu börjat en ganska tuff arbetsperiod. Jag har ju annars varit ledig sen tisdag lunch, men idag och resten av denna veckan så är det fullt blås med jobbet. 

 

Hittills har det gått bra att jobba på, men jag har ju bara börjat på denna "perioden". Jag trodde att det skulle kännas för tufft att börja jobba ganska mycket direkt efter en semester,  men det känns ungefär som det brukar göra. Inte jobbiagare än normalt. Det är väl så att har man en gång väl lärt sig det jag jobbar med grundligt så sitter de mesta i ryggmärgen sen.  Jag är dessutom inte rädd för att jobba och göra det tufft. Jag gnäller liksom inte just för den saken skull. Sen kan det ju vara tufft och man vill ju hellre att det ska vara lugnt när man kör buss, men som jag brukar säga: Lite skit kan man ta och mycket skit får man acceptera, men naturligtvis inte vad som helst. Men mycket kan jag känna att inte har några problem med alls. Det är ofta bara att släppa och gå vidare utan att egentligen göra nånting åt sånt som kan vara lite jobbigt att behöva hantera och stå ut med. Ska det fungera, och ska jag fungera i mitt yrke så måste man ju försöka fokusera på de sakerna som känns viktigast, samtidigt som det alltid känns bäst att vara och verka i nuet.

 

Man hamnar i så många olika situationer under en arbetsdag och jag upplever att lägger man för mycket fokus på sånt som har varit, eller på sånt som kanske kommer längre fram, då blir man lätt sämre på jobbet man behöver gör i nuet. Det är ju i nuet som man kan göra något. Vad som sen var rätt eller fel i viss situation, det vet man ju oftast efteråt. Under tiden får man lita på sitt eget omdöme.

 

I söndags funderade jag lite i ett inlägg på mina mål och visioner som jag har livet. Jag har ingen lust att bara gå runt och leva mitt liv utan att i alla fall försöka nå dom drömmar och visioner som jag har, och som jag också tänker mycket kring. Jag har inte lyckats med allt sen tidigare och i framtiden kommer jag säkert också misslyckas med saker som jag försöker fixa, men jag har sällan ångrat att jag har försökt förverkliga drömmar som jag har, eller har haft. Dessutom lyckas man ju faktiskt  förverkliga en annan dröm ibland och den känslan när man väl har lyckats med nånting som man kanske har kämpat länge för är ju rätt "nice".

 

Jag hoppas att jag nu under en tid framöver orkar köra ganska hårt med att få loss pengar. Det rullar ganska bra nu och jag är nöjd, men sen är det ju lite typiskt mig att oavsett hur jag har det ekonomiska så sätter jag alltid upp mål som kräver lite kämpa tag och ett ganska mycket tålamod. Ibland kan jag önska att jag bara drog ner ambitionerna och inte brydde mig så mycket, men jag kan se att något är möjligt och jag vill väldigt mycket. 

 

Jag har ett ekonomiskt mål för detta året och jag är nästan där jag vill vara redan nu. Sen har jag också ett slutgiltigt mål och där jag tror att jag kommer att få hålla på större delen av nästa år. Sen har jag inte tittat längre fram, men nu vill jag liksom få lite fart på allt och då försöker jag väl maxa mitt sparande av pengar. Detta är väl inget som jag tycker är roligt, men jag vill så gärna lyckas med att förverkliga drömmar och kanske också komma ett steg närmar den där visionen som jag också har. Det kommer ju säkert att vara värt att försöka, även om jag kanske inte lyckas fullt eller får det som jag har tänkt mig. Jag tänker liksom att allt jag klarar på vägen mot min vision och dröm är ju bara positivt, även om jag inte skulle lyckas få allt precis som jag vill ha det. 

 

Det känns också som att jag många gånger under mina år av bloggande har skrivit om detta. Jag kan ha en strategi klar för mig och sen skriver jag att jag är taggad på att försöka fixa nånting som jag har tänkt på länge och som är en dröm för mig, men sen har jag i alla fall dom senast åren känt att jag inte riktigt får som jag vill i slutändan. Man kommer till en punkt där man tänker annorlunda, man ändrar sig och sina mål. Annat i livet blir helt plötsligt viktigt och dessutom vill jag ju alltid vara flexibel och köra på allt som jag tror är rätt. Jag vill inte bara bestämma mig för en sak och sen är det det som gäller för alltid. Kommer jag på något som känns bättre så är det väl mer rätt att ändra sig. Fast någonstans i detta så tappar jag ju det jag drömde om och sen börjar man om på nytt...kanske med något annat eller så ändrar man bara sin strategi och försöker fixa samma dröm ändå. 

