Det känns som jag får kämpa med mycket nu. Jobbet är lite segt att jobba på med, fast nästa vecka börjar jag ju på nytt schema så då hoppas jag att det känns bättre. 

 

Promenaderna kämpar jag också med ganska mycket nu. Rundorna jag går känns tunga och när jag är ute så vill jag bara få det gjort och komma hem igen så fort som möjligt. Hade jag inte haft ett målet med 90 000 steg per vecka så hade jag gått betydligt färre rundor. Så det är ju bra att jag har det där resultatmålet. 

 

Nästa vecka börjar Musikhjälpen. Jag vet inte nu hur mycket pengar jag kommer att skänka. Jag vet att det blir nånting, men inte summan. Jag känner mig just nu lite osäker på om jag ska bry mig om att skänka en större summa pengar. Bidrar jag med någon större summa då har jag budat hem en eller flera auktioner som jag verkligen vill ha. Hittar jag inget eller inte lyckas buda hem någon större auktion, då tror jag inte att jag bidrar med någon större summa pengar i år.  

 

Oj! Nu har jag så där mycket att göra igen. Eller så är det bara så att jag har kommit efter med massor av saker och då skapat mig mer att göra än vad jag egentligen borde ha. Oavsett vad det beror på så är detta inte roligt. Nu när jul och nyår närmar sig så hade jag faktiskt ställt in mig på en period av mer lugn och ro. Det känns just nu inte riktigt som det kommer att bli så.  

 

Jag är också lite förberedd på att jag inom den närmaste framtiden kommer att få försvara mig mot saker som jag typ inte har gjort, eller så kommer jag få skit för att jag säger nej till sånt som jag varken vill eller måste göra, men som andra tycker att jag ska göra. Jag tror att jag kommer att få kämpa lite med sånt i slutändan kommer inte sak frågan att handla om vem som har rätt eller fel. Det kommer nog mer att handla om vem som får rätt och fel. Jag vet inte om det alltid är rätt av mig att säga nej till saker och ting, men jag är mycket av åsikten att är jag inte skyldig att göra något, enligt något påskrivet avtal eller lagen, så gör jag som jag vill. Om jag börjar göra saker som jag inte vill eller känner mig pressad till, då tror jag att jag ganska snabbt kommer att må dåligt av allt de. Jag kan absolut göra saker som jag inte behöver. Det gör varje dag, men det är ju för att jag vill det, eller så tror jag bara att det är bra för mig. Ibland måste man väl också bry sig om saker, fast man helst skulle vilja slippa. Annars skapar man lätt bara ett större problem för sig själv än vad det annars hade behövt bli. 

 

Denna veckan har jag den sista arbetsvecka på mitt nuvarande schema. Nästa vecka börjar jag köra på ett schema som kallas tvåskift. Då kommer jag att jobba en vecka där jag börjar tidigt på morgonen och slutar tidigt på förmiddagen. Eller så jobbar jag pass där jag börjar någon gång på eftermiddagen och slutar sent på kvällen. Det finns även ett nattpass. En fredag på sex veckor. 

 

Jag tycker att det ska bli skönt att byta schema, sen kan jag ändå vara lite orolig för hur kroppen kommer att må av det nya som jag kommer att köra på. Det blir ju mer av varierande arbetstider än vad jag har haft under dom senaste två åren. Kommer min kropp att liksom att hänga med bra här. Samtidigt tänker jag att jag att får mer tid till att gå mina promenader eftersom jag inte har några megalånga dagar längre. Rör jag på mig lite mer än vad jag gör nu så kanske det känns bra i kroppen med det nya schemat i alla fall. Sen kanske det också är så att när jag nu sliper ha pass där jag befinner mig 11-12 timmar på jobbet så borde ju kroppen må bättre av det också. 

 

 Annars då? 

