Jag kör ganska hårt med allting denna sista vecka av 2022. Det handlar väl mest om att jag vill få färdigt massor av saker innan detta året är slut. Man sätter upp något mål och det känns fel att fortsätta med vissa saker in på nästa år, även om det kanske inte gör så mycket om jag behöver göra det ändå. 

 

På jobbet i söndags hade jag ganska mycket att göra. Man fick slita och mycket hände som gjorde att man fick stanna upp och fundera både en två gånger på hur man skulle lösa allt på bästa sätt. Denna veckan har jag varit helt ledig från busskörning, men idag, torsdag och fredag ska jag jobba på. Då är det upp tidigt och sluta tidigt som gäller. Sen kommer nyårshelgen och då ska det bli skönt att vara ledig igen. 

 

Promenadrundorna har jag bestämt mig för att jag ska köra tufft med denna veckan. Jag har sagt till mig själv att jag ska nå ca 100 000 steg redan till imorgon (torsdag) De mest för att jag inte vill gå ut under helgen. Det känns också så bra med promenadrundor och jag vill verkligen nå do där 100 000 stegen fort som satan, varje vecka. Det känns ju bara coolt om jag klarar det och mitt självförtroende ökar. Jag kanske snart vågar höja veckomålet om det känns riktigt bra. Hur som helst så känns det bra att jag har kör på 100 000 steg nu och jag känner mig rätt säker på att jag kommer att kunna klara det under lång tid framöver. 

 

Konstprojektet har jag också skruvat upp lite. Jag har satt ett mål som går ut på att jag ska tjäna en viss summa pengar innan 2023. Det satte jag upp inför denna sista veckan, men jag tror kanske inte att jag kommer att klara av det. Däremot gick det väldigt bra förra veckan och om jag blåser på i samma fart så finns det ju en liten chans att jag får ut maximalt av det. Jag tror också att jag tjänar mer pengar på att ändå sätta ett ganska högt mål, för då jobbar jag förmodligen hårdare med min konst än vad jag kanske hade gjort om jag inte hade något mål med det alls. Sen är det ju ändå så att detta årets mål har jag redan nått, så detta jag vill uppnå nu var mest för att jag inte ska tappa fart och inte bry mig. Ju mer jag jobbar och skärper mig i detta...ju mer pengar har jag möjlighet att tjäna. Så jag kör ända in i kaklet, året ut och hoppas på det bästa. 

 

Till helgen har jag inte riktigt bestämt mig för vad jag vill göra. Jag tänker lite fram och tillbaka. Jag får se vad det blir. Dom närmaste dagarna ska jag köra så hårt jag kan med allt, oavsett vad jag gör. Då får jag ett bra slut på detta året som jag nog kan känna mig nöjd med. Då har jag ju gjort allt jag kan. Full speed och med massor av power. Sen får man inte glömma att det viktigaste alltid är att man ska må bra. 

Under Musikhjälpen-veckan budade jag ju som vanligt hem lite saker. Pengarna som detta kostade mig gick ju till Musikhjälpens insamling. Jag har skänkt pengar i flera år till Musikhjälpen. Räknar jag på det totala beloppet så landar på över 100 000 kr. Det är inget jag mår dåligt över. Det känns bara bra att jag har den möjligheten att kunna skänka pengar till bra saker. 

 

Genom åren har jag tex budat på olika typer av upplevelser och jag har fått träffa många människor som jag har sett upp till och kanske också länge har velat träffa. Jag har försökt ta dom chanserna jag har fått och jag vet ju att jag inte hade fått träffa många dom personerna som jag har fått träffa, om inte Musikhjälpen hade funnits. Vissa saker som jag har fått gjort har nog också varit ett "once in a lifetime". Jag har märkt att den typen av auktioner som jag tex budade hem 2016 eller 2017, dom har inte funnits att buda på under senare år av Musikhjälpen. Så under årets Musikhjälpen tänkte jag mycket på att det var väl tur att jag budade hem vissa upplevelser tidigare. Jag har mycket att tacka Musikhjälpen för, och jag mår ju väldigt bra av att bara tänka  på allt jag har gjort, fått och mina pengar har gått till bra saker. 

 

Jag blir påmind varje dag om Musikhjälpen. Jag har grejer hemma så som: Kläder, accessoarer, böcker, tavlor och andra prylar. Allt detta hade jag inte haft i min ägo och om det inte hade varit för Musikhjälpen. Snart känner jag att jag måste skaffa mig ett extra rum för att få plats med allt som budar hem. 

