Jag är ute på en kvällspromenad. Jag ligger lite efter med stegen nu. Det fattas rätt många steg för mig om jag tänker på att jag ska gå 10 000 steg per dag. Jag tror ändå att jag kommer att sätta dom där 70 000 stegen som jag vill fixa på 7 dagar, varje vecka, hela sommaren. 

 

 

 

 

Idag fick jag ställa klockan. Det är nog första gången under denna semester som jag kände att jag behövde det. Jag hade bokat lite tider och jag vill inte vakna för sent så att jag inte hinner med osv..Jag satt ju uppe länge i natt också och då vet man ju aldrig när man vaknar till om man inte ställer in alarmet. 

 

Jag besökte polishuset i Trollhättan idag. Jag hade inte gjort något brottsligt och inget hade hänt mig heller, men jag behövde ju fixa nytt pass. Man måste ju boka tid för sånt numera. Allting förändras. Förra gången jag fixade pass så kunde man ju bara åka till polishuset, ta en kölapp och sen löste sig allt. När jag vara ganska liten så minns jag att jag var på polishuset i Vänersborg och fixade mitt pass. Då kunde jag bara lämna en bild som jag hade tagit i en fotoautomat samma dag och sen hux flux så fixade polisen ett pass på 5 minuter som man bara fick i handen. Tiderna förändras. Eller det kanske är så att det bara är folk som förändras över tid. 

 

Ännu en tid att hålla reda på. Skönt att få fixat håret nu i alla fall. Sist jag var hos frissan var den 1:a april. Nej, detta var inget aprilskämt.   

 

 

 

Idag ska jag "flänga" och "fara". Fram och tillbaka som en jävla jojo. Massor med ärenden  och tider som jag måste passa. 

 

Ha en trevlig dag!

 

Både förra veckan och denna veckan så har jag röjt bland alla mina saker. Jag har inte slängt något, men jag har liksom stuvat in grejerna lite bättre.

 

Jäklar va skit man samlar på sig! Tänk va mycket grejer man har som bara ligger på en plats och som man aldrig använder. Jag gillar inte att kasta för mycket saker. Jag vill alltid vara lite försiktig med det, men samtidigt skulle jag önska att jag mer var en person som typ gillar att slänga mycket av den skit som jag har hemma. Jag försöker ju sälja en del, men de mesta av allt man inte använder får man ju behålla eller slänga. Någon enstaka grej ger man kanske bort. 

 

Jag har alltså mängder med saker som jag aldrig använder och jag kommer förmodligen aldrig att ha någon nytta av dom heller. På ett sätt gör jag ju fel som bara lägger undan och liksom lagrar grejer så som: Filmer, skivor, böcker, tidningar och hushållssaker. Jag är nog lite sån att jag tänker att det kan vara bra att ha. Eller så tänker jag att sakerna går att sälja. En tanke jag också kan få är att jag vill ge bort grejer. Men egentligen vore det väl mer rätt att bara kasta all denna skit som jag har alldeles för mycket av. 

 

Annars kämpar jag med mina promenader. Jag fick en kommentar idag där en person tyckte att jag skulle dubbla antalet steg. Jag kan väl bara säga att jag tycker 10 000 steg per dag räcker gott och väl för mig. Skulle jag sätta upp ett högre mål nu, då skulle det bara få den effekten att jag lägger av helt. Det ska jag naturligvis inte göra. Jag kommer ju i alla fall att köra på som jag gör under hela denna månaden också. Jag tycker det är ganska bra "POWER" i det som jag gör. 70 000 steg i veckan är jag nöjd med.

Jag har ju massor av drömmar. Dom senaste dagarna har jag funderat på hur fan jag ska göra för att kunna fixa allt som jag har gått och tänkt på så länge att jag vill åstakomma. Jag har tidigare också skrivit ett inlägg om hur jag har börjat tänka. 

