Jag kämpar med mig själv.
Jag har tänkt mycket dom senaste dagarna. En hel del har jag ju bloggat om.
Det är ju väldigt lätt att tänka mycket när man har semester och bara slappar i sin ensamhet. Tiden finns ju att tänka och fundera över problem och möjligheter. Den tiden finns ju inte när man jobbar, grejar och har saker att göra, men nu har man ju semester och har hur mycket tid som helst. Jag gillar att jag har tänkt mycket och bloggat en del om alla tankar jag har haft under min semester. Jag har ju kommit till massor med insikter och jag hoppas verkligen att jag kan dra nytta av allt som jag tycker att jag kommit till insikt om.
Jag kämpar ganska mycket med mig själv när det kommer till att jag ska må bra. Jag ligger nog på gränsen. Jag vill inte fastna i negativa tankar för dom har en tendens att växa sig väldigt starka och det mår man naturligvis inte bra av. Jag kommer på mig själv ofta med att jag jobbar på att förtränga negativa tankar och direkt i den känslan istället tänka att jag faktiskt mår väldigt bra just nu. Det är inget snack om att det är så att jag mår bra , men jag balanserar på en tunn linje med det psykiska hela dagar. Det har varit så i flera dagar nu. Jag klarar ju av att tänka "rätt", men det skulle ju vara enklare att bara låta det negativa ta över för att det alltid är lättare att strunta i att känmpa emot.
Så kan det också kännas. När man inte kämpar med saker man ska göra, då kämpar man med sig själv och sina tankar som jag ju har mycket som helst av just nu.
Längtar redan nu.
Detta är väl inte något som många av er som läser min blogg tänker på under denna tiden på året, men jag tänker säkert minst en minut varje dag, året om. Jag syftar på Musikhjälpen som är ett program som jag gillar jättemycket. Det vet ni ju om ni har
följt mig under de senaste åren. Min grej har väl blivit att jag budar på auktioner där pengarna går rakt in i Musikhjälpens insamling. I 4 år har jag skänkt pengar till Musikhjälpen och under dessa år har jag i snitt skänkt 17 000 kronor varje år.
Det kan ju kännas lite omotiverande att fundera över Musikhjälpen nu under sommaren när detta är ett program som jag vill vara som mest taggad på under den veckan i december när det rullar för fullt, i totalt 144 timmar. Men grejen är att jag förbereder
mig ganska tidigt för detta. Jag vill ju ha möjligheten att skänka ganska mycket pengar när väl den där decemberveckan drar igång. Jag vet aldrig innan hur mycket jag skänker, men jag vill inte sitta och känna att jag tex inte har chansen
att buda hem en auktion som jag verkligen vill ha. Det kan ju vara en av alla mina drömmar som levereras där och då. Det kan ju vara ett lätt sätt att då kunna förverkliga en dröm på. Den chansen vill man ju inte missa. Därför förbereder
jag mig redan nu. Tanken är att jag i alla fall ska ha en ansenlig summa pengar att bolla med under den här veckan som Musikhjälpen går av stapeln.
Pratar lite fritt.
Vad vill jag göra? - Vad vill jag ändra?
Det blev ingen utgång. Det känns bara bättre att vara hemma. Vill jag gå ut en kväll så kommer det nya dagar. Helgen har ju bara börjat och efter helgen har jag en hel veckas semester kvar att göra vad jag vad jag vill på. Jag har en fundering som jag nu tänker "nattblogga" om.
Jag har kollat lite på mina inlägg som jag har publicerat på min blogg den senaste tiden. Jag måste säga att jag inte är riktigt nöjd med resultatet. Jag vill leverera på ett sätt så jag i alla fall själv känner mig nöjd när jag sitter och tittar tillbaka på vad jag har gjort. Nöjd är jag inte och det gör lite ont i hjärtat. Jag känner att jag vill göra allt mycket bättre.
