Jag trodde förra veckan att bara jag får jobbat   det blir fredag så kommer jag att börja på en mer "soft" arbetsperiod med: Roligare körning, mindre jobb och mer ledigt. Det känns väl inte riktigt så nu. Denna arbetsveckan är ganska tuff. Det känns i alla fall inte som den blir mer "soft" än dom två senaste veckorna som jag har haft. Jag har kanske lite mer av sådan körning som jag gillar att ha under denna veckan, men annars är det nog inget annat som känns bättre. Jag får vänta minst en vecka till innan jag kan säga att jag är inne i en mer behaglig arbetsperiod. 

 

Annars är det som vanligt. Jag är noga med att gå ut på mina promenader och allt känns bra med detta. Jag vet inte just nu hur jag ska fixa denna veckans mål med antal steg. Jag har ju ganska långa dagar av jobb, men jag brukar ju hitta en lösning och jag är ju ledig till helgen och då kan man ju i alla fall gå två megalånga promenader om jag tycker att jag inte har gått tillräckligt under veckan.

 

Nu har det väl blivit hösten. Detta är ju ändå sista dagen av augusti och september är i alla fall för mig en känsla av att det är höst. Jag tycker att det är ganska mysigt med höst. Det blir ju sällan för varmt, men det är ju inte direkt någon vinterkyla heller. När det blir höst så har ju också mer än ett halvår gått och då kan jag ju också se att jag är nära att lyckas fixa vissa målsättningar som jag bestämde mig för i början av året att försöka slutföra. Ofta när jag grejar så tänker jag ju att jag vill börja i januari och bli klar i december, samma år. Det känns mest naturligt, mindre stressande och tidsmässigt mest rimligt ett helt kalenderår i taget. När det nu bli höst och bara 4 månader kvar av 2020 så känns det ju mer motiverande att försöka slutföra något som man kanske har kämpat med i över ett halvår. Känner man att man är nära att slutföra något, så ger man kanske inte upp lika lätt. Sen är ju hösten bara en väldigt fin årstid, och mer än så behöver jag inte känna för att jag ska må bra. Sommaren för min del har varit bra, även om allt kanske inte blev som jag hade tänkt mig från början. Jag hade tänkt göra mer saker, fast coronaviruset kom ju liksom i vägen. 

Är det något av allt jag känner som aldrig tycks försvinna så är det känslan av rastlöshet. Jag vet inte om det är bra eller dåligt att jag känner av den. Men jag tycker ibland att det känns jobbigt att den där känslan kommer över mig. 

 

Jag vill ibland göra så mycket och jag har den senaste tiden känt att jag har haft lite svårt att sitta still. Man blir ledig, sitter hemma och har tråkigt. Rastlösheten tar över och hjärtat känner att jag vill göra mer än att bara ta det lugnt, men samtidigt har jag känslan av att det som är mest rätt att göra är bara att försöka återhämta sig och vila. Jag ska ju orka med att jobba på och göra saker som handlar om att förverkliga drömmer som jag har. Dessutom vill jag må bra. Det kan ju vara roligare att göra saker som man i stunden känner för och visst kan jag må bra av det på kort sikt. Men tänker man lite längre känns det sällan bra att typ göra hur mycket som helst och sen hamna i ett tillstånd där man känner sig tom och helt slut. 

 

Men att jag känner mig rastlös ibland är ju inte så konstigt. Om jag sitter i min lilla tvåa och inte har så mycket att göra. Jag har kanske en ledig dag, jag har gått någon promenad och sen vet man inte riktigt vad man ska hitta på. Mycket av allt jag gör i mitt liv handlar ju om att jag gör det för att jag själv vill det. Jag känner sällan att jag måste eller att jag har ett ansvar över att vissa saker och ting blir gjorda. Jag känner ofta att jag kan göra som jag själv vill och jag behöver inte bry mig så mycket vad andra vill att jag ska göra. 

 

Jag vet inte om känslan av rastlöshet är en bra eller dålig känsla. Det är jobbigt när jag inte riktigt vet hur jag ska hantera den. Det blir också jobbigt när jag känner att jag borde sitta mer still och så väljer jag att ändå inte göra det. Jag vill komma ur känslan av rastlöshet, samtidigt kan jag känna att det är bra att jag känner så ibland. Jag får ju saker och ting gjorda lättare när jag känner att jag inte kan sitta still. Men när känslan är svår att hantera så är det ganska jobbigt. Sen kan man ju tycka att det är bättre att jag vill sätta fart och göra saker, än att jag bara är slö och sitter still. Slutsatsen är väl att lagom mycket är bäst. 

 

1. Hur tjänar du alla pengar? 

2. Vad exakt är din vision, berätta mer i detalj?

Jag vet inte riktigt vad jag egentligen ska svara på någon av dessa frågor. När det kommer till frågan om pengarna så verkar det som att många tror att jag kan ge några sk garantips på hur man exakt ska göra för att kunna tjäna pengar.  Jag kan ju bara säga att jag gör ju saker som funkar för mig, men jag tror inte att allt jag gör som jag klarar av att tjäna pengar på automatiskt bara funkar för vem som helst, även om någon annan skulle göra på exakt samma sätt som jag har gjort. Vi har ju alla olika förutsättningar och befinner oss på olika platser i livet. Saker som funkar för andra att tjäna pengar på funkar kanske inte för mig och tvärtom. Jag tror inte att det går att svara exakt på hur jag tjänar mina pengar på alla som sätt som jag har lyckats på. Ibland är det ju tillfälligheter och ren jäkla tur att jag har lyckats. Då kan man ju inte säga att det finns några garantier för vad som funkar och inte. Dessutom kan jag väl ärligt också säga att jag inte är så sugen på att sitta och blogga vad jag exakt har gjort, steg för steg för att sen lyckats bygga upp en bättre ekonomi. Jag vill ju lägga mitt fokus på att tjäna mer pengar och fortsätta bygga upp en starkare och ännu bättre privatekonomi. Jag vill lägga energin rätt liksom, då är inte det att blogga om vad jag genom åren har gjort för att tjäna pengar.

När det kommer till frågan om vad min vision exakt är så är det ju också något som är ganska svårt att svara på eller berätta mer om än vad jag redan har gjort. Hela grejen med att man har en vision som man vill uppnå är ju just att det inte är ett specifikt mål som går att ta på eller säga exakt vad det faktiskt är. Det handlar ju mer om ett tillstånd en punkt i livet som man vill uppnå. Jag kan ha en vision om att bygga upp något som sen gör att jag kan säga att det där var min förtjänst att det nu är som det är med något. Jag vill bara komma till en punkt i livet där jag känner mig nöjd med allt och även om jag känner mig ganska nöjd idag med mycket av sånt jag har gjort och hur jag har det i livet, så är det något som fattas. Jag vill känna eller ha nånting mer som jag inte riktigt känner att jag har idag. Jag vill liksom fåt lite till av livet, innan jag nöjer mig helt och hållet. Att ha en vision är inte att ha någon konkret målsättning. Det mer en känsla eller ett tillstånd av livet som man vill hitta. Därför kommer jag nog inte kunna ge er några bättre svar än vad jag nu har gjort. 

