Oj! Nu har jag så där mycket att göra igen. Eller så är det bara så att jag har kommit efter med massor av saker och då skapat mig mer att göra än vad jag egentligen borde ha. Oavsett vad det beror på så är detta inte roligt. Nu när jul och nyår närmar sig så hade jag faktiskt ställt in mig på en period av mer lugn och ro. Det känns just nu inte riktigt som det kommer att bli så.  

 

Jag är också lite förberedd på att jag inom den närmaste framtiden kommer att få försvara mig mot saker som jag typ inte har gjort, eller så kommer jag få skit för att jag säger nej till sånt som jag varken vill eller måste göra, men som andra tycker att jag ska göra. Jag tror att jag kommer att få kämpa lite med sånt i slutändan kommer inte sak frågan att handla om vem som har rätt eller fel. Det kommer nog mer att handla om vem som får rätt och fel. Jag vet inte om det alltid är rätt av mig att säga nej till saker och ting, men jag är mycket av åsikten att är jag inte skyldig att göra något, enligt något påskrivet avtal eller lagen, så gör jag som jag vill. Om jag börjar göra saker som jag inte vill eller känner mig pressad till, då tror jag att jag ganska snabbt kommer att må dåligt av allt de. Jag kan absolut göra saker som jag inte behöver. Det gör varje dag, men det är ju för att jag vill det, eller så tror jag bara att det är bra för mig. Ibland måste man väl också bry sig om saker, fast man helst skulle vilja slippa. Annars skapar man lätt bara ett större problem för sig själv än vad det annars hade behövt bli. 

 

Denna veckan har jag den sista arbetsvecka på mitt nuvarande schema. Nästa vecka börjar jag köra på ett schema som kallas tvåskift. Då kommer jag att jobba en vecka där jag börjar tidigt på morgonen och slutar tidigt på förmiddagen. Eller så jobbar jag pass där jag börjar någon gång på eftermiddagen och slutar sent på kvällen. Det finns även ett nattpass. En fredag på sex veckor. 

 

Jag tycker att det ska bli skönt att byta schema, sen kan jag ändå vara lite orolig för hur kroppen kommer att må av det nya som jag kommer att köra på. Det blir ju mer av varierande arbetstider än vad jag har haft under dom senaste två åren. Kommer min kropp att liksom att hänga med bra här. Samtidigt tänker jag att jag att får mer tid till att gå mina promenader eftersom jag inte har några megalånga dagar längre. Rör jag på mig lite mer än vad jag gör nu så kanske det känns bra i kroppen med det nya schemat i alla fall. Sen kanske det också är så att när jag nu sliper ha pass där jag befinner mig 11-12 timmar på jobbet så borde ju kroppen må bättre av det också. 

 

 Annars då? 

 

Doktorn frågade mig faktiskt om jag känner mig fullt frisk. Jag var nämligen i Uddevalla idag för att jag skulle genomgå en undersökning. Det handlar mest om att jag ska förnya mitt körkort och busskortet kräver ju några fler medicinska krav än när man "bara" har körkort för bil. Det var förmodligen inga problem. Allt verkade ju ok med mig och jag behöver nog inte oroa mig för dom provsvar som skickas i väg och som ger svar om några veckor. Man kan egentligen säga så här: Känner man sig frisk, inte äter starka mediciner och vet att man inte dricker stora mängder alkohol och tar droger, då är det lugnt liksom. Jag vet inte om alkoholprovet och drogtestet har något med körkortet att göra. Det kan vara så att företaget som jag jobbar på beställer sådana tester för att man vill försäkra sig om att jag som bussförare inte brukar stora mängder alkohol eller tar droger. Jag är lite osäker där, men oavsett hur det är så tycker jag det är bra att dessa undersökningar görs regelbundet. Säkerheten går ju före allt annat. Så måste det ju alltid vara. Jag vet vet ju också att jag själv inte tar droger eller dricker alkohol för ofta eller på tok för mycket. För min del är det lugnt med sånt liksom. Droger har jag aldrig provat överhuvudtaget och alkhol dricker jag varken ofta eller mycket. Dom senaste åren har jag nästan varit för försiktig med just alkoholhaltiga drycker. Men jag har bara känt att jag mår väldigt mycket bättre av att inte dricka alkohol. Roliga utekvällar kan jag ha ändå. Dom kanske är roligare när jag inte dricker. Så tror jag nog att det kan vara. 

