Midsommarafton är det idag. Hoppas ni får en glad sådan. Själv har jag väldigt mycket arbete att utföra. Igår jobbade jag också och det blev ett jobbigt pass. Det var mycket som hände som man gärna hade sluppit. De var inget som jag inte kände att jag kunde hantera. Jag mår dessutom väldigt bra just nu, så även om arbetet kan kännas jobbigt för att det händer grejer så påverkar inte det på mitt psyke överhuvudtaget. Jag känner mig liksom så trygg i mig själv just nu.
Större delen av denna dag har jag alltså jobb. Jag tycker det känns helt ok. Jag är en sådan person som hellre jobbar när många andra är lediga. Sen vill jag hellre vara ledig när dom flesta andra jobbar eller går i skolan. Jag vet inte varför jag är sån egentligen, men det känns bara bättre att inte göra precis så som alla andra gör. Dessutom känns det lyxigare när man är ledig då många andra jobbar eller går i skolan.
Sen är det väl ändå så att jag skulle hellre vilja vara ledig mer, jobba mindre, men ändå ha pengar så jag klarar mig. Fast så bra har man det ju inte. Jag måste ju jobba på och då har jag som sagt inget emot att jobba en dag som denna.
Jag har känt den senaste tiden att jag mår väldigt bra. Jag har en bra energi där jag känner att jag får gjort väldigt mycket.
Jag har ett mål med resten av året där min plan är att få loss en större summa pengar. Det är så mycket pengar så att jag behöver nog ha resten av detta året på mig, men sen är jag helt säker på att jag har pengarna som jag behöver. Jag känner att jag lätt kan fixa det! Det bästa är att jag inte behöver snåla eller anstränga mig så mycket för att spara ihop dessa pengar. Det kommer att gå av sig själv, bara jag är noga med några små detaljer så är det lugnt sen. Jag har redan nu en ganska bra "hög" och därför känns det inte så svårt att bara fortsätta med min stategi. Det känns bra med det där helt enkelt.
En känsla som känns bra är att jag fortfarande "svävar lite på moln" och är ganska glad och sprallig. Allt beror på de jag har fått uppleva under detta första halvår. Myshänget med Peg, shoppingdagen med "Men With" och dejten med Josefine, Rebecca och Fiona är något som jag tänker mycket på fortfarande, och mår framförallt väldigt bra av att tänka på de. De var roliga saker att göra och jag fick ut mycket mer av allting än vad jag innan trodde att jag skulle få. Dessutom är det ju så att när jag har dagar då jag kanske inte mår så bra, eller när man bara får en motgång i livet, så kan jag tittat tillbaka på allt jag fick uppleva under första halvåret av 2017. Då försvinner den eventuella känslan av att jag inte mår så bra. Det känns bra att det går att vända en känsla av att man inte mår bra till att man mår väldig bra genom att bara tänka på saker som man är glad över att man har fått uppleva.
Jag är också noga med just nu att jag tar hand om mig. Jag känner inte att jag har för mycket att göra. Jag hinner med och jag kan om jag vill bara slappa och ha det bra. Jag tränar bra, jag vilar ordentligt och jag grejar inte för mycket. Jag jobbar normalt och jag har blivit bättre på att tänka på vad jag stoppar i mig för mat. Ibland blir det också lite av de väldigt onyttiga som man inte direkt kan kalla hälsokost, men jag tycker ändå att jag tar hand om kroppen på ett bra sätt som jag mår bra av just nu. Jag har liksom hittat en bra balans med allt, även inget någonsin kommer att kännas perfekt. Men det är väl samtidigt bra för då känner man ju hela tiden hunger på att sträva efter något bättre. Om jag slutar sträva efter att må bättre eller få det bättre, då kan det nog snabbt vända så att man mår sämre och känner att man har det sämre.
Jag tycker själv att jag den senaste har varit bra på att ta hand om mig. Jag gör vad jag kan för att jag ska må bra och det är något som jag tycker är bland det viktigaste i livet. Om man inte mår bra så finns det inte mycket annat som spelar någon roll.
Man har ju bara ett liv. Jag vill med detta liv göra mycket av sånt som jag gillar att göra. Det får mig att må bra. Om det finns något i mitt liv jag inte mår bra av, då vill jag försöka göra allt jag kan för att ändra på just det som får mig att må dåligt. Om jag känner att jag inte har tid att känna hur jag mår, då tar jag mig den tiden genom att stanna upp och tänka efter. Jag får aldrig ha så mycket at göra så at jag inte vet hur jag mår. Jag vill inte drömma om det liv jag vill ha. Jag vill leva i min dröm och göra vad jag drömmer om. Jag vill känna allt de jag vill känna. Då vet jag att jag mår som bäst. .
