Är det något som jag har känt av för mycket i mitt liv så är det stress. Jag minns väldigt väl när jag var vid den punkten i livet då jag stressade mest. Idag fattar jag knappt hur det ens är möjligt att stressa så mycket som jag faktiskt gjorde. 

 

De finns ju flera orsaker till att jag stressar, eller till varför jag har haft perioder i mitt liv av väldigt mycket stress. Ibland vill jag bara hinna med för mycket på kort tid. Man kanske tror för mycket på sig själv och känner att man vill mycket och så skapar det stress hos mig. Ibland kan det ju vara min oro för saker och ting som gör mig stressad. Jag vet också att på den tiden när jag var som mest stressad i mitt liv så hade jag ju en väldigt dålig ekonomi. Det fanns inte en chans att jag kunde hålla mig stressfri då när jag dagligen funderade på hur jag skulle göra för att kunna betala räkningar och köpa mat. Dessutom gjorde jag ju allt jag kunde och lite till för att hålla upp en fasad utåt sett för att man skämdes ju över hela den ekonomiska situationen som man då hade. Jag vågade aldrig berätta för någon hur det egentligen låg till. Många trodde att jag var ganska överbetalt, samtidigt som vissa sa att jag var snål som sällan unnade mig det där lilla extra, men allt berodde ju bara på att jag inte hade några pengar. Att jag ibland kunde hitta sätt att tex spara 300 kronor var något som var värt hur mycket som helst för mig. Jag är glad idag att jag kom ur allt det där och fick en bra ekonomi. Idag behöver jag i alla fall inte vända och vrida på pengarna för att ha råd med mat under en hel månad. 

 

Just nu tänker jag nästan överdrivet mycket på att jag inte ska stressa. Även om jag hamnar i situationer som kan vara lätta att stressa upp sig för, så försöker jag  hålla mig avspänd och jag tänker på att jag inte ska bli stressad,  typ hur mycket som helst. Jag har kommit på mig själv alldeles för många gånger i mitt liv att jag stressar och det är sällan något som gör någon nytta. Jag tror inte jag får saker gjorda snabbare för att jag stressar. Jag tror inte att jag mår bättre av att  göra saker under stress. Det är nog tvärtom. Har man gjort saker lugnt och jobbat på mer avspänd så mår man nog i längden bättre av det. Det är ingen som kommer att tacka mig om jag tex blir sjukskriven p.g.a. för mycket stress. Jag kan också tänka mig att stress kan vara direkt farligt för kroppen och har man stressad och känt sig pressad i längre perioder, då är det nog svårt att undvika att det får en negativ påverkan på hälsan. Jag ska försiktig med vad jag säger när det gäller just hälsa och stress. Jag är ju ingen läkare, men jag tror nog inte att jag överdriver om jag säger att stress kan vara farligt för kroppen på ett eller annat sätt, om man inte lär sig att ta det lugnt. Vi påverkas ju säkert alla olika också av stress, men jag tro i alla fall inte att det är bra för någon i längden att vara en väldigt stressad person. Därför kan man ju tänka att man egentligen inte har något annat val än att tagga ner, ta det lugnt, vara avspänd, leva i nuet och göra vad man kan för att hålla sig fri från stress. Jag tycker ju alltid att det viktigaste i livet är att man mår bra och då ska ju tex inte stress få vara orsaken till att man kanske blir sjuk eller bara mår skit. 

 

Det är ju inte heller så att man behöver spara pengar för att man ska kunna jobba mot målet att bli fri från stress. Jag kan ju hela tiden, varje dag och när jag vill göra saker för att jag inte ska stressa eller bli stressad. Jag kan ju inte alltid hjälpa att jag hamnar i situationer som lätt kan få mig att bli stressad, men jag kan ju alltid påverka hur jag väljer att möta situationen som jag hamnar i.  Jag tror ju stenhårt på att det typ alltid är bättre att försöka vara lugn och avspänd än tex upprörd och stressad.

 

Detta med min stress och vilken nivå jag lägger mig på är verkligen något som jag ska fortsätta tänka mycket på. Jag vill bli bra på att: Tagga ner, ta det lugnt, känna mig avspänd och bara ha ett liv fritt från stress och press. Jag ser ju också upp till personer som utåt sett uppfattas som väldigt avspända. Dom verkar ju också kunna hantera sin stressnivå på ett väldigt bra sätt. Jag vet att jag ofta kan bli imponerad av sånt, och när jag tänker tillbaka så har jag nog alltid beundrad personer som bara har ett naturligt lugn inom sig. 

 

Jag hoppas nu att jag faktiskt bara kan känna mig mindre stressad i framtiden. Man behöver inte stressa för att man tex blir: Arg, orolig eller känner tidspress. Det går att hålla sig på en mer avspänd nivå ändå. Jag kommer ju titt som tätt att hamna i situationer som lätt kan få vem som helst att bli stressad, men jag borde nu med mitt tänkt kring detta kunna hantera det på ett bra sätt och jag ska verkligen göra allt jag kan för att helt få bort den eventuella stress som jag fortfarande ibland kan känna.  Det kan ni ge er f*n på!