Jag vill ändå samtidigt säga att jag gillar att greja och pyssla med alla mina sociala medier. Jag tycker det är roligt att fota, skriva och ladda upp och skapa inlägg. Det är skönt att få prata av sig i ett videoklipp eller skriva om vad man innerst inne tänker på. Lättar man sin hjärta så upplever jag att det ofta känns väldigt bra efteråt. Jag har ju också fått ut mycket av detta. Jag mår ju bra idag och genom åren har jag säkert fått uppleva saker som jag inte hade fått chansen att göra om jag inte hade haft min blogg. Det är ju också kul att många av mina följare har följt mig väldigt länge.
Som sagt: Jag har fått ut mycket av detta. Mer möjligheter och jag blir säkert mer kreativ och det viktigaste av allt är ju att jag tycker detta är väldigt roligt att hålla på med. Men oavsett allt detta så känner jag nu att jag inte är nöjd med resultatet av vad jag ser i efterhand. Jag har nog inte så ofta gått tillbaka och kollat gamla inlägg. Jag bryr mig inte så mycke om vad andra tycker om det jag gör, men jag vill bli nöjd själv. Det är jag inte och det gör mig lite ledsen.
Sen tänker jag ändå att bloggar är ju inte så hett, och det har dom ju inte varit på många år. Jag upplever att just bloggar var något som var lite coolt under åren 2005-2012. Jag kan ju inte säga att jag själv följer några bloggar. Jag tittar ibland på vissa, men det kan ju gå många dagar innan man ens kollar på en. Det kanske inte så lätt att göra en blogg så cool och bra som jag tänker att jag vill ha den.
Jag tänker också att ska jag få alla mina sociala medier på ett sätt som jag helst skulle vilja ha dom så får jag köpa lite nya grejer. Jag skulle tex vilja lägga upp bättre videoklipp, men jag har nog inte så bra grejer så att det funkar att lägga upp klippa som jag vill ha. Samma tänker jag med kameror och annat. Jag måste liksom köpa massor av nya grejer för att allt ska synka bra. Mycket som jag vill göra kan jag inte göra för att jag inte har grejerna. Jag har märkt ibland när jag försöker att den dator jag har liksom överbelastas och sen får jag börja om och det kanske inte går ändå. Allt tar bara för lång tid och ändå kanske det inte blir så bra så att man känner att det är värt att lägga ner så mycket tid på det.
Kort sagt: Jag vill mer med mina sociala medier. Däremot har jag inga drömmar om att få massor av följare eller bli någon stor Youtuber eller sk influencer. Jag vill liksom bara kvalitethöja allting så jag själv känner att jag gillar resultatet av det efteråt ser att jag har gjort. När man är mitt uppe i att skapa allt då tänker man inte på sådana här saker, men när man stannar upp och tittar tillbaka då får man många tankar om vad som känns bra och vad som känns dåligt, och hur man klan göra allt bättre.
Jag vet nog vad jag vill göra och vad jag vill ändra på, men jag är inte säker på att jag klarar av det så att jag själv blir nöjd. Tricket är kanske att inte titta tillbaka. Då kör man ju istället bara på utan att fundera så mycket på vad man faktiskt skapar. Men så vill jag ju inte göra heller. Det känns som en svår balansgång mellan allt. Jag behöver nya grejer för att kunna göra det bättre, men samtidigt tänker jag att jag kanske inte får till det så mycket bättre eftersom bloggar inte är så hett år 2019. Om jag vill förbättra mina andra sociala medier (Instagram Youtube) som handlar om bilder och filmer så kanske jag ändå inte har tiden som jag nog behöver lägga ner för att allt ska bli så mycket bättre som jag skulle vilja få det. Jag behöver ju också i ärlighetens namn lära mig mer om hur jag gör och vad jag kan göra. Jag kan för lite för att allt ska bli så bra som jag önskar.
Jag tycker som sagt att allt detta med sociala medier är roligt att hålla på med. Har man ett bra "flow" så känns det hätfigt bra och coolt att hålla på med allt detta. Men problemet är att jag känner att jag inte är nöjd med resultatet. Det är lite som att träna pingis. Man tycker det är roligt som fan och man lägger ner en hel del tid på det, men på tävlingar gör man inga bra resultat. Då är det ändå något som man känner att man måste göra bättre, men det krävs då att man gör mer än det man redan gör. Jag känner igen den här känslan så in i helvete. Den gör lite ont inombords.