Jag är hemma nu efter en eftermidddag och kväll arbete. Jag ska i ärlighetens namn säga att det inte är så roligt och jobba nu. Jag längtar mest till min semester. Mitt sommarschema är jag ju heller inte så nöjd med. Det kunde i alla fall ha varit bättre.
Men denna kväll räddades ändå lite av att jag fick höra Rebecca och Fiona i Musikguiden i P3. Där var dom sk gästredaktörer och det ska dom vara denna veckan (måndag - onsdag). Kvällarna av tråkigt arbete under dessa dagar blir med andra ord inte alls jättetråkiga. En timme under dessa kvällar, kl 21:03-22:00 så kan jag sitta i bussen och lyssna på Musikguiden. Jag lyssnade ikväll och jag njöt av varenda minut. Rebecca och Fiona är ju två grymma tjejer som jag ser upp till hur mycket som helst. Att jag har fått träffa dessa tjejer känns så "nice". Det är ju alltid häftigt att träffa personer som man ser upp till.
Detta är kvällens avsnitt av Musikguiden i P3
. Jag tycker detta är väldigt mysig lyssning. Det som sagt bara att njuta av varenda minut, speciellt denna veckan när jag tycker att arbetspassen inte är "megaroliga" att ta sig igenom. Nu blir några kvällar lite mysigare i alla fall.
Jag var ute på en löprunda i morse. Det blev ca 4 km. Jag orkar inte ta det där långa varvet för gör jag det då ångrar jag mig bara när jag inser att jag bara har kommit 4 km och typ har 8 km kvar. Jag orkar liksom inte kämpa med det då. Massor av negativa tankar bara snurrar i huvudet samtidigt som jag försöker ta mig runt på en runda som jag egentligen orkar springa nu.
Bättre och köra et kort varv, göra det så bra man kan och göra det ofta. Det är ju ändå den träningen som blir av som räknas. Under denna veckan har jag tänkt att försöka vara ute på en springtur varje dag. Kör jag bara det korta varvet så är det ju inga problem att fixa det. Dessutom har det ju blivit så varmt nu. När det är över 25 grader ute så kan man ju inte bara sitta inne, eller i en buss. Jag vill ut i solen, och rör jag på mig så är ju det bara bra.
Måndag igen och till helgen är det midsommar. Det går snabbt. Det var ju inte länge sen det blev vår. Nu är det snart mitt i sommaren, och mitt i år 2017.
Planerna för denna veckan är som följer:
* Jag har en hel del busskörning och jag jobbar tex på midsommarafton. Jag börjar på mitt sommarschema idag och jag tycker det ser ganska bra ut, fast jag har inte sett om jag får köra Vänersnäs över sommaren också. Jag vill det, men jag har inte sett om det blir så.
* Jag ska försöka hälsa på mamma igen. Det blir väl på lördag eller söndag.
* Löprundor får jag försöka avverka några fler än vad jag gjorde förra veckan.
Det är väl lite vad jag planerar att jag göra. Annars är chillar jag ju mest. Jag tar dagarna som dom kommer och känner en evig längtan till min semester. Tiden år ganska fort, men när man väntar på sin semester som jag får vänta på i över en månad till så går tiden långsamt.
Sen kanske det ändå är så att mitt liv ändå är som en semester just nu. Det kommer vara ganska lugnt och jobba under sommaren, med undantag för någon partyhelg som jag vet att jag ska köra, fast det blir ju bara kul. Jag har ju taggad ner lite och jag ska göra det ett bra tag till. Man glider mest runt nu. Äter gott och mår bra. Är det fint väder så kan jag inte klaga. Det känns lite som semester redsan nu. Kan jag tänka så, då kanske längtan till den riktiga semestern inte känns så långt borta.
Jag var ju i Uddevalla igår. Jag åkte dit för jag ville hälsa på min mamma som är väldigt sjuk. Hon har under en tid haft cancer och sen jag såg henne sist så har det blivit värre. Jag känner därför att jag vill besöka henne ofta nu när allt är som det är. Igår fick bli en tur till Uddevalla där hon bor, och i princip har bott i hela sitt liv.
Innan jag träffade mamma igår så var jag lite nervös över hur det skulle kännas och bli när jag träffade henne. När jag såg henne sist så kunde hon i alla fall gå och liksom greja mer än vad hon kan nu. När jag den senaste tiden har pratat med henne på telefon så har hon sagt att hon just nu tar väldigt starka mediciner och att hon inte kan förflytta sig utan att stötta sig på sin rullator. Ska hon förflytta sig mer än bara några steg då måste hon rulla med rullstolen. Mamma har två rullstolar. En rullstol har hon när hon ska förflytta sig inne i sin lägenhet och en som hon har när hon ska ut på stan typ. Om hon är själv så kan hon inte ta sig längre ut än på altanen. Ska hon längre så måste hon ha någon med sig och då får hon sitta i rullstolen, om ingen tar med henne ut på parkeringen på gården, för då funkar det med rullatorn.