 

I år budade jag bland annat hem en fin Vinkylare (ishink). Den har även en ingraverad Musikhjälpen-logga på framsidan. Så nu kommer jag också att bli påmind om Musikhjälpen när jag ligger i sängen och tex har en bubbelflaska på kylning vid sidan om.

Idag är det julafton. Jag har jobb några få timmar idag. Det är bara 3 timmar så man kommer nog inte att bli övertrött av dagens arbete.  Jag har aldrig något emot att jobba på julafton. Jag gillar att jobba när många andra är lediga. Julafton är ju också oftast en ganska lugn dag att jobba på. Jag får ledig under nyårshelgen istället och måste jag välja så jobbar jag hellre julafton är nyårsafton. 

 

I många år nu så har jag inte varit mycket för att fira just jul. Det är ingen tradition som jag känner att jag behöver hålla på. Jag har ju inga egna barn så därför känns det väl inte så viktigt. Jag har ju däremot syskonbarn, men jag kan ju ge dom presenter när som helst. Det känns inte så viktigt att det sker just på julafton, från min sida. 

 

 Julafton är ju också en dag där jag minns min mormor mer än vad jag gör andra dagar på ett år. Julafton var ju den dagen då min mormor dog och hon var en person som stod mig väldigt nära. Jag fick ett julkort från henne 4 dagar innan hon dog och jag pratade med henne på telefon 2 dagar innan julafton. Hon sa då att hon förstod att hon inte hade långt kvar att leva. Jag visste då inte riktigt vad jag skulle säga och jag tror att jag bara sa att vi ses på julafton och då kan vi prata mer. Det blev aldrig så utan på julaftons morgon så dog hon i en bil på väg till sjukhuset. 

 

Detta är något som alltid kommer upp i mitt minne just när det är julafton. Så länge jag kommer att kunna minnas nånting så kommer jag aldrig och glömma att min mormor dog på julafton. Det var ändå en person som stod mig nära och som kände stort förtroende för. Även om jag idag har fått distans till detta och kanske inte sörjer så mycket längre, så är just mormors sista dagar i livet ett starkt minnen som ofta känns lite extra för mig kring jul. 

 

 

 

Skönt att ha en ledig dag. Jag har känt mig lite tom dom senaste dagarna. Det snurrar mest i huvudet och jag har haft svårt att få grepp om alla tankar och jag vet inte riktigt vad jag ska göra eller vad jag egentligen vill. 

 

Förra veckan var väl ganska intensiv och jag körde bara på utan att stanna upp och tänka efter. Många timmar per dygn följde jag Musikhjälpen. Jag var fokuserad, samtidigt som jag säkert sov för lite. Det har kanske kommit ikapp lite nu. Dessutom gick jag ju 105 000 steg förra veckan. Jag har ju höjt målet från 90 000 steg till 100 000 steg i veckan. Jag får kämpa lite för att klara av det. Jag klarar nog av det om jag bara vill, men det är upp till mig att vara noga med att gå ut och inte hoppa över för många dagar på en vecka. Hoppa man över en eller två, då blir det direkt väldigt tufft att klara målsättning. 

 

 Jag har också svårt att få till en budget som jag känner mig nöjd med. Jag har inte brist på pengar. Jag har bara svårt att veta hur jag ska fördela allt. Det är inte likt mig, men om jag blir lätt väldigt ofokuserad och tom några dagar efter att Musikhjälpen är avslutad. Det blir liksom en urladdning. Jag har ju gått ett år och längtat efter just den veckan. Så kommer den och då följer man det sjukt mycket och det känns jobbigt och missa något som man verkligen vill ta del av. Man lever sig in det och kommer till så många insikter. Någonstans blir det väl för mycket för mig och kroppen säger ifrån. Sen kan jag väl ändå tycka att allt får vara så. Jag gillar ju Musikhjälpen så jävla mycket så varför ska jag tagga ner liksom?  

 

Sen är det väl också så att jag just nu känner mig ganska klar med allt som jag ville få gjort under detta året. Jag väntar mest på 2023 och allt jag då vill få gjort. När det kommer till ekonomin så har jag ett ganska tufft mål jag är inte helt säker på att jag kan vara så noga med sparandet under den långa tid som behövs för att jag ska uppnå det. Jag kan fixa det och pengar kommer jag att ha, men man vill ju göra så mycket av sånt som kostar en hel del också. 