Hoppas ni nöjer er med dessa svar nu. Jag har fått så mycket frågor om just dessa två saker den senaste tiden och jag vet ärligt talat inte hur jag ska kunna svara tydligare på detta än vad jag just nu har gjort. Ni får gärna följa mig på mina sociala medier i framtiden. Jag lovar att jag ska berätta när jag mer lever i min dröm och liksom har uppnått min vision. Klarar jag det inte så hoppas jag att jag ändå kommer att må bra under hela mitt liv. Jag mår bra nu och jag är för det mesta nöjd och glad. Jag kan idag göra tummen upp för mycket i mitt liv, och bättre ska allt de som redan är bra bli. Det är väl ungefär så jag tänker. 

 Det är skönt att börja denna veckan med en helt ledig dag. Förra veckan var väl inte så rolig att jobba på med. Jag hade på tok för många pass som jag inte gillar att ha och jag hade ju också en jobbhelg att ta mig igenom. 

 

Denna veckan känns väl lite bättre när det kommer till jobb och vad jag har för pass. Sen kan man väl ändå säga att jag längtar till fredag för då börjar jag ändå en ganska med mer av den körningen som jag gillar att kämpa med, och fler lediga dagar än vad jag normalt brukar ha. Det känns lite tufft just nu att jobba på. Det kan jag erkänna, men det är ju ändå bättre att bara bita ihop och kämpa med det än att försöka komma undan och smita ifrån. Inget kommer att bli bättre om jag inte jobbar på. Det passar inte min stil att liksom skita i det bara för att mycket inte är så himla roligt med jobbet just nu. Det blir ju också lite som man gör det till själv. 

 

Annars är det väl som vanligt. Jag kommer att kämpa med mina promenadrundor. I ur och skur kommer jag att ta mig ut om jag känner att jag behöver det för att fixa min målsättning för varje vecka. Det är något som känns bra och jag har sen länge fixat att få över 70 000 steg i veckan. Det har varit ganska enkelt. 

 

 Denna veckan får jag ju också in ganska mycket pengar. Det är lön och allt möjligt annat av saker som jag får cash för nu. Detta känns ju alltid bra och jag kommer ju också att använda en hel del av dom pengar som jag får in till att ta mig närmare min vision som jag har i livet. Jag har faktiskt redan gjort det. Jag gör allt jag kan. Jag maxar och det känns bara bra.  Det är ju min högsta dröm, och har alltid varit. Även om jag inte nu kommer att vara i närheten av någon förverkligande av drömmen så kommer jag ju närmare, samtidigt som jag alltid får en bättre ekonomisk situation ju mer jag väljer att göra för att lyckas med min vision. Jag kommer att ångra mig om jag inte känner att jag har gjort ett ordentligt försök i alla fall nå den dröm som jag i hela mitt liv har drömt om. 

 

Är det något som jag har känt av för mycket i mitt liv så är det stress. Jag minns väldigt väl när jag var vid den punkten i livet då jag stressade mest. Idag fattar jag knappt hur det ens är möjligt att stressa så mycket som jag faktiskt gjorde. 

 

De finns ju flera orsaker till att jag stressar, eller till varför jag har haft perioder i mitt liv av väldigt mycket stress. Ibland vill jag bara hinna med för mycket på kort tid. Man kanske tror för mycket på sig själv och känner att man vill mycket och så skapar det stress hos mig. Ibland kan det ju vara min oro för saker och ting som gör mig stressad. Jag vet också att på den tiden när jag var som mest stressad i mitt liv så hade jag ju en väldigt dålig ekonomi. Det fanns inte en chans att jag kunde hålla mig stressfri då när jag dagligen funderade på hur jag skulle göra för att kunna betala räkningar och köpa mat. Dessutom gjorde jag ju allt jag kunde och lite till för att hålla upp en fasad utåt sett för att man skämdes ju över hela den ekonomiska situationen som man då hade. Jag vågade aldrig berätta för någon hur det egentligen låg till. Många trodde att jag var ganska överbetalt, samtidigt som vissa sa att jag var snål som sällan unnade mig det där lilla extra, men allt berodde ju bara på att jag inte hade några pengar. Att jag ibland kunde hitta sätt att tex spara 300 kronor var något som var värt hur mycket som helst för mig. Jag är glad idag att jag kom ur allt det där och fick en bra ekonomi. Idag behöver jag i alla fall inte vända och vrida på pengarna för att ha råd med mat under en hel månad. 

 

Just nu tänker jag nästan överdrivet mycket på att jag inte ska stressa. Även om jag hamnar i situationer som kan vara lätta att stressa upp sig för, så försöker jag  hålla mig avspänd och jag tänker på att jag inte ska bli stressad,  typ hur mycket som helst. Jag har kommit på mig själv alldeles för många gånger i mitt liv att jag stressar och det är sällan något som gör någon nytta. Jag tror inte jag får saker gjorda snabbare för att jag stressar. Jag tror inte att jag mår bättre av att  göra saker under stress. Det är nog tvärtom. Har man gjort saker lugnt och jobbat på mer avspänd så mår man nog i längden bättre av det. Det är ingen som kommer att tacka mig om jag tex blir sjukskriven p.g.a. för mycket stress. Jag kan också tänka mig att stress kan vara direkt farligt för kroppen och har man stressad och känt sig pressad i längre perioder, då är det nog svårt att undvika att det får en negativ påverkan på hälsan. Jag ska försiktig med vad jag säger när det gäller just hälsa och stress. Jag är ju ingen läkare, men jag tror nog inte att jag överdriver om jag säger att stress kan vara farligt för kroppen på ett eller annat sätt, om man inte lär sig att ta det lugnt. Vi påverkas ju säkert alla olika också av stress, men jag tro i alla fall inte att det är bra för någon i längden att vara en väldigt stressad person. Därför kan man ju tänka att man egentligen inte har något annat val än att tagga ner, ta det lugnt, vara avspänd, leva i nuet och göra vad man kan för att hålla sig fri från stress. Jag tycker ju alltid att det viktigaste i livet är att man mår bra och då ska ju tex inte stress få vara orsaken till att man kanske blir sjuk eller bara mår skit. 

 

Det är ju inte heller så att man behöver spara pengar för att man ska kunna jobba mot målet att bli fri från stress. Jag kan ju hela tiden, varje dag och när jag vill göra saker för att jag inte ska stressa eller bli stressad. Jag kan ju inte alltid hjälpa att jag hamnar i situationer som lätt kan få mig att bli stressad, men jag kan ju alltid påverka hur jag väljer att möta situationen som jag hamnar i.  Jag tror ju stenhårt på att det typ alltid är bättre att försöka vara lugn och avspänd än tex upprörd och stressad.

 

Detta med min stress och vilken nivå jag lägger mig på är verkligen något som jag ska fortsätta tänka mycket på. Jag vill bli bra på att: Tagga ner, ta det lugnt, känna mig avspänd och bara ha ett liv fritt från stress och press. Jag ser ju också upp till personer som utåt sett uppfattas som väldigt avspända. Dom verkar ju också kunna hantera sin stressnivå på ett väldigt bra sätt. Jag vet att jag ofta kan bli imponerad av sånt, och när jag tänker tillbaka så har jag nog alltid beundrad personer som bara har ett naturligt lugn inom sig. 