 

Jag tänker i alla fall så här nu att om jag kör ganska hårt från och med dom ekonomiska målen så tror jag att jag vid ett senare tillfälle kan känna att jag få upp tempot lite. Dessutom blir det lättare att tjäna mer pengar, spara mer pengar och samtidigt ha det bra om man redan har en ansenliga summa pengar att utgå ifrån. Jag kommer säkert att göra fel och min strategi som jag har just nu kommer säkert också att ändras, men jag har ett bra s.k. grundkapital så blir ju också möjligheterna fler. 

 

En annan sak som  också tänker mycket på det är att jag tror stenhårt på att min vision och det jag drömmer om mest kommer att lyckas. Dessutom har jag en vilja  som inte är av denna världen. Däremot vet jag inte om jag kommer att orka i längden. Som det har varit tidigare så har jag ju misslyckats med massor av saker, en jag har också gjort saker som jag är helt nöjd med idag. Det är ju också så att om jag inte gör nånting, då kan jag ju heller inte göra något bra. Man måste väl kanske våga göra fel och ta lite risker. Jag tycker det känns väldigt otäckt, men en tanken som ändå har slagit mg är ju att ju större risk man vågar ta, desto större borde ju också möjligheterna bli. Eller har jag fel det. Minskar chanserna att man ska lyckas ju mer risk man tar. Jag kommer tillbaka till tankar då som handlar om ork och tålamod. Man måste orka köra hårt, ha bra strategi, viljan och tro på att det man gör är rätt och fullt möjligt.  Jag får väl heller inte glömma att vara och verka i nuet. Det är ju i nuet som man kan lösa dom eventuella problem som kan uppstå när man kämpar med att försöka förverkliga sin drömmar. Det är i nuet som man kan ta vara på dom möjligheterna man får. Nuet är ju egentligen den enda gången som man kan veta nånting om.  En sak är jag säker på: Jag vill alltid leva i nuet, men jag vill göra det i den vision som jag nu vill sträva efter att uppnå. 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Semestern är över nu och idag börjar jag jobba igen. Jag kan väl erkänna att jag gärna hade haft mer semester. Typ hela sommaren och inte "bara" en månad. Men man måste ju jobba också och det ska jag börja göra nu. 

Det som känns ganska "nice" är att när jag gick på semester så fick jag ganska exakt på dagen min lön. Nu när jag börjar jobba igen så har jag fått min lön. Det känns ju lite lyxigt.  Få sin lön, ta ledig några veckor och sen får man sin lön igen.

 

Om man bara forskar lite på hur det är i andra länder så är det långt ifrån alla som har det så bra att man faktiskt får betalt när man är ledig. Det kanske är nåt att tänka på ibland, då man klagar på att man vill ha det bättre. Jag känner ju också personer som har egna företag som inte varken  har råd eller tid att ta någon semester. Det kanske är så att det många gånger är bättre att bara ha en anställning på ett företag. Jobba och göra sin dagar, för att sen bara kunna gå hem och skita i allt vad jobb heter. Det är faktiskt ett ganska skönt liv som man inte ska underskatta. 

 

 Tittar jag på hur jag jobbar denna veckan så blir det hårdkörning direkt. Jag jobbar 6 dagar av 7, men på dom flesta arbetsdagarna så slutar jag ganska tidigt. 

 Årets semester är över. Jag vet inte riktigt om den blev som jag hade tänkt mig eller hoppats på, men det har i alla fall varit skönt ledighet i massor. Man har ju inte behövt bry sig om nånting och det har bara känts bra. 

     

 Först börjar något som man bara kan kalla en dröm. Sen kan det bli så att man funderar på den och kanske kan man en dag säga att ens dröm blir verklighet. 

 

Jag har tidigare förverkligat några av alla drömmar som jag haft. Jag har nog kommit fram till att om det finns någon mening med livet så är det att fullfölja drömmar. Eller i alla sträva efter att kunna förverkliga dom. Bara man hela tiden tror på att det är möjligt så är det sällan meningslöst att hålla på. 

Just nu funderar jag mycket på hur jag vill ha det och hur jag vill leva mitt liv. Vad drömde jag om som barn. Av allt jag försöker fixa nu så känns det mer som att jag gör saker nu för att någon dag kunna leva i min dröm, istället för att hela tiden sträva efter att förverkliga det jag drömmer om. När man väl lyckas med nånting så har det ju alltid varit så att man gör det man har drömt om, man lever i sin dröm under en väldigt kort period och sen börjar man om på nytt med nya drömmar som man börjar sträva efter att förverkliga. Jag vill helst inte hålla på så mer, men om alternativet är att bara leva utan att sträva efter sånt jag drömmer om, ja då är ju strävan efter vad man vill ha eller uppleva bättre än att inte göra nånting för att uppnå något i livet. Så tänker jag idag. Detta kan ändra sig om några år, men jag får sträva och leva utefter hur jag tänker idag. Det är nog det bästa man kan göra. 