 

Tankar snurrar mycket kring att jag vet att jag kan fixa det jag vill uppnå, men orkar jag göra vad som krävs. Jag har svårt att spara pengar under lång tid. När jag har sparat ihop en större summa pengar ser man sin chans att göra saker som man lätt känner att man bara behöver göra nu. Gör jag det inte nu, då tänker jag att jag missar en chans som inte kommer tillbaka. Jag tror stenhårt på att det är så. Man måste ta sina chanser i den stunden man har dom. Samtidigt kan man ju inte alltid bry sig om man har ett betydligt högre mål som egentligen känns viktigare att uppnå. Här tycker jag det är svårt att välja. Ska jag välja tålamod och kämpa på lite till. Eller ska man bara släppa loss. Sluta kämpa och leva lite mer. Vad vill jag? Vad är rätt och vad är fel? Vet jag nånting om allt detta överhuvudtaget? Det viktigaste är ju ändå alltid att jag mår bra här och nu. Nuet är ju också det enda man faktiskt kan veta något om. 

 

 Julveckan är här nu och jag har en hel del jobb att kämpa med. Jag jobbar ca 5,5 dag. Jag jobbar julafton, men då jobbar jag bara 3 timmar. Jag har ju också ganska bra pass, men jag ska vara på jobbet 6 av 7 dagar denna veckan. 

 

Annars blir mycket som vanligt. Jag kommer att fokusera på att hålla mig lugn och avspänd. Jag ska må bra, äta gott och greja med sånt som jag vill få gjort. Jag håller tex på med mitt konstprojekt, men jag bryr mig inte jättemycket just nu. Ändå har det dom senaste dagarna gott ganska bra. Jag har tjänat mer pengar än vad jag trodde jag skulle göra. Jag kan inte släppa detta helt, även om årets mål med konstprojektet redan är fixat. Dom pengarna som kommer in nu är sköna att ha när jag sätter upp ett ekonomiska mål för 2023. 

 

 

 Musikhjälpen är över för i år. Jag gillar denna veckan så mycket. Dom senaste åren har det blivit en liten tradition för mig att följa Musikhjälpen i många timmar. Hela arbetspass och när jag går hemma eller är ute på promenader, så lyssnar jag på Musikhjälpen. Ibland kan det även bli att jag sitter uppe några timmar under natten. Jag "köttar" Musikhjälpen. 

 

I årets Musikhjälpen skänkte jag personligen 6000 kr. Det är väl lite mindre än vad jag har skänkt dom senaste åren. Samtidigt har jag ju dom senaste 7 åren skänkt över 100 000 kr till Musikhjälpen. Jag har varit med och bidragit sen 2015. Jag vill alltid vara med och skänka, men jag känner aldrig att jag behöver göra mer eller mindre. Jag vill bara vara med, som alla andra som är med och bidrar till Musikhjälpen. Ingen kan göra allt, men många kan göra något och vill man i alla fall försöka vara med och skapa en bättre värld så är ju Musikhjälpen något jättefint att skänka pengar till. Det tycker jag i alla fall och för min egen del så känner jag att jag mår väldigt bra över att jag är med och bidrar. 

Det har blivit fredag och jag har haft en arbetsvecka och nu får man en ledig helg. Det känns ju bra. Jag har ju kört på det nya schemat denna veckan och jag känner att jag har haft bra arbetsvecka. Jag valde ju detta schemat mest för att jag slipper jobba så långa dagar. Jag märkt redan efter denna veckan att jag mår bra av det. Det var nästan bara därför jag valde detta schemat. Var det något jag både blev och var väldigt trött på så var det långa arbetsdagar. 

 

---

 

Annars är det mycket Musikhjälpen nu. Jag har lyssnat på jobbet och jag har tittat när jag kommer hem. Det blir ju lyssning när jag går promenader också. Jag blir glad och varm kroppen av Musikhjälpen. Det är ju coolt att man bara kan ställa en bur på ett torg och sen kör man fett bra underhållning, blandat med en hel del allvarliga samtal och i slutändan så kommer det in massor av miljoner. 

 

Hittills under denna veckan så har jag personligen inte skänkt så mycket pengar, men jag har ju helgen på mig en av dom auktionerna som jag är väldigt intresserad av att ta går ut då. Jag vet ju inte om jag lyckas vinna den budgivning, men går den inte upp i allt för mycket pengar så ska jag försöka ta den. Misslyckas jag så kanske jag försöker ta någon annan, men som jag känner nu så har jag bara hittat en auktion som jag verkligen vill ta hem. 