 

Doktorn frågade mig faktiskt om jag känner mig fullt frisk. Jag var nämligen i Uddevalla idag för att jag skulle genomgå en undersökning. Det handlar mest om att jag ska förnya mitt körkort och busskortet kräver ju några fler medicinska krav än när man "bara" har körkort för bil. Det var förmodligen inga problem. Allt verkade ju ok med mig och jag behöver nog inte oroa mig för dom provsvar som skickas i väg och som ger svar om några veckor. Man kan egentligen säga så här: Känner man sig frisk, inte äter starka mediciner och vet att man inte dricker stora mängder alkohol och tar droger, då är det lugnt liksom. Jag vet inte om alkoholprovet och drogtestet har något med körkortet att göra. Det kan vara så att företaget som jag jobbar på beställer sådana tester för att man vill försäkra sig om att jag som bussförare inte brukar stora mängder alkohol eller tar droger. Jag är lite osäker där, men oavsett hur det är så tycker jag det är bra att dessa undersökningar görs regelbundet. Säkerheten går ju före allt annat. Så måste det ju alltid vara. Jag vet vet ju också att jag själv inte tar droger eller dricker alkohol för ofta eller på tok för mycket. För min del är det lugnt med sånt liksom. Droger har jag aldrig provat överhuvudtaget och alkhol dricker jag varken ofta eller mycket. Dom senaste åren har jag nästan varit för försiktig med just alkoholhaltiga drycker. Men jag har bara känt att jag mår väldigt mycket bättre av att inte dricka alkohol. Roliga utekvällar kan jag ha ändå. Dom kanske är roligare när jag inte dricker. Så tror jag nog att det kan vara. 

 

Från det ena till det andra:

 

Konstprojektet går inte alls just nu. Jag har nog varit lite för slarvig och dessutom har jag ju nått årets ekonomiska mål med det. Motivationen och det där extra "drivet" i att jobba med det kanske inte finns hos mig just nu. Jag prioriterar andra saker och konsten drar inte in pengar om jag inte jobbar aktivt med det och är noga med detaljer. Jag är nöjd med det hittills ändå. Jag har ju klarat av årets mål, typ två eller tre månader detta året är slut. Det får jag ju vara nöjd med. Sen vill man ju ändå alltid att det ska gå bättre än vad det gör. Jag tror ju att det någon gång måste gå bättre än vad jag på förhand har förväntat mig. Annars kommer jag nog inte att nå mitt slutgiltiga mål med detta. Jag måste liksom överträffa mig själv om jag verkligen ska nå min dröm med detta. Jag tänker inte sluta tro på det, även om jag stundtals kan känna mig lite tveksam över vad jag egentligen håller på med. 

 

Förövrigt så känns ekonomin ganska stabil just nu. Jag kanske hade hoppats på att ekonomin skulle vara ännu bättre mot slutet av detta året än vad den just nu är. Men tittar jag tillbaka på hela detta året så har det ju gått bra för jag har ju kunnat unna mig en del av sånt som också kostar en hel del pengar. Ser jag det på det sättet så får jag nog vara nöjd med allt ändå. Jag kan ju inte både bränna mycket pengar, samtidigt som jag försöker spara. Någonstans går ju gränsen för vad som är möjligt att göra. Sen beror det ju på vilka prioriteraingar man gör. Kan man bränna mycket pengar så kan man ju förmodligen också välja att inte spendera mycket pengar, utan istället spara dom. Sen får man väl i efterhand fundera på vad som var rätt eller fel att göra. Jag kan iet veta allt på förhand. Jag vet bara att jag vill väldigt mycket och det är viktigt för mig att jag har pengar att röra mig med. Jag hade ju en period i livet där jag hade det väldigt tufft ekonomiskt. Allt de där som var då har säkert bidragit till att jag tänker som jag gör kring pengar idag. För mig är det fruktansvärt jobbigt att behöva få den där känslan av att det inte är bra ekonomiskt. Därför är jag som jag är liksom. Jag vet att många stör sig på mig när jag ofta skriver om hur det går för mig med pengar. Många tycker att jag mer måste släppa detta med pengarna börja leva mer och kämpa mindre. Dom har säkert rätt, men jag har svårt att släppa att pengar ändå är något som är viktigt för mig. För mig är det viktigare än att tex ha den där drömbilen eller bo i det där drömhuset. För mig är blir det bara en för jobbig känsla om jag har för stora fasta utgifter, och efter det har lite pengar att leva för. Jag kommer att må skit och inget spelar ju någon roll om man inte mår bra. Skrivandet om pengar handlar mest om att jag bara vill bekräfta för mig själv att allt är stabilt och bra. Jag behöver ha den bekräftelsen för att jag ska må bra. Ibland önskar jag att fler bara kunde förstå varför jag skriver på det sättet som jag gör om min ekonomi. I grund och botten hadlar ingenting om att jag vill visa att jag är bättre än andra. Det handlar inte om att jag ser ner på andra som har det sämre ekonomiskt än mig. Jag försöker inte bevisa nånting. Jag har inte sådana bekräftelse behov alls. Jag har bara ett behov av att få bekräftat för mig själv att allt är stabilt och bra i dag. Det har verkligen inte alltid varit så för mig och jag vill abslut inte tillbaka dit. För ett sådant liv kommer jag aldrig att orka med en gång till. 