 

Jag hoppas nu att jag faktiskt bara kan känna mig mindre stressad i framtiden. Man behöver inte stressa för att man tex blir: Arg, orolig eller känner tidspress. Det går att hålla sig på en mer avspänd nivå ändå. Jag kommer ju titt som tätt att hamna i situationer som lätt kan få vem som helst att bli stressad, men jag borde nu med mitt tänkt kring detta kunna hantera det på ett bra sätt och jag ska verkligen göra allt jag kan för att helt få bort den eventuella stress som jag fortfarande ibland kan känna.  Det kan ni ge er f*n på!

 

 

Mycket är bra i mitt liv just nu och det vill jag verkligen börja med att säga innan jag kommer in på alla möjliga saker som just nu känns mindre bra eller rent av får mig att må dåligt. Jag får kämpa med väldigt mycket saker igen. Jag får ibland hålla på med skit som jag helst skulle vilja slippa. Detta är jobbigt för jag vill fokusera på sånt som är viktigt för mig och i slutändan betyder att jag mår bra och kan förverkliga mina drömmar. Mycket är väl bra nu och jag tycker att även om jag har fått en hel del skit på sistone och fått utså en del rätt obehagliga saker så är de mesta bra ändå.

 

Men det känns ändå som det alltid är något av "skit"  som man bara vill slippa.. Det gör mig lätt förbannad och risken är att jag blir "totalblockerad" på att göra saker som jag helst vill syssla med. Det påverkar mig på ett negativt sätt och jag tappar lätt: Lugnet, avspändheten och mitt trygga jag som jag ändå allt som oftast nu för tiden känner. 

 

Jag kände för några dagar sen att det kändes väldigt bra i min kropp. Jag var maximalt avspänd och lugn och jag märkte hur det nästan direkt påverkade alla mina sinnen på ett positivt sätt. Dessutom kändes det som jag fick mer gjort, utan att jag stressade eller bara hade för bråttom. Jag tog det lugnt och gjorde saker ordentligt och efteråt var jag nöjd och glad över att jag hade hittat en sån skön och bra anspänningsnivå. Jag vill alltid att den där sköna känslan av maximalt avslappnade och levandet i nuet ska hålla och bara finnas där i vilka situationer jag än hamnar i. Men jag har svårt att behålla det på en bra nivå under en längre period. Jag kan stundtals komma ner på avspända nivåer som jag tidigare knappt har varit i närheten av, men så fort något oväntat och obehaglig skit drabbar mig så tänker jag sällan på att jag måste fortsätta att bibehålla lugnet och avspändheten. Vissa saker hatar jag bara att jag ska behöva utså och måste jag dessutom ha med något korkat dumhuvud att göra så känns det sällan bättre. Jag vill liksom slippa att beblanda mig med folk som bara ger mig en massa negativ energi, och som på ett eller annat sätt nästan tvingar in mig i saker som jag inte vill lägga ner någon tid på. Det bästa är ju att i dom flesta fall bara skita i det, men ibland känner man ju också att man måste sätta ner foten och säga ifrån. 

 

Nu känns det ändå bra. I grund och botten så mår jag bra och det känns också väldigt roligt att nu gör ganska mycket saker som jag faktiskt vill hålla på med. Jag får det ju också bättre och bättre för varje månad som går. Möjligheterna att hela tiden göra mer och mer saker ökar hela tiden och jag kan för första gången i livet nu se att min absolut högsta dröm, eller vision är inom räckhåll. Den känns möjlig att nå och det känns mer möjligt än omöjligt. För mig gäller det bara att jag håller mig till vad jag har planerat, vågar riskera lite och när tiden är rätt så måste jag kanske våga ta bort något i mitt liv som redan är bra, för att jag sen ska kunna få  något annat som är ännu bättre. 

 

Även om jag har fått hålla på med en del skit, p.ga vissa idioter den senaste tiden, så känner jag ändå att inget egentligen kan stoppa mig när det kommer till att nå mina mål i livet. Just nu handlar det mest om att nå alla delmål som i slutändan ska göra att jag verkligen når den där punkten i livet som jag alltid har drömt om och som är min vision och högsta dröm. Oavsett om mycket annat är bra eller dåligt så känns det bra att jag nu grejar med nånting som verkligen grevlig mycket positiv energi och det är också väldigt motiverande. Det skönt att ha det att falla tillbaka på i alla lägen liksom. 

 

 

 

En sak som jag mer eller mindre hatar det är att prata jobb på min fritid. Nu är ju hata ett väldigt starkt ord. Jag kanske istället ska säga det finns en sak som jag inte gillar. Jag frågar naturligtvis själv folk ibland vad dom  jobbar med , men jag fortsätter sen inte att samtala om det. Jag tycker snacket som blir i samband med att man pratar om någons eller mitt jobb blir så tråkigt. När jag är ledig vill jag helst prata om andra saker än jobb. Jobbet lägger man ju så mycket tid på ändå och att få frågor som i mitt fall handlar om bussar vill jag helst inte prata om när jag är ledig. Jag är oftast heller inte  så intresserad att höra så mycket om någon annan människas jobb. Visst jag har ju träffat något offentlig person och så. Där kan det naturligt vis vara intressant att fråga lite. Men märker jag att den personen jag pratar med kanske inte vill prata så mycket om sitt jobb, då gör jag inte det. Jag vet ju själv hur tråkigt jag tycker att det är när någon frågar mig och jag bara inte har någon lust. Då tänker jag ju samtidigt på att jag inte ska tråka ut andra med samma typ av snack. Jag tror att det finns ganska många som är som mig. Som inte vill prata jobb när dom är lediga. 

 

Jag har varit med om att folk vill prata buss med mig när jag typ besöker ställen som: Korvkiosken, banken eller tandläkaren. Jag gillar det liksom inte.  Jag är ju inte på besök utanför en korvkiosk för att jag vill prata om mitt jobb. Jag ska köpa snabbmat och strunta i jobbet ju. Jag vill vara ledig när jag faktiskt är fri från jobbet. Jag kan heller inte svara på frågor som jag får. Jag måste inte och jag vill väldigt sällan bry mig. 

 

Jag får väl se om jag kan komma på något lurigt att säga i framtiden så att man faktiskt kanske kan slippa prata jobb när man är ledig. Stundtals blir det på tok för mycket sånt snack. Jag kan inte tycka annat än att det är ganska tråkigt. Jag trivs bra med mitt jobb, men jag vill helst vara ledig när jag är det och ibland blir det bara för mycket det där "buss" och "tuta och kör-snacket". 

Ny vecka igen och från och med idag börjar jag jobba på ett annat schema. Man har ju ett för sommaren och ett annat för övriga tiden på året. Även om det fortfarande är sommar så sker ju skiftet nu. Jag jobbar helgen, men jag är ledig onsdag och torsdag istället. Det faktiskt fullt ös med jobb nu. Förra veckan jobbade jag bara tre dagar, men det hände en hel del som kändes lite jobbigt. Jag var ju med om en liten incident och den liksom förföljde mig hela veckan. Jag har mått lite dåligt av detta, men nu känns det ändå ganska bra i alla fall.