Jag har budat på andra auktioner under denna veckan, men det är mest för att jag vill vara med och buda upp summorna. Jag vet när jag har budat att det budet jag lägger inte kommer att räcka. Det kanske är lite barnsligt göra så, men jag tycker att det är lite roligt när jag typ budar 20 000 kronor på något som jag ändå vet kommer att gå för en betydligt högre summa. Skulle jag få något för det jag budar på, som jag inte på förhand tror att jag ska kunna ta för dom pengarna jag väljer att trycka in, då gör jag förmodligen en bra affär och då är det ju bara att köra på den grejen och vara glad för att man tog hem det. 

 

Hittills under denna veckan har jag känt mig maximalt avspänd och väldigt lugn. Jag har inte haft bråttom eller stressat med nånting. Jag har mer lyssnat in och tänkt efter, innan jag väljer vad jag ska säga eller göra. Jag är glad att jag har hittat denna "nivån" på mig själv. Det känns också som att jag kommer att kunna hålla i det och bara fortsätta hålla mig maximalt avspänd.

 

 

Annars är det ju mycket Musikhjälpen denna veckan. Jag har lyssnat en hel del på radion och jag tror att jag i slutändan kommer att bidra med några tusenlappar även i år. Jag är däremot inte säker på om jag kommer att bidra med lika mycket eller mer än vad jag tex tryckte in 2016. Då skänkte jag ju nästa 40 000 kr. Så mycket tror jag inte att det blir i år. Fast vi får se mot slutet av veckan hur mycket det faktiskt blir. Det kanske ploppar upp något auktion som jag bara känner att jag verkligen vill ha,  och samtidigt är beredd att lägga ganska mycket pengar på. Just nu har jag inte sett något, men det kan ju hinna ändra sig tills på söndag. 

 

 

Denna veckan börjar jag köra på det nya schemat. Idag  har jag utbildning hela dagen i Trollhättan. Resten av arbetsdagarna så börjar jag ganska tidigt och slutar tidigt. Sen blir jag ledig till helgen. Det blir skönt att börja på ett helt nytt arbetsschema. Jag har sen länge tröttnat på det jag hade. Vad jag kan se så slipper jag i alla fall dom där megalånga dagarna nu. 

 

Annars håller jag på och röjer upp lite här hemma. Jag började redan i helgen och jag tar lite i taget. Jag orkar inte greja för mycket med att röja saker, men det känns bra att jag har börjat ta tag i det. Jag tar det lite steg för steg och jag tänker att om jag bara gör lite varje dag så kommer jag ju snart att få lite bättre ordning på mitt hem. Det har sett hemskt ut länge och jag har bara inte orkat bry mig. Det var väl också lite så att jag samlade på mig mycket saker som jag tänkte att jag skulle göra något med inom en snar framtid. Jag sparar på allt möjligt och tänker att jag behöver grejerna, men inte just nu. Jag förstår nu att jag har tänkt fel. Kommer man på att man vill få något gjort så ska man nog ta tag i det med en gång. Gör man inte det så är det bättre att bara släppa det. Att spara grejer för att man ska ha dom till något som man typ bara tänker på att man ska göra, det skapar tydligt bara röra och kaos för mig. Nu har jag börjar röja upp i detta kaos och det går framåt och jag kommer att bli klar med detta röjande under denna veckan. Äntligen började jag ta tag i detta och, då var det inte så jobbigt när jag väl kom igång. 

 

Musikhjälpen drar ju igång ikvä. Det kommer jag ju att följa. Jag får se hur mycket jag väljer att skänka i år. Jag brukar ju buda på auktioner och sen lyckas jag ibland ta hem 1-3 auktioner. Så har det varit dom senaste åren. Denna veckan ska jag verkligen tänka till innan jag budar på nånting. Jag har lärt mig mycket av tidigare år. Det har jag nog nytta av i årets Musikhjälpen. Om det blir så att jag skänker mycket pengar i år, då är det via auktionerna. Annars kommer jag inte att bry mig så mycket. Men jag har faktiskt redan nu skänkt en mindre summa pengar. Jag vill alltid vara med att bidra till Musikhjälpen. Frågan är bara hur mycket pengar jag ska skänka. Jag tycker mig ändå har sett dom senaste åren att Musikhjälpen mer och mer har gått ifrån det där med auktioner. Det verkar som man har satsat mer på digitala insamlingsbössor istället. Då handlar det ju mer om att man typ lägger minst 50 spänn i en bössa och sen är man med och tävlar om en upplevelse eller vara. Det är inte riktigt på dom villkoren som jag vill vara med att och skänka pengar. Jag föredrar att vara med och buda på auktioner, och då är det ju så att den som lägger det högsta budet vinner. Då betalar jag ju bara om jag vinner, inte annars. Det känns bättre för mig att skänka pengar på det sättet. 