 

 

 

 

 

 

Denna blogg startade jag för 14 år sen efter att jag hade tagit en paus från en annan blogg som jag sen valde att avsluta efter bara 10 månader av bloggande. Men just idag fyller denna bloggen 14 år. Jag har inga planer på att sluta och jag har alltid sagt att jag kommer att hålla på så länge jag tycker att det är kul att blogga. Jag mår bra av att blogga och jag tycker att det är roligt att skapa nya inlägg. Jag bryr mig inte heller det finns folk som tycker att jag ska lägga ner. 

 

Under dessa 14 år av bloggande har jag fått stå ut med mycket från folk som av någon anledning inte gillar mig och det jag gör. Folk har hotat med att dom ska anmäla min blogg till min arbetsgivare eftersom dom tycker att jag som bussförare inte ska få hålla på med det jag gör i mina sociala medier. Jag har också fått ta emot hot om att man ska anmäla vissa av mina inlägg till diskrimineringsombudsmannen. En gång var det någon som kallades sig för feminist som hotade mig med att hon skulle ägna sitt feministiska arbete åt att varna så många som möjligt för mig och min blogg. Folk har också försökt läxa upp mig på olika sätt. Jag får inte lägga upp bilder när jag "plankar", jag borde skänka mer pengar till välgörenhet, men när jag sen skänker  pengar till välgörenhet så får jag höra att det är fel också.

 

Jag får inte ta bilder på mig själv när jag har en Ferrarijacka på mig, eftersom jag inte äger en Ferrari. Jag har fått kommentarer där folk tycker att jag bara ska lägga ner bloggen och istället försöka träffa någon som jag kan bilda familj med. Där kan man ju undra vad den eller dom som skriver så menar. Jag kan väl blogga och visa upp vad jag gör i mitt liv på en blogg, oavsett om jag har familj eller inte?  

 

Sånt som jag också har märkt att folk som läser min blogg har blivit riktigt förbannade för det är om man tex skriver att jag flyger och inte bryr mig  om miljön. Eller råkar jag skriva att jag på ett väldigt enkelt och snabbt sätt har lyckats tjäna en ansenlig simma pengar, då får jag många arga kommentarer om att det inte är rätt att skriva om det. Folk läxar upp mig för i princip allt som man tycker att jag lägger mer pengar på än vad jag borde göra. Jag har genom åren blivit ordentlig hatad om jag har råkat nämna hur mycket vissa saker har kostat som jag har köpt, eller bara fått uppleva. Det spelar liksom ingen roll att det är pengar som jag har jobbat ihop själv och valt att spara för att jag  vill kunna unna mig lite av livets goda ibland. Det är ju alltid mina pengar och jag är ju fri att göra precis vad fan jag vill, men det finns ändå många: Trögfattade, sura och bittra människor som tycker att jag minsann inte ska göra det jag väljer att göra för mina pengar. 

 

Jag har egentligen aldrig brytt mig om vad folk tycker och tänker. Jag har gjort några polisanmälningar genom åren, men många av dom som jag har gjort har inte handlat så mycket om vad folk skriver till/om mig i sociala medier. Det har varit mer jobbrelaterade grejer. Då handlar det oftast om hot mot tjänsteman. 

 

Som sagt jag har egentligen aldrig brytt  mig så mycket om vad folk tycker. Dom enda människorna som jag bryr mig när dom vill säga något till mig, det är dom som jag gillar och ser upp till. Om någon hjärndöd eller sur och bitter människa skriver något hatiskt eller vill försöka läxa upp mig på något sätt, så är det förmodligen aldrig något som jag kommer att ta till mig och bry mig om. Sen kan det ju vara så att vissa människor kanske kommer obehagligt nära, ägnar sig åt brott som faller under allmänt åtal...då är jag ju ganska snabb med att agera på ett sätt som jag tror hjälper för att jag ska bli av med den personen i mitt liv. Polisanmälan kan ju vara en grej att göra, men det finns ju också andra sätt naturligtvis. Ibland räcker det med att blocka en person. Det kan räcka för att bli av med en person. Det hjälper faktiskt förvånansvärt ofta. 