Sen är det kanske ändå så: Vad spelar allt för roll? Om jag tycker det är roligt att pilla med alla mina sk "Dannebloggen-grejer" så behöver jag kanske inte bry mig mer än så. Men någonstans vill man ju ändå känna sig nöjd själv med mitt skapande. Det känns ju inte roligt att jag grejar med saker som jag sen inte tycker blir bra. Detta med Dannebloggen är ju ändå väldigt roligt att hålla på med. Det klart att jag då vill känna att jag levererar ett bra resultat.
Fundering🤔 Kl: 00:00.
Det känns kämpigt.
Jag körde en PW tidigare idag. Det är tur att jag jagar dom där 10 000 stegen varje dag. Annars hade jag inte kört så som jag har gjort nu sen i juni. Varje vecka sätter jag 70 000 steg, men jag får kämpa mig till det. Det är segt nu. Jag hoppas att det snart känns bättre. Jag kör ju på i alla fall och det känns ju bra när man har fixat den där rundan.
Farbror✖️2 - Morbror till 1
Farbror är jag redan, men i november blir jag det igen. 👶
Lägg därtill att jag blir morbror....typ vilken dag som helst. 👶👶👶Full fart🏎
Allt känns rätt.
Jag har haft och har en bra semester. Jag slappar mycket och jag går mina promenader. Jag kollar på film, äter gott och känner att jag mår bra. Jag känner innerst inne att jag har fått den semester som jag själv ville ha. Jag låter mig inte dras med i vad andra tycker att jag ska göra och jag tänker på att göra saker som känns rätt för mig. Jag går runt på min innersta känsla och den övertygar mig om att jag gör vad jag verkligen vill. Jag gör inget för att någon annan pressar mig till det. Jag gör inget för att jag utåt vill visa hur duktig jag är. Jag bygger inga "luftslott" och jag är långt ifrån att drabbas av ångest och annan skit. Jag är också glad att jag kan hantera allt som jag upplever som "triggar" igång sånt som kanske inte är så bra om jag skulle köra fullt ut på.
Allt jag gör och vad jag tänker och känner kommer från mig själv. Jag är mig själv, jag lever i nuet och jag mår väldigt bra. Jag gör ju som sagt bara sånt som känns rätt för mig.
Nattblogg.
Känns befriande.
Jag tänkte precis på en sak och då är det väl lika bra att blogga om det direkt. Spelar väl ingen roll om det är mitt i natten när jag just nu sitter här och skriver detta inlägg. Tanken jag fick var att: Jag inte har brytt mig lika mycket om cash och budget och allt det detta som jag var skitnoga med för bara några månader sen, och i typ 1,5 år.
Jag kom bara på nu att det känns så jäkla skönt när allt bara rullar automatsikt och jag kollar inte ens om det funkar och blir som jag vill. Jag vet att det jag har bestämt mig för funkar. Jag vet att jag får det bättre och bättre för varje månad som går. Mitt sk system som jag kör på känns vattentätt.
Det känns befriande när man inte är så låst med pengar som jag kände at jag va för tex några månader sen...eller för ett halvår sedan. Det är en jäkla skillnad och jag är bara så nöjd med att jag vände allt till det bättre en gång till i mitt liv. En period i livet så hade jag jättedåligt med pengar. Detta vände jag på. Sen vill jag få det ännu mycket bättre. Då fixade jag det. Sen sabbade jag för mig, men nu står jag ju här och kan säga att jag vände på det där också. Nu är det bra och bättre kommer det att bli. På sikt är jag helt säker på att jag får en bättre ekonomi än vad jag någonsin har haft tidigare.
Just nu är det ju på ett sätt bättre än vad det tidigare har varit. Jag känner ju inte att jag behöver kämpa så jäkla hårt med pengarna längre. Det är ju en förbättring i sig. Dessutom känns det väldigt befriande.
