Jag har nu börjat en ganska tuff arbetsperiod. Jag har ju annars varit ledig sen tisdag lunch, men idag och resten av denna veckan så är det fullt blås med jobbet. 

 

Hittills har det gått bra att jobba på, men jag har ju bara börjat på denna "perioden". Jag trodde att det skulle kännas för tufft att börja jobba ganska mycket direkt efter en semester,  men det känns ungefär som det brukar göra. Inte jobbiagare än normalt. Det är väl så att har man en gång väl lärt sig det jag jobbar med grundligt så sitter de mesta i ryggmärgen sen.  Jag är dessutom inte rädd för att jobba och göra det tufft. Jag gnäller liksom inte just för den saken skull. Sen kan det ju vara tufft och man vill ju hellre att det ska vara lugnt när man kör buss, men som jag brukar säga: Lite skit kan man ta och mycket skit får man acceptera, men naturligtvis inte vad som helst. Men mycket kan jag känna att inte har några problem med alls. Det är ofta bara att släppa och gå vidare utan att egentligen göra nånting åt sånt som kan vara lite jobbigt att behöva hantera och stå ut med. Ska det fungera, och ska jag fungera i mitt yrke så måste man ju försöka fokusera på de sakerna som känns viktigast, samtidigt som det alltid känns bäst att vara och verka i nuet.

 

Man hamnar i så många olika situationer under en arbetsdag och jag upplever att lägger man för mycket fokus på sånt som har varit, eller på sånt som kanske kommer längre fram, då blir man lätt sämre på jobbet man behöver gör i nuet. Det är ju i nuet som man kan göra något. Vad som sen var rätt eller fel i viss situation, det vet man ju oftast efteråt. Under tiden får man lita på sitt eget omdöme.