 

Jag kommer aldrig att lägga ner bloggen eller några andra sociala medier p.ga av att det finns människor som inte gillar mig och allt de jag gör och visar. Jag kommer fortsätta lägga upp, skapa och publicera bilder och texter. Det spelar ingen roll för mig hur mycket hat jag får eller vad folk väljer att hota med. Jag kommer att fortsätta publicera vad jag själv vill ändå. Jag kommer aldrig att låta mig påverkas s.k. "haters" och deras åsikter. De mesta av allt hat och olika typer av: Uppläxningar, utskällningar, moralpanik, mobbning och kommentarer som är helt hjärndöda har jag svårt bli påverkad av på något negativt sätt. Förmodligen kan dessa korkade människor som väljer att lägga ner tid på detta få mig att i ännu större utsträckning bara fortsätta göra allt de som jag har fått mycket hat för. Jag gör ju vad jag vill och jag har ingen skyldighet att bry mig om vad andra tycker om det. 

 

Jag har heller inga skyldigheter att stå till svars för nånting som jag har gjort sen tidigare. Genom åren har jag fått många kommentarer på alla möjliga sätt där man kräver att jag ska förklara och säga varför jag tex  publicerade vissa: Bilder, filmer eller texter. Jag kan ibland känna att jag vill förklara mig och jag kan också tycka att det kan bra att folk reagerar, men jag svarar och förklarar om jag själv vill det. Jag gör det aldrig enbart för att någon människa kräver det. Vill jag inte, så gör jag det inte och det känns bara så jävla rätt av mig att aldrig låta mig styras över vad andra vill att jag ska göra. Det gäller ju inte bara blogg och sociala medier, utan väldigt mycket annat i mitt liv också. Jag gör som jag vill och finns dom människorna som bara vill säga massa negativa saker om det jag gör, så tycker jag att dom kan skita i det liksom. För jag kommer inte att bry mig om personer som jag inte tycker om och ser upp till. Dom flesta som genom åren har skrivit "skit" till mig, känner jag ju inte. Det är ju också en anledning till att inte bry sig.. Gillar man inte mig, följ mig inte då. Hur svårt kan det vara liksom. "Haters" gonna hate. Så är det och så kommer det nog alltid att vara. Folk är ju som dom är och är det något som jag har lärt mig under dessa 14 år av bloggande så är det att jag kan sällan få någon hater att ändra deras uppfattning om mig. Det spelar ingen roll vad jag gör. I en sur och bitter "haters" ögon så är det bara fokus på det negativa som gäller. Dom sitter kanske där och är sura och bittra över sitt eget liv, och dom blir väldigt lätt kränkta om tex en sån som mig beskriver att jag för de mesta är nöjd och glad och att pengar rullar in som fan. Träffar man dessutom lite snygga tjejer också, då kan man vara säker på att man har gjort vissa människor arga för lång tid framöver. 

Jag är hemma igen efter mitt lilla äventyr i Stockholm. Jag är nöjd, men jag orkade inte riktigt med den utekväll jag först hade tänkt att göra. Efter tågresan och ganska många timmars vandring i stan så blev hotellrummet rätt skönt. 

 

Jag trivs ju bra i Stockholm och syftet med mitt besök denna gången var mest att jag bara skulle komma hemifrån och göra ett tredje besök i denna stad, detta året. Det blev ju så också och därför är jag nöjd. Att jag sen inte orkade gå ut på kvällen och typ festa hela natten i Stockholm., det kan jag leva med. Jag hade tänkt på detta innan, men under kvällen på hotellrummet så fastande framför lite nya Youtube-klipp och sen försvann lusten med att gå ut och bränna pengar i Stockholm. 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Jag kommer aldrig att släppa in en människa i mitt liv som jag vet att jag inte vill ha i min närhet. Är det något som jag idag vet att jag mår bra av så är det att jag inte har någon som är inne i mitt privata "space" som jag inte vill ha där. Alla som jag kallar för vänner eller liknade är personer som jag mår bra av att ha där. Dom ger mig positiv energi och dom finns på ett eller annat sätt mitt liv för att både jag dom vill detta. 

