Ny kylväska - Hade en kylväska.
Jag fick en ny fin kylväska med posten igår. Jag har länge trott att jag inte hade någon och jag har saknat en, men inte köpt någon. Sen när jag väl beställde en då fick jag se att jag hade en ryggsäck som hade ett fack i botten som fyller den funktion som en kylväska ska göra.
Nu har jag en ny kylväska som jag gillar, men egentligen behöver jag den inte eftersom jag har en ryggsäck som jag inte hade en aning om att jag också kunde använda som kylväska. Men nu vet jag att jag har två i alla fall. Hoppas inte jag saknar en kylväska på länge nu. Jag glömmer lätt kvar min kylväska på jobbet och sen försvinner den lätt. Nu vill jag inte slarva bort någon för jag gillar dessa två som jag har jättemycket. Tänk vilken bra uppfinning kylväska är!!!
En låtlista.
Jag roar mig med i detta inlägg att lägga upp en låtlista som jag njöt av när jag var ute på några av mina springturer förra veckan.
Jag har tagit listan från Rebecca och Fiona. Dom presenterade bla denna lista när dom var gästredaktörer i Musikguiden i P3. Dessa program sändes förra veckan. Programmet var en repris en sändning i januari i år. Mysig lyssning var det i alla fall. Och körde alltså listan på en av mina 7 springturer som jag avverkade förra veckan.
Vecka 26
Ny vecka har det blivit och jag vet direkt att jag denna veckan har väldigt mycket jobb att ta tag i. Jag kanske sa så förra veckan också, men denna veckan är det ändå ännu mer. Jag behöver väl inte säga att jag längtar till min semester.
Jag har fått en ny sk gruppchef på jobbet. Jag vet vem han är och jag har haft med honom att göra förut så det är ingen ny person som jag ska behöva lära känna så. Men jag ska träffa honom idag för ett kort möte innan jag ska börja mitt arbetspass idag. Får se vad han säger, men jag tror det blir bra för jag upplever min nya gruppchef som en trevlig och avspänd person som är lätt att prata med.
Det får väl bli en annan löprunda dena veckan också Jag springer väl inte så mycket som förra veckan, men 3-4 pass får det väl bli i alla fall.
Jag har också tänkt tanken att jag ska hälsa på mamma denna veckan. Jag har ju en ledig dag och det är väl då det funkar. Men jag vet ju inte om jag orkar. Det kändes jobbigt när jag var där i lördags och jag kanske hoppar över det denna veckan. Orkar jag inte så orkar jag inte liksom.
Vad kan jag själv göra för att få som jag vill?
Ibland känner jag mig som en robot. Jag fastnar lätt i rutiner som jag egentligen inte behöver ha. När det sen händer nånting som gör att man bryter den rutin man har skaffat sig då kan det kännas svårt att hantera den situationen som man hamnar i, men inte är van vid eller har räknat med. Jag har funderat mycket över detta idag. Det känns nämligen som om jag den senaste tiden har hamnat i massor av situtaioner som kräver direkt att jag ställer om i tanken och bryter den rutin jag befinner mig i. Gör jag inte det så fixar jag inte att hantera situtionen på ett bra sätt. Jag upplever det så i alla fall.
Vad jag väljer att göra och hur jag väljer att hantera allt som man står inför val att hantera i livet får ju många gånger konsekvenser. Ibland tänker jag ihte på det. Jag har lätt för att mina handlingar och de jag väljer att göra aldrig kommer att få några konsekvenser. Därför tar jag kanske ibland för lätt på saker som jag kanske borde ta på större allvar. Det paradoxala är att jag ibland tar vissa småsaker på för stort allvar. Jag tänker för mycket på det och vänder och vrider på det, trots att det kan vara en helt omöjlig tanke att vinna över, och sen i slutändan så kommer jag fram till att det inte var någon "big deal". När man väl landar i att man egentligen inte hade behövt bry sig så mycket som man först gjorde, ja då känns det bra. Men det bästa hade ju säkert varit om man hade släppt det från början.
