Jag har haft några tuffa arbetsdagar, men efter morgondagens arbete så blir jag i alla fall ledig för resten av denna veckan. Oavsett hur mycket jag jobbar och hur tufft allt känns så har jag ganska bra arbetsveckor under resten av detta året. Det kan jag inte klaga på. Någonstans i allt detta så måste man ju trots allt jobba på liksom. Inget "kneg" ...ingen "deg". 

 

Pengar går annars bra denna veckan. Jag får in allt som jag har räknat med på förhand och detta har redan nu blivit min bästa ekonomiska vecka på hela detta året.  Jag har ju heller inte så mycket utgifter under denna månaden. Jag har några få räkningar. Några hundralappar här och där. Det gör ju att ekonomin känns ännu bättre. Mer in än vanligt och mycket mindre ut än vad jag brukar ha. I slutändan är ju det = bra.

 

Jag är full av blandade känslor just nu. Mycket känns bra. Jag känner mig bra rent fysiskt. Jag känner mig lite svagare mentalt. Jag känner att vissa saker behöver jag faktiskt prata med någon om så att jag mår bättre. Det ska jag göra också och sen känns det förhoppningsvis bättre. Fast jag är just nu lite nervös inför dom första stegen som jag har tänkt att ta in i dessa samtal. Jag upplever också att det är många som är på mig om allt möjligt och hur gärna jag än vill, så varken kan eller orka jag bry mig om allt. Någonstans känns det som att jag bara får finna mig i att saker och ting är som dom är.  Det är vad det är. Jag kan inte alltid varken hjälpa eller påverka vad andra människor väljer att säga till mig eller göra mot mig, men jag kan alltid påverka hur jag väljer att hantera allt. Är jag i nuet och tänker mycket på det, då tror jag att jag har lättare att hantera saker på sätt som jag i alla fall kan må ganska bra av. Samtidigt måste jag erkänna att mycket känns jobbigt just nu. Många människor har jag just nu med att göra, som jag egentligen inte vill bry mig om ett skit. Jag vill ju självklart bara lägga tid på dom personerna som jag faktiskt bryr mig om, och som också vet bryr sig och vill ta hand om mig.