Jag går mina promenadrundor och jag kör på med det jag har lovat mig själv för över ett år sedan. Eller jag började med att lova mig själv innan sommaren 2019 att jag skulle gå 10 000 steg om dagen och jag måste alltid sätta 70 000 steg på en och samma vecka.  Det där var något som kändes bra, funkade och som jag har hållit i sen dess. 

 

Nu har jag ju sen en ganska lång tid ( jag vet inte hur länge) haft som målsättning att jag varje vecka ska göra någonstans mellan 75 000 - 80 000 steg. Det har också funkat att uppnå detta resultat, men mer än så känner jag inte att jag orkar öka. Inte som det känns idag i alla fall. 

 

Jag skulle naturligtvis kunna öka målsättning mer och mer hela tiden. Men jag känner att det viktigaste är att jag bara kör på och ökar jag för mycket så kanske jag tröttnar. Jag vet ju också att när jag väl tröttnar på något så är det för att jag har hållit på för mycket med nånting. När man väl har tröttnat då är det lätt att jag skiter i det helt. När jag sen länge har hittat något som jag tycker funkar bra för mig och som jag klarar och ger resultat i form av att det känns bra i kroppen, då ska jag jag väl inte förstöra det. Det är ju någonstans bättre att jag rör på mig och orkar hålla i det på sikt, än att jag kör som fan under en kort period och sen lägger av. 

 

Om jag tex tänker tillbaka på förra veckan så var det nära att jag inte ens nådde 10 000 steg, men under söndagen så tog jag en kvällspromenad och då satte jag målet som jag har varje vecka, även förra veckan. Jag klarade av det för att jag jagar det där resultatet, men resultatet jag vill nå känns aldrig som för mycket på nåt sätt. 

 

Jag får väl bara fortsätta som förut och sen får vi väl se om jag orkar öka målsättning. För min del måste det nog i så fall ske på något naturligt sätt. Det måste kännas bra och fritt frän stress... och dom viktigaste delarna är ju att jag varken kör för mycket eller för lite. Lagom är bäst. Det är vad som är lagom för mig som räknas.