Tänkte mycket.
Jag kör på med mina promenader. Det funkar även om det tar emot lite mer nu än vad det har gjort tidigare. Jag har ju sagt att det är 70 000 steg i veckan, hela sommaren. Jag har alltså denna månaden kvar att jaga på. Jag tänker ju mycket nu under semestern. När man går promenader så känns det som tankeverksamheten får ännu mera bränsle. Hjärnan går på högvarv. Mycket av de som jag funderade på under kvällens promenad tänker jag att jag ska göra en video på. Eller så skriver jag så fingrarna blöder.
Något måste jag göra för att få ut alla tankar som snurrar runt i huvudet varje dag. Jag känner mig aldrig färdig med tänkandet förrän jag har vänt och vritt på allt kring det jag tänker på. Jag håller på så mycket jag kan med det. Jag släpper ingenting förrän jag, och bara jag känner att jag vill det. Allt detta mår faktsikt väldigt bra av.
BILDER FRÅN EFTERMIDDAGENS PROMENAD
När jag var ute på min runda tidigare idag så lyssnade jag på en ny P3 DOKUMENTÄR. Barn som har farit illa. På barnhem och fosterhem.
Torsdag (2019 08 01)
Dagarna går och jag njuter av att bara ha semester. Jag har gör det idag och jag har gjort detta i 2,5 vecka. Lite slö kanske jag är, men va fan gör det. Jag vet ju att det blir bättre fart på mig när jag börjar jobba igen och får tillbaka alla dessa vardagliga rutiner. Just nu bryr jag mig inte så mycket om nånting. Den inställning har jag råd med. Jag är glad över att jag nu har den semester som jag vill ha. Jag låter mig inte påverkas av vad andra gör och jag känner ingen press eller stress över att jag måste göra så mycket själv. Jag gör som jag vill och då vet jag att jag mår som bäst.
Mycket tankar har jag som snurrar i huvudet varje dag, men jag tycker att jag har fått ut väldigt mycket av allt jag tänker på här på min blogg. Det har varit skönt för det har gjort det lätt för mig att faktiskt må bra och inte fastna i negativa tankar som är så enkelt att komma djupare och djupare i. Det är ju lätt tänka på allt som är dåligt och som man vill ska vara bättre. Mycket i ens liv är ju om man tänker efter väldigt bra. Jag tänker ju inte tillåta mig själv att må dåligt när jag har det så bra som man ändå har det. Tex: Nu har jag semester och jag tjänar pengar i alla fall. Jag kan göra vad jag vill och jag behöver inte bry mig om något.
.
.
Göra det lite häftigare och coolt.
Jag tänker och tänker. Det är så mycket som jag vill göra och det känns bra att jag är rätt säker på vad jag vill. Problemet är väl bara att jag vill så jäkla mycket och då orkar jag inte börja med nåt. Jag tänker inte köra någon dålig bortförklaring och säga att jag inte vet var jag ska börja. Det är ju bara att börja nånstans och sen köra på och fixa det man vill få gjort.
Kanske är det också så att jag trots allt är lite omotiverad till att börja med något. Jag tycker mig se att jag måste göra så många saker och när man inte har börjat än så känns det inte motivernade att veta att vad jag än ger mig på så är jag precis i början och kanske inte i näreheten av att nå det resultatet som jag vill uppnå. Samtidigt känns det som jag behöver göra så mycket. Jag måste lägga ut mycket pengar, men det är egentligen inget problem. Motivationen är problemet. Jag vill bara orka göra saker som fan och sen gå vidare i full fart. Vara på väg nånstans. Jag vill gå framåt. Inte ta steg tillbaka och eller bara stå och stampa på samma ställe.
Jag måste nog gå in och jobba lite på mina drömmar som jag har. Jag måste hitta sätt att göra mina saker lite coolare och häftigare. Skruva upp tempot och få in lite mer "action" i allting. Detta tror jag funkar för att få upp min motivation och hittade det där lilla extra drivet som jag tror att jag behöver för att verkligen kunna alla dessa saker som jag typ varje dag känner att jag vill göra, få gjort och uppleva. Mer "action" och fart i allt kan ju vara en lösning.