Under större delen av mitt liv har jag inte haft det så. Det känns som att det tog ganska många år för mig att faktiskt lära mig vilka människor som var värda att bry sig om inte. Det kanske också är så att jag aldrig hade blivit nöjd med alla som finns i min närhet idag, om jag inte hade haft alla dessa människor tidigare, som jag idag inser att jag borde ha hållit mig jävligt långt borta ifrån. Man lever och man lär. 

Egentligen är det ju ganska enkelt. Vill jag inte vara vän med en person…så är jag inte det. När det kommer till vad jag inte vill så bestämmer jag själv. Det är ju mitt val och det är precis samma val som alla andra har. Dessutom vet jag idag att jag skulle må väldigt dåligt om jag släppte inte människor i mitt liv som jag innerst inne känner att jag inte vill ha där. Går jag emot min vilja gång på gång, oavsett vad det gäller så kommer jag förmodligen på sikt bryta ner mig själv, både psykiskt och fysiskt. Tvärtom känner jag ju däremot när jag tycker att jag har "rätt" människor omkring mig. Som sagt: är det nånting jag känner att jag verkligen är glad över idag så är det just att jag bara har människor i min närhet som jag vill ha där. Jag vill det för att jag vet att jag mår bra av det. 

Jag genom åren fått en del skit för att jag är ganska kräsen med vilka personer jag väljer att släppa in mer än andra i mitt liv. Det är ganska vanligt att en person som inte får komma nära mig börjar prata skit bakom min rygg. Jag har ibland blivit anklagad för att jag är en ond människa som tar bort personer i mitt liv som vill bry sig om mig. Men återigen: Vill inte jag släppa in en person och ha hen i min närhet… då går jag ju inte emot min vilja. Det vore också ganska naivt att tro att alla som vill komma mig närmare, vill det för att dom vill mig gott och att jag ska må bra. För mig blir det ofta väldigt uppenbart att många är ute efter att försöka utnyttja mig för sin egen vinnings skull. I slutändan skiter många fullständigt i om jag mår bra av att ha dom i min närhet. 

Ofta bryr jag mig inte vad folk tycker. Jag kan alltid falla tillbaka på att jag är så enormt tacksam och glad för dom vännerna som jag har idag. Jag känner att jag idag vet vilka som vill att jag ska må bra och inser också hur lyckligt lottad jag är som har personer i mitt liv som verkligen vill ta hand om mig, utan att dom egentligen kräver något tillbaka av mig. Bara jag är mig själv så känns det som att många av mina vänner vill finnas där för mig. När jag har sådana människor i mitt liv, så behöver jag inte bry mig om andra personer som jag inte känner att jag vill ska vara en del av mitt liv. 

Jag har en ganska behaglig arbetsvecka. Den blir det för jag har tagit ledigt ganska mycket. Dom passen som jag ska köra tycker jag är ganska bra. 

 

Idag var det förmodligen sista gången jag körde buss ute på Vänersnäs. Ett annat företag har fått den körningen och dom tar över i mitten på december. 

 

Det känns lite tråkigt för är det något som jag alltid har gillat att köra så är det ju denna linjen. 641, VÄNERSNÄS. 

 

 

Jag ska åka till Stockholm denna veckan också. Det är inte tråkigt. Det ska bara bli kul. Det blir tredje gången i år som jag besöker huvudstaden. Jag har inga direkta planer med resan denna gången, men jag funderar på en cool utekväll. Risken är väl att den kommer att kosta en del. Annars är det ju ändå alltid trevligt att bara åka upp till Stockholm, och bara vara. Det funkar ju. Jag trivs alltid bra i Stockholm, oavsett vad jag väljer att göra. 

 Tänker jag tillbaka på denna veckan så blev den väl inte riktigt som jag trodde.

 

Det kom mycket snö, men nu har det mesta försvunnit igen. I måndags var det så mycket snö så att jag fick sätta mig i fikarummet på jobbet, med fullt betalt, men inte köra en meter med bussen på hela förmiddagen. Förövrigt har jag väl haft en ganska bra arbetsvecka. Jobb i 4 dagar och sluta tidigt varje dag. 

 

Jag har också ägnat mig åt mycket ekonomi under denna veckan. Först trodde jag att det skulle bli riktigt bra, men jag missade lite i mina beräkningar och jag hade ju mer utgifter än vad jag först hade tänkt mig. I slutändan blev allt ganska bra, men inget blev så mycket bättre än vanligt. Det som är bra är att jag ligger lite steget före. Jag har också bränt en hel del pengar under denna helgen. Det hade jag väl heller inte tänkt att jag skulle göra, men man lever ju här och nu och ibland vill man ju ha lite kul också. 

