Hur mår jag och vad göra jag? Jag mår bättre än vad jag gjorde för en vecka sedan. Jag känner mig inte så mörbultad och slut i kroppen längre. För någon vecka sen var jag ju med om att kroppen bara tog tvärstopp. Så känns det inet nu, men jag har mått ganska illa hela dagen. Ont i magen har jag haft och någon matlust har jag inte haft. Jag har mest jobb att greja med fram till torsdag. Sen blir jag ledig i 5 dagar innan jag ska jobba igen. Det känns ju bra. Så många dagar ledig har jag iet haft på länge. 

 

Jag väntar annars mest på allt som jag ska göra längre fram. Några grejer har jag andra som fixar åt mig. Det är jag inet van vid. Sånt som jag typ alltid gör själv är ju att boka resor och hotell. Det gör andra åt mig nu och jag behöver bara vänta på mer info och bokningsbekräftelser. Det är ju bra service, men eftersom jag som sagt inet är van vid sådan "markservice" så tänker jag alltid att något kommer att missas eftersom jag inte sköter det själv. Samtidigt vet jag ju inte allt själv så risken är ju större att jag missar nånting om jag försöker fixa allt själv. Jag kan sitta lugnt och jag behöver inte bry mig än. Det är bara inet så lätt för jag är inte van vid det. 

 

Jag har annars funderat lite över min sk Sverigeresa. Jag vill fortfarande detta väldigt mycket, men jag har börjat tveka på om jag klarar av att nå det målet jag har sagt upp. Jag är nämligen inte längre säker på om jag vill besöka alla dom platser som jag tidigare har tänkt på. Men vi få se. Jag har 2 år på mig att besöka 25 landskap. En plats i varje landskap. Det var målet. Problemet är bara nu att vissa platser är jag inte sugen på att besöka och frågan jag då ställer moig är om jag ska göra det ändå. Samtidigt är ju det jag känner just nu inte nödvändigtvis det jag känner om ett halvår, eller om ett år. Jag är ju också långt ifrån målet just nu och alla resor som har planer på att genomföra under dom närmaste månaderna, vill jag ju göra så in i helvete. Så jag ska nog inte tänka längre fram. Först får jag göra allt jag vet att jag vill göra och har planerat. Sen får vi se liksom.

Jag har känt mig lite risig hela denna veckan. Det började väl egentligen förra helgen. Jag kände mig riktigt dålig och sen har jag bara fortsatt och känt mig ganska risig, även om jag jag för varje dag också har mått bättre. 

 

Men jag har länge känt att jag inte orkar greja lika mycket som jag skulle vilja. Vad jag än tar tag i så får jag en känsla av att det bara blir för mycket. Jobbar jag så längtar jag mest hem. När jag är hemma och vill ta tag i något, så känner jag att jag hellre vill gå och lägga mig och sova. 

 

Mycket går annars bra. Jag har under denna månaden tjänat ganska mycket pengar på allt möjligt och saker och ting har nog gått bättre än vad jag först har trott att det ska göra. Jag går mina promenadrundor och även om jag har känt mig lite sjuk och dålig så hade jag nog mått jävligt mycket sämre om jag inte hade varit noga med att ta mig ut på mina rundor. Jag tog en lite paus från promenader i början av denna veckan, men idag (lördag) har jag ändå klarat av att nå det målet jag har med antal steg på en vecka. 

 

Jag får kämpa med mina saker så gott jag kan. Det som känns bra är att ingenting känns så himla viktigt att få gjort. Orkar jag så kör jag på, annars kan jag lätt leva med att jag inte får vissa saker gjorda. Jag måste ju vara rädd om mig om jag känner att kroppen börjar säga ifrån. Det viktigaste för mig är ju alltid att jag mår bra. 

När jag sitter hemma så vill jag bara att det ska bli helg så jag blir lite mer ledig. Jag väntar och längtar till något annat. Bara njuta av nuet är svårt just nu. 

Jag längtar tills jag ska få åka till Stockholm. Jag längtar även till andra Sverigeresor. Allt är ganska välplanerat fram till sommaren. 