Är det nånstans som jag upplever att saker och förändras hela tiden så är det på jobbet. Från det att jag började köra buss fram till idag så känns det som typ allt har förändrats. Det känns lite som att man kommer in i en rutin och sen när man har jobbat på ett tag med samma rutin som måste man ändra sig för att det helt enkelt sker en förändring på jobbet som man som anställd bara måste rätta sig efter. Många gånger upplever jag ändå att förändringarna är till det bättre, men det kan ta tid för mig att komma till den slutsatsen. Jag blir ofta irriterad på när förändringen på jobbet sker. Jag måste bryta den fast rutinen som jag har och har vant mig vid. Samtidigt landar jag ofta i att den förändringen som har gjorts ändå är till det bättre, men det tar en tag för mig att tycka det. Jag måste komma in i rutinen av det nya som jag har att rätta mig efter först. Jag kanske måste tänka mer positivt från början när förändringar sker. Se hur det blir liksom. Jag blir ju bara så onödigt irriterad när jag gör tvärtom, och det mår jag ju också bara dåligt av. Bättre att bara jobba på och göra vad man ska och är skyldig att göra, oavsett vad andra beslutar om.
På min fritid däremot kan jag själv besluta om mycket. Jag behöver inte förändra nånting egentligen, fast ibland känner jag väl att jag vill komma ur vissa mönster. Jag har ju tex målsättningar med resten av detta året. Ett grej som jag fokuserar mycket på är at jag ska få loss en hel del pengar igen. Jag vet vad jag det stora och övergripande ekonomiska målet som jag har. Jag försöker vara grymt fokuserad på nuet. Samtidigt vet jag att en förändring måste ske för att jag ska nå mitt ekonmiska mål. Jag måste bryta den rutin som jag under en period har haft. Jag har bränt en hel del pengar och jag har nog haft mer pengar ut än vad jag har fått in under ett halvårs tid. Ska jag nå nya ekonomiska mål så måste jag ju vända det där som jag nu har varit inne i under en längre period. Jag måste ändra rutinerna. Det som känns bra är att jag vet vad jag vill och jag ser inga problem med att fixa det jag vill. Jag kan ändå unna mig och bränna en hel del pengar, trots att jag också vill spara en hel del. Det rullar in bra hela tiden nu. Jag har fått en jäkla snurr på det där. Jag behöver bara vända lite i tanken och bryta vissa rutiner så kan jag nog fan nå vilket ekonomiskt mål jag än vill, och tycker är värt att kämpa för. Vet jag bara vad jag vill och är grymt fokuserad på nuet så vet jag av erfarenhet att jag fixar det.
Det där med att bara vara i nuet kanske är något som jag också ska ta fasta på när jag hamnar i situationer som jag tycker kan vara svåra att hantera. Som jag skrev i början av eta inläget så känner jag ju att jag lätt fastnar i rutiner som jag inte behöver ha. När den sen händer nånting som man inte är beredd på, då får jag svårt att hantera det. När jag känner så har jag nog för en sekund tappat det där med att leva i nuet. Jag gör det, fast ändå inte på nåt sätt. Rutinerna som jag fastnar i gör ju att jag tänker nu ska jag göra det och nu ska jag gör det, men när rutinen bryts så tänker jag ju inte nu..jag vet inte vad jag ska tänka överhuvudtaget, och då tappar jag ju det där nuet i den stund som rutinerna bryts eller föutsätningarna ändras. Jag mår inte alltid så bra av det efteråt.
Jag försöker tänka på att hela tiden leva i nuet. Jag har jag lärt mig någonting under de senaste åren så är det att leva i nuet ofta funkar och att det ofta är det bästa man kan göra. Jag kommer inte alltid att kunna välja vad jag tex blir utsatt för av andra människor eller vad jag hamnar i för typ av situtaion, men jag står alltid inför ett val som handlar om hur jag väljer att hantera sånt som jag drabbas av. Vad det än må vara.
Jag kommer nog inte längre i mitt tänkande kring detta utan slutsatsen blir att jag ofta står in för ett val som handlar om HUR jag ska agera. Ibland blir det fel, men jag måste alltid komma ihåg att jag är aldrig fel..
Löpning varje dag.
Varje dag denna veckan har jag varit ute på en löprunda. Det känns "nice" i kroppen nu. Jag är också glad att det är möjligt att vara ute på så många springturer under en och samma vecka. Innan man har tagit sig ut har man tänkt någon negativ tanke. Typ: Jag skiter i det idag, men jag har ändå tagit mig ut och har det känts bra. Jag har ändå kört korta varv. 4- 5 km. Undantaget var idag.
Nu på morgonen sparng jag en runda på 12 km, men under de andra dagarna denna veckan så har jag bara kört några korta rundor. Det räcker, speciellt om man är ute 7 dagar på raken.
Man kan väl bara säga att det har varit en bra löpvecka. Får se hur nästa vecka blir. Jag kanske inte springer lika mycket då, men mycket ska jag springa i alla fall.