 

Det enda som egentligen förändrar något är att man tar ett beslut och sen gör det som man beslutar sig för att göra. Jag har nu försökt tänka så när det gäller en del saker som jag vill göra av sånt som jag har tänkt på väldigt länge. Jag trodde kanske att jag skulle komma fram till en lösning på hur jag ska fixa allt, men istället har jag kommit fram till att jag nog drömmer för stort och det blir liksom inte rimligt. Det blir mer visoner av allting. Det kanske är möjligt, men inte rimligt. Det blir orimligt om jag inte sänker abitionerna. 

 

Jag pratade i en video för ett tag sen om mitt drömhem. Jag har nu liksom accepterat tanken på att det där drömhemmet som jag ville ha, kanske inte finns i verkligheten. Jag kan ju inte skapa något som egentligen inte finns. Sen kanske det är så att det finns, men jag drömmer stort, vill för mycket och det blir orimligt att jag ska kunna fixa på alla dom sätt som jag många gånger har tänkt att jag vill fixa det på.

 

Jag har förstått nu att många av mina drömmar är för stora för mig. Jag tänker för stort och det är inte rimligt att jag ska kunna klara av allt jag behöver göra. Det blir orimligt dyrt och det är inte värt att lägga dom pengarna, plus att det kanske tar för lång tid att genomföra drömmen om det är väldigt mycket man har tänkt att göra. Är det dessutom kanske inte så häftigt och coolt att göra vad man har tänkt göra, då har man ju inte motivationen heller. Motivation är väl en förutsättning för att kunna genomföra sina drömmar.  Drömmen som jag har faller ju rätt ordentligt om jag inte känner att jag har rätt energi när jag väl "kör". Jag känner att alla bitar måste finnas där annars kommer det inte att vara värt det. Det ska inte vara orimligt dyrt, ta för lång tid och det kan nog inte vara orimligt stort för då kan jag inte greppa det. Pressen på mig får inte vara för hög. Pressen ökar ju lätt om jag någonstans känner att det är för stort för mig att klara av, men ändå väljer att ge mig in i det. Det blir inte värt det i slutändan.  

 

Det ska ju kännas gött och känslan ska ju vara bra när man väl genomför sin dröm. Som jag tänker nu så får jag väl gå in och jobba med mina drömmar så att jag på något sätt får med alla bitar som jag tycker är viktiga att ha när jag ska förverkliga en dröm. Möjligheterna ökar ju om jag hittar sätt att  gå från orimligt till vad som faktiskt är rimligt att klara av att genomföra. Sen får man ju inte glömma att man ska må bra med allt man gör också. 

 

Jag känner att jag är rätt ute när jag tänker så här. Det gäller ju att jag mår bra och oavsett vad jag vill åstakomma i livet så vill jag ju känna att jag tycker det är kul att greja, fixa och fullfölja drömmar. Det gäller att få ner allt så det blir rimligt. Drar man på för mycket så kan det naturligvis vara så att man lyckas, men i slutändan så tror jag inte att jag tycker att det är roligt. Dessutom tror jag inte att jag kommer att må bra av det. Det hänger nog ihop. Gör jag saker som jag inte tycker är roliga, då mår jag på sikt ite bra av det. Det gäller att hitta bra och positiv energi där. Jag vill väldigt mycket, men att jag mår bra är viktigt för mig och något som jag tänker på mycket att jag ska göra. Jag kan lätt strunta i att fullfölja en dröm om jag känner att det jag ska göra kommer att bli på bekostand av min hälsa och mitt välmående. Mår jag inte bra, spelar ingenting annat någon roll. 

 

Det jag vet nu är att på onsdag blir det en fullproppad dag med allt möjligt. Jag måste i alla fall ha lite mer koll på klockan då. Jag har bokat tid för att jag ska fixa nytt pass hos polisen. Det är ju så man måste göra nuförtiden. Jag har också bokat en tid för klippning och det blir väl skönt att få håret fixat igen. Jag kunde väl ha fixat detta tidigare, men den frisören jag brukar gå till och som jag vill ska fixa mitt hår har haft semester. Därför blir det av då. Inte dag för tidigt ju. 

 

Annars är detta min sista semestervecka. Det känns ju typiskt nog som tiden går så jäkla fort nu. Nästa vecka får jag ju vänta i ett år på nästa semester. Öhh.. 