 

      

                  

Det är skönt att man är ledig resten av denna veckan. Jag grejade mycket igår, men ca klockan 19:30 på kvällen så kände jag att kroppen sa ifrån. Jag blev bara jättetrött och det tog liksom tvärstopp. När den känslan kom så gjorde jag inte så mycket mer under gårdagen. 

 

Om jag tittar mig omkring och funderar på vad jag skulle vilja få gjort så känns det som jag har massor att göra. Sen kan det ju ändå vara så att bara jag orkar börja så tar inte saker och ting så lång tid. Det gäller att komma igång. Men sen är det ju det där med att jag grejar och grejar tills jag känner i kroppen att jag verkligen inte orkar mer. Det som ändå är bra är att jag har dom senaste åren blivit mycket bättre på att  ta kroppens signaler på allvar. Jag är mer noga med att vila och ta det lugnt. Jag planerar liksom in det också i allt grejande.  Promenader som jag är ute på var och varannan dag gör ju också att det känns extra skönt kroppen efter att man har fått ordentligt med vila. Så jag är och kommer att fortsätta vara noga med att gå promenader och jaga steg. 

I onsdags skrev jag ju något blogginlägg om att denna veckan blir den bästa ekonomiska veckan på hela året. Det visade sig inte riktigt stämma. Jag har mer utgifter nu än jag först trodde. Jag missade några detaljer när jag räknade ihop och innerst inne kändes det också som  lite för bra för att det skulle vara rätt. Denna månaden blev bra, men inte så sjukt bra som det först såg ut som. Jag behöver nästa månad på mig också för att få till den bästa ekonomiska månaden på hela året. Det är bara att erkänna. Det var inte som jag först trodde, men jag mår bra ändå. Det är ju det viktigaste. Sen är det ju inte fel om man får extra bra med cash lagom till jul och nyår. 

 

Jag har haft några tuffa arbetsdagar, men efter morgondagens arbete så blir jag i alla fall ledig för resten av denna veckan. Oavsett hur mycket jag jobbar och hur tufft allt känns så har jag ganska bra arbetsveckor under resten av detta året. Det kan jag inte klaga på. Någonstans i allt detta så måste man ju trots allt jobba på liksom. Inget "kneg" ...ingen "deg". 

 

Pengar går annars bra denna veckan. Jag får in allt som jag har räknat med på förhand och detta har redan nu blivit min bästa ekonomiska vecka på hela detta året.  Jag har ju heller inte så mycket utgifter under denna månaden. Jag har några få räkningar. Några hundralappar här och där. Det gör ju att ekonomin känns ännu bättre. Mer in än vanligt och mycket mindre ut än vad jag brukar ha. I slutändan är ju det = bra.

 

Jag är full av blandade känslor just nu. Mycket känns bra. Jag känner mig bra rent fysiskt. Jag känner mig lite svagare mentalt. Jag känner att vissa saker behöver jag faktiskt prata med någon om så att jag mår bättre. Det ska jag göra också och sen känns det förhoppningsvis bättre. Fast jag är just nu lite nervös inför dom första stegen som jag har tänkt att ta in i dessa samtal. Jag upplever också att det är många som är på mig om allt möjligt och hur gärna jag än vill, så varken kan eller orka jag bry mig om allt. Någonstans känns det som att jag bara får finna mig i att saker och ting är som dom är.  Det är vad det är. Jag kan inte alltid varken hjälpa eller påverka vad andra människor väljer att säga till mig eller göra mot mig, men jag kan alltid påverka hur jag väljer att hantera allt. Är jag i nuet och tänker mycket på det, då tror jag att jag har lättare att hantera saker på sätt som jag i alla fall kan må ganska bra av. Samtidigt måste jag erkänna att mycket känns jobbigt just nu. Många människor har jag just nu med att göra, som jag egentligen inte vill bry mig om ett skit. Jag vill ju självklart bara lägga tid på dom personerna som jag faktiskt bryr mig om, och som också vet bryr sig och vill ta hand om mig. 

