Tänker jag efter så känns mycket ganska bra. Jag ska nog inte klaga i alla fall. Jag är mitt i en ganska tuff arbetsvecka, men dom flesta pass är helt ok att jobba efter. Jag ska jobba helgen, men det är den "bättre" av dom två helgerna som jag har på mitt nuvarande schema. Förövrigt så har de mesta med jobbet känts bra en senaste tiden. Annars kan man ju i perioder känna att man har saker att göra som man helst skulle vilja slippa bry sig om, men nu flyter allt på bra. Jag bara jobbar och behöver typ inte bry mig om nånting utöver det vanliga. Inga större problem liksom. 

 

Promenaderna kämpar jag på med och i skrivandets stund har jag gjort nästan 90 000 steg. Det innebär att veckans mål redan nu är fixat. Jag har inte ute på någon runda idag och jag kommer nog inte att gå ut imorgon heller. Idag har jag haft en megalång arbetsdag och imorgon är den i princip lika lång. Jag vill bara ta en paus och har jag ändå satt mitt mål redan nu så bryr jag mig inte mer förrän till helgen. Jag har jobb då också, men jag slutar i ganska bra tid så några kortare rundor ska jag i alla fall kunna hinna med och då blir detta en bra vecka om man ser till antal steg i benen. 

 

Konstprojektet går som vanligt bra. Jag får akta mig lite bara så att jag inte grejar för mycket med det bara för att allt går fort framåt nu. Det kan lätt bli för mycket och så kommer man till en punkt där kroppen säger ifrån och så ger man upp och allt. Det vill jag ju verkligen inte göra. Inte nu när allt går så bra med detta. 

 

Annars försöker jag titta på lite resor som jag har tänkt att göra inom Sverige den närmaste framtiden. Jag ärligt talat inte så sugen, men jag ska ju åka till Stockholm snart igen. Den grejen börjar bli så klar den just nu kan bli och jag behöver snart bara vänta in tiden och sen är jag i huvudstaden igen.   

 

Livet känns ganska bra nu. Jag ska som sagt inte klaga.