Jag kör på med mina promenader. Det funkar även om det tar emot lite mer nu än vad det har gjort tidigare. Jag har ju sagt att det är 70 000 steg i veckan, hela sommaren.  Jag har alltså denna månaden kvar att jaga på. Jag tänker ju mycket nu under semestern. När man går promenader så känns det som tankeverksamheten får ännu mera bränsle. Hjärnan går på högvarv. Mycket av de som jag funderade på under kvällens promenad tänker jag att jag ska göra en video på. Eller så skriver jag så fingrarna blöder.

 

Något måste jag göra för att få ut alla tankar som snurrar runt i huvudet varje dag. Jag känner mig aldrig färdig med tänkandet förrän jag har vänt och vritt på allt kring det jag tänker på. Jag håller på så mycket jag kan med det. Jag släpper ingenting förrän jag, och bara jag känner att jag vill det. Allt detta mår faktsikt väldigt bra av.

 

 

 

När jag var ute på min runda tidigare idag så lyssnade jag på en ny P3 DOKUMENTÄR. Barn som har farit illa. På barnhem och fosterhem.