 

Vad är det egentligen som alltid krävs om jag vill uppnå en dröm? Pengar måste man ha. Jag har i alla fall svårt att se hur jag ska kunna förverkliga någonting av allt jag vill ha och uppleva om jag inte har pengar.  Vad man än tycker om det så är det pengarna som i slutändan avgör, oavsett om det jag strävar mot är ett organisatoriskt mål eller en vision. 

Som jag känner just nu så är det mer en vision som jag vill uppnå i min strävan efter vad jag drömmer om. Jag vill uppnå ett visst mål i livet som handlar om att jag ska ha förverkligat allt jag drömmer om idag. Det är väl det som kallas vision. Jag vill komma till en punkt i livet där jag känner att jag har förverkligat alla drömmar jag har idag. Som det ser ut nu så är jag ändå ganska nöjd med allt, men jag vill mer. Jag kommer inte att sluta sträva efter vad jag drömmer om och jag har valt sen ganska lång tid tillbaka att fokusera på pengarna. Jag kan ändå aldrig förverkliga en dröm genom att bara gå på vilja eller tro på att det är möjligt. Pengar måste jag också ha.  Det organisatoriska målen handlar om att jag har olika delmål för olika perioder. Till slutet av detta året har jag ett mål och sen har jag satt upp ett mål till inför nästa år att sträva efter och längre med det har jag inte tänkt, när det handlar om mål jag har som är ganska konkreta. Visionen kommer sen när det organisatoriska är på plats. 

Det känns annars bra med pengar just nu. Jag har sen en tid tillbaka bara fått det bättre och bättre. Jag behöver inte kämpa så överdrivet mycket och även om jag sätter upp olika sparmål månad för månad så är det inga pengar som är några problem att spara. Jag är ganska nöjd redan nu, men det känns ändå fel att inte vilja mer. Att förverkliga mina drömmar är viktigt för mig och just nu är tankarna på allt jag vill klara av så starka så att det bara brinner i kroppen. Jag kommer att ångra mig om jag bara skitet i det och jag vet ju att jag kommer att må bra den dagen jag uppnår min sk vision. Ska jag vara mer konkret så handlar det väl om att jag strävar efter att: Kämpa mindre och leva mer. Idag tror jag mig veta exakt vad jag behöver göra för att uppnå min vision. Det känns inte omöjligt på något sätt och bara den känslan gör mig motiverad att sträva efter den punkt som jag vill komma till i livet.  

  

 Jag går mina promenadrundor och jag kör på med det jag har lovat mig själv för över ett år sedan. Eller jag började med att lova mig själv innan sommaren 2019 att jag skulle gå 10 000 steg om dagen och jag måste alltid sätta 70 000 steg på en och samma vecka.  Det där var något som kändes bra, funkade och som jag har hållit i sen dess. 

 

Nu har jag ju sen en ganska lång tid ( jag vet inte hur länge) haft som målsättning att jag varje vecka ska göra någonstans mellan 75 000 - 80 000 steg. Det har också funkat att uppnå detta resultat, men mer än så känner jag inte att jag orkar öka. Inte som det känns idag i alla fall. 

 

Jag skulle naturligtvis kunna öka målsättning mer och mer hela tiden. Men jag känner att det viktigaste är att jag bara kör på och ökar jag för mycket så kanske jag tröttnar. Jag vet ju också att när jag väl tröttnar på något så är det för att jag har hållit på för mycket med nånting. När man väl har tröttnat då är det lätt att jag skiter i det helt. När jag sen länge har hittat något som jag tycker funkar bra för mig och som jag klarar och ger resultat i form av att det känns bra i kroppen, då ska jag jag väl inte förstöra det. Det är ju någonstans bättre att jag rör på mig och orkar hålla i det på sikt, än att jag kör som fan under en kort period och sen lägger av. 

 

Om jag tex tänker tillbaka på förra veckan så var det nära att jag inte ens nådde 10 000 steg, men under söndagen så tog jag en kvällspromenad och då satte jag målet som jag har varje vecka, även förra veckan. Jag klarade av det för att jag jagar det där resultatet, men resultatet jag vill nå känns aldrig som för mycket på nåt sätt. 

 

Jag får väl bara fortsätta som förut och sen får vi väl se om jag orkar öka målsättning. För min del måste det nog i så fall ske på något naturligt sätt. Det måste kännas bra och fritt frän stress... och dom viktigaste delarna är ju att jag varken kör för mycket eller för lite. Lagom är bäst. Det är vad som är lagom för mig som räknas.