China Open 2017
Har varit i Uddevalla.
Jag besökte Uddevalla idag igen för jag ville hälsa på min mamma. Jag var ju där för en vecka sedan. Jag ska erkänna att jag inte vet om jag kommer att orka besöka mamma ens en gång i veckan. Det tar så mycket på min energi när jag ser henne så sjuk som hon faktiskt är.
Innan jag gick hem till mamma så gick jag runt på stan och köpte lite varor till henne som hon kunde tänkas behöva.
Jag köpte även med mig lite mat till mig själv, från "Donken" . Det finns ju inget "Donken" Vänersborg så när jag kommer till något ställe där detat finns så tycker jag det kan vara gott att käka lite sån mat.
Mamma var ganska trött så hon vilade sig i sängen under större delen av mitt besök. Hon var vaken och pratade, hon var som sagt väldigt trött. Hennes TV står på typ hela dagarna. Hon säger att hon vill ha det så för då känner hon sig inte så ensam. Jag tog med henne ut lite på stan. Jag fick ju då köra henne i rullstolen. Hon har ju två rullstolar och den hon har när hon ska vara ute kan hon inte köra själv så sitter hon i den är hon helt beroende av den personen som är med henne kör den helt och hållet.
Jag vet inte när jag kommer att besöka henne nästa gång. Jag tror inte det blir nästa vecka. Jag orkar inte riktigt se mamma i det skicket som hon är i. Jag bryr mig naturligvis om henne, men om jag känner att det är jobbigt så behöver det kanske gå ett tag mellan mina besök. Blir det inte ett besök nästa vecka så får jag väl försöka veckan därpå istället. Jag trodde jag efter förra besöket att jag lätt skulle kunna orka med att besöka mamma en gång i veckan åtminstone. Men nu är jag som sagt inte så säker på att jag fixar det. Mammas sjuldom är jobbig även för mig, och så får jag naturligvis känna. Det är ju inte konstigt alls att jag känner som jag känner.
Per Gessle - Första pris.
Har mest jobb idag.
Midsommarafton är det idag. Hoppas ni får en glad sådan. Själv har jag väldigt mycket arbete att utföra. Igår jobbade jag också och det blev ett jobbigt pass. Det var mycket som hände som man gärna hade sluppit. De var inget som jag inte kände att jag kunde hantera. Jag mår dessutom väldigt bra just nu, så även om arbetet kan kännas jobbigt för att det händer grejer så påverkar inte det på mitt psyke överhuvudtaget. Jag känner mig liksom så trygg i mig själv just nu.
Större delen av denna dag har jag alltså jobb. Jag tycker det känns helt ok. Jag är en sådan person som hellre jobbar när många andra är lediga. Sen vill jag hellre vara ledig när dom flesta andra jobbar eller går i skolan. Jag vet inte varför jag är sån egentligen, men det känns bara bättre att inte göra precis så som alla andra gör. Dessutom känns det lyxigare när man är ledig då många andra jobbar eller går i skolan.
Sen är det väl ändå så att jag skulle hellre vilja vara ledig mer, jobba mindre, men ändå ha pengar så jag klarar mig. Fast så bra har man det ju inte. Jag måste ju jobba på och då har jag som sagt inget emot att jobba en dag som denna.
Kronologen från Musikguiden i P3
Har precis lyssnat på två intervjuer med tre av dom coolaste tjejer som jag någonsin har "dejtat".
Bild från Tjoget i Stockholm- 18 maj/ 2017
Bild från Tjoget i Stockholm -18 maj/ 2017
De mesta känns bra!
Jag har känt den senaste tiden att jag mår väldigt bra. Jag har en bra energi där jag känner att jag får gjort väldigt mycket.
Jag har ett mål med resten av året där min plan är att få loss en större summa pengar. Det är så mycket pengar så att jag behöver nog ha resten av detta året på mig, men sen är jag helt säker på att jag har pengarna som jag behöver. Jag känner att jag lätt kan fixa det! Det bästa är att jag inte behöver snåla eller anstränga mig så mycket för att spara ihop dessa pengar. Det kommer att gå av sig själv, bara jag är noga med några små detaljer så är det lugnt sen. Jag har redan nu en ganska bra "hög" och därför känns det inte så svårt att bara fortsätta med min stategi. Det känns bra med det där helt enkelt.