 

 Så skänker jag mycket pengar i år då har jag budat hem en eller flera auktioner. Sen kommer jag ju följa Musikhjälpen hela veckan. Jag gillar ju denna decembertradition. Man ställer en bur på ett torg (i år i Göteborg) och en kr man 144 timmar grym underhållning och samtidigt samlar man in pengar som förhoppningsvis gör världen lite bättre. Jag tror inte att jag kommer att åka ner till Göteborg och vara på plats som jag var 2018 när Musikhjälpen sändes från Lund. Jag nöjer mig nog med att lyssna på radio eller kolla på TV i år.

 

Jag har haft en skön ledig dag. Det kändes att man behövde få den där ledigheten. Jag var jäkligt trött igår och det är inte konstigt när man har gått upp 04:00 på morgonen hela veckan. Man sover inte riktigt ikapp det förrän man blir helt ledig. 

 

Idag har jag fått mycket gjort, men jag har ändå grejat väldigt lugnt och inte känt någon stress med nånting överhuvudtaget. Jag känner mig nöjd med denna dagen bara för att jag har fått gjort massor och dessutom har jag äntligen börjat ta tag i sker som jag har tänkt på alldeles för länge på att jag ska fixa. 

 

Jag har under denna veckan oroat mig för massor med saker som jag inte ens vet om dom kommer att hända mig. Jag har släppt alla dessa tankar nu. Jag behöver ju inte oroa mig för saker som inte har hänt än. Och även om en sak händer som jag har oroat mig för så blir det ändå aldrig så som man kanske har trott. Jag måste släppa och fokusera på nuet och det känns bra att jag i alla fall inser det efter en kortare period av grubblande. 

 

 

Det känns som jag får kämpa med mycket nu. Jobbet är lite segt att jobba på med, fast nästa vecka börjar jag ju på nytt schema så då hoppas jag att det känns bättre. 

 

Promenaderna kämpar jag också med ganska mycket nu. Rundorna jag går känns tunga och när jag är ute så vill jag bara få det gjort och komma hem igen så fort som möjligt. Hade jag inte haft ett målet med 90 000 steg per vecka så hade jag gått betydligt färre rundor. Så det är ju bra att jag har det där resultatmålet. 

 

Nästa vecka börjar Musikhjälpen. Jag vet inte nu hur mycket pengar jag kommer att skänka. Jag vet att det blir nånting, men inte summan. Jag känner mig just nu lite osäker på om jag ska bry mig om att skänka en större summa pengar. Bidrar jag med någon större summa då har jag budat hem en eller flera auktioner som jag verkligen vill ha. Hittar jag inget eller inte lyckas buda hem någon större auktion, då tror jag inte att jag bidrar med någon större summa pengar i år.  

 

Oj! Nu har jag så där mycket att göra igen. Eller så är det bara så att jag har kommit efter med massor av saker och då skapat mig mer att göra än vad jag egentligen borde ha. Oavsett vad det beror på så är detta inte roligt. Nu när jul och nyår närmar sig så hade jag faktiskt ställt in mig på en period av mer lugn och ro. Det känns just nu inte riktigt som det kommer att bli så.  

 

Jag är också lite förberedd på att jag inom den närmaste framtiden kommer att få försvara mig mot saker som jag typ inte har gjort, eller så kommer jag få skit för att jag säger nej till sånt som jag varken vill eller måste göra, men som andra tycker att jag ska göra. Jag tror att jag kommer att få kämpa lite med sånt i slutändan kommer inte sak frågan att handla om vem som har rätt eller fel. Det kommer nog mer att handla om vem som får rätt och fel. Jag vet inte om det alltid är rätt av mig att säga nej till saker och ting, men jag är mycket av åsikten att är jag inte skyldig att göra något, enligt något påskrivet avtal eller lagen, så gör jag som jag vill. Om jag börjar göra saker som jag inte vill eller känner mig pressad till, då tror jag att jag ganska snabbt kommer att må dåligt av allt de. Jag kan absolut göra saker som jag inte behöver. Det gör varje dag, men det är ju för att jag vill det, eller så tror jag bara att det är bra för mig. Ibland måste man väl också bry sig om saker, fast man helst skulle vilja slippa. Annars skapar man lätt bara ett större problem för sig själv än vad det annars hade behövt bli. 