 

 

Annars är jag ju bra igång med mina promenadrundor. Dom senaste två veckorna har jag "stegat" på riktigt bra och jag har nått mina målsättningar hur lätt som helst. Jag ska ju alltid ha fixat minst 70 000 steg till söndagen, men jag har nu dom senaste två veckorna nått mitt mål i förtid. 

 

 

Sommar i P1 är slut för i år. Jag har inte lyssnat på alla årets sommarprat, men ganska många har jag hört. Om jag ska välja någon som jag tyckte var bäst så är det svårt i år. Jag känner att jag inte kan välja ett sommarprat, men de finns två stycken sommarprat som jag tyckte var trevliga att lyssna denna sommar Gry Forssell och Therese Lindgren  var dom som jag gillade bäst. Har ni inte hört dom så tycker jag ni ska lyssna. 

 

Förövrigt så tycker jag att det bästa sommarpratet som jag har lyssnat på är det som Molly Sandên levererade förra året. 

 

Jag sitter här hemma framför datorn (heller säger man bakom) och funderar över min blogg och jag ska verkligen i detta inlägg försöka tömma ur mig precis alla tankar som jag bara kan komma på kring mitt bloggande. Är det rätt fortsätta eller borde jag som väldigt många andra har gjort under, bara lägga ner bloggen. Låta det ta slut och släppa alla tankar på blogginlägg och skapandet av nya. 

 

Egentligen känns det lite konstigt att jag just nu tänker så. Den senaste tiden har jag ju faktiskt lyckats hitta det sätt att blogga på som känns väldigt bra. Jag tömmer mer mina tankar nu än tidigare. Jag skriver vad jag helt ärligt tycker och känner, och det är så jag vill jobba med bloggen.  När jag nu har hittat ett sätt som jag verkligen känner är bra och funkar för mig, då tänker jag på att kanske avsluta detta som jag har grejat med regelbundet i snart 12 år. Det känns nästan lite motsägelsefullt att jag äntligen får till min blogg så som jag vill ha den och sen kommer tankar på att jag kanske vill lägga av, men är det nånting jag har lärt mig under åren så är det att mycket är inte alltid logiskt när det kommer till bloggen. När det går väldigt bra och man har bra "flow" skapandet, då kan man lätt känna att man inte vill fortsätta. När man känner av lite "bloggtorka" och när man själv inte tycker att man får till ett bra bloggande, då kan man ändå vilja fortsätta. Jag vill ju liksom åt den där känslan av att det ska kännas bra igen. Det känns ju för sorgligt att avsluta bloggandet för att man har tappat kreativiteten. Jag vet inte exakt hur det ska kännas för att det ska kännas rätt att avsluta, men jag vill i alla fall inte känna vemod och känsla av att jag inte kan skapa längre. Någon annan mer positiv känsla vill jag nog avsluta mitt bloggande med, när jag eventuellt väljer att ta det steget. 

Sen tror jag ändå att jag vill blogga så länge jag tycker att detta med Dannebloggen är roligt, men jag vet ärligt talat inte om jag just nu tycker att det är så roligt längre. Jag känner mer att jag behöver göra det för det hjälper mig att må bra. Det var nog roligare förr. Kanske är det så att jag borde göra som  väldigt många andra redan har gjort. Sluta och bara köra på med andra saker. 

Samtidigt känns det inte rätt att avsluta något som fortfarande får mig att må bra. Jag tycker också att det är vårt att komma till ett avslut när detta med bloggen ändå är något som man har hållit på med länge. Jag tror också att jag har fått uppleva roliga saker som jag kanske inte annars hade fått göra om jag inte hade haft bloggen. 

Jag tror ändå att ett avslut av bloggen ligger ganska nära. Bara att jag har alla dessa tankar som jag skriver om i detta inlägget gör ju att man någonstans känner att slutet med bloggen inte är så långt borta. Jag vill ändå inte bara avsluta allt hur snabbt som helst. Jag tror nog mer på att fasa ut allt och sen på något naturligt sätt avsluta bloggandet. Jag brukar känna med många saker att det är bra om man tar ett år i taget. Kanske är det mest rätt att göra så med bloggandet. Sista december i år,  eller kanske i början på januari nästa år, då kanske det bara känns bra och helt rätt låta detta med bloggen vara slut. Det är inte en tanke som just nu känns jobbig eller vemodig på något sätt. 

Jag har ju annars många idéer och tankar på vad jag kan skapa för blogginlägg. Jag kommer ofta på nya grejer och många av dessa idéer ligger liksom och vilar just nu. Jag kan tänka att om jag avslutar bloggen och inte har fått publicerat vissa saker som jag skulle vilja få gjort, då skulle det ju kanske kännas fel att lägga ner bloggen. Fast samtidigt är det ju så att nya idéer på vad jag ska blogga om kommer jag på hela tiden så länge jag väljer att hålla detta med bloggandet vid liv. 

Jag håller ett ganska högt tempo nu med det mesta. Mycket vill jag få gjort och sen har det under denna veckan hänt lite grejer som jag inte riktigt hade räknat med, men jag är glad att jag hanterade hela händelsen på ett bra sätt. Man kan ju inte alltid hjälpa vad man blir drabbad av, men man kan alltid styra och hantera saker man drabbas av på det sätt man tror är bäst för sig själv. Är det något jag känner mig nöjd med nu så är det hur jag just hanterade det jag drabbades av tidigare i veckan på ett för mig väldigt bra sätt. Jag tänker inte säga så mycket och vara konkret, men det känns i alla fall bra att jag alltid hittar sätt att må bra på. Jag mår ju bra nu i alla fall. Det är ju alltid det viktigaste. 

 

Men sen är det ju så också att även jag kan må lite dåligt ibland. Även om det sällan känns jobbigt speciellt länge så är det jobbigt under dom stunderna det händer. Det blir väl så när jag är en sådan person som lever nära mina känslor. Vissa saker känns lite extra jobbigt och då kommer väl den där känslan av att man inte mår bra också. Många saker har hänt tidigare i mitt liv som har satt ganska djupa så i mitt hjärta och att jag skulle kunna vara så stark att jag bara kan tränga bort dessa saker är nog så gott som omöjligt. Dessutom vill jag nog inte det heller för hade jag klarat att tränga bort och bara släppa sånt som jag tycker är bland dom jobbigaste sakerna som har hänt i mitt liv, då hade jag väl varit psykopat eller nåt liknade. Det är ju inget jag vill vara i alla fall. Då mår jag hellre lite dåligt ibland och känner av alla mina känslor på just det sättet som dom känns. 

