Idag skulle min mamma ha fyllt 62 år. Ibland kan jag tänka att mamma lever för jag har svårt att ta in att en människa inte ens får leva i 60 år. Ibland tänker jag på mamma och den tanken som ofta slår mig och som känns hemsk är att mamma bara blev 57 år. Återigen kan man väl bara säga att cancer är en fruktansvärd sjukdom. 

Jag har inte så mycket att skriva och berätta om. Jag skriver lite ändå för att jag vill hålla bloggen levande och uppdaterad. Just nu känner jag av lite huvudvärk och jag är också ganska trött. Skönt att man har en ledig dag imorgon. Jag har jobbat på i två dagar och både idag och igår så blev det en promenad på ca 5 km direkt efter jobbet. Det känns viktigt att det blir av och jag har i två dagar nu tagit mig ut så fort som möjligt efter en avverkad arbetsdag. 90 000 steg på en vecka känns både kul och motiverande att jaga. Det ska inte vara några problem att fixa det denna veckan heller. 

 

Jag har haft två lediga dagar och jag har grejat mycket och även gått min promenader. Jag orkar greja mer nu och jag tar tag i mer saker. På något sätt blir jag mer effektiv när jag jagar 90 000 steg i veckan istället för 80 000 steg. 

Jag har röjt upp ganska mycket i min lägenhet och mer fått ordning och reda nu. Det känns som jag har haft det ganska rörigt sen i sommras. Alla grejer som gör att det blir rörigt i min lägenhet har jag bärt ner i källaren. Jag vill ha städat och ordning på mina saker så det känns extra skönt nu när jag nu har fått med hem lite mer så som jag vill ha det. 

 

Annars har jag mått bra hela helgen. Det har varit roligt att gå promenader. Jag har unnat mig god mat, läst mycket ur en bok, och lyssnat på en hel del poddar. Jag har grejat lite med mina egna sociala medier.

 

 

Nästan varje gång som jag kommer på mig själv med att faktisk bryr mig om vad andra säger eller tycker och tänker om mig, så brukar jag ställa mig själv en fråga. Varför bryr jag mig om det? Spelar andra människors åsikter om mig någon roll för mig personligen? Är det som sägs positivt, då vill jag ju naturligtvis bry mig.  Men är det negativt, varför ska jag då bry mig? Det viktigaste i mitt liv för mig är ju att jag mår bra. I det stora hela så vill jag bara må bra och jag kommer bara att leva en kort tid på jorden och sen är jag död. Tänker man lite logiskt så kommer ju ingen annans åsikt om mig spela någon roll i slutändan. Andras åsikter om vad jag väljer att göra och hur jag lever har ju inget värde eller någon betydelse för mitt liv. Jag vill ju bara må bra och varför ska jag då kasta  massor av tid på negativa tankar som tex handlar om vad andra människor inte gillar med mig? Jag gör ju vad jag vill, vad jag mår bra av och sånt som jag känner ger mig bra och positiv energi. Bra "vibbar "vill man ju känna liksom. Det enda vi alla vill är väl att må bra? Och har jag lärt mig något om livet så är det att ingenting annat spelar någon som helst roll, om jag inte mår bra. 

 

Det känns som jag har hur mycket som helst nu att ta tag i. Jag vill ju så mycket också. Jag fattar inte varför jag kommer på just nu att jag vill göra så mycket saker. 

 

Jag har jobbat idag och det blev en ganska tuff dag. Mycket av allt liksom och även om det de mesta kändes bra så hoppas jag ändå på att jag får lite lugnare arbetsdagar imorgon och på fredag. Jag fick reda på idag vad jag får för schema att jobba efter nästa år. Jag fick det jag sökte och det blir ungefär samma som jag har nu. Man kan säga att det är blandade pass, men inga sena kvällar eller nätter. Jag är nöjd med det, även om jag först var lite sugen på att söka något annat än det jag nu vet att jag får. 

 

På fritiden känns det som jag har massor nu. Jag har börjat magnetfiska. Det är ganska kul även om jag inte har hittat så mycket mer än kapsyler och lite mopeddelar. Om ni vill veta mer om magnetfiske så finns det massor av klipp på Youtube

 

 Jag håller också på med mina konstprojekt och jag vill väldigt mycket när det kommer till att göra min egna konst. Men samtidigt känner jag någonstans att mycket av de jag försöker mig på blir inte bra. Inte just nu i alla fall. Sen kan jag ju ändå känna att om jag bara gör en enda grej bra, så kommer jag att vara supernöjd och stolt över det. 

 

Jag har också fått hem en bokhylla nu. Jag har däremot inte packat upp den än, men jag ska ta tag i det till helgen. När jag väl får upp bokhyllan kan ställa böcker och annat i den så kommer det ju ganska snabbt att bli bättre ordning i mitt hem. Nu ligger det böcker i lådor och pärmar står på golvet. Får jag bara upp detta i en bokhylla så kommer det ju garanterat inte att se så rörigt ut i min lägenhet, som det gör just nu. Det känns i alla fall bra nu att jag äntligen har fått hem en bokhylla. Jag har ju letat som fan för att jag ska hitta vad jag vill ha. 

 

Jag har också låtit mig inspireras av en kompis matlagning. Jag har ju tidigare inte varit så sugen på att laga så mycket egen mat. Det vet ju ni som har följt mig länge. Men förra veckan var jag hemma hos en kompis och han bjöd på väldigt god mat och  han sa till mig att jag missar väldigt mycket mat som är för jävla gott, när jag inte lagar min egen mat mer än vad jag gör. Han gav mig säkert 10 recept på maträtter som han tycket att jag bara måste prova. Jag fick mycket inspiration av honom och jag måste erkänna jag är sugen på att börja laga mer mat själv. Frågan är bara när jag ska börja bry mig på allvar. Jag måste ju handla hem ingredienser och sen faktiskt plocka fram dom och verkligen LAGA min egna mat. Just nu känns det som jag vill, men jag tror inte att jag har det där riktiga intresset som jag kanske behöver. Fast jag blir ju nyfiken när min kompis säger att jag missar väldigt mycket som är gott, bara för att jag inte lagar mer egen mat. 

 

Avslutningsvis vill jag bara säga att det känns riktigt bra med mitt jagande av steg. 90 000 i veckan har ju börjat kännas som jättelätt att fixa. Jag bara kör på och det känns väldigt bra i kroppen och jag tror också det är därför jag är så sugen på att göra så mycket olika saker nu. Magnetfiske, konst och matlagning. Vad händer med Danne?

 

 

2020

     

 

 Arbetshelgen är över nu och det har känts ganska lugnt att jobba på. Jag ska upp imorgon igen för att jobba. På tisdag får jag ledig däremot. Nästa vecka får man väl reda på vilket schema man ska jobba efter nästa år. Jag lämnade in mitt "önskemål" idag och sen får jag se vad jag får. Om jag får som jag vill så jobbar jag på med ungefär samma schema som jag har gjort i år. Jag var sugen på att söka något annat, men jag tänkte att risken finns att jag ångrar mig om jag inte väljer något som liknar det jag har nu. Detta schemat som jag har haft under detta året har jag varit helt nöjd med. Då känner jag inte att jag vill ändra. Sen kan det ju bli så att jag inte får det jag nu har valt som första alternativ, men med tanke på hur jag har sökt idag så tror jag ändå inte att jag kommer att ångra mig när jag jobbar på med det schemat som jag får nästa år, vilket det än blir. Jag har gjort vad jag kan göra för att påverka mina arbetstider. Nu är det bara att vänta och sen vad jag får. Besked får jag nästa vecka. 

Denna veckan har jag känt att jag har grejat väldigt mycket med allt möjligt. Jag försöker klara allt och jag glömmer lätt av att vila, och till och med äta. Jag vill passa mig lite för att greja så, men samtidigt vill jag få så många saker gjorda hela tiden. Jag har väl svårt att prioritera rätt. Jag är helt själv i allt jag gör och någonstans så kommer jag till en punkt där jag känner att det blir för mycket om jag inte avbryter det jag håller på med och bara vilar. Huvudet vill ibland mer än vad kroppen tål. Det där är kanske något som jag borde tänka oftare på. Det är ju då också lätt att man börjar stressa och med stress kommer ju också slarv och mer misstag. 

 Jag har mycket jobb denna veckan. Dessutom ska jag fundera och bestämma mig för vilket schema jag ska söka. På jobbet gör vi ju detta varje år vid just denna tiden och jag har som vanligt lite svårt att bestämma mig. Sen är det ju så att man kanske inte får det man helst vill ha, så i själva sökningen måste man ju också fundera på vad man kan tänka sig för andra alternativ. Jag ska inte gå in så mycket på hur sökningen går till och vad som avgör om man får ett visst schema, men kort sagt så kan man säga att man har större chans att få det man helst vill ha, ju längre man har varit fast anställd. 

 

Jag tror att jag vet vad jag vill, men jag vill fundera och vända och vrida på alla för och nackdelar innan jag faktiskt bestämmer mig. Jag har resten av denna veckan på mig och jag har funderat som fasen sen i måndags.