En känsla som känns bra är att jag fortfarande "svävar lite på moln" och är ganska glad och sprallig. Allt beror på de jag har fått uppleva under detta första halvår. Myshänget med Peg, shoppingdagen med "Men With" och dejten med Josefine, Rebecca och Fiona är något som jag tänker mycket på fortfarande, och mår framförallt väldigt bra av att tänka på de. De var roliga saker att göra och jag fick ut mycket mer av allting än vad jag innan trodde att jag skulle få. Dessutom är det ju så att när jag har dagar då jag kanske inte mår så bra, eller när man bara får en motgång i livet, så kan jag tittat tillbaka på allt jag fick uppleva under första halvåret av 2017. Då försvinner den eventuella känslan av att jag inte mår så bra. Det känns bra att det går att vända en känsla av att man inte mår bra till att man mår väldig bra genom att bara tänka på saker som man är glad över att man har fått uppleva.
Jag är också noga med just nu att jag tar hand om mig. Jag känner inte att jag har för mycket att göra. Jag hinner med och jag kan om jag vill bara slappa och ha det bra. Jag tränar bra, jag vilar ordentligt och jag grejar inte för mycket. Jag jobbar normalt och jag har blivit bättre på att tänka på vad jag stoppar i mig för mat. Ibland blir det också lite av de väldigt onyttiga som man inte direkt kan kalla hälsokost, men jag tycker ändå att jag tar hand om kroppen på ett bra sätt som jag mår bra av just nu. Jag har liksom hittat en bra balans med allt, även inget någonsin kommer att kännas perfekt. Men det är väl samtidigt bra för då känner man ju hela tiden hunger på att sträva efter något bättre. Om jag slutar sträva efter att må bättre eller få det bättre, då kan det nog snabbt vända så att man mår sämre och känner att man har det sämre.
Jag tycker själv att jag den senaste har varit bra på att ta hand om mig. Jag gör vad jag kan för att jag ska må bra och det är något som jag tycker är bland det viktigaste i livet. Om man inte mår bra så finns det inte mycket annat som spelar någon roll.
Man har ju bara ett liv. Jag vill med detta liv göra mycket av sånt som jag gillar att göra. Det får mig att må bra. Om det finns något i mitt liv jag inte mår bra av, då vill jag försöka göra allt jag kan för att ändra på just det som får mig att må dåligt. Om jag känner att jag inte har tid att känna hur jag mår, då tar jag mig den tiden genom att stanna upp och tänka efter. Jag får aldrig ha så mycket at göra så at jag inte vet hur jag mår. Jag vill inte drömma om det liv jag vill ha. Jag vill leva i min dröm och göra vad jag drömmer om. Jag vill känna allt de jag vill känna. Då vet jag att jag mår som bäst. .
Rebecca & Fiona 🔥🔥 Musikguiden i P3- Del3
Rebecca & Fiona med Dolores Haze
Rebecca & Fiona💖Musikguiden i P3-(Del 2)
Musikguiden i P3 med Rebecca och Fiona som gästredaktörer. (Del 2)
Programmet sändes 20 juni Kl 21:03- 22:00.
Tisadg (2017 06 20)
Några kvällar denna veckan är nu räddade.
Jag är hemma nu efter en eftermidddag och kväll arbete. Jag ska i ärlighetens namn säga att det inte är så roligt och jobba nu. Jag längtar mest till min semester. Mitt sommarschema är jag ju heller inte så nöjd med. Det kunde i alla fall ha varit bättre.
Men denna kväll räddades ändå lite av att jag fick höra Rebecca och Fiona i Musikguiden i P3. Där var dom sk gästredaktörer och det ska dom vara denna veckan (måndag - onsdag). Kvällarna av tråkigt arbete under dessa dagar blir med andra ord inte alls jättetråkiga. En timme under dessa kvällar, kl 21:03-22:00 så kan jag sitta i bussen och lyssna på Musikguiden. Jag lyssnade ikväll och jag njöt av varenda minut. Rebecca och Fiona är ju två grymma tjejer som jag ser upp till hur mycket som helst. Att jag har fått träffa dessa tjejer känns så "nice". Det är ju alltid häftigt att träffa personer som man ser upp till.
Detta är kvällens avsnitt av Musikguiden i P3
. Jag tycker detta är väldigt mysig lyssning. Det som sagt bara att njuta av varenda minut, speciellt denna veckan när jag tycker att arbetspassen inte är "megaroliga" att ta sig igenom. Nu blir några kvällar lite mysigare i alla fall.