 

En känsla som jag tycker är bra att jag får även om jag kan må dåligt av den det är att jag blir jävligt förbannad när en eller flera personer jävlas med mig på något sätt. Jag mår egentligen aldrig dålig av vad folk gör eller säger till mig. Till en början blir jag mest bara förbannad över att jag inte får vara ifred. Jag tänker så här:  Sen kanske jag kan må dåligt i efterhand, men då handlar det mer om att jag har blivit för arg och jag kanske inte tycker att jag har hanterat den ilskan på det bästa sättet för mig själv. Sen tycker jag ändå att det är bra att jag blir arg för det visar ju ändå någonstans att jag inte bara accepterar och tillåter mig själv att tåla precis vad som helst. Jag känner ju verkligen nånting med full kraft och det är ju precis så jag vil att det ska vara. Dessutom tror stenhårt på att om man blir lite arg för saker som man inte accepterar att folk utsätter mig för, då klarar jag mig bättre rent mentalt. I slutändan får nog ilskan mig att må bra trots allt. Jag brukar säga: Lite skit får man ta och mycket skit får man acceptera, men inte vad som helst. Nånstans måste man ju dra en gräns och visa att man inte tar hur mycket skit som helst. Det tycker jag i alla fall. 

 

Mitt liv är inte perfekt och det kommer det väl aldrig att bli. Jag försöker ju ändå nu att uppfylla min högsta dröm i livet. Även om hur jag har det idag och hur jag har haft det tidigare så vill jag något mer och det känns bra att jag har börjat göra något konkret för att i alla fall ge min högsta dröm en rimlig chans. Samtidigt känns det lite jobbigt att jag inte har försökt tidigare. Jag har ju gjort andra saker och ibland har man ju också spenderat mycket pengar. Ibland får jag en tanke att jag kanske borde investerat dessa pengar i min högsta dröm istället för att göra alla möjliga resor eller festat upp pengarna. Sen ska man väl egentligen inte tänka så heller för hade jag tidigare inte gjort som jag hade gjort så kanske jag hade suttit här i detta blogginlägget och ångrat att jag inte hade rest och festat mer när jag hade chansen och orken att göra sånt. En hel del av sånt jag har gjort sen tidigare, som tex vissa Musikhjälpen-grejer, är jag ganska säker på att jag inte kommer att få chansen att göra och uppleva igen. Jag kan liksom inte sitta här och ångra att jag har haft ganska roligt för mycket av mina pengar. Det är ju ändå pengar som jag har jobbat och slitit för. Jag känner ju ändå att det finns ett värde i att slita för sina pengar och sen unna sig saker som man gärna vill ha. Även om jag nu känner att jag hade kunnat gjort mer för att komma närmare min högsta dröm så har jag ju förverkligat andra drömmar också. Jag kan ju aldrig göra allt på samma gång. Allting tar ju sin tid att fixa liksom. Om jag i framtiden kommer att nå min vision och högsta dröm i livet, då är jag ju ändå mer än nöjd med vad jag har gjort och hur jag har fått det i livet. Om jag inte klarar det så kan jag nog någonstans vara nöjd ändå. Allt jag nu gör för att komma närmare den vision jag har kommer ändå bara att bli till det bättre för mig. Det är ändå en väldigt skön känsla att bära med sig, oavsett om jag ibland känner saker som jag kanske i stunden skulle må bättre av att förtränga. Men det nog också bara i stunden. Sen skulle jag nog ändå må dåligt på sikt och jag inte tillåter mig själv att känna precis det jag just i stunden känner. 

 

 

Ny vecka igen och man kan ju lugnt säga att man är igång med jobbet.  Fullt ös har det varit direkt efter att jag nu har jobbat två veckor efter semestern och ännu mer lär det väl bli. Det känns som mycket bara "snurrar på fortare och fortare och man får bara jobba på mitt i det, och hänga med så gott man kan. 

 

Annars blir det väl ganska "soft". Om jag inte jobbar så blir det mest så att jag tar dagarna som dom kommer. Inga planer direkt.  Promenader prioriterar jag och jag ser till att må så bra som möjligt. Njuta av sommaren och sen längtar man ju till att man kan förverkliga någon dröm. 

 

 

Jag har genom åren blivit utsatt för brottet olaga hot, eller hot mot tjänsteman vid ett flertal olika tillfällen. I dom flesta fall har jag valt att polisanmäla och det har absolut inte alltid varit förgäves. Vid flera tillfällen har det kommit till gärningspersonens kännedom, via polisen att jag har polisanmält och vid ett tillfälle har också min anmälan i slutändan resulterat i ett åtal och en fällande dom om hot mot tjänsteman. 

 

Jag har också försökt förstå vad lagen faktiskt säger när det kommer till ett olaga hot. Jag kan ju ändå säga att jag genom åren har blivit hotat om att någon eller några ska göra si eller så mot mig och bla bla bla... Många gånger är jag helt säker på att folk bryter mot lagen när dom har sagt som dom har sagt. Egentligen är det ganska enkelt att veta när någon har gått över gränsen, juridiskt sett. Hotar man någon eller hotar med att göra någonting som är brottsligt i juridisk mening så kan man nog vara ganska säker på att man minst har gjort sig skyldig till brottet olaga hot. Jag har som sagt ofta känt mig säker på det när jag själv har blivit utsatt. Jag har allt som oftast polisanmält dom gångerna. Men.. vad står det i lagtexten när det kommer till just brottet olaga hot. 

 

4 kap 5  § Brottsbalken

Den som hotar någon annan med brottslig gärning på ett sätt som är ägnad hos den hotade  att framkalla allvarlig rädsla för egen eller annans säkerhet till person, egendom, frihet eller frid döms för olaga hot till böter eller fängelse i högst ett år. 

 

Jag tycker inte att det är så svårt att tolka vad lagen säger här. Hotar någon dig med att göra något som är brottsligt mot dig så är med största sannolikhet minst olaga hot som det handlar. Blir du dessutom som utsatt för hotet rädd då verkar det som att brottet klassas som allvarligare. Det är så jag tolkar det och jag har också varje gång som jag har gjort en polisanmälan om olaga hot fått frågan av polisen om jag just blev rädd för det gärningspersonen sa. Naturligtvis blir jag det och jag svarar alltid ja på den frågan. 

 

Det skulle ju kunna vara så att en person eventuellt säger att hen skojade om något som man som utsatt uppfattar som ett olaga hot, men om man läser lagtexten så känns det som att blir man som utsatt rädd för ett hot, då spelar det liksom ingen roll att en person säger att hen hotet inte var allvarligt menat. Bedömningen av detta tolkas mer utefter vad den som är utsatt känner kring det eventuella hotet. 

 

Jag kan väl generellt sätt tycka att man ska alltid vara försiktig med vad man säger och också skriver. Det är ju inte värt att utrycka sig på ett sådant sätt så att man gör sig skyldig till brott. Det man vill få sagt kan aldrig vara så viktigt att säga om man samtidigt  riskerar böter och fängelse. Jag har svårt att se att det någongång skulle vara ok att hota någon med att utsätta någon för en brottslig gärning , oavsett vad den personen som blir utsatt för hotet har gjort. 