Men mycket är väntans tider just nu. Vissa saker vill jag inte längta för mycket till.  Man skruvar ju lätt upp förväntningarna då. Det kan ju sen göra att man lätt blir besviken efteråt.  Så vill man ju inte att det ska kännas. 

Jag har haft en lång arbetsdag (tisdag) och man känner sig ju lite mörbultad i kroppen av att bara ha haft den liksom. Sen var det ju så också att förra veckan hamnade jag ju i ett obehagligt tillstånd där kroppen liksom stopp och jag insåg att det just i den stunden bara va att släppa allt och skita i vad jag hade tänkt att göra. Det var ta det lugnt som gällde. 

Mycket känns ändå ok nu. Den oro jag kände av förra veckan har delvis släppt.. Jag kommer att ta en paus från promenadrundor i minst 2 dagar. Dessutom behöver jag inte göra så mycket annat just nu. Jag jobbar på med busskörningen. Konstprojektet går nästan av sig själv just nu. Mycket som inte var fixat förra veckan har redan nu löst sig och jag kan lugnt bara luta mig tillbaka och vänta in vissa datum. Nästa resa i Sverige blir en tur till Stockholm. De mesta inför den resan är klart nu och ganska snart bär det av dit upp. Det ska bli kul för jag har inte besökt Stockholm sen 2019. Dessutom blir det ju roligt att "bocka" av ett ställe till på min Sverigeresa. 

Jag känner mig lite bättre nu, men jag vill fortfarande ta det ganska lugnt. Jag måste ALLTID ta kroppens signaler på allvar. Att jag har taggad ner lite nu kommer säkert att märkas på min blogg och i mina andra sociala medier. Det får ni som följer mig leva med. Det viktigaste för mig är ändå alltid att jag mår bra. 

 

 

 

Igår tog det tvärstopp. Efter att jag hade jobbat och varit ute på en promenad så blev jag stående i min hall och från en sekund till en annan så kändes det som att jag skulle svimma. Jag fick känslan av att gör jag en enda grej till som är det minsta ansträngande så går det åt helvete. Igår snudda jag nog vid gränsen där kroppen liksom säger att jag måste vila och inte göra ett skit mer. Det var en riktigt obehaglig känsla, men jag var i alla fall så förståndig att jag bara släppte allt och gjorde absolut inget mer på hela kvällen. 

 

Jag tror att jag den senaste tiden har grejat lite för mycket med allting. Dessutom har jag klämt in saker när jag har sett att funkar att göra det. Jag har bara blåst på utan att tänka på att det kan bli för mycket. Jag har jobbat mycket denna veckan. Under torsdagen och fredagen hade jag dessutom två riktigt långa dagar som också kändes ganska intensiva och tuffa. Jag har också gått promenader och under flera dagar har rundorna varit på ca 1 mil. Konstprojektet tog jag till nya "nivåer" i fredags och det jobbade jag väldigt hårt för att lyckas med. Pengapåsen blev ju också dubbelt så tung mot var den var innan. 

 

Dom senaste dagarna har jag också känt mycket oro när jag tänkt på allt som kan gå fel inom den närmaste framtiden. Jag har många saker på gång, men man ska ju göra saker innan för sen kunna göra allt som man sen vill få gjort. Jag kan vara orolig för att jag har tagit mig vatten över huvudet. Det kanske inte går att få ihop allt tidsmässigt och ekonomiskt. Det som jag ibland jobbar väldigt hårt för att lösa allt sånt där. 

 

Igår tog det som sagt tvärstopp i kroppen. Jag släppte allt och drog på mig mjukisbyxor och långärmad tröja trots att det var ganska varmt i lägenheten. Jag kände mig frusen och skakig. Jag hade väldigt ont i mitt huvud och jag trodde för några sekunder att jag skulle svimma. Jag kanske överdriver lite, en känslan var åt utmattningshållet i alla fall. 