Jag vill kanske för mycket och jag är ju inte dummare än att jag fattar att jag bara har en kropp som inte orkar hur mycket som helst och jag kan ju heller inte göra flera saker samtidigt. Jag menar: Jag kan ju inte dela på mig och vara på flera platser samtidigt. Dessutom kan man ju inte greja och jobba hur mycket som helst om jag samtidigt vill må bra, känna mig pigg och fräsch. Att offra hälsan för dom drömmar jag har just nu är inte något som är värt ett skit i slutändan.
Jag tror ändå på att fundera kring hur jag kan göra mina drömmar lite coolare och häftigare. Jag kanske heller inte ska fundera så mycket på detaljer. Jag kan ändå inte förutse allt. Jag kanske måste våga lite mer. Ta mer risker. På något sätt är det väl bara att göra vad jag vill göra. Köra på och se om det funkar. Funkar det inte så lägger jag ner och kanske börjar om. Det är inte så farligt att göra fel, rätta till och försöka igen. Det är faktiskt inte det.
Tisdag (2019 07 30)
Lite snurrig är man. Av någon anledning har jag i flera timmar trott att det var onsdag idag, men det är ju tisdag. Det kom jag på när jag var och hämta lunch på "Kopparn" idag. Jag fick se på menyn att dom hade mat som dom brukar ha på tisdagar och då kom jag ju på att det var tisdag och inte onsdag.
Det var lite kallare idag. Det är ju första gången på länge som jag kände att jag fick ta på mig en jacka när jag gick ut.
Jag ska försöka ta tag i denna dagen nu. Jag vet bara inte riktigt vad jag ska göra. Jag vill så mycket, men jag kan inte bestämma mig för vad jag ska köra på. "Semesterlunken" som jag är inne i nu gör ju säkert att jag slöar till. Det känns liksom inte naturligt att ta tag i nåt. Sen är det ju jävligt skönt också att bara ha semester och inte göra något annat än att bara vara. Jag gillar ju det.
Greta Thunberg 💚
Kan inte folk bara sluta.
Ända sen jag starta den här bloggen så har folk hört av sig till mig om allt möjligt. Jag har inget emot just det. Men det som gör mig så jävla förbannad och som jag sen länge har tröttnat på det är alla dessa personer som för det första inte kan stå för vem dom faktiskt är.
När jag började med min blogg så upplevde jag ganska snart att de fanns människor som skrev till mig och uppgav att dom var en person som dom egentligen inte var. Man kunde förstå och räkna ut detta på mängder av olika sätt. Detta har sen fortsatt och hållit på under alla år som jag har "pillat" med mina sociala medier.
Jag skriver inte detta inlägget för att jag vill uppmärksamma alla på att jag vet att mycket på internet är: Bluff, fake och genomrutten skit. Det jag egentligen vill säga med detta är att jag vill bara att ni som håller på med skiten ska lägga av att tex kontakta mig!! Jag blir bara sån att jag tycker att ni som håller på är dumma i huvudet. Ni lägger ner en massa tid på mig och skriver skit, men ni kan i slutändan inte direkt stå för vem ni är. Ni gömmer er bakom fakekonton och anonymitet. Så sent som igår så var det en person på Instagram som skrev till mig och påstod att hen var en tjej från borås som nu var i Stockholm och ville träffa mig i Trollhättan på måndag (alltså idag) En apa kan ju räkna ut att allt bara var bluff och jag vill verkligen inte bli kontaktat av personer som inte visar sin riktiga identitet med en gång. Jag vill veta och kunna ta reda på att du som skriver faktiskt är den du utger dig för att vara. Jag kommer inte att "fucking" bry mig om vad du vill som kontaktar mig, i den stunden som jag vet att det bara är: Bluff, fake och skit.