 

Denna veckan har jag den sista arbetsvecka på mitt nuvarande schema. Nästa vecka börjar jag köra på ett schema som kallas tvåskift. Då kommer jag att jobba en vecka där jag börjar tidigt på morgonen och slutar tidigt på förmiddagen. Eller så jobbar jag pass där jag börjar någon gång på eftermiddagen och slutar sent på kvällen. Det finns även ett nattpass. En fredag på sex veckor. 

 

Jag tycker att det ska bli skönt att byta schema, sen kan jag ändå vara lite orolig för hur kroppen kommer att må av det nya som jag kommer att köra på. Det blir ju mer av varierande arbetstider än vad jag har haft under dom senaste två åren. Kommer min kropp att liksom att hänga med bra här. Samtidigt tänker jag att jag att får mer tid till att gå mina promenader eftersom jag inte har några megalånga dagar längre. Rör jag på mig lite mer än vad jag gör nu så kanske det känns bra i kroppen med det nya schemat i alla fall. Sen kanske det också är så att när jag nu sliper ha pass där jag befinner mig 11-12 timmar på jobbet så borde ju kroppen må bättre av det också. 

 

 Annars då? 

 

Doktorn frågade mig faktiskt om jag känner mig fullt frisk. Jag var nämligen i Uddevalla idag för att jag skulle genomgå en undersökning. Det handlar mest om att jag ska förnya mitt körkort och busskortet kräver ju några fler medicinska krav än när man "bara" har körkort för bil. Det var förmodligen inga problem. Allt verkade ju ok med mig och jag behöver nog inte oroa mig för dom provsvar som skickas i väg och som ger svar om några veckor. Man kan egentligen säga så här: Känner man sig frisk, inte äter starka mediciner och vet att man inte dricker stora mängder alkohol och tar droger, då är det lugnt liksom. Jag vet inte om alkoholprovet och drogtestet har något med körkortet att göra. Det kan vara så att företaget som jag jobbar på beställer sådana tester för att man vill försäkra sig om att jag som bussförare inte brukar stora mängder alkohol eller tar droger. Jag är lite osäker där, men oavsett hur det är så tycker jag det är bra att dessa undersökningar görs regelbundet. Säkerheten går ju före allt annat. Så måste det ju alltid vara. Jag vet vet ju också att jag själv inte tar droger eller dricker alkohol för ofta eller på tok för mycket. För min del är det lugnt med sånt liksom. Droger har jag aldrig provat överhuvudtaget och alkhol dricker jag varken ofta eller mycket. Dom senaste åren har jag nästan varit för försiktig med just alkoholhaltiga drycker. Men jag har bara känt att jag mår väldigt mycket bättre av att inte dricka alkohol. Roliga utekvällar kan jag ha ändå. Dom kanske är roligare när jag inte dricker. Så tror jag nog att det kan vara. 

 

Från det ena till det andra:

 

Konstprojektet går inte alls just nu. Jag har nog varit lite för slarvig och dessutom har jag ju nått årets ekonomiska mål med det. Motivationen och det där extra "drivet" i att jobba med det kanske inte finns hos mig just nu. Jag prioriterar andra saker och konsten drar inte in pengar om jag inte jobbar aktivt med det och är noga med detaljer. Jag är nöjd med det hittills ändå. Jag har ju klarat av årets mål, typ två eller tre månader detta året är slut. Det får jag ju vara nöjd med. Sen vill man ju ändå alltid att det ska gå bättre än vad det gör. Jag tror ju att det någon gång måste gå bättre än vad jag på förhand har förväntat mig. Annars kommer jag nog inte att nå mitt slutgiltiga mål med detta. Jag måste liksom överträffa mig själv om jag verkligen ska nå min dröm med detta. Jag tänker inte sluta tro på det, även om jag stundtals kan känna mig lite tveksam över vad jag egentligen håller på med. 