Nu tänker jag mycket. På ett sätt är det jobbigt för jag oroar lätt då. Jag tänker ofta nu på allt som kan gå fel. Jag har ganska mycket på gång och tankarna snurrar kring om jag har missat något eller om jag behöver göra mer. Om jag gör mer...är det bra eller dåligt? Det kan ju bli kontraproduktivt om jag tex "tjatar" på andra människor för mycket och vill att dom ska göra saker snabbare för att jag själv ska komma vidare med sånt som jag ska göra. Jag har ändå känt den senaste tiden att det har varit bra att jag har legat på lite, men det är ju alltid en balansgång. Är man för het på gröten så kanske människor som först vill hjälpa mig vänder mig ryggen istället. Sånt tänker jag på, men när jag måste vänta på att andra ska hjälpa mig och det är lite viktigt också, då får jag lätt en klump i magen som typ inte släpper förrän jag just får hjälp och allt blir som jag har tänkt mig. Just den där klumpen i magen har jag nu och även det inte känns så illa så att jag ligger sömnlös nätterna  så blir jag orolig för att jag inte ska kunna lösa allt som jag vill få göra inom den närmaste framtiden. 

 

En sak som jag  känner mig riktigt glad över nu det är konstprojektet. Jag just ikväll nått ett av alla mina delmål som jag har med min konst. Det kändes så sjukt jävla bra för jag har verkligen kämpat för att nå hit. Dessutom har jag varit väldigt noga med alla detaljer och inte slarvat eller haft för bråttom med nånting. Det gav resultat nu och det fick jag bekräftat eftersom jag lyckades få en bra summa pengar för detta.  

 

Nu har jag jobb hela helgen. Gårdagen och dagens jobbpass har varit ganska tuffa. Långa pass och jag haft ganska mycket att göra. Jag fick bita ihop många gånger om. Inför helgens jobbpass så känns det just nu ganska bra. J>ag tycker ändå att jag har den "bättre" helgen nu, av dom två helgerna som jag kör på 5 veckor. Normalt långa dagar och sen börjar jag jag ju nästa vecka med en helt ledig dag. 

 

Målet med antal steg och promenadrundor för denna veckan har jag redan uppnått. Jag kommer säkert att gå minst en mil till inte helgen är över. Jag är ju med i en tävling och vissa andra går rätt mycket och långt. Jag vill inte vara sämre. Vinnarskallen har kanske vaknat till liv nu. 

Jag har varit ledig idag och tanken var att jag skulle avverka en promenadrunda på 12 km. Nu blev det inte riktigt så idag. När jag tog mig ut och skulle börja på min runda så hade jag bara massor med andra tankar i huvudet. Jag kände en inre stress över att jag hade så mycket grejer att tag i och fixa. Jag kunde liksom inte samla mig och fixa en promenadrunda som jag har gått tusentals gånger tidigare. Kanske är det också så att jag har gått för mycket och kört för hårt den senaste tiden. Kanske är jag lite mätt på jagandet av steg. Det känns inte bra för jag har så många gånger tänkt på att gå mina rundor på ett sätt så att jag inte ska tröttna. Nu hände det ändå, fast idag var det nog mycket annat som jag kände att jag måste få gjort och därför kunde jag inte riktigt fokusera på en promenadrunda. Jag tror inte att jag lägger ner helt. Jag orkade bara inte bry mig idag. 

 

Jag kände också av en viss tankspridhet  när jag stannade och pratade med andra människor  idag. Jag pratar med någon om något, men samtidigt tänker jag på nånting helt annat. Jag gillar inte när jag blir sån för jag vill verkligen lyssna ordentligt när någon pratar med mig. Jag har saker på gång och grejer jag måste fixa inför allt som jag har framför mig. Tex behöver jag ju förbereda mig lite för den galapremiär som jag snart ska åka på i Stockholm. Inför det "äventyret" så får jag ju söka ledig från jobb, kolla "klädgarderoben" så man hittar en outfit som kan tänkas passa och fråga runt bland folk om någon vill hänga med mig på denna grejen. Jag har samtidigt mycket busskörning att avverka,  så någonstans i slutändan är det lätt att tappa kontrollen över sitt egna liv. Lite överdrivet kanske, men jag kan ändå säga att jag har mycket jag vill få gjort nu och jag har inte jättegott om tid på mig att liksom lösa allt som kan tänkas behöva fixas. Jag hatar att det är så, men man får ju heller aldrig något om man inte anstränger sig. 