Jag har inget emot att människor skriver till mig eller kommer fram och pratar när dom ser mig ute. Men för fan!!!! Kontakta aldrig mig om du utger dig för att vara någon som du inte är. Jag vill verkligen inte ha med alla dessa "nollor" att göra. Jag vill inte beblanda mig med dessa personer. Jag vill inte att dom hör av sig... och jag vill faktiskt inte på något sätt ha med dom att göra.
Vecka 31
Halva semetern är nu avverkat. Med 2 veckor kvar av skön ledighet så kan jag konstatera att tiden har inte gått särskilt fort. Det brukar ju annars kännas så mär man har semester, men så känner jag alltså inte nu. Jag har njutit fullt ut och jag har verkligen
vilat ordentligt för en gångs skull.
Jag är glad att jag inte har flippat ur och gjort en massa saker som jag inte vill göra. Jag har inte känt mig rastlös, trots att jag kanske slappat mer än jag någonsin har gjort tidigare. Även om jag känner att jag någon dag har haft mycket att göra så
har det känts ganska lugnt ändå. Jag jobbar ju inte. Jag behöver ju inte tänka på klockan och att jag ska hinna med det och det innan jobbet. Mycket sånt tänk är det ju när man inte har semester. Det har varit en skön feeling att slippa
bry sig om tex klockan, förberedelse av jobb och den där tröttheten av mycket jobbande.
Däremot har jag nog idag nåt den där delen där jag känner mig trött efter alla promenader som jag har varit ute på sen typ 1 juni. Jag har ju ganska konsekvent gått 10 000 steg per dag och nu känner man av att vilan mellan alla promenader kan vara
för lite. Men om jag vilar mer, då blir det ju inga 10 000 steg per dag. När man är ute och promenerar så tänker man ju också mer än tidigare på om man inte snart är färdig med sin runda. Man vill bli färdig fortare för att komma till den där vilan.
Jag måste liksom köra på nu ändå, och komma över alla dessa tankar om att promenaderna känns sega och vilan på tok för kort. Om jag klarar det, då tror jag att det kommer att kännas lättare med allt igen. Det är ju i alla fall bra att jag jagar
ett resultat varje vecka. Det är ju också bra att jag har satt upp ett målet att minst ska köra på med promenaderna fram till slutet på augusti.
V 31
Jag känner annars att jag denna veckan vill ta tag i saker som jag har skutit framför mig i 2 veckor nu. Det behövs röjas lite på sina ställen. Städa ut det gamla så att något nytt fräscht sen få plats. Vissa saker måste man ju bara någon gång
se till att fixa. Sådana saker ska jag försöka ta tag i denna veckan. Samtidigt får jag inte glömma att jag just har en skön semester! Jag vill fortsätta med det också.
Jag kan inte få något som inte finns.
Jag har säkert i över 100 inlägg på min blogg berättat att jag drömmer om att få ett hem som jag trivs med till 110%. Jag trott länge att det är just det perfekta hemmet som jag vill ha, men nu har jag tänkt om. Det perfekta hemmet finns ju liksom inte. Jag kan ju inte få något som inte finns.
Bra och lugn helg.
Hej!
Hoppas allt är bra med er. Med mig är det jättebra. Jag glider runt och känner hur jäkla varmt det är. Jag försöker dricka mycket vatten och tänka att detta vädret är i alla fall bättre än: Snö, hagel, kyla och ösregn.
Under helgen har jag också ätit mycket glass, trots att jag vet att magen inte alltid mår så bra av detta. Men det är ju gott med glass. Hmmm...
Annars har det varit mycket tankar som har snurrat i huvudet, men jag tycker att jag i mina två senaste video's har lyckats får ur mig det mesta av sånt som fick huvudet att snurra i 200 km. Nu har jag mer tankar om annat och det kommer säkert en video redan idag på detta....eller så väljer jag att skriva så fingrarna glöder.
Jag är glad över att jag bara tar det väldigt lugnt på semestern. Jag tar inte ut "svängarna" i onödan. Jag flippar inte ur på ett sånt sät så att jag sen kommer att ångra mig. Jag har bara en så skön semester som jag bara vill ha. Det bästa är ju att det är mycket kvar på den också. Man kan ju också säga att man har haft tur med vädret.