Detta kan bli en spännande vecka. Minns jag rätt och har räknat bra så blir nog detta den bästa ekonomiska vecka som jag har haft under 2022. Det är ju alltid kul. Sen ska jag vara ärlig att säga att jag är inte i närheten av att ha dom pengar som jag tidigare i år hade hoppats på att jag skulle ha mot slutet av detta året. Jag har ju gjort saker för mina pengar och jag är nöjd med detta året på många sätt. Men när det gäller vad jag hade velat spara så har jag inte riktigt lyckats så bar som jag trodde att jag skulle göra. Men jag får glädjas åt denna veckan och sen är ju inte året slut än. Det kan ju bli väldigt bra i december också. Som det känns så kan jag inte vara allt för missnöjd med hur mycket pengar jag har tjänat i år. Det är bra för att vara mig. Jag gör ju allt jag kan ut efter mina förutsättningar. Dessutom lever jag ju ett liv som jag för de mesta känner mig ganska nöjd med, både ekonomiskt och på andra sätt. 

 

Annars denna veckan så har jag jobb i 4 dagar och det är upp tidigt som fasen varenda dag. Det blir ju ändå skönt att få en tre dagars ledighet i slutet av veckan. Redan kring torsdag lunch så kan jag säga att nu är det helg och jag är ledig. Det känns "nice". 

 

Jag har inga direkt planer för denna veckan. Jag vet hur jag jobbar och jag är ju ganska säker på att jag kommer att gå mycket promenader. Kanske kommer jag att röja upp lite i min lägenhet. Jag har så mycket som jag borde ha fixat för länge sedan, men det är ju så jävla tråkigt och jag orkar inte börja. Tänkt om man hade haft ett större boende och känt på samma sätt då. Det hade ju typ blivit katastrof, eller nåt. Hmm...

 

Ledigheten som sen kommer och är längre än normalt har jag inga planer för heller. Det känns lite tråkigt, men det kan ju vara roligt att bara ta dagarna som dom kommer. Man skulle ju kunna göra något spontant. Om jag har räknat rätt så kommer jag ju inte att ha brist på cash under denna veckan. Det kommer ju att vara bättre än på hela året. Så jag får se vad jag hittar på, men det gäller ju att orka med. Innan ledigheten börjar så ska jag ju jobba och då är det vräka sig upp kl 04:00 på morgonen som gäller...i 4 dagar. 

Jag har haft två lugna lediga dagar. Ärligt talat så orkar jag inte göra så mycket. Denna veckan har slitit på mig. När jag nu blev ledig så sa kroppen ifrån lite. 

 

Jag hade väl kunnat göra mer och inte känna efter så mycket. Hade det varit för några år sedan så hade jag säkert bara blåst på och inte brytt mig. Men tar kroppens signaler på allvar, mer än någonsin. Orkar jag inte så kämpar jag inte med något ändå. Då gör jag bara sånt som jag vill göra och som jag vet ger mig bra energi. Allt sånt orkar jag ju oftast med. 

 

Jag är alltid noga med mina promenader och om något känns bra i kroppen så är jag helt säker på att det har med promenaderna att göra. Vilan känns ju också mycket skönare när också är noga med att röra sig. Jag tror inte jag har misslyckats med dom antal steg som jag alltid har som mål att nå varje vecka. Sen jag började sätta upp mål med mina promenader så tror jag i alla fall att jag alltid har nått det målet jag har satt upp. Det känns ändå bra och i mitten på december ska det faktiskt bli kul att höja till 100 000 steg per vecka. Så jag har många positiva "vibes" när det kommer till detta med promenader och röra på mig i alla fall. 

 

När det gäller min konst så har jag pysslat lite med den i helgen, men jag har inget direkt ekonomiskt mål med det just nu. Jag har redan nått årets mål som jag hade och allt jag tjänar nu bränner jag eller sparar. Jag bryr mig inte så mycket om vilket. När 2023 drar igång... först då ska jag börja fundera på hur jag ska göra framöver. Jag vet inte riktigt hur jag ska göra, men känslan jag har är att jag under 2023 blåser på med det på samma sätt som jag har gjort under större delen av det här året. 

 

Annars har jag under denna helgen sovit en hel del. Jag har kollat på en del film och suttit i massagestolen. Det känner att min rygg behöver mer av den än på länge och jag funderar på att köpa en ny massagestol. Problemet är ju att jag vill hitta något som är lika bra som den jag har, och dessutom vill jag vara säker på att den som levererar en massagestol till mig också bär upp den för mina trappor. Den väger ju en del och då vill i alla fall inte jag lyfta. Jag köper ju en massagestol för att jag vill vara rädd om ryggen, inte knäcka den med tunga lyft. :)