Jag tänker väldigt mycket på Sverigeresan nu. Det som har växt fram inom mig under de senaste dagarna det är att jag nog ska vara försiktigt med att vara för länge i tex en samma stad. När jag tittar på vissa resor och platser jag vill åka till så känner jag ganska ofta att de mesta känns bara värt att besöka i någon timme och sen åker man vidare till nästa ställe. Jag vill liksom avverka mycket ganska snabbt och effektivt. Egentligen är det inte så mycket jag vill göra eller se. Jag vill mest bara efteråt kunna säga att jag har varit på någon plats i ett landskap och sen prickar jag av det som avverkat. Jag vill mer köra mot målet. Det är ju att avverka 25 landskap på 2 år. Upplevelsen av varje resa känns inte alls så viktigt. För mig blir detta mycket roligare om jag avverkar platser snabbt och effektivt. 

 

Det finns undantag. Tex har jag tänkt att jag inom kort ska åka till Malmö. Där vill jag nog stanna över en helg i alla fall. Åker man till Stockholm så känner jag väl likadant. Några dagar på raken får det allt bli där också. Några fler platser kan jag tänka mig att stanna lite längre på, men jag tror ändå att jag ska vara försiktigt med att ha planer på allt för lång vistelse på i tex en och samma stad. Jag ska nog heller inte planera för mycket i detalj, innan varje resa. Jag tror att det passar mig bättre och att jag kommer att tycka just detta "projekt" blir mycket roligare om jag är mer spontan och inte tänker så mycket mer än att jag ska ta mig till alla möjliga platser runt om i Sverige.

 

Jag försöker också tänka på att inte resa iväg för ofta. Det känns lagom just nu att åka iväg på något, ungefär en gång i månaden. Fram till sommaren ska jag nog hålla mig till att göra så. Då hinner jag fundera lite på vad jag faktiskt vill och kan, samtidigt som jag vet att jag orkar genomföra alla resor på ett sätt som känns bra för mig. Jag vill ta det lite lugnt med detta, samtidigt som jag  är sjukt taggad på resor inom Sverige. Jag har tänkt så länge på detta och nu känner jag mig redo, men jag vill också tänka att ha fötterna på jorden. Jag kan ju inte göra vad som helst och liksom dra på för stort. Det kommer inte att funka. Jag måste tänka på att skala ner och inte vilja för mycket heller. "Less is more"

 Annars är det konstprojektet som jag tänker mycket på. Det går sjukt bra med det. Klaga kan jag absolut inte göra. Om detta nu är något som blir ännu bättre framöver då blir det ju nästan för bra för att vara sant. I slutet av denna veckan når jag ett delmål och sen är det bara att fortsätta som jag har gjort och då bedömer jag att detta minst kan bli bättre, men aldrig sämre. Det känns ju coolt när jag bara är en liten nybörjare på att skapa konstverk. 

 

---

 Jag kör ganska hårt nu med några få saker. Jag promenerar i snitt över 1 mil, varje dag.  Min konst som sagt går ju bra och jag lägger ofta tid på att bara ösa in mera i mitt konstprojekt. När det gäller jobbet med busskörningen så kommer det ju perioder då jag jobbar ganska mycket. Inget med jobbet känns tufft eller jobbigt just nu, men ibland känner man ju ändå att man kanske borde försöka ta lite mer ledigt än vad jag gör. Mycket känns som sagt  bra. Promenader, jobbandet konsten och planeringen av olika resor. Men jag blir också ganska trött av allt grejande från tidig morgon till sen kväll. Det gäller att ta det lugnt i allt det där. Jag är noga med att lyssna på kroppens signaler och känner jag inte orkar så släpper jag bara allt där jag är och gör ingenting mer. Detta känns viktigt att för mig att tänka på. Jag vet hur lätt jag har för att ibland bara blåsa på med saker, utan att egentligen tänka på att jag ska orka med allt som jag påbörjar. Det blir i slutändan inte bra. Man har ju också genom åren sett på tok för många exempel på människor som har drabbats av utbrändhet och utamattningssyndrom, p.g.a. att man inte tänker på att människans kropp inte klarar precis allt hela tiden. Man måste stanna upp ibland. Ta en paus och vila. Göra saker som man är säker på att man verkligen mår bra av. Ingenting annat i livet spelar ju någon som helst roll och man inte mår bra.