 

 

 

 

 

 

 

Jag är ju ingen perfekt människa. Det kommer jag aldrig att bli. Jag har ju mina svagheter, jag gör fel och jag som alla andra begår misstag. Jag har också mina bra sidor. Sånt som jag kan räkna till mina styrkor. Vissa saker gör man bättre och sen finns det också saker som man är riktigt bra, eller så är det bara bra att man har vissa typer av egenskaper som människa. Kort sagt: jag har mina styrkor och jag har mina svagheter som människa. Jag tänkte i detta inlägget försöka rannsaka mig själv lite. Men jag vill blanda lite med både sånt jag gillar med mig själv och sånt som jag kanske önskar att jag var bättre på. I detta inlägget kanske jag också ibland inte riktigt vet om jag tycker att en viss egenskap som jag tycker att jag är dålig eller bra. Jag har egentligen inte tänkt så mycket på sånt här tidigare så det blir spännande och se var jag känner att jag landar med mina tankar efter att jag har skrivit klart detta blogginlägg. Senare kanske jag kan skapa ett blogg inlägg till där jag skriver om hur det känns efter att jag har skrivit detta inlägget.  Nu kör vi!

* En grej som alltid har gillat med mig själv det är att när jag frågar någon om något då är jag intresserad. Jag skulle aldrig fråga någon om nåt om jag inte innerst inne är intresserad av att få veta något. Det kanske är för mycket att kalla detta för en av mina styrkor, men jag gillar ändå att jag kanske inte lägger så mycket av min tid på att fråga folk om saker som jag egentligen inte bryr mig om. 

 

* Ibland kan jag säkert uppfattas som otrevlig, även om jag inte medvetet vill vara det. Är jag på dåligt humör eller om det bara är så att jag tänker på nåt som gör mig upprörd så har jag nog nära till att ta ut detta på någon annan. Jag gillar naturligtvis inte detta med mig själv, men jag är ju medveten om det och då händer det ju inte så ofta. Jag gillar att leva nära mina känslor och vara precis så som jag för stunden känner, men om jag blir otrevlig mot en person som inte har gjort något då är det ju nåt som jag måste jobba på och som är en brist hos mig. Jag kan ändå säga att detta är något som jag under dom senaste åren har blivit bättre på. Nu för tiden är det inte så ofta som jag tar ut min frustration på andra personer överhuvudtaget. 

 

* En sak som jag har hört andra säga om mig men som jag inte har tänkt på så mycket själv det är att jag skulle ta bort människor i mitt liv som bryr sig om mig. Jag tror egentligen inte att det ligger så mycket i det där. Jag har tagit bort människor och jag har brutit vänskap och andra typer av relationer med folk under alla år. Men det är väl så som alla mer eller mindre gör. Människor i ens liv kommer och går och dessutom är jag en person som inte vill ha så många vänner omkring mig. Jag har hellre några få som jag litar på. Massor med folk omkring mig har jag aldrig överhuvudtaget trivs med. Om detta är bra eller dåligt, styrka eller svaghet, jag vet inte. Jag vet bara att jag vill inte bli utnyttjad eller ha människor omkring mig som jag inte är säker på vill mig väl. Det tycker jag är en bra egenskap med mig och jag tycker att det är en styrka att jag idag känner att jag har lyckats få  dom människor omkring mig som jag vill spendera tid med. Jag tror att jag har fått det för att jag inte jagar andra människor. Jag gör min grej och sen tror jag på att jag får dom människor omkring mig som är bra för mig.  

 

* En sak som jag kan känna har blivit en svaghet hos mig är att jag inte är så bra på att ge folk en chans att lära känna mig, eller bli vän med mig. Jag kan ibland känna att jag borde vara mer öppen och under en längre tid kanske ge människor chansen att lära känna mig, om det är vad dom vill. Jag kan känna att jag tar bort människor lite väl tidigt och då kommer vi ju tillbaka till den där punkten där många sagt att jag kanske tar bort människor som faktiskt vill bry sig om mig. Men det är ju också så att jag i mitt liv många gånger har känt att vissa personer har fått för många chanser och sen har jag blivit sviken gång på gång. Jag har blivit utnyttjad och lurad av många genom åren och då blir det väl lätt så att man ger färre personer chansen under en längre tid att komma mig in på livet. Får jag lite dåliga vibbar av en person så känns det helt naturligt för mig att inte släppa in den personen. Jag kanske borde känna mer än dåliga "vibbar" av en person innan jag bestämmer mig för om jag vill ha mer, mindre eller inte alls med personer att göra. Svagheten ligger väl i att jag låter mina tidigare erfarenheter av opålitliga personer styra hur jag reagerar mot en hel del människor idag. Jag borde i alla fall vara mer öppen och ge folk en mer rimlig chans innan jag väljer inte fortsätta ge vissa personer en chans till. Sen är det ju ändå inte så att jag inte ger någon alls en chans. Det där meningen upprepar sig igen: Jaga inte människor. Gör din egen grej så kommer du förr eller senare få rätt människor omkring dig. Människor som är bra för dig och som gör att du mår bra. 

 

 

* Detta är en punkt som jag bara tänker ta väldigt kort och som jag tycker är bra med mig. JAG LJUGER INTE. Mer än så behöver jag inte säga. 

 

* Jag försöker att inte prata med andra människor om sånt som jag är intresserad av om jag samtidigt vet eller märker att mitt intresse inte intresserar den eller dom jag pratar med. Man vet ju själv hur tråkigt det är när andra pratar om saker som dom är intresserad av, fast själv är man inte ett dugg intresserad. Det är ju så tråkigt och jag försöker tänka på det i samtal med andra människor. Det är ju roligare om tex två personer samtalar om något som båda är mer intresserad av. 

 

* Jag kan nog ibland vara för hård mot mig själv. Jag tycker ofta att jag borde ha gjort vissa saker bättre, även när jag tycker att jag har gjort något bra. Jag borde i alla fall mer säga till mig själv att jag har gjort saker bra och att jag ska vara stolt över mig själv. 

 

* Jag vill fortfarande uppleva och göra mycket saker i mitt liv. Ta bara detta med min högsta dröm och vision. Det är ingen liten grej, men jag vill så in i helvete och det brinner i kroppen. Jag tror på det stenhårt och jag tycker att detta är en bra egenskap med mig. Jag vill hela tiden förverkliga mina drömmar och jag gör vad jag kan för att klara av det. Jag tycker ju någonstans att meningen med livet är just att fullfölja drömmar. Det är väl bara bra att jag tänker så?

 

* Jag säger ofta till mig själv att jag mår bra och att det viktigaste i livet är att man just mår bra. Jag är rätt säker på att ingenting annat spelar någon roll om man inte mår bra. Framgång, pengar och förverkligande av drömmar är bara ingenting om man ändå inte mår bra. Däremot kan man ju må bra av framgång, pengar och förverkligande av drömmar, men det viktigaste är ändå att man alltid mår bra. Jag tycker att detta är en styrka hos mig att jag hela tiden hittar sätt att vara, verka och leva för att jag ska må bra. Jag har verkligen inte alltid mått bra och på något vis är det väl bara en styrka att jag har kunnat vända från att ha mått ganska dåligt till att må väldigt bra. 