 

Förövrigt så känns ekonomin ganska stabil just nu. Jag kanske hade hoppats på att ekonomin skulle vara ännu bättre mot slutet av detta året än vad den just nu är. Men tittar jag tillbaka på hela detta året så har det ju gått bra för jag har ju kunnat unna mig en del av sånt som också kostar en hel del pengar. Ser jag det på det sättet så får jag nog vara nöjd med allt ändå. Jag kan ju inte både bränna mycket pengar, samtidigt som jag försöker spara. Någonstans går ju gränsen för vad som är möjligt att göra. Sen beror det ju på vilka prioriteraingar man gör. Kan man bränna mycket pengar så kan man ju förmodligen också välja att inte spendera mycket pengar, utan istället spara dom. Sen får man väl i efterhand fundera på vad som var rätt eller fel att göra. Jag kan iet veta allt på förhand. Jag vet bara att jag vill väldigt mycket och det är viktigt för mig att jag har pengar att röra mig med. Jag hade ju en period i livet där jag hade det väldigt tufft ekonomiskt. Allt de där som var då har säkert bidragit till att jag tänker som jag gör kring pengar idag. För mig är det fruktansvärt jobbigt att behöva få den där känslan av att det inte är bra ekonomiskt. Därför är jag som jag är liksom. Jag vet att många stör sig på mig när jag ofta skriver om hur det går för mig med pengar. Många tycker att jag mer måste släppa detta med pengarna börja leva mer och kämpa mindre. Dom har säkert rätt, men jag har svårt att släppa att pengar ändå är något som är viktigt för mig. För mig är det viktigare än att tex ha den där drömbilen eller bo i det där drömhuset. För mig är blir det bara en för jobbig känsla om jag har för stora fasta utgifter, och efter det har lite pengar att leva för. Jag kommer att må skit och inget spelar ju någon roll om man inte mår bra. Skrivandet om pengar handlar mest om att jag bara vill bekräfta för mig själv att allt är stabilt och bra. Jag behöver ha den bekräftelsen för att jag ska må bra. Ibland önskar jag att fler bara kunde förstå varför jag skriver på det sättet som jag gör om min ekonomi. I grund och botten hadlar ingenting om att jag vill visa att jag är bättre än andra. Det handlar inte om att jag ser ner på andra som har det sämre ekonomiskt än mig. Jag försöker inte bevisa nånting. Jag har inte sådana bekräftelse behov alls. Jag har bara ett behov av att få bekräftat för mig själv att allt är stabilt och bra i dag. Det har verkligen inte alltid varit så för mig och jag vill abslut inte tillbaka dit. För ett sådant liv kommer jag aldrig att orka med en gång till. 

 

 

 

 

 

 

Denna blogg startade jag för 14 år sen efter att jag hade tagit en paus från en annan blogg som jag sen valde att avsluta efter bara 10 månader av bloggande. Men just idag fyller denna bloggen 14 år. Jag har inga planer på att sluta och jag har alltid sagt att jag kommer att hålla på så länge jag tycker att det är kul att blogga. Jag mår bra av att blogga och jag tycker att det är roligt att skapa nya inlägg. Jag bryr mig inte heller det finns folk som tycker att jag ska lägga ner. 

 

Under dessa 14 år av bloggande har jag fått stå ut med mycket från folk som av någon anledning inte gillar mig och det jag gör. Folk har hotat med att dom ska anmäla min blogg till min arbetsgivare eftersom dom tycker att jag som bussförare inte ska få hålla på med det jag gör i mina sociala medier. Jag har också fått ta emot hot om att man ska anmäla vissa av mina inlägg till diskrimineringsombudsmannen. En gång var det någon som kallades sig för feminist som hotade mig med att hon skulle ägna sitt feministiska arbete åt att varna så många som möjligt för mig och min blogg. Folk har också försökt läxa upp mig på olika sätt. Jag får inte lägga upp bilder när jag "plankar", jag borde skänka mer pengar till välgörenhet, men när jag sen skänker  pengar till välgörenhet så får jag höra att det är fel också.

 

Jag får inte ta bilder på mig själv när jag har en Ferrarijacka på mig, eftersom jag inte äger en Ferrari. Jag har fått kommentarer där folk tycker att jag bara ska lägga ner bloggen och istället försöka träffa någon som jag kan bilda familj med. Där kan man ju undra vad den eller dom som skriver så menar. Jag kan väl blogga och visa upp vad jag gör i mitt liv på en blogg, oavsett om jag har familj eller inte?  

 

Sånt som jag också har märkt att folk som läser min blogg har blivit riktigt förbannade för det är om man tex skriver att jag flyger och inte bryr mig  om miljön. Eller råkar jag skriva att jag på ett väldigt enkelt och snabbt sätt har lyckats tjäna en ansenlig simma pengar, då får jag många arga kommentarer om att det inte är rätt att skriva om det. Folk läxar upp mig för i princip allt som man tycker att jag lägger mer pengar på än vad jag borde göra. Jag har genom åren blivit ordentlig hatad om jag har råkat nämna hur mycket vissa saker har kostat som jag har köpt, eller bara fått uppleva. Det spelar liksom ingen roll att det är pengar som jag har jobbat ihop själv och valt att spara för att jag  vill kunna unna mig lite av livets goda ibland. Det är ju alltid mina pengar och jag är ju fri att göra precis vad fan jag vill, men det finns ändå många: Trögfattade, sura och bittra människor som tycker att jag minsann inte ska göra det jag väljer att göra för mina pengar. 