 

 

 

 

 

 

 

 

Skönt har det varit med en ledig helg. En söndag som denna känns som vanligt lite tom, men jag är nöjd med hela denna veckan. För en gång skull känns det som allt har blivit som jag har tänkt mig och ville att det skulle bli. Jobbet har känts bra och många promenarundor har det blivit. Jag har ätit massor av god mat. Konstprojektet har gått riktigt bra och jag har avverkat ytterligare en resa på min s.k. Sverigeresa.

 

Jobbet kändes just nu ganska lugnt att hålla på med. jag har länge känt mig rätt avspänd och även om det kan kännas jobbigt ibland så biter jag ihop och då märker jag att det jobbiga känns lättare att hantera. När jag biter ihop då känner jag mig samtidigt glad över att jag hanterar en viss situation på ett bra sätt, som dessutom gör det lättare för mig att må bra på jobbet. Det kommer en period nästa vecka där jag kommer att få jobba en hel del. Jag är väl bara helt ledig en enda dag nästa vecka. Det kommer att kännas, men så är det att jobba. Helgen har ändå ganska "snälla" tjänster. Med det menar jag att jag inte har så överdrivet långa dagar. 

 

Steg har jag samlat ihop i massor denna veckan. Jag minns inte när jag gick så mycket som jag har gjort just denna veckan. I skrivandets stund har jag avverkat över 160 000 steg och det känns bra. Nu är man igång som fan och jag vill bara fortsätta. Frågan är bara hur mycket tid jag kommer att ha nästa vecka. Jag får fundera lite på var jag ska "klämma" in mina promenadrundor. Man orkar ju inte gå upp för tidigt för att hinna gå ut och gå innan jobbet. Jag har heller ingen lust att vara ute till för sent på kvällen om jag ska upp tidigt morgonen efter. Så nästa vecka vet jag inte om jag klarar att köra lika bra som denna, men målet är ju alltid 90 000 steg i veckan. Det ska inte vara några problem i alla fall. 

 

 Får se hur nästa vecka blir. Jag vet att hur mycket jobb jag har, men vad jag annars ska göra har jag inte funderat så mycket kring. Äta gott gör jag säkert. Kämpar på med promenader vill jag göra. Konstprojektet kommer jag framåt med varje dag och det är bara att hoppas att det fortsätter så. Jag har en del bilder och filmer som jag tänker att jag ska publicera på TikTok och Instagram. Med tanke på vad som kanske kommer att visas så lär väl en annan bli förbannad och känna att man måste tala om detta för mig. Sen kommer jag ju naturligtvis inte bry mig så mycket om det. Jag gör ju det jag gör för att jag tycker att det är roligt. Det är det viktiga liksom. 

Jag försöker greja med alla mina sociala medier på det sättet som jag själv tycker är roligt. Jag har sagt sen jag startade min blogg att detta ska vara roligt att hålla på med och den dagen jag inget tycker det så kommer jag att lägga ner. 

 

Jag tycker detta med bloggen är roligt att hålla på med. Det känns bra att skapa inlägg och skriva om vad jag innerst  inne tänker på.  Jag gör detta för min egen skull och jag bryr mig inte om vad andra tycker eller säger om det. På samma sätt tänker jag när det kommer till mina andra sociala medier. När jag gör lägger upp klipp på TikTok eller en bild på Instagram så är det ju bara för att jag tycker att det är roligt att pilla lite med dessa appar. Jag bryr mg inte så mycket om vad andra som ser vad jag gör tycker och tänker. 