Jag vet inte alla detaljer om mammas sjukdomsbild och därför skriver jag inte så mycket om det. I detta inlägget fokuserar jag nog mer på den känslan som jag fick då jag träffade mamma, och vad jag tänker nu kring detta.
När det gäller vad jag kände när jag träffade mamma igår så såg det ändå ut som mamma efter omständigheterna hade det bra. Sjukdomen och allt som den innebär för mamma är naturligvis något som är riktigt jävligt, men jag kunde ändå se att mamma är på ett ställe som utifrån hennes förutsättningar just nu är så bra som det bara kan vara. Det känns bra för mig.
Mamma bor fint. Det är centralt i Uddevala. Lägenheten är stor, nyrenoverad och ligger på översta våningen. Hon har fin utsikt var hon än befinner sig när hon tittar ut från sin lägenhet. Altanen som hon kan rulla ut med rullstolen på är väldigt stor. På altanen kan manockså njuta av utsikten. Är det fint väder så kan man ju sola.
Hon får också den bästa tänkbara hjälpen. Jag träffade en sk vårdare igår och hon var snäll och trevlig. Mamma kan bara ta sin telefon om hon vill ha hjälp med tex maten. En vårdare kommer till henne inom 5 minuter och lagar mat åt henne. Personalen där mamma bor ser till att hon får komma ut en hel del. Vad jag kan se så är det inget fel på boendet där mamma bor. Hon bor bra och det är anpassad bra för henne. Hon blir väl omhändertagen avden personal som finns därför at hjälpa henne. Det något som också känns bra för mig.
Jag trodde att jag skulle känna mig ledsen och tycka att det var jobbigt att få se mamma i så mycket sämre skick igår än vad jag såg henne i senast vi träffdes, men det kändes bara bra. För mig blev det en överraskande, och lite oväntad känsla att jag inte tyckte att det var jobbigt att behöva se min mamma kämpa med sin sjkdom. Jag är glad över att det inte kändes jobbigt. Det som också förvånade mig är att mamma verkar ta allt med ro. På den tiden då mamma var fullt frisk och det var full fart om man säger så, då kunde hon starta ett "tredje världskrig" över att hon hade ont i en tå. Nu har hon cancer, äter mycket tabletter, kan knappt gå och har ont lite överallt, men gnäller över just de sakerna gör hon inte alls. Vad det beror på vet jag inte, men jag tyckte att det var skönt att slippa höra henne klaga liksom. När jag träffade mamma igår så pratade vi mest skit. Jag visade henne lite bilder på tex mina Stockholmäventyr som jag har varit ute på den senaste tiden. Mamma sa att hon tycker det är bra att jag gör saker och att jag inte får sluta med att leva det liv som jag lever pga att hon är sjuk och dålig. Hon sa till mig att hon är bara glad att jag hälsar på henne ibland och det räcker liksom. Mamma har inte riktigt varit på detta sättet förut så jag blir förvånad, men det gör mig också glad att hon bara lever i nuet och gör precis så gott hon kan utifrån sina förutsättningar. Hon gnäller inte utan hon gör just bara vad hon kan och måste göra liksom.
I det stora hela så känns det bra för mig. Jag ser att mamma har det så bra som hon bara kan ha det just nu. Hon bor fint. Lägenheten där hon bor är stor och nyrenoverad och fin utsikt har hon också. Personalen är bra och ringer hon på dom så kommer dom inom 5 minuter. Hon har också ett larm som hon kan trycka på om hon tex skulle råka ramla. Larmet sitter på hennes arm. Hon har det liksom inte sunkigt och jävligt där hon bor, även om det naturligvis är tråkigt och hemskt att hon ska behöva vara så sjuk när hon bara är 57 år gammal.
Men för mig känns det ändå skönt att mamma har det så bra som hon kan ha det just nu. Jag känner migstark och mår inte dåligt på något sätt. Jag gör ju vad jag kan för min mamma och igår hade vi en trevlig stund i några timmar.
Jag lider naturligvis med min mamma, men jag känner inte att det är jobbigt att besöka henne. Mamma har sagt att om jag besöker henne någon gång i veckan så är hon nöjd med det. Det ska jag naturligtvis göra.