 

Detta blir nog i alla fall en bra vecka. Bara jag ser till att fortsätta njuta av min semester så får man ta att dagarna känns som dom går alldeles för fort.

 

Har haft en ganska lugn söndag. Jag kände mig mer eller mindre tvingad att gå ut på en långpromenad.  Först gick jag lite runt på samma ställen och sen flyttade jag mig lite mer och gick en annan runda. Skönt att jag satte rundan och att allt kändes bra mot slutet. I början ville jag bara skita i det, men det gjorde jag inte.

 

Jag har tänkt mycket dom senaste dagarna. En hel del har jag ju bloggat om.

 

Det är ju väldigt lätt att tänka mycket när man har semester och bara slappar i sin ensamhet. Tiden finns ju att tänka och fundera över problem och möjligheter. Den tiden finns ju inte när man jobbar, grejar och har saker att göra, men nu har man ju semester och har hur mycket tid som helst. Jag gillar att jag har tänkt mycket och bloggat en del om alla tankar jag har haft under min semester. Jag har ju kommit till massor med insikter och jag hoppas verkligen att jag kan dra nytta av allt som jag tycker att jag kommit till insikt om.

 

Jag kämpar ganska mycket med mig själv när det kommer till att jag ska må bra. Jag ligger nog på gränsen. Jag vill inte fastna i negativa tankar för dom har en tendens att växa sig väldigt starka och det mår man naturligvis inte bra av. Jag kommer på mig själv ofta med att jag jobbar på att förtränga negativa tankar och direkt i den känslan istället tänka att jag faktiskt mår väldigt bra just nu. Det är inget snack om att det är så att jag mår bra , men jag balanserar på en tunn linje med det psykiska hela dagar. Det har varit så i flera dagar nu. Jag klarar ju av att tänka "rätt", men det skulle ju vara enklare att bara låta det negativa ta över för att det alltid är lättare att strunta i att känmpa emot. 

 

 

Detta är väl inte något som många av er som läser min blogg tänker på under denna tiden på året, men jag tänker säkert minst en minut varje dag, året om. Jag syftar på Musikhjälpen som är ett program som jag gillar jättemycket. Det vet ni ju om ni har följt mig under de senaste åren. Min grej har väl blivit att jag budar på auktioner där pengarna går rakt in i Musikhjälpens insamling. I 4 år har jag skänkt pengar till Musikhjälpen och under dessa år har jag i snitt skänkt 17 000 kronor varje år.

 

 

 

 

Det blev ingen utgång. Det känns bara bättre att vara hemma. Vill jag gå ut en kväll så kommer det nya dagar. Helgen har ju bara börjat och efter helgen har jag en hel veckas semester kvar att göra vad jag vad jag vill på. Jag har en fundering som jag nu tänker "nattblogga" om. 

 

Jag har kollat lite på mina inlägg som jag har publicerat på min blogg den senaste tiden. Jag måste säga att jag inte är riktigt nöjd med resultatet. Jag vill leverera på ett sätt så jag i alla fall själv känner mig nöjd när jag sitter och tittar tillbaka på vad jag har gjort. Nöjd är jag inte och det gör lite ont i hjärtat. Jag känner att jag vill göra allt mycket bättre. 

 

Jag vill ändå samtidigt säga att jag gillar att greja och pyssla med alla mina sociala medier. Jag tycker det är roligt att fota, skriva och ladda upp och skapa inlägg. Det är skönt att få prata av sig i ett videoklipp eller skriva om vad man innerst inne tänker på. Lättar man sin hjärta så upplever jag att det ofta känns väldigt bra efteråt. Jag har ju också fått ut mycket av detta. Jag mår ju bra idag och genom åren har jag säkert fått uppleva saker som jag inte hade fått chansen att göra om jag inte hade haft min blogg. Det är ju också kul att många av mina följare har följt mig väldigt länge. 