 

Något som jag annars tycker är jävligt tråkigt det är att svara på följare och andras frågor som  man kan  tänkas ha till mig. Jag får ganska mycket frågor varje vecka. Är det något jag har bestämt mig för sen länge det är att inte hålla på att svara på allt som jag får frågor om. Jag har fått en del skit och många blir arga för att jag inte svarar, men tänker inte ägna så mycket tid till att svara på följare och andra människors frågor. I längden blir det bara tråkigt och då kommer jag ju bara att tröttna på allt och lägga ner. Jag tycker till och med att det ät tråkigt att läsa och kolla andra som tex jhar konton på Youtube eller TikTok, där det ständigt uppdateras med svar på frågor. Eller så ska alla förklara något som många har gett dom skit för och bla, bla bla. När jag grejar med mina sociala medier så vill jag bara göra det jag ska göra och sen gå vidare. Jag vet också att jag får och kan göra det. Jag behöver aldrig stå till svars för något som jag tex har skrivet på min blogg eller lagt upp på TikTok. Om jag får kritik för någon bild på Instagram eller bara en kommentar där den som skriver den helt verkar sakna hjärnceller så känns det självklart för mig att bara ignorerar detta. Jag har fått och får mycket kritik för att jag inte svarar eller ens publicerar, men jag vill inte att mina sociala medier ska vara plattformar för en massa negativt skitprat. Har du inget positivt att skriva till mig så behöver du inte eller göra mig uppmärksam på vad du vill mig. Jag vill inte ägna en massa tid åt vad andra tycker och tänker om mig. Jag vill inte svara på massor av frågor, där många dessutom skrivs om och om igen. I längden blir det bara tråkigt för mig. Jag vill bara göra det jag gör och sen gå vidare.  Gillar man inte allt jag gör, så behöver man ju inte följa mig. 

 

Nu kommer ju detta inlägget inte göra att jag slipper allt hat och annat skit som folk skriver och gör mot mig. Men jag påminner i alla fall mig själv om att inte bry mig om och börja svara på alla frågor jag får. Jag vill bara greja med mina sociala medier och göra sånt jag tycker är roligt. Jag tänker aldrig känna att jag har någon skyldighet att leverera saker som andra vill se, men som jag inte tycker är roligt att göra. 

 

Jag vet inte riktigt vad jag ska tro och hoppas på. Jag känner mig nöjd över att mycket går så bra just nu. Sen smyger sig ändå en känsla på att det snart kommer att vänta och då kommer mycket kanske att låsa sig och kännas dåligt. Det är så lätt att sabba för sig och när an väl har gjort det så är det inte lätt att vänta på det till något positivt. Det känns bra nu, men jag är medveten om att jag har fått kämpa i motvind många gånger för att komma dit jag är nu. Det går bra med konstprojektet och ekonomiskt ska jag inte klaga. Jag är väldigt glad över att jag har flyt nu, men jag är rädd att jag tar en eventuell motgång för hårt.  Konstprojektet är ett otroligt stort projekt och det kommer att ta väldigt lång tid att få det helt klart. Målet är högt uppsatt, men klarar jag det, då kommer det att vara en av dom 5 häftigaste sakerna som jag har gjort i hela mitt liv. När det kommer till min ekonomi så har jag ett ännu större uppsatt mål. Når jag det då är det utan tvekan det häftigaste som jag någonsin har gjort i hela mitt liv. Därför känns dessa två saker lite overkliga nu när allt med dom går så bra. Det gäller att jag har fötterna på jorden och tar det lugnt. 

 

Sverigeresan är ju annars det jag är mest taggad på just nu. Jag har massor med planer, men det gäller även här att jag tar det lugnt och gör en sak i taget. Att tänka för stort och för långt fram kommer inte att funka. Det är jag helt säker på. Jag känner mig trygg i detta. Bara jag inte blir för rädd och skjuter för många resor på framtiden. Jag måste våga åka hemifrån och inte tänka för mycket. Då krånglar man ju bara till det och det var ju det jag inte skulle göra.