Får försöka varje dag nu.
Jag var ute på en löprunda i morse. Det blev ca 4 km. Jag orkar inte ta det där långa varvet för gör jag det då ångrar jag mig bara när jag inser att jag bara har kommit 4 km och typ har 8 km kvar. Jag orkar liksom inte kämpa med det då. Massor av negativa tankar bara snurrar i huvudet samtidigt som jag försöker ta mig runt på en runda som jag egentligen orkar springa nu.
Bättre och köra et kort varv, göra det så bra man kan och göra det ofta. Det är ju ändå den träningen som blir av som räknas. Under denna veckan har jag tänkt att försöka vara ute på en springtur varje dag. Kör jag bara det korta varvet så är det ju inga problem att fixa det. Dessutom har det ju blivit så varmt nu. När det är över 25 grader ute så kan man ju inte bara sitta inne, eller i en buss. Jag vill ut i solen, och rör jag på mig så är ju det bara bra.
2 BILDER FRÅN DAGENS SPRINGTUR.
ITTF Nittaku pongcast - May 2017
Vecka 25
Måndag igen och till helgen är det midsommar. Det går snabbt. Det var ju inte länge sen det blev vår. Nu är det snart mitt i sommaren, och mitt i år 2017.
Planerna för denna veckan är som följer:
* Jag har en hel del busskörning och jag jobbar tex på midsommarafton. Jag börjar på mitt sommarschema idag och jag tycker det ser ganska bra ut, fast jag har inte sett om jag får köra Vänersnäs över sommaren också. Jag vill det, men jag har inte sett om det blir så.
* Jag ska försöka hälsa på mamma igen. Det blir väl på lördag eller söndag.
* Löprundor får jag försöka avverka några fler än vad jag gjorde förra veckan.
Det är väl lite vad jag planerar att jag göra. Annars är chillar jag ju mest. Jag tar dagarna som dom kommer och känner en evig längtan till min semester. Tiden år ganska fort, men när man väntar på sin semester som jag får vänta på i över en månad till så går tiden långsamt.
Sen kanske det ändå är så att mitt liv ändå är som en semester just nu. Det kommer vara ganska lugnt och jobba under sommaren, med undantag för någon partyhelg som jag vet att jag ska köra, fast det blir ju bara kul. Jag har ju taggad ner lite och jag ska göra det ett bra tag till. Man glider mest runt nu. Äter gott och mår bra. Är det fint väder så kan jag inte klaga. Det känns lite som semester redsan nu. Kan jag tänka så, då kanske längtan till den riktiga semestern inte känns så långt borta.
Oväntad känsla.
Jag var ju i Uddevalla igår. Jag åkte dit för jag ville hälsa på min mamma som är väldigt sjuk. Hon har under en tid haft cancer och sen jag såg henne sist så har det blivit värre. Jag känner därför att jag vill besöka henne ofta nu när allt är som det är. Igår fick bli en tur till Uddevalla där hon bor, och i princip har bott i hela sitt liv.
Innan jag träffade mamma igår så var jag lite nervös över hur det skulle kännas och bli när jag träffade henne. När jag såg henne sist så kunde hon i alla fall gå och liksom greja mer än vad hon kan nu. När jag den senaste tiden har pratat med henne på telefon så har hon sagt att hon just nu tar väldigt starka mediciner och att hon inte kan förflytta sig utan att stötta sig på sin rullator. Ska hon förflytta sig mer än bara några steg då måste hon rulla med rullstolen. Mamma har två rullstolar. En rullstol har hon när hon ska förflytta sig inne i sin lägenhet och en som hon har när hon ska ut på stan typ. Om hon är själv så kan hon inte ta sig längre ut än på altanen. Ska hon längre så måste hon ha någon med sig och då får hon sitta i rullstolen, om ingen tar med henne ut på parkeringen på gården, för då funkar det med rullatorn.
Jag vet inte alla detaljer om mammas sjukdomsbild och därför skriver jag inte så mycket om det. I detta inlägget fokuserar jag nog mer på den känslan som jag fick då jag träffade mamma, och vad jag tänker nu kring detta.
När det gäller vad jag kände när jag träffade mamma igår så såg det ändå ut som mamma efter omständigheterna hade det bra. Sjukdomen och allt som den innebär för mamma är naturligvis något som är riktigt jävligt, men jag kunde ändå se att mamma är på ett ställe som utifrån hennes förutsättningar just nu är så bra som det bara kan vara. Det känns bra för mig.