 

* Ibland är jag lite rädd för att ta risker. Jag funderar ibland lite för mycket på allt som kan gå fel istället för att se möjligheterna med att göra saker. Jag borde släppa lite mer på försiktigheten och mer våga göra fel. Det behöver inte bli så fel i slutändan som jag ibland har en tendens att tro. Det är väl en lite svaghet hos mig. Samtidigt är det väl bara att man inte bara blåser på för mycket heller. Någonstans måste man ju ha ett konsekvenstänk också. Jag skulle ju må skitdåligt om jag först tar för mycket risker och sen förlorar allt. Så vill man ju inte ha det i livet. Annars finns det en tanke som jag går och bär på som oftast känns lite frestande att testa teorin kring. Jag tänker: Ju större risk jag vågar ta, ju mer ökar också möjligheterna. Det ligger nånting i det där, men jag vågar sällan testa fullt ut. Kanske kommer jag att våga någon dag i framtiden. Det vore kul, men samtidigt känns det väldigt otäckt också. 

 

* Något som jag verkligen gillar med mig själv och som jag lätt kan se som en styrka är att jag vill alltid göra rätt för mig. Jag vill tjäna mina pengar på ett hederligt och lagligt sätt. Jag ska kunna se mig själv i spegeln och veta att jag har gjort mig förtjänt av det jag får i livet. Jag kan nästan inte leva med att veta att jag inte ha gjort rätt för mig. Jag tycker att detta är en styrka hos mig att jag alltid sträva efter att göra rätt för mig. Jag är säker på att det är därför som jag ibland lyckas så bra med saker som jag väljer att göra. Jag gör saker på ett sätt som jag inte behöver känna att jag skäms för efteråt. Jag vet på tok för många människor som tex tjänar sina pengar på ett sätt som jag själv inte skulle kunna leva med om jag gjorde på dessa sätt. Jag är glad för att jag vill och är en person som vill göra rätt för mig. Ärlighet vara längst sägs det ju också. 

 

* Jag försöker stå för vad jag har gjort om jag kommer till insikt med att jag har gjort fel. Det är väl en bra sak med mig, men samtidigt kanske jag ibland är för hård mot mig själv. Ibland kan det ju finnas många andra som tycker att jag har gjort fel, men innerst inne kanske jag inte själv tycker det. Det bör jag väl inte säga att jag har gjort fel? Ibland gör jag kanske det för jag orkar inte med att "babbla". Ibland kan det ju också vara så att andra har fel och jag har rätt, fast dom som tycker att jag har fel kan få min fulla förståelse. Men det betyder ändå inte att jag tycker att jag har gjort fel. Men om jag kommer till insikt med att jag har gjort fel, då står jag för det. Jag står för vad jag har gjort och jag är inte ofelbar på något sätt. 

 

* En svaghet som jag kan känna att jag har det är att jag ofta vill övertyga personer om en viss sak när jag är 100% säker på att jag har rätt och dom har fel. Det är sällan något som är nödvändigt att göra och jag tror nog att det ofta är bättre att bara tagga ner, även om man vet att man själv faktiskt har rätt. Man kan istället låta dessa personer komma till insikt själva med att dom har fel. Jag behöver ju inte alltid försöka övertyga om andra om saker, även om det jag säger visar sig vara rätt. Ibland spelar det ju liksom ändå ingen roll vad man säger. Vissa lyssnar ändå inte och jag kan ibland önska att jag såg detta lite bättre och inte slösade onödig energi på att övertyga andra om vad jag vill få dom att förstå. 

 

* Jag borde bli bättre på att sätta upp tider för mitt grejande med sociala medier. Ibland håller jag på för mycket. ibland skulle jag vilja göra mer, men när man har haft en period av mycket grejande med tex bloggen eller Instagram så  tappar man lätt fart vid ett senare tillfälle. Jag skulle vilja ha lite mer jämt flöde ibland. Jag har blivit bättre på detta när det gäller bloggen. Jag jobbar ju inte lika mycket med den som jag gjorde för, men ändå kommer det regelbundna uppdateringar. Jag skulle önska att jag var lite bättre på att hitta en bra balans i alla mina sociala medier överlag. 

 

* Ibland skulle jag önska att jag kunde vara lite bättre på att tagga ner med saker och ting. Jag lite för på ibland och det kan slå tillbaka på mig för man orkar inte riktigt alltid hålla uppe ett sådant tempo som man har startat. Ibland kanske man bara kan ha lite mer tålamod och vänta på rätt läge. Eller inte bry sig så mycket alls. Livet är ju liksom ingen tävling och jag tänker väl egentligen inte så heller. Men jag vill lite för mycket ibland och jag tänker inte alltid på att något kanske kräver mer arbete än vad man vad man tror. Om detta är bra eller dåligt med mig...jag vet inte. Man får kanske bara prova och sen får man ju reda på om det man gjorde var rätt eller fel. Hmm... 

 

* Jag gillar med mig själv att jag inte alltid tar livet och mig själv på för stort allvar. Jag har ofta fått höra att jag borde växa upp mer. Men jag tycker bara det verkar så tråkigt. Jag är gärna lite barnslig. Det känns mycket roligare att mer vara en sådan person än att försöka vara mer vuxen. Jag vill ju bara vara mig själv och jag vill vara en person som har mycket av mitt barnasinne kvar. Jag tänker ju också nu att jag ska förverkliga en av mina drömmar som jag hade som riktigt liten. Ska jag fixa det så måste jag nog vara lite barnslig och inte alltid tänka vuxet och moget. 

 

Jag har funderat lite under kvällen på min blogg. Det gör jag ju varje dag när det kommer till vad jag vill skapa. Vad ska jag välja att ta med av mitt liv och vad vill jag inte ta med eller vad är jag tveksam kring om jag vill ta med. Jag har egentligen samma princip till saker som jag är tveksam över som jag har till sånt jag väljer att inte ta med. Jag tar inte med nåt som jag tvekar på och jag tror att jag har tänkt så kring dom flesta blogginlägg i alla år. Det en av alla principer som jag har haft med min blogg som jag är glad över att jag har hållit fast vid. 

 

En annan princip som jag har hållit ganska hårt på det är att när jag skriver om nånting så har jag försökt så långt jag kan att hålla mig till vad jag vet, men jag har också tänkt på att jag inte ska berätta allt för då kan det lätt gå till överdrift. Hellre att jag skriver och liksom lägger mig lite i underkant än att jag överdriver och drar på, mer än vad det faktiskt är. Jag har aldrig känt någon behov av att skriva och berätta allt bara för att jag vet så mycket mer om nånting. Jag känner inget behov av att yttra mig om allt och hela tiden berätta vad jag tycker och tänker bara för att jag har rätt att ha en åsikt. För mig har det aldrig känts rätt att ta precis allt i sociala medier. Om jag bedömer att konsekvensen av något som jag publicerar skulle bli negativ för mig. Om jag känner att jag någon gång skulle må dåligt över något som jag har valt att publicera, då är det ju aldrig värt att lägga ut det. Det viktigaste är ju ändå alltid att jag mår bra. Jag vill ju också känna att jag mår bra av att blogga och uppdatera. Det ska ju inte vara tvärtom liksom. 

 

 Jag kan lätt och helt ärligt säga att egentligen finns det inget som jag ångrar att jag har lagt ut på min blogg. Jag tycker jag hör alla möjliga människor som säger att dom ångrar saker senare i livet som dom då tidigare har delat på alla möjliga plattformar. För min egen del är det inte så. Mycket annat i livet som jag har gjort ångrar jag, även om jag inte tänker så mycket på allt de idag. Det är ju ganska meningslöst att ångra saker. Det bästa man kan göra är väl bara att stå för vad man har gjort och sen gå vidare. Man får lära sig av sina misstag och hoppas att det kan komma något positivt av den insikten som man förhoppningsvis har får.