 

Jag har egentligen aldrig brytt mig om vad folk tycker och tänker. Jag har gjort några polisanmälningar genom åren, men många av dom som jag har gjort har inte handlat så mycket om vad folk skriver till/om mig i sociala medier. Det har varit mer jobbrelaterade grejer. Då handlar det oftast om hot mot tjänsteman. 

 

Som sagt jag har egentligen aldrig brytt  mig så mycket om vad folk tycker. Dom enda människorna som jag bryr mig när dom vill säga något till mig, det är dom som jag gillar och ser upp till. Om någon hjärndöd eller sur och bitter människa skriver något hatiskt eller vill försöka läxa upp mig på något sätt, så är det förmodligen aldrig något som jag kommer att ta till mig och bry mig om. Sen kan det ju vara så att vissa människor kanske kommer obehagligt nära, ägnar sig åt brott som faller under allmänt åtal...då är jag ju ganska snabb med att agera på ett sätt som jag tror hjälper för att jag ska bli av med den personen i mitt liv. Polisanmälan kan ju vara en grej att göra, men det finns ju också andra sätt naturligtvis. Ibland räcker det med att blocka en person. Det kan räcka för att bli av med en person. Det hjälper faktiskt förvånansvärt ofta. 

 

Jag kommer aldrig att lägga ner bloggen eller några andra sociala medier p.ga av att det finns människor som inte gillar mig och allt de jag gör och visar. Jag kommer fortsätta lägga upp, skapa och publicera bilder och texter. Det spelar ingen roll för mig hur mycket hat jag får eller vad folk väljer att hota med. Jag kommer att fortsätta publicera vad jag själv vill ändå. Jag kommer aldrig att låta mig påverkas s.k. "haters" och deras åsikter. De mesta av allt hat och olika typer av: Uppläxningar, utskällningar, moralpanik, mobbning och kommentarer som är helt hjärndöda har jag svårt bli påverkad av på något negativt sätt. Förmodligen kan dessa korkade människor som väljer att lägga ner tid på detta få mig att i ännu större utsträckning bara fortsätta göra allt de som jag har fått mycket hat för. Jag gör ju vad jag vill och jag har ingen skyldighet att bry mig om vad andra tycker om det. 

 

Jag har heller inga skyldigheter att stå till svars för nånting som jag har gjort sen tidigare. Genom åren har jag fått många kommentarer på alla möjliga sätt där man kräver att jag ska förklara och säga varför jag tex  publicerade vissa: Bilder, filmer eller texter. Jag kan ibland känna att jag vill förklara mig och jag kan också tycka att det kan bra att folk reagerar, men jag svarar och förklarar om jag själv vill det. Jag gör det aldrig enbart för att någon människa kräver det. Vill jag inte, så gör jag det inte och det känns bara så jävla rätt av mig att aldrig låta mig styras över vad andra vill att jag ska göra. Det gäller ju inte bara blogg och sociala medier, utan väldigt mycket annat i mitt liv också. Jag gör som jag vill och finns dom människorna som bara vill säga massa negativa saker om det jag gör, så tycker jag att dom kan skita i det liksom. För jag kommer inte att bry mig om personer som jag inte tycker om och ser upp till. Dom flesta som genom åren har skrivit "skit" till mig, känner jag ju inte. Det är ju också en anledning till att inte bry sig.. Gillar man inte mig, följ mig inte då. Hur svårt kan det vara liksom. "Haters" gonna hate. Så är det och så kommer det nog alltid att vara. Folk är ju som dom är och är det något som jag har lärt mig under dessa 14 år av bloggande så är det att jag kan sällan få någon hater att ändra deras uppfattning om mig. Det spelar ingen roll vad jag gör. I en sur och bitter "haters" ögon så är det bara fokus på det negativa som gäller. Dom sitter kanske där och är sura och bittra över sitt eget liv, och dom blir väldigt lätt kränkta om tex en sån som mig beskriver att jag för de mesta är nöjd och glad och att pengar rullar in som fan. Träffar man dessutom lite snygga tjejer också, då kan man vara säker på att man har gjort vissa människor arga för lång tid framöver.