Jag vet att jag kan.
Denna veckan har jag känt att jag har grejat väldigt mycket med allt möjligt. Jag försöker klara allt och jag glömmer lätt av att vila, och till och med äta. Jag vill passa mig lite för att greja så, men samtidigt vill jag få så många saker gjorda hela tiden. Jag har väl svårt att prioritera rätt. Jag är helt själv i allt jag gör och någonstans så kommer jag till en punkt där jag känner att det blir för mycket om jag inte avbryter det jag håller på med och bara vilar. Huvudet vill ibland mer än vad kroppen tål. Det där är kanske något som jag borde tänka oftare på. Det är ju då också lätt att man börjar stressa och med stress kommer ju också slarv och mer misstag.
Jag känner ofta att jag kan göra nånting, men i slutändan är det ju vad jag faktiskt gör som räknas. Jag vet att jag kan göra allt möjligt, men det är jag som ska göra det och det är inte mycket som någon annan gör åt mig. Sen tänker jag ändå ofta på att mycket av allt jag vill få gjort är ju egentligen inte så viktiga.
Jag känner att jag vill få mycket gjort, men jag vill ändå ta det lugnt. Mindre stress och känsla av att man har ont om tid. Jag känner mig dålig och slö för att jag inte har fått gjort vissa saker som jag har tänkt på hela detta året att jag borde ta tag i och fixa. Sen vill jag inte vara för hård mot mig själv. Det klart att saker och ting kan ta tid när jag ofta är ensam i saker jag gör. Jag kan ju inte göra mer än en sak åt gången och allting tar ju sin tid. Sen behöver jag ju vila, ta det lugnt och liksom ladda batterierna. Jag kan nog sluta säga till mig själv att jag är dålig på att få saker och ting fixade. Jag är ju själv i allt jag gör och då behöver jag ju mer tid. Sen slutar ju alltid mina tankar med att jag tänker: Det viktigaste är att jag mår bra. Gör jag inte det spelar inget annat någon roll.
Trackback