Jag ska inte sticka under stolen med att min mamma genom åren inte alltid har varit så snäll. Många saker har varit riktigt jobbiga för mig och detta har jag också för några år sedan pratat med mamma om rätt ordentligt. Jag har också bearbetat mycket genom att tex skriva om hur jag ser på allt i min självbiografi. Men allt som har varit har jag och mamma kommit överens om att inte ta upp igen. Hon har fattat vad jag tycker om allt som har varit, och jag har släppt och gått vidare i mitt liv. Det är bara nuet som gäller för både mig och mamma. Man får ta en dag i taget. Jag kommer att besöka Uddevalla och min mamma med jämna mellanrum och hur allt blir får man ju sen se.
Jag har frågat min mamma om jag får skriva om detta min blogg och hon säger att jag får skriva precis vad jag vill. Däremot vill hon inte vara med på bild. Det respekterar jag naturligtvis.
Igår hade jag en dag med mycket grejande från tidig morgon till sent kväll. Jag kan hela tiden komma på saker som jag känner att jag vill göra. Ibland finns det ingen "broms" utan man bara kör. Igår när klockan typ blev mitt i natten så fick jag bara bestämma mig för att dra i handbromsen och säga till mig själv att sånt jag känner att jag vill få gjort nu, dessa saker får jag vänta med till imorgon. Jag får inte glömma att jag ska gå och lägga mig innan klockan blir söndagmorgon. Strax efter midnatt kom jag i säng och det vara bra att jag bromsade där. Denna söndag hade nog blivit helt förstörd annars. Har jag varit uppe under natten så får jag ju typ "myror" och huvudet och jag orkar ingenting dagen efter. Nu känner jag att jag orkar hur mycket som helst denna söndag, och det är ju bra när det är så fint väder, precis som det var igår.
Jag sitter just nu på en buss mot Uddevalla. I tisdags hade jag ju tänkt åka till Uddevalla, men tåget blev då inställt och då orkade jag inte bry mig.
Idag får det bli en tur istället. Jag tänkte att jag skulle ge tåget en andra chans, men det visade sig att tåget som jag hade tänkt att ta från Vänersborg var inställt. Buss ersätter och denna gången satte jag mig på bussen.
Jag vill gärna slippa åka buss. När man jobbar ju med busskörningen var och varannan dag så vill jag inte åka buss på fritiden. Men idag fick det bli bussen. Det är bara att ta det lugnt så ska man väl snart kunna vara i Uddevalla.
Jag har kollat lite på var jag inom en ganska snar framtid kan åka och kolla Rebecca och Fiona live. Jag gissar att deras gig är fett coola att se live. Klart jag vill se någon konsert liksom. För mig blir ju det lite extra coolt också eftersom jag har varit ute och festat med dom i Stockholm för ca en månad sedan.
Jag har kollat på två tillfällen som skulle kunna funka för mig. Den 11 augusti kommer Rebecca och Fiona till Way Out West i Göteborg. Jag har en biljett till just den dagen. Jag vet ändå inte om jag ska åka, men det är ett alternativ som jag kan tänka mig bara för att jag vill se Rebecca och Fiona live.
Ett annat alternativ skulle kunna vara Gröna Lund. Där kommer Rebecca och Fiona köra ett gig den 14 september. Det är inte omöjligt att jag står där på "Grönan" då. Jag ska till "Grönan" den 23 augusti för då ska jag se Little Jinder live där. Det har jag redan bestämt mig för. Om jag också kommer kolla Rebecca och Fiona på "Grönan" det återstår att se. Men jag ska i alla fall försöka fixa så jag kan se något gig inom den närmaste framtiden. Rebecca och Fiona är ju två grymt coola och väldigt snälla tjejer. Jag vet ju faktiskt något om den saken. Klart jag vill se dom live när dom genomför ett gig liksom.
Vi får se när det blir bara. Denna coola t-shirt får jag väl se till att ha på mig.
När jag står och kollar in världens grymaste tjejer (Rebecca och Fiona). så kommer jag att njuta varenda minut. Det kan jag lätt säga redan nu. Hur kan det ens finnas tjejer som är så fina, snälla och coola som Rebecca och Fiona är. OMG WOW WOW WOW!!!
Jag kommer inte att göra så mycket annat idag än att jobba. Det blir mest slappa annars. Det är ju ändå fredag och jag är dessutom ledig i helgen så man kan ju alltid ha lite "bubbelparty" ikväll. Vi får se hur det blir.
Det blir nog en bra dag i alla fall. Det är ju som sagt fredag och jag har det arbetspasset som jag gillar bäst. Hade det inte varit sånt jäkla skitväder idag så hade denna dagen varit mer än bara bra. Sen ska man ju inte klaga. Jag mår bra, känner mig nöjd med mycket. Ibland måste jag ha med idioter att göra och ibland är inte ens vädret bra, men sånt ska inte få förstöra min dag. Speciellt inte när det är fredag.