Mamma bor fint. Det är centralt i Uddevala. Lägenheten är stor, nyrenoverad och ligger på översta våningen. Hon har fin utsikt var hon än befinner sig när hon tittar ut från sin lägenhet. Altanen som hon kan rulla ut med rullstolen på är väldigt stor. På altanen kan manockså njuta av utsikten. Är det fint väder så kan man ju sola.
Hon får också den bästa tänkbara hjälpen. Jag träffade en sk vårdare igår och hon var snäll och trevlig. Mamma kan bara ta sin telefon om hon vill ha hjälp med tex maten. En vårdare kommer till henne inom 5 minuter och lagar mat åt henne. Personalen där mamma bor ser till att hon får komma ut en hel del. Vad jag kan se så är det inget fel på boendet där mamma bor. Hon bor bra och det är anpassad bra för henne. Hon blir väl omhändertagen avden personal som finns därför at hjälpa henne. Det något som också känns bra för mig.
Jag trodde att jag skulle känna mig ledsen och tycka att det var jobbigt att få se mamma i så mycket sämre skick igår än vad jag såg henne i senast vi träffdes, men det kändes bara bra. För mig blev det en överraskande, och lite oväntad känsla att jag inte tyckte att det var jobbigt att behöva se min mamma kämpa med sin sjkdom. Jag är glad över att det inte kändes jobbigt. Det som också förvånade mig är att mamma verkar ta allt med ro. På den tiden då mamma var fullt frisk och det var full fart om man säger så, då kunde hon starta ett "tredje världskrig" över att hon hade ont i en tå. Nu har hon cancer, äter mycket tabletter, kan knappt gå och har ont lite överallt, men gnäller över just de sakerna gör hon inte alls. Vad det beror på vet jag inte, men jag tyckte att det var skönt att slippa höra henne klaga liksom. När jag träffade mamma igår så pratade vi mest skit. Jag visade henne lite bilder på tex mina Stockholmäventyr som jag har varit ute på den senaste tiden. Mamma sa att hon tycker det är bra att jag gör saker och att jag inte får sluta med att leva det liv som jag lever pga att hon är sjuk och dålig. Hon sa till mig att hon är bara glad att jag hälsar på henne ibland och det räcker liksom. Mamma har inte riktigt varit på detta sättet förut så jag blir förvånad, men det gör mig också glad att hon bara lever i nuet och gör precis så gott hon kan utifrån sina förutsättningar. Hon gnäller inte utan hon gör just bara vad hon kan och måste göra liksom.
I det stora hela så känns det bra för mig. Jag ser att mamma har det så bra som hon bara kan ha det just nu. Hon bor fint. Lägenheten där hon bor är stor och nyrenoverad och fin utsikt har hon också. Personalen är bra och ringer hon på dom så kommer dom inom 5 minuter. Hon har också ett larm som hon kan trycka på om hon tex skulle råka ramla. Larmet sitter på hennes arm. Hon har det liksom inte sunkigt och jävligt där hon bor, även om det naturligvis är tråkigt och hemskt att hon ska behöva vara så sjuk när hon bara är 57 år gammal.
Men för mig känns det ändå skönt att mamma har det så bra som hon kan ha det just nu. Jag känner mig stark och mår inte dåligt på något sätt. Jag gör ju vad jag kan för min mamma och igår hade vi en trevlig stund i några timmar.
Jag lider naturligvis med min mamma, men jag känner inte att det är jobbigt att besöka henne. Mamma har sagt att om jag besöker henne någon gång i veckan så är hon nöjd med det. Det ska jag naturligtvis göra.
Jag ska inte sticka under stolen med att min mamma genom åren inte alltid har varit så snäll. Många saker har varit riktigt jobbiga för mig och detta har jag också för några år sedan pratat med mamma om rätt ordentligt. Jag har också bearbetat mycket genom att tex skriva om hur jag ser på allt i min självbiografi. Men allt som har varit har jag och mamma kommit överens om att inte ta upp igen. Hon har fattat vad jag tycker om allt som har varit, och jag har släppt och gått vidare i mitt liv. Det är bara nuet som gäller för både mig och mamma. Man får ta en dag i taget. Jag kommer att besöka Uddevalla och min mamma med jämna mellanrum och hur allt blir får man ju sen se.
Jag har frågat min mamma om jag får skriva om detta min blogg och hon säger att jag får skriva precis vad jag vill. Däremot vill hon inte vara med på bild. Det respekterar jag naturligtvis.