 

Från det ena till det andra:

 

Konstprojektet går inte alls just nu. Jag har nog varit lite för slarvig och dessutom har jag ju nått årets ekonomiska mål med det. Motivationen och det där extra "drivet" i att jobba med det kanske inte finns hos mig just nu. Jag prioriterar andra saker och konsten drar inte in pengar om jag inte jobbar aktivt med det och är noga med detaljer. Jag är nöjd med det hittills ändå. Jag har ju klarat av årets mål, typ två eller tre månader detta året är slut. Det får jag ju vara nöjd med. Sen vill man ju ändå alltid att det ska gå bättre än vad det gör. Jag tror ju att det någon gång måste gå bättre än vad jag på förhand har förväntat mig. Annars kommer jag nog inte att nå mitt slutgiltiga mål med detta. Jag måste liksom överträffa mig själv om jag verkligen ska nå min dröm med detta. Jag tänker inte sluta tro på det, även om jag stundtals kan känna mig lite tveksam över vad jag egentligen håller på med. 

 

Förövrigt så känns ekonomin ganska stabil just nu. Jag kanske hade hoppats på att ekonomin skulle vara ännu bättre mot slutet av detta året än vad den just nu är. Men tittar jag tillbaka på hela detta året så har det ju gått bra för jag har ju kunnat unna mig en del av sånt som också kostar en hel del pengar. Ser jag det på det sättet så får jag nog vara nöjd med allt ändå. Jag kan ju inte både bränna mycket pengar, samtidigt som jag försöker spara. Någonstans går ju gränsen för vad som är möjligt att göra. Sen beror det ju på vilka prioriteraingar man gör. Kan man bränna mycket pengar så kan man ju förmodligen också välja att inte spendera mycket pengar, utan istället spara dom. Sen får man väl i efterhand fundera på vad som var rätt eller fel att göra. Jag kan iet veta allt på förhand. Jag vet bara att jag vill väldigt mycket och det är viktigt för mig att jag har pengar att röra mig med. Jag hade ju en period i livet där jag hade det väldigt tufft ekonomiskt. Allt de där som var då har säkert bidragit till att jag tänker som jag gör kring pengar idag. För mig är det fruktansvärt jobbigt att behöva få den där känslan av att det inte är bra ekonomiskt. Därför är jag som jag är liksom. Jag vet att många stör sig på mig när jag ofta skriver om hur det går för mig med pengar. Många tycker att jag mer måste släppa detta med pengarna börja leva mer och kämpa mindre. Dom har säkert rätt, men jag har svårt att släppa att pengar ändå är något som är viktigt för mig. För mig är det viktigare än att tex ha den där drömbilen eller bo i det där drömhuset. För mig är blir det bara en för jobbig känsla om jag har för stora fasta utgifter, och efter det har lite pengar att leva för. Jag kommer att må skit och inget spelar ju någon roll om man inte mår bra. Skrivandet om pengar handlar mest om att jag bara vill bekräfta för mig själv att allt är stabilt och bra. Jag behöver ha den bekräftelsen för att jag ska må bra. Ibland önskar jag att fler bara kunde förstå varför jag skriver på det sättet som jag gör om min ekonomi. I grund och botten hadlar ingenting om att jag vill visa att jag är bättre än andra. Det handlar inte om att jag ser ner på andra som har det sämre ekonomiskt än mig. Jag försöker inte bevisa nånting. Jag har inte sådana bekräftelse behov alls. Jag har bara ett behov av att få bekräftat för mig själv att allt är stabilt och bra i dag. Det har verkligen inte alltid varit så för mig och jag vill abslut inte tillbaka dit. För ett sådant liv kommer jag aldrig att orka med en gång till.