 

Som sagt: Jag har fått ut mycket av detta. Mer möjligheter och jag blir säkert mer kreativ och det viktigaste av allt är ju att jag tycker detta är väldigt roligt att hålla på med. Men oavsett allt detta så känner jag nu att jag inte är nöjd med resultatet av vad jag ser i efterhand. Jag har nog inte så ofta gått tillbaka och kollat gamla inlägg. Jag bryr mig inte så mycke om vad andra tycker om det jag gör, men jag vill bli nöjd själv. Det är jag inte och det gör mig lite ledsen. 

 

Sen tänker jag ändå att bloggar är ju inte så hett, och det har dom ju inte varit på många år. Jag upplever att just bloggar var något som var lite coolt under åren 2005-2012. Jag kan ju inte säga att jag själv följer några bloggar. Jag tittar ibland på vissa, men det kan ju gå många dagar innan man ens kollar på en. Det kanske inte så lätt att göra en blogg så cool och bra som jag tänker att jag vill ha den.

 

Jag tänker också att ska jag få alla mina sociala medier på ett sätt som jag helst skulle vilja ha dom så får jag köpa lite nya grejer. Jag skulle tex vilja lägga upp bättre videoklipp, men jag har nog inte så bra grejer så att det funkar att lägga upp klippa som jag vill ha. Samma tänker jag med kameror och annat. Jag måste liksom köpa massor av nya grejer för att allt ska synka bra. Mycket som jag vill göra kan jag inte göra för att jag inte har grejerna. Jag har märkt ibland när jag försöker att den dator jag har liksom överbelastas och sen får jag börja om och det kanske inte går ändå. Allt tar bara för lång tid och ändå kanske det inte blir så bra så att man känner att det är värt att lägga ner så mycket tid på det. 

 

Kort sagt: Jag vill mer med mina sociala medier. Däremot har jag inga drömmar om att få massor av följare eller bli någon stor Youtuber eller sk influencer. Jag vill liksom bara kvalitethöja allting så jag själv känner att jag gillar resultatet av det efteråt ser att jag har gjort. När man är mitt uppe i att skapa allt då tänker man inte på sådana här saker, men när man stannar upp och tittar tillbaka då får man många tankar om vad som känns bra och vad som känns dåligt, och hur man klan göra allt bättre. 

 

Jag vet nog vad jag vill göra och vad jag vill ändra på, men jag är inte säker på att jag klarar av det så att jag själv blir nöjd. Tricket är kanske att inte titta tillbaka. Då kör man ju istället bara på utan att fundera så mycket på vad man faktiskt skapar. Men så vill jag ju inte göra heller. Det känns som en svår balansgång mellan allt. Jag behöver nya grejer för att kunna göra det bättre, men samtidigt tänker jag att jag kanske inte får till det så mycket bättre eftersom bloggar inte är så hett år 2019. Om jag vill förbättra mina andra sociala medier (Instagram Youtube) som handlar om bilder och filmer så kanske jag ändå inte har tiden som jag nog behöver lägga ner för att allt ska bli så mycket bättre som jag skulle vilja få det. Jag behöver ju också i ärlighetens namn lära mig mer om hur jag gör och vad jag kan göra. Jag kan för lite för att allt ska bli så bra som jag önskar.

 

Jag tycker som sagt att allt detta med sociala medier är roligt att hålla på med. Har man ett bra "flow" så känns det hätfigt bra och coolt att hålla på med allt detta. Men problemet är att jag känner att jag inte är nöjd med resultatet. Det är lite som att träna pingis. Man tycker det är roligt som fan och man lägger ner en hel del tid på det, men på tävlingar gör man inga bra resultat. Då är det ändå något som man känner att man måste göra bättre, men det krävs då att man gör mer än det man redan gör. Jag känner igen den här känslan så in i helvete. Den gör lite ont inombords.

 

Sen är det kanske ändå så: Vad spelar allt för roll? Om jag tycker det är roligt att pilla med  alla mina sk "Dannebloggen-grejer" så behöver jag kanske inte bry mig mer än så. Men någonstans vill man ju ändå känna sig nöjd själv med mitt skapande. Det känns ju inte roligt att jag grejar med saker som jag sen inte tycker blir bra. Detta med Dannebloggen är ju ändå väldigt roligt att hålla på med. Det klart att jag då vill känna att jag levererar ett bra resultat.