Jag håller ett ganska högt tempo nu med det mesta. Mycket vill jag få gjort och sen har det under denna veckan hänt lite grejer som jag inte riktigt hade räknat med, men jag är glad att jag hanterade hela händelsen på ett bra sätt. Man kan ju inte alltid hjälpa vad man blir drabbad av, men man kan alltid styra och hantera saker man drabbas av på det sätt man tror är bäst för sig själv. Är det något jag känner mig nöjd med nu så är det hur jag just hanterade det jag drabbades av tidigare i veckan på ett för mig väldigt bra sätt. Jag tänker inte säga så mycket och vara konkret, men det känns i alla fall bra att jag alltid hittar sätt att må bra på. Jag mår ju bra nu i alla fall. Det är ju alltid det viktigaste. 

 

Men sen är det ju så också att även jag kan må lite dåligt ibland. Även om det sällan känns jobbigt speciellt länge så är det jobbigt under dom stunderna det händer. Det blir väl så när jag är en sådan person som lever nära mina känslor. Vissa saker känns lite extra jobbigt och då kommer väl den där känslan av att man inte mår bra också. Många saker har hänt tidigare i mitt liv som har satt ganska djupa så i mitt hjärta och att jag skulle kunna vara så stark att jag bara kan tränga bort dessa saker är nog så gott som omöjligt. Dessutom vill jag nog inte det heller för hade jag klarat att tränga bort och bara släppa sånt som jag tycker är bland dom jobbigaste sakerna som har hänt i mitt liv, då hade jag väl varit psykopat eller nåt liknade. Det är ju inget jag vill vara i alla fall. Då mår jag hellre lite dåligt ibland och känner av alla mina känslor på just det sättet som dom känns. 

 

En känsla som jag tycker är bra att jag får även om jag kan må dåligt av den det är att jag blir jävligt förbannad när en eller flera personer jävlas med mig på något sätt. Jag mår egentligen aldrig dålig av vad folk gör eller säger till mig. Till en början blir jag mest bara förbannad över att jag inte får vara ifred. Jag tänker så här:  Sen kanske jag kan må dåligt i efterhand, men då handlar det mer om att jag har blivit för arg och jag kanske inte tycker att jag har hanterat den ilskan på det bästa sättet för mig själv. Sen tycker jag ändå att det är bra att jag blir arg för det visar ju ändå någonstans att jag inte bara accepterar och tillåter mig själv att tåla precis vad som helst. Jag känner ju verkligen nånting med full kraft och det är ju precis så jag vil att det ska vara. Dessutom tror stenhårt på att om man blir lite arg för saker som man inte accepterar att folk utsätter mig för, då klarar jag mig bättre rent mentalt. I slutändan får nog ilskan mig att må bra trots allt. Jag brukar säga: Lite skit får man ta och mycket skit får man acceptera, men inte vad som helst. Nånstans måste man ju dra en gräns och visa att man inte tar hur mycket skit som helst. Det tycker jag i alla fall. 

 

Mitt liv är inte perfekt och det kommer det väl aldrig att bli. Jag försöker ju ändå nu att uppfylla min högsta dröm i livet. Även om hur jag har det idag och hur jag har haft det tidigare så vill jag något mer och det känns bra att jag har börjat göra något konkret för att i alla fall ge min högsta dröm en rimlig chans. Samtidigt känns det lite jobbigt att jag inte har försökt tidigare. Jag har ju gjort andra saker och ibland har man ju också spenderat mycket pengar. Ibland får jag en tanke att jag kanske borde investerat dessa pengar i min högsta dröm istället för att göra alla möjliga resor eller festat upp pengarna. Sen ska man väl egentligen inte tänka så heller för hade jag tidigare inte gjort som jag hade gjort så kanske jag hade suttit här i detta blogginlägget och ångrat att jag inte hade rest och festat mer när jag hade chansen och orken att göra sånt. En hel del av sånt jag har gjort sen tidigare, som tex vissa Musikhjälpen-grejer, är jag ganska säker på att jag inte kommer att få chansen att göra och uppleva igen. Jag kan liksom inte sitta här och ångra att jag har haft ganska roligt för mycket av mina pengar. Det är ju ändå pengar som jag har jobbat och slitit för. Jag känner ju ändå att det finns ett värde i att slita för sina pengar och sen unna sig saker som man gärna vill ha. Även om jag nu känner att jag hade kunnat gjort mer för att komma närmare min högsta dröm så har jag ju förverkligat andra drömmar också. Jag kan ju aldrig göra allt på samma gång. Allting tar ju sin tid att fixa liksom. Om jag i framtiden kommer att nå min vision och högsta dröm i livet, då är jag ju ändå mer än nöjd med vad jag har gjort och hur jag har fått det i livet. Om jag inte klarar det så kan jag nog någonstans vara nöjd ändå. Allt jag nu gör för att komma närmare den vision jag har kommer ändå bara att bli till det bättre för mig. Det är ändå en väldigt skön känsla att bära med sig, oavsett om jag ibland känner saker som jag kanske i stunden skulle må bättre av att förtränga. Men det nog också bara i stunden. Sen skulle jag nog ändå må dåligt på sikt och jag inte tillåter mig själv att känna precis det jag just i stunden känner.