 När det kommer till min blogg så är jag så glad och nöjd över att jag inte sitter här och har ångest och mår dåligt över saker som jag har publicerat sen tidigare. Jag har bara mått bra av detta och även om jag ibland har skrivit om saker som för mig är jobbiga och har gjort ont i mitt hjärta så har jag inte känt att jag har mått dåligt över sånt som jag ändå väljer att själv dela med mig av. Principen är ju ändå alltid att är jag tveksam, då publicerar jag inte. Med den tanken så har jag svårt att tro att jag kan må dåligt över saker som tidigare har lagt ut. 

 

Jag har ju vid några tillfällen kommit till insikt med att jag kanske måste börja blogga på ett annat sätt än vad jag tidigare har gjort. Men detta handlar ju mer om att man vill hitta det sättet att blogga på som känns bäst för mig personligen. Jag tycker ju att jag ska skapa inlägg på det sättet som jag gillar att göra det på. Hur jag känner att jag vill göra ändrar sig ju med jämna mellanrum. Mycket av sånt som kändes rätt och bra när jag började med Dannebloggen, kanske inte funkar på bloggen idag. Jag ska ju inte skapa av någon annan anledning än just det som känns optimalt för mig just nu. Jag om något år kanske jag vill göra på ett annat sätt och då kanske jag kör på det istället. Det viktigaste är ju också att jag mår bra. Jag tror att bloggen har hjälpt mig även på den punkten. Jag mår ju dåligt ibland, men jag har många gånger känt att jag i alla fall kan börja må bättre när jag bara har suttit och skrivit och skapat lite på min blogg. Jag gillar ju också och blogga och gör man något man tycker är roligt och trivs med, då mår man väl bättre av att bara få hålla på med det. 

 

Jag har också många gånger genom åren valt att inte motreagera genom att använda mina sociala medier till att kasta skit på folk som typ på något sätt har jävlats med mig. Jag vill inte uppmärksamma det eller dessa personer för jag tror inte att det kommer något positivt ur det i slutändan. Man ser ju många exempel dagligen på nätet  där människor väljer att använda sina sociala medier för att sprida saker om andra personer som kanske inte alltid är så positivt för alla inblandade. Vid några tillfällen har ju även lilla jag varit med om att bli uthängd och sen är ett s.k. drev igång mot mig. Det har hänt mig också, men jag väljer oftast att lägga locket på när det kommer till min blogg eller andra plattformar som jag har. Jag vill inte motreagera och använda tex min blogg som ett vapen mot någon annan. Jag väljer hellre att låtsas som ingenting för börjar man lägga ut den typen av saker då uppmärksammar man ju bara "skit" ännu mer. Fler kommer ju bara att hänga på och mer hat åt alla håll kommer bli resultatet av det. Mycket är bäst att bara lämna utanför, och återigen landar jag i det där att jag vill må bra. Skulle jag sitta här och försöka "hämnas" på folk som kanske har hängt ut mig så in i helvete då skulle jag nog med ganska stor säkerhet, förr eller senare må skit av det. Man kan  göra saker på andra sätt som nog är bättre för mig själv än att lägga ut påhopp, "skvallerbabbel" och  sån skit i sina sociala medier.  Jag vill ju skapa trevliga och mysiga inlägg i mina olika "plattformar" Content som jag gillar att köra på och som jag tror och vet att jag mår bra av. 

Ny vecka och mera jobb är det som gäller. Det känns skönt att man får börja denna veckan med en helt ledig dag. Sen i torsdags har jag ju jobbat ganska tufft och jag ska väl vara ärlig och säga att det inte har varit roligt. Det kändes bara jobbigt och jag fick mest kämpa med allting. Sen kan jag ändå säga att allt kändes bättre än vad jag trodde att de skulle göra, men det kan ju kännas tufft ändå. 

 

Denna veckan har jag jobb i 4 dagar, men jag är som sagt ledig idag. Sen blir det skönt med ledig helg också.  Det kommer nog att kännas lite tufft att jobba på framöver, men jag måste ändå säga att jag tycker att sommarshemat som jag kör efter är ganska bra. 

 

Annars går jag mina promenader och försöker njuta av den ledighet jag får. Idag tex. Till helgen gör jag det också. Det är mitt vanliga tänk som gäller. Det viktigaste är att jag mår bra och lever jag i nuet så blir det ofta som bäst i slutändan.  

 

 

I onsdags publicerade jag ett inlägg som handlade lite om att jag under min livstid vill uppnå den vision jag har i livet. Jag kommer inte exakt att säga vad det är för min uppfattning är att i den stunden jag berättar mer så minskar mina chanser att faktiskt komma till den punkten där jag vill vara helst av allt skulle vilja vara i livet. Jag tror att det alltid är bättre att behålla lite större saker som drömmar och visioner för sig själv. 

 

Sen är det ju också svårt att beskriv något som är en vision.  En vision för mig är ju att jag vill uppnå ett visst framtida tillstånd. Det går liksom inte att ta på som det gör med ett organisatoriskt mål. För mig är skillnaderna mellan ett konkret målsättning och vision att en målsättning är när du vill uppnå ett visst resultat i nånting.  Medans en vision för mig är att man med hjälp av konkreta målsättningar kan uppnå  nånting som du sen lever i och med. En konkret målsättning för mig är ett mätbart resultat. En vision är mer ett livstillstånd som jag drömmer om att få vara i. 

 

När jag var ute på en av alla mina promenader tidigare denna veckan (mer exakt så var det i tisdags) så gick jag ju runt och funderade mycket kring vad jag drömmer om och vad jag konkret behöver uppnå för resultatmål för att i framtiden kunna leva i den vision som jag har. Jag kände i tisdags att jag praktiskt hade en lösning och där jag genom att befinna mig i någon inre mentalt tillstånd  där jag inne i mitt huvud kunde se hur jag steg för steg, med hjälp av konkreta och organisatoriska mål skulle kunna förverkliga min dröm om att nå min vision. Det var en väldigt skön känsla tyckte mig ha en konkret lösning på hur jag ska få det liv som är min absolut högsta dröm att få uppleva. Jag skulle kunna lägga alla andra rent konkreta drömmar åt sidan, om jag bara får förverkliga den vision jag har i livet. Jag vill mer leva det livet jag verkligen vill ha, än leva ett liv där jag bara förverkligar en konkret dröm ibland...och sen går tillbaka till vardagen och kämpar på. Jag vill sluta kämpa och bara leva, i nuet och den framtida vision som jag drömmer om mer än något annat. Jag tror att jag på ett eller annat sätt i framtiden kommer att lyckas med det jag helst av allt vill uppnå. Man måste ju tro på det, annars är det ju redan kört liksom. Jobba hårt och målmedvetet och tro på det som fan. Då går det. Jag tror på det i alla fall, och nu tror jag mig veta hur jag steg för steg ska göra för att